måndag 30 juli 2012

Strunta i om inte andra gillar dina livsinstruktioner - de har ett eget liv att leva


Jag älskar den här skulptur av Paige Bradley. Den innefattar så mycket och man kan tolka den ur flera perspektiv. Hennes inre ljus som bara strålar ur de vardagliga sprickorna. Hennes förmåga att vara i sig själv mitt i all övrig yttre kaos och distraktion. Jag fullkomligt älskar den här och det som den förmedlar till mig.Läs gärna texten hon skrivit till också här nedan: 


From the moment we are born,
the world tends to have a
container already built for us
to fit inside: A social security
number, a gender, a race,
a profession or an I.Q. I ponder
if we are more defined by the
container we are in, rather than
what we are inside. Would we
recognize ourselves if we could
expand beyond our bodies?
Would we still be able to exist
if we were authentically
'un-contained'?

/Paige Bradley

Utifrån den här bilden har jag hämtat tankar till dagens inläggJag tror nämligen att vi alla behöver hitta ett sätt att vara människa på utifrån de referensramar, preferenser, tillgångar, tillkortakommanden, känslor och önskningar vi själva har. Inte i första hand utifrån kön, ålder, uppväxt, rastillhörighet eller vad det nu månne vara. Mer utifrån var vi befinner oss just nu i livet och vad som bor i vår inre längtan och våra EGNA värderingar. Att hitta ett sätt att vara och leva som går i linje med den vill vara och den vi är och inte baserat på något som vi förväntas vara.

Det krävs ibland lite arbete och mod för att våga känna in vem man är och hur man vill leva.


Jag träffade en gammal vän som jag umgicks mycket med i min ungdom för några veckor sedan. Hon sa :
"-Åh Emma vad gör du nu och var bor du nu osv...man vet ju aldrig med dig...du är ju så modig och gör ju alltid det som du KÄNNER. Det har du ju alltid gjort Emma. Förverkligat allt som du drömmer om".

Jag stannade upp och tittade mig förundrat omkring och undrade om hon pratade med någon annan Emma men självklart var det mig hon pratade med. Jag kände dock inte igen mig i den där beskrivningen. Visst har jag gjort många kast i livet och visst lever jag mycket utifrån egen kompass och kanske inte så konventionellt som många andra men förverkligat alla drömmar?! När jag började landa i hennes ord så kände jag att det kanske låg en hel del sanning i hennes ord. Det som fick mig att tänka till är hur annorlunda saker och ting ser ut inifrån och utifrån. Ibland ser våra liv så otroligt annorlunda ut när någon annan betraktar jämfört med vår egen upplevelse av det som sker, här och nu, mitt i själva livet.

En stilla bild från en kväll här på vårt lilla berg intill huset där vi bor

Jag har också haft mina tvister med mitt inre och gått emot mina egna värderingar, längtan och önskningar så många gånger. Jag har fram till för ungefär 10 år sedan levt ett liv fyllt av alldeles för många "vad-ska andra-tycka-tankar" som gjorde mitt liv till en konstruktion av vad jag trodde andra förväntade sig av mig. Visst gjorde jag många härligt galna saker även då men med en viss tillrättalagd anpassning för att inte radhusmaffian, stilpoliserna eller Jantelags-fascisterna skulle komma och ta mig.



Det jag tror att jag vill komma till är det här med att leva, alltså L E V A sitt liv lite större och lite mer utanför ramarna. Att våga känna att vi har så mycket kapacitet och potential att skapa livet så som vi vill ha det trots att inte alla andra gillar läget. "Alla andra" (vilka det nu är) behöver inte vara fan av dina livsinstruktioner eller livsregler för de har ett eget liv att skapa. Ellerhur?! Låt dem få tycka vad de vill och kom ihåg att de som opponerar sig mest över hur du lever är de som oftast är längst ifrån sin egen livskompass. Så mitt tips är att låt dem få tycka vad dom vill om ditt liv och säg inget om det. Desto snabbare  släpper deras iver att engagera sig i ditt liv och då kan de istället ägna sig åt sitt. 

Så släpp fram dig själv i ljuset och lev så sanningsenligt  som det bara går

Lycka Till

25 kommentarer:

  1. Rubriken gillar jag enormt! Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  2. Du är en sådan livsklok och underbar kvinna ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack. Är nog inte klokare än någon annan. Kanske lyfter jag bara på fler stenar på vägen
      kramar

      Radera
  3. Snyggo,bra alldeles fantastisk...Emma!!!
    Jag tar Titel o lånar den!
    Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi...tack från hjärtat Katta'kramar

      Radera
  4. Så fina och kloka ord du bjuder på min vän. Tack! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack MarieLouise. Gott att veta om jag kan bjuda på något som inspirerar
      kramar

      Radera
  5. Hej goaste, livskloka och "kroniska positivissa". Rubriken gick rakt in, och man ska verkligen skapa sig en egen livsinstruktion. Tack goa Emma för att du orkar dela med dig av dig själv. Jag uppskattar din blogg :), kram//Anki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Toppenbra om jag kan inspirera och väcka tankar hos er mina fina läsare
      utan er vore bloggen platt och händelselös
      Kramar till dig Anki

      Radera
  6. Håller med, vilken underbar mening i rubriken. Och statyn! Helt makalös!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad urhärligt att så många fastnade för rubriken och kraften i den
      Ja viss är den makalös...I do agree
      kramar

      Radera
  7. ÄLSKAR statyn. och vill så gärna så gärna leva utan att ständigt väga in andras åsikter. Försöker, men än så länge har jag ingen aning om hur jag ska lyckas. Tack för dina fina tankar, de behövdes ikväll, jag ska fortsätta kämpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annavie och välkommen hit. Man får helt enkelt försöka. Bit by bit
      Kom ihåg att även små steg leder framåt och ibland behöver vi
      stanna upp och sitta stilla på en stubbe och hämta in oss själva också
      för att sedan komma framåt igen
      kramar

      Radera
  8. Inte så lätt att strunta i alltid!!!
    Jag försöker verkligen vara mig själv och trivs där min livskraft bor, i magen och i hjärtat.
    Jag har så många sprickor att jag är självlysande och ger så mycket till andra, men attraktionslagen står på paus.
    Det känns som jag verkligen lever utanför behållaren och trivs ändå med mig själv. Men då blir det obekvämt för andra att förhålla sig till mig. De väljer hellre umgänge där förpackningen är standardiserad och välförpackad med tydlig yta och välstånd. Men jag fortsätter kärlekens väg att vara tydlig med vad jag vill, och tror att tvekan och livsval kommer att omvärderas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du har så rätt - ingen sa LÄTT men alltid värt det. Att leva så autentiskt och sanningsenligt det bara är möjligt är att LEVA sig själv så att säga.
      Om jag ska kommentera din situation lite eftersom du tar upp den så är jag övertygad om att du är en kärleksfull och närvarande person som lever dig själv, men attraktionslagen gör aldrig paus. På samma sätt som gravitationslagen heller aldrig gör en paus...ellerhur? Din fokusering eller attraktionspunkt ligger bara lite snett inriktat. Ofta sker det undermedvetet och vi fokuserar mer på avsaknaden av det vi vill ha än själva substansen av det vi VILL ha. Är du med på skilnaden? Du nämner att det blir obekvämt för andra att leva omkring dig om du är dig själv. Då ställer jag en kort fråga. Vilka har du då omkring dig?
      Kramar

      Radera
  9. Så kloka ord, som alltid går det rakt in i hjärtat. Men det är så svårt. När de "där andra som tycker" är ens föräldrar och syskon, när man undrar om man blev nedsläppt av storken i fel familj... det är så svårt och gör så ont. Jag försöker också med kärlek och förlåtelse, men ack vad svårt det är.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det är svårt. Men jag måste ändå fråga vilka DE är om de inte älskar dig för den DU är när du lever DITT liv efter DINA drömmar, känslor och intentioner. De har ju egna liv att ta hand om och leva.
      Sina vänner väljer man och sina släktingar får man liksom på köpet. Ibland blir ens närmsta vänner ens släktingar och tvärtom. Det jag tror är viktigast är att omge sig med de som GER energi och inte drenerar en på värdefull och stärkande energi...ellerhur?
      Livet är sannerligen inte alltid lätt men det torde väl ändå vara meningen att vi ska leva fullt ut på det sätt som vi själva vill och behöver och inte vad andra förväntar sig och vill
      kramar

      Radera
  10. Vilken fantastisk skulptur! Så vacker.
    Vad fin blogg du har. Den ska jag ta mig en ordentlig titt på.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. För det första....jag förstår att du tycker om denna skulptur.
    Gud va talande....för mig i alla fall.
    Jag sitter här som den jag är, med alla mina trasigheter... som jag vill vara... men som även gett mig styrkan att vara just Jag.

    Din text säger mig att du verkligen LÄRT dig av livet. Du använder det du gått och går igenom. det är styrka för mig.

    Love you söstra mi

    SvaraRadera
  12. Underbar skulptur och klok rubrik och tankeväckande text. Jag tror vi alla är långt större än vi anar.. jag har själv upptäckt att andra ser mig på ett sätt som jag själv inte gör.. och godkänner eller ifrågasätter delar av mitt liv fast just det gör det så tydligt att man måste leva som man själv vill eftersom man kommer ändå aldrig kunna tillgodogöra andra...

    Kramen och tack för klokt inlägg.

    /Liv

    SvaraRadera
  13. Hej Emma

    Så mycket klokt! Känner igen mig i många av dina fina ord. Vilken inspirationskälla. Tack.

    " gör en sak om dagen som skrämmer dig" brukade jag tänka för ett tag sedan. Har glömt av det. Dax att plocka fram mottot, damma av ett gammalt motto och köra på kan vara modigt. :)

    Tack för att du tittade in hos mig. Välkommen när du har tid å lust.

    Ha en fin helg.

    SvaraRadera
  14. Ditt möte med den gamla vännen får mig att tänka på hur vi ofta undervärderar våra liv och bara ser det som inte blev som vi ville, men inte möjligheterna och allt som kom istället.
    Ann

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...