torsdag 28 november 2013

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid något


Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid något...
...och bra till slut... 
Accepterar att på-topp-humöret lyser med sin frånvaro idag.
Thats just the way it is. Vi har ju många olika nyanser på vår livspalett. 
Tar ett skumbad med tända ljus, några jazziga toner och samlar ihop mig och mina tankar och skriver en tacksamhetslista. Det lyfter alltid upp mig till en sund nivå att möta en dag som denna på

Sedan sista förberedelserna inför vernissage som börjar kl 16.00

Var rädd om er och varandra. Life is good



onsdag 27 november 2013

Måste vi ut på den yttersta tunnaste lilla kvisten för att förstå

Ibland, och rätt ofta faktiskt, tänker jag på det här med hur olika vi lever våra liv. Hur vi förvaltar och utnyttjar livsgåvan. Jag tror att vi i olika perioder i livet skiftar i förvaltningsgrad också. Vissa kastas omkull av livet och dunsar i backen med en rätt hård smäll vilket resulterat i att de sedan värdesätter livet på ett helt nytt sätt. Andra får deltaga och närvara när någon nära omkullkastas av livet på de mest brutala sätt. Kanske gör high five med döden och får en ny chans. Det brukar också resultera i nya livsperspektiv. En av mina allra bästa vänner förlorade sin far i en svår sjukdom. Hon berättade för mig att hon fortfarande efter flera år efter hans övergång till andra sidan värdesätter bara en sådan enkel sak som att kunna torka sig själv efter toalettbesök. En annan vän som var så nära döden man kan vara i en bilolycka och sedan fått en ny chans ser allt ur ett tacksamhetsperspektiv. Eller som den amerikanska hjärnforskaren som själv drabbades av en stroke och fick ett himmelskt perspektiv på livet efter att ha återhämtat sig.



Jag tänker då så här, måste vi verkligen ut på den yttersta grenens tunnaste sköraste lilla kvist innan vi kan värdesätta att vi kan se solen, krama en snöboll, pussa på våra barn, läsa en god bok, betrakta en fjäril, smeka en kind, prata med en granne, se soluppgång och solnedgång, lyssna på all världens musik, känna doften av nybakade bullar, sitta på en sten och känna vinden i håret osv osv osv. 

Det jag talar om är förmodligen hederlig gammal vanlig förnöjsamhet. Förnöjsamhetens lov är något som underskattas i vårt samhälle av idag. Ett samhälle som premierar snabbhet, stålar, perfektion, tävlan, strävan, prestation, karriär, framgång och att vara bättre men helst bäst. 

För att inte tala om konsumtionen som vi dövar våra sinnen med. Visste ni att vi svenskar privat dristar oss till att konsumera ett tusen två hundra miljarder  kronor varje år. Och mycket detta är dessutom lånade pengar som vi införskaffar prylar för som sedan banken äger. 

Samtidigt visar forskning att vi är de ensammaste i världen. Vi har inte tid med varandra. Dels för att generationerna hos oss här uppe i Sverige är mer åtskilda än i något annat land. 30 000 människor går in i väggen varje år i Sverige. En miljon svenskar trivs inte på sina arbeten. En annan forskning visar att eftersom vi mår allt sämre och är både missnöjda och oroliga så vi också äter alltmer lugnande medicin. Ändå är vi ett av världen rikaste länder. Någonstans känns det som väldigt tydligt att pengar är inte det samma som rikedom och lycka. Det känns som om hjulen snurra för fort och dessutom bakåt. 



Jag tror att förnöjsamhet, tacksamhet, meningsfullhet och tid är det mest värdefulla i vårt byggande av liv. Rikedom är att vara nära sig själv, känna mening i det man gör, känna tacksamhet för det lilla som egentligen är det stora och förmågan att ge och ta emot kärlek i så stor utsträckning det bara är möjligt. Skratta, dansa, älska, sjung, ät, drick, måla, var lite Pippi Långstrumpsk och gör knasiga saker som du har lust med. Om någon tycker något så får det stå för dem. Och det är som vanligt bara ett tecken på att de inte "är hemma" och tar hand om sina egna liv och förmodligen undermedvetet känner någon slags frustration över detta och då projicerar det på dig. Släpp dem bara och gå all in på att förvalta din outstanding fantastiska livsgåva istället. 

Here we go - livet är NU

måndag 25 november 2013

Låt inte frusna sorgbubblor fylla ditt hjärta


Jag arbetar ofta med klienter som skulle vilja ha bättre tankemönster. Härliga människor som fastnat i ett slags bakåtsträvande tankesnurr som tar dem bort från det dom egentligen vill ha in i sina liv. De känner sig uppgivna och vet inte hur dom ska ta sig ur det hela.

Jag förstår dom. Jag har själv varit där. Och gör korta besök i dessa bakåtsträvande tankesnurr även idag faktiskt. Vi är ju bara människor och livet drabbar oss med jämna och ojämna mellanrum. Det som varit lite av en konflikt för mig är när jag vill acceptera känslorna som råder i min kropp utan att ständigt distrahera mig och förtränga saker för att slippa känna det jag känner. Men samtidigt fokusera på känslor, tankar och händelser av en annan karaktär som är mer önskvärda för att ev skapa nya saker i  mitt liv. Eftersom jag lever efter lagen om attraktion och VET att den fungerar så vet jag också att jag måste fokusera på hur jag vill må, vad jag vill ha och att må så bra som jag förtjänar. Jag attraherar alltid händelser, människor och saker av samma karaktär. 

Dock mår jag inte så bra när jag upptäcker att jag täpper till tillförseln av energi, kärlek och harmoni i mitt hjärta om jag förtränger mina känslor. Det är nämligen det som sker när jag ägnar mig åt distraktion för att slippa ta i det som känns så att säga. Det jag känner, känner jag ju. Och det är alltid ett resultat av tankar jag tänkt. ALLTID. När jag inte tillåter mig att känna färdigt så skapas det små sorgbubblor i mitt bröst som liksom inte riktigt vet vad dom ska ta vägen.

Så istället för att distrahera mig har jag börjat iaktta och betrakta alla mina känslor. Goda som sk dåliga. Och vet ni vad kontentan blir. Jo när de jobbiga känslorna accepteras så klingar de av istället för att hamna i ett slags krampaktigt motstånd och frysa kvar i mina sorgbubblor i hjärttrakten. Dessa känslor är ju trots allt indikationer på något jag behöver titta på i mig själv. Något som jag behöver deala med. När man gör det så ger de sig iväg mycket fortare och jag kan automatisk skapa plats och fokusera på de goda, kärleksfulla, varma, tacksamma och roliga känslorna. För jag betraktar och iakttar ju även dessa härliga känslor och de får då ett större omfång, vilket i sin tur gör att jag attraherar mer av det jag verkligen vill. 

OBSERVERA att jag menar inte att jag fastnar eller ältar gammalt groll och jobbiga känslor och tankar. För det gör jag inte. Jag bara iakttar, betraktar och kikar på vad det kan grunda sig i, vad som sker i min kropp och vilka tankar som härjar runt där bakom. Sen skriver jag ner detta för att synliggöra för mig vad som sker. Detta gör också att jag får väldigt klart för mig att jag ibland reagerar onödigt mycket på onödiga saker. När jag skriver ner det så är det också en del av processen som gör att det jobbiga släpper från mina tilltäppta kanaler till hjärtat och hamnar på papperet. 

Åter igen handlar det alltså om att leva MED livet - inte EMOT. 

Så kära vänner som undrar om attraktionslagsanhängare förtränger och "målar över" så är svaret för min del nix. Det går att känna det man känner, vara snäll mot sitt hjärta och samtidigt använda sig av attraktionslagen. 

Kom ihåg att det här är mitt sätt att leva. Du kanske har ett helt annat som passar bättre i just ditt liv. Vi bär alla vår egen sanning. Det fundamentalt värdefulla är att vara vän med sig själv och sitt eget hjärta. 

Det viktiga i livet är att vara viktig i sitt liv.

Var rädd om er där ute och ta´t lugnt 
Puss och kram






Julklappstips


Hon närmar sig sitt slutgiltiga resultat


"Sinnlighet"

Kanske är hon klar. 
Kanske inte. 
Det känns som om fjärilar vill landa försiktigt på det skira spetstyget men ..jag vet inte..
Jag får fundera lite


lördag 23 november 2013

När man vill återskapa själen i en människa


Ofta när jag målar kvinnor och väsen av olika slag,vilket jag ofta gör, så försöker jag skapa en målning som släpper fram själen i den jag avbildar. Många av dem blir vid första anblicken ganska lik varandra men om man har förmågan att se en dimension till så ser man att de alla bär olika djup, sinnesstämningar, beröringspunkter och känsloyttringar. Det är också intressant för olika betraktare ser olika "själsberättelser" i samma tavla. Det beror förmodligen på att man applicerar och hämtar från sin egen inre känsla och sinnesstämning eller erfarenhet när man tolkar och betraktar en målning

Jag har en intention att försöka gestalta någons innersta via ett konstnärligt uttryck helt enkelt. Den här damen hade först ett helt annat utseende men jag var aldrig nöjd eller så att säga tillfreds med henne där hon satt på väggen i ateljén. Jag nådde inte utanför målarduken och motivet kändes platt. Det kändes också märkligt nog som om jag inte var sann eller att jag skapat ett ytligt verk där själen inte var involverad vare sig i mig eller motivet. Så igår plockade jag ner henne och började skapa en ny stark kvinna. Jag vet inte vart det slutar men jag har mina aningar. 
Fortsättning följer....


Nya avsnittet ute i vår podcast "Viktigt på riktigt"

Jag vet att ni väntat, knappt kunnat sova, ätit nästintill ingenting och bara suttit och våndats i er väntan på det ny avsnittet i vår podcast "Viktigt på riktigt" Nu kan ni sova, äta och njuta av livet igen för nu är det dags att lyssna på avsnitt fyra som handlar om vänskap. personligen tycker jag att det är det bästa hittills. men det är självklart högst personligt. Åter igen tack för alla härlig feedback på våra tidigare avsnitt Här finner ni också länken till tidigare avsnitt

fredag 22 november 2013

Bland penslar, tankar och tusen kallnade kaffekoppars härlighet


Arbetar i min kokong. Min ateljé med andra ord. Den fungerar lite som en kokong. En egen värld där inte världen utanför når in. Ibland drar jag upp gardinerna för att människor ska kunna komma in eller stå i fönstret och kika när jag målar. Det beror på humör och sinnesstämning. Ibland vill jag bara gå in i känslan när jag målar och då får inget störa.


Min kära atelje är min kreativa oas i tillvaron där jag till tonerna av jazz och annan själahöjande musik låter det som finns inom mig komma ut i olika uttryck. Ibland lyssnar jag på intressanta program på P1 så jag nästan glömmer vad jag gör. Tänk så galet mycket utvecklande program man kan hitta på radion jämfört med den fördummande burken som vi alla har i våra vardagsrum som mest innehåller ren junk om ni frågar mig. Nåväl det är ju såklart MIN åsikt


Här finns som vanligt ett sammelsurium av saker jag tycker om, färger, otaligt antal kaffekoppar med kallnat kaffe, tända ljus och kristallkronor av allehanda slag


Det är av stort värde hur muggarna ser ut och känns också. De ska antingen sakna öra eller ha ett greppvänligt öra. Gärna handdrejade eller udda på något sätt. Eller som här beprytt med ett kärlekshjärta



Gamla ting med själ har jag alltid haft en förkärlek för så självklart finns det sådana även i min atelje


Och saliga väsen i stort i smått. Vingbärande varelser från astralhimlar och andra dimensioner som landat på mina dukar och panåer. Jag har vad jag kan minnas alltid målat änglar. Ibland funderar jag vart det började men jag släpper oftast den tanken för jag har nog alltid skapat konst utifrån ett "ängelskt" perspektiv


Min intention är att slussa in någon slags andlighet i vardagen. Belysa att det finns jordeänglar mitt ibland oss och att vi kan ta till oss en slags andlighet mitt i den stormande vardagen utan att vara vare sig s k flummiga eller märkliga på något sätt. Jag är själv jäkligt jordnära med ena gummistöveln stadigt på jorden samtidigt som jag har andra foten ständigt flygandes ovan jord med en vinge av tillit till att livet är evigt och att vi är större än vi vet om

Och så tillbaka till penslar och färgtuber

onsdag 20 november 2013

Tänk om det inte finns någon väg till lycka utan att lycka är vägen....

Jag har ett tag sökt efter något som jag egentligen inte vetat var det har varit. Det låter märkligt jag hör ju det. Men om jag säger så här då. Jag har en längre tid haft en känsla av att jag behöver en "nyckel" till i min mentala verktygslåda för att kunna komma vidare i min utveckling. Förmodligen kommer jag alltid vara på jakt efter intressanta saker att ha i min mentala verktygslåda eftersom jag är en nyfiken och öppen person. Men det här verktyget är något som får mig att stanna lite mer istället för att rusa lite mer så som de flesta gör idag. 

När jag idag hittade något som jag tror leder mig till ett ännu mer fantastiskt sätt att möta mig själv och mina medmänniskor på så var det som att hela jag sken upp som en solig vårdag i april inombords. Många saker blev inom loppet av någon minut fullständigt sekundära för mig. Kanske berättar jag ännu mer en annan dag. Men än så länge måste jag forska vidare i detta och se vart det leder mig och min utveckling. Så mycket kan jag säga som att det handlar om källenergi, känslor och viktigt på riktigt. Galet intressant!



Man kan säga att dagens resultat i ateljen har samma tema. 
There is no way to happiness - happiness is the way
 Det är faktiskt ett buddhistiskt ordspråk som jag absolut lever i enlighet med. Även om jag ibland trillar av min livsintention och tror att jag kan jaga lyckan utanför mig själv. Men det slutar alltid med att jag trillar i diket och får påminna mig själv om att jag är ute och cyklar nu igen. (ja jag vet vissa av oss behöver tjonga näsan i kaklet riktigt många gånger innan vi förstår) För den lyckan som man springer benen av sig för att hitta är den sortens lycka som är kortvarig och flytandes på ytan. Lite som en konstgjord andning. Gott nog för stunden förstås. Men vi måste alltid hitta ett sätt att andas för egen maskin för att det ska fungera i längden


Lite så ser jag på det här med lycka. Det finns ingen väg till lycka - lycka är vägen. Erkänn att det känns gött någonstans där hjärtat är som varmast om det faktiskt är så det är. För då behöver vi aldrig sträva efter lycka. Då är den här hela tiden. Den har bara olika nyanser, intensitet och styrka

Ni som kommer på vårt vernissage den 29:e eller 30:e november har möjlighet att se denna målning tillsammans med alla mina andra nya och gamla målningar. Och självklart utbyta några ord om livet i allmänhet och lycka i synnerhet. 

Alla är så hjärtligt välkomna till Djurgårdsgatan 47 i hjärtat av Göteborg

Puss på er alla härliga kärleksvarelser i världsrymden. Ha en go´dag och lev gött tills vi hörs igen




tisdag 19 november 2013

Varje dag är en speciell dag....


En tisdag i mitt liv. En alldeles vanlig dag. Det mest värdefulla vi faktiskt kan ha. Tänk så många som fått livet omkullkastat eller gjort "high five" med döden och skulle göra vad som helst för att få tillbaka en alldeles vanlig dag. Det glömmer vi med jämna mellanrum. Jag tänker faktiskt i ärlighetens namn ganska ofta på det. Hur vackert det s k vanliga är. Ta det här med vardagar. Något som vi inte värderar speciellt högt. Jag hör ofta att folk säger "äsch, det duger tillvardags" eller "det vara bra en vanlig vardag" eller "det ser rätt grått och vardagligt ut" Som om det vore något halvdant som vi bara måste igenom utan engagemang och fascination. Vi glömmer en sak då tycker jag. Alltså att var-dag rakt översatt blir typ varje dag som vi får i gåva att förvalta. Vad kan vara större än det?

Ja jag vet att jag tenderar att låta religiös eller hög på något. Och ja kanske är jag hög nu igen. Hög på livet. Jag har ju en tendens att bli det med jämna och ojämna mellanrum. Men jag har inte speciella finkläder, finporslin eller finsmycken som jag använder vid s k speciella tillfällen. För mig är varje dag ett speciellt tillfälle och allt ska levas fullt ut. Varje dag är ett fantastiskt tillfälle att leva fullt ut och med hjärtat på vid gavel

Jag har t ex en bloggvän som legat på sjukhus vecka in och vecka ut (om det inte t o m är månader) och nu kan vara hemma och säga godnatt till sin älskade son i sitt eget hem, vandra ute i naturen i sakta mak och bara vara i en alldeles vanlig dag. Det ÄR guld. Jag kan inte låta bli att se det så. Hon hjälper mig att inse detta ännu tydligare. Vi måste ju inte blåsas omkull av livet för att inse dess storhet.

Så dagens tips blir att:
 * räkna alla saker som du värdesätter i ditt liv just nu, 
* vad du vill göra mer av 
 * vad du kan plocka bort ur ditt liv för att skapa en större livsglädje. 

Det är ju trots allt du som väljer.

Allt gott och vackert önskar jag dig denna härliga novembertisdag. En alldeles härligt speciell tisdag i ditt liv


lördag 16 november 2013

När något stort hände i sagan om mitt liv....



För exakt 4 år sedan idag hände något stort i sagan om mitt liv. En liten man med kanske norra europas längsta ögonfransar och ett enormt stort hjärta bestämde sig för att kliva ner på jorden. En man, en tänkare och filosofisk prins av stora mått bestämde sig för att jag skulle blir hans mormor. Ja redan vid nyss fyllda 41 hade jag alltså förmånen att få kalla mig mormor. Wow, stort.

Ok confessiontime. Jag var inte helt överväldigat ensidigt glad när jag 7-8 månader innan fick beskedet att jag skulle bli mormor när flera av mina vänner fortfarande blev föräldrar. Det var som om ordet MORMOR inte fick plats i min mun. Jag var inte beredd. Jag minns fortfarande var jag satt och hur det kändes. Jag behövde smälta det och känna var mina mormor-egenskaper fanns någonstans i min kropp och i min vilda själ. Jag behövde landa i det stora innan jag kunde ta emot det nya med öppna armar

Nu behövde jag inte så lång tid för att jag skulle förstå miraklet och kunna känna ren, skär tacksamhet och innerlighet utan gräns. 

Så kom han då en vinterdag i november 2009. Det var så överjävligt mycket kärlek från första stund. Jag har alltid kallat honom prinsen av Universum just för att han rubbade min existens när jag minst anade det.

Idag är vi bästa vänner 4-årige Holger och jag. Han lär mig och jag lär honom. Han är envis som få och jag likaså. Ändå trivs vi så ofattbart bra i varandras sällskap och han håller mitt hjärta i sin lilla fina leksmutsiga hand. Vi samtalar om livet, bygger sandslott, gungar ända upp till himlen, läser böcker och skrattar tills luften tar slut. Han och hans fina lillebror "trubadurungen"Cornelis påminner mig om vad som är viktigt på riktigt om och om igen. Precis som deras mamma och hennes syskon också alltid gjort. Barnen är mästare när det gäller livet och hur man tar vara på dess innehåll

Älskade unge tack för att du valt att komma ner till just oss och GRATTIS på din dag

fredag 15 november 2013

Att göra det man älskar och älska det man gör


Lördag morgon med tända ljus och en god frukost som är inkluderad en amatörlatte i favoritkoppen det är livskraft och livskvalitet för mig. Att jag dessutom har ett gympass avklarat gör inte saken sämre. Idag var det tungt och jag låg länge och försökte dikta ihop någon slags smitarorsak, men nej jag lät jävlar-anamma-spiriten ta över och så bara gick jag. Nöjd och belåten förstås.
När jag satt där på spinningcykeln tänkte jag på vad viktigt det är att göra det man älskar och älska det man gör. Inte det man tror att man borde älska utan det som hjärtat har informerat om är roligt och underbart härligt för just MIG. Att ta hand om kroppen ÄR något jag älskar. Att njuta av konst, musik, djur, poesi, natur, måla, litteratur, baka lussebullar och stilla stunder av kontemplation ja det är också sådant som just JAG älskar. Och jag gör verkligen dessa saker också. Jag skulle ju aldrig kunna stå och förmedla och föreläsa om detta och inte göra det själv. Vad skulle hända med trovärdigheten då. Man kan kalla det att jag målar livet i mina egna färger. Skapar livsverk utifrån mitt eget uttryckssätt.


Årets första lussebullar är bakade i det Karlssonska hemmet minsann. Älskar dessa ljuvliga gula härligheter som smeker både gom och själ. Det finns också något slags meditativt i att spendera några timmar i köket bakandes medan radion försiktigt sorlar i bakgrunden
Ingen ska kunna säga att jag inte förvaltade livet medan jag hade det i min hand. Jag sladdar omkring och tar chanser, hoppar på idéer och gör impulsiva drag här i livet. De resulterar inte alltid i de allra bästa slutresultat men det gör inget, för jag har alltid lärt mig något.Motgångarna tufsar till mig men dom gör mig också ödmjuk inför livets skiftningar. Vi kan ju inte njuta av regnbågen utan att också ta del av regnet om man säger så

Just nu har faktiskt dock några jobbiga tankar smugit sig in bland tankemönstren och jag tänker att det är inte alltid lätt det här med relationer. Eller så är det lätt men jag krånglar till det och gör det svårare än det egentligen är. Att jag aldrig lär mig att livet faktiskt inte är så himla enkelt att jag nödvändigtvis måste göra det svårare. 

Nåväl ett litet skumbad på det här så blir nog den här lördagen en alldeles alldeles uunderbar dag som askungen skulle uttryckt det
Som avslutning tar jag och bjuder er på några klokord från min guru Louise L Hay i slutet på detta inlägg. Kloka vackra kvinna som har fattat det är med LIVET. Hon är verkligen ett levande exempel på att vi blir vad vi tänker

How do you see your self
For generations, we have allowed the numbers that correspond to how many years we have been on the planet to tell us how to feel and how to behave. As with any other aspect of life, what we mentally accept and believe becomes true for us. Well, it is time to change our beliefs about aging. When I looked around and see frail, sick, frightened older people, I say to myself: It doesn’t have to be that way. Many of us have learned that by changing our thinking, we can change our lives. So I know we can make aging a positive, vibrant, healthy experience. 

I am now in my 87th year, and I am a big, strong, healthy girl. In many ways, I feel younger than I did at 30 or 40 because I no longer feel the pressures to conform to certain standards imposed by society. I am free to do what I want. I no longer search for anyone’s approval, nor do I care what anyone says about me. I please myself much more often. Peer pressure has definitely become less important. In other words, for the first time in my life, I am putting myself first. And it feels good.

There was a time when I allowed the media and so-called authority figures to dictate my behavior, to make judgments about what I wore and which products I bought. Back then, I truly believed that if I did not use all the products that were advertised, then I was not “acceptable.” One day, I realized that using all these products only made me acceptable for one day. The next day, I had to start over. I remember spending endless hours plucking my eyebrows in order to be acceptable. That all seems so silly at this point in my life.

In the early part of the 20th century, our life expectancy was 49 years. Today—more than 100 years later, it’s about 85. Tomorrow it could be 125. It’s time for us to change the way we view our later years. No longer will we accept the notion that we must become sick and die, lonely and afraid. 

We can take control of our thoughts, and we can create an elder time that’s far grander than any other generation. I see myself as vital, vivacious, healthy, fully alive, and contributing until my last day. I’m at peace with my age. As I move into my treasure years, I allow myself to become an Elder of Excellence. I lead the way in showing others how to be fully alive at every age.

We have the ability to contribute to our society and make the world a better place for our grandchildren. I love experiencing every age. I rejoice in each passing year
//Louise L Hay.

Kärlek och novemberglitter över er alla

torsdag 14 november 2013

Avsnitt nummer tre finns nu ute för dig att lyssna på

Så har då ytterligare en vecka passerat i våra liv och det betyder att ännu ett avsnitt finns att lyssna på i vår podcast "Viktigt på riktigt" Varsågoda

Ni vet ju att ni kan följa oss via Itunes, Podcast Search eller Podcaster också. Och ni kan också alltid klicka på vår Podcast-bild i högra menyn högst upp här i bloggen så kommer ni dit direkt. Inte så dumt att ha något "lättlyssnat"att lyssna på i lurarna när man städar, diskar eller rensar garderoben. Tack alla ni som kommit med feedback på tidigare avsnitt. Självklart blir vi både inspirerade och peppade till nya avsnitt

När november bjuder upp till poesi

Dammar av en gammal dikt som jag skrev för tre år sedan 



isarna krackelerar i samma takt som min hemlängtan

natthimlen håller mig fortfarande sällskap och sällan eller 
aldrig är väl vinternätter så fina som då när stjärnorna 
följsamt sträcker sig över himlen i väntan på morgon

kom håll mina galenskaper och gör dom till vår vackra verklighet 
här bland lussebullar december och kärleksröda längtanshjärtan, 
håll allt det där som mitt hjärta saknar och se mig när jag inte vågar, 
lek mig livsglad och låt oss bada i sanningar, nära livet

jag dör så förbannat av alla rastlösa timmar av mest ingenting, 
vet att jag borde älska det, vet så väl att jag behöver det här 
men min rastlösa själ längtar ut och jag undrar hur man gör

jag skyller på november och drar ner min röda basker lite längre, 
inuti-ler och rycker på axlarna i en slags avslagen romantiserad kärlekslängtan.
drömmer, förkastar och förhastar, så typiskt mig, gud är naiv och jag likaså 
men det här är min sång till friheten

/Emma


onsdag 13 november 2013

Motgång framgång eller kanske bara gång


Jag har ju varit en anti-gymmare i större delen av mitt liv. Ända tills jag åt upp min egen fördom om att gym är tråkigt och faktiskt gick och köpte mig ett gymkort. Idag är det mitt sätt att tacka kroppen för allt den gör för mig. Den är ju faktiskt magisk som i ur och skur bär mig fram genom livet. En walking miracle machine som har en enorm kapacitet. Jag har alltid promenerat mycket och det gör jag fortfarande. Men det här med att jobba med hela kroppen i min egen takt är något alldeles extra. 

Det här har resulterat i att jag tänker bättre och är mycket piggare. Så idag kan jag faktiskt se en koppling mellan mina träningspass och en inre (och för all del yttre) framgång. 

Så man kan enkelt uttrycka sig att jag gått från en inre motgång till framgång. 

Man har forskat fram också att det är inte farligt att vara lite mullig men det är farligt att inte utöva någon slags fysisk aktivitet och träning. 
Vi tränar ju inte för att bli yngre utan för att kunna bli äldre

Love to you all

När en målning börjar känna sig färdig


Arbetar vidare med mina stora målning med. Just nu ligger fokus på vernissaget vid första advent. Jag tycker om att ha mål. Inspirerande mål som jag själv satt upp. 
Som ni kanske läste i tidigare inlägg så är det här en (g)ängel. Alltså en vardagsängel som skapar gäng som är till för alla. En vacker själ som med mod, medvetenhet, kärlek och medmänsklighet bekämpar mobbing.


Jag tror att den börjar närma sig att kallas färdig
Sedan småjusterar jag gärna på mina målningar i evigheter men det
är en annan sak.

tisdag 12 november 2013

(G)ängel under construction


Jag har länge funderat över en målning som vill bli målad. Den är sprungen ur en tanke om att det finns änglar vandrandes på jorden lite varstans. Där man minst anar det finns de där människorna som jobbar i det fördolda och som är goda av goda skäl så att säga. Ni vet de där som gör saker för att de vill glädja någon annan och INTE för att de själva vill ha kredit eller bekräftelse för att de är så goda. De där som kan hjälpa någon utan att någonsin berätta att det var dom som gjorde det.



Idag var det dags gå in i ateljén och påbörja arbetet rent praktiskt. Det blir en (g)ängel. Alltså en ängel som ingår i och skapar goda sköna gäng med plats för alla. En fin själ  som alltid finns där. I med och motgång och som har det renaste hjärta och uppsåt. Den här (g)ängeln tror på människan, kärleken och en bättre värld. Han har heller inget behov av att utmärka sig. Det är som om han har små trådar av kärlek knutna mellan sig självoch sin omgivning. Och kisar man med ögonen i motljus är jag övertygad om att man kan se dess vingar. Tunna och lätta som en fjärilsdröm finns de där på ryggen


Jag har träffat just en (g)ängel en gång. En yngling i ett gäng med huva med kepa under, nedhasade byxor, en cigg i handen och allmänt gänglig, precis som hans övriga sällskap som var fyra ytterligare killar av samma stil och ålder. Det var en sen regnig och genomkall natt när jag skulle hoppa på en spårvagn som höll på att åka ifrån oss. Vi springer allt vad vi är värda men spårvagnföraren struntar blankt i oss och tänker stänga och åka. Då får (g)ängeln syn på oss och avviker från sitt "coola gäng" och springer tillbaka bara för att köra in sin fot och stoppa vagnen så att vi ska slippa vänta 50 min på nästa spårvagn eftersom det var mitt i natten. Hans polare ropar åt honom att komma och undrar vad han gör mitt i spöregnet eftersom de var på väg åt ett annat håll. Vi hann bara ropa tack den gången. Men jag tänker på honom och hans fina gest och jag blir glad och varm av tanken.

Min tanke är att dessa (g)änglar ska vara en symbol för den godhet, glädje, kamratskap, omtanke, medvetenhet och mod som är motsatsen till mobbing.

Fortsättning följer på denna målning....och på mina tankar om vikten av (g)änglar i vårt samhälle och i våra skolor

Puss kram och understanding



måndag 11 november 2013

Vernissage och gemytliga dagar av inspiration och sköna samtal



När advent knackar på dörren och mörkret läggar sig som en varm filt omkring oss tycker jag att det passar utmärkt att öppna ateljén för besökare. Därför har jag och min ateljégranne fotografen Jenny Christenson bestämt att ha vernissage och inspirationsdagar 

29 november 16:00 -- 20:00
30 november 12:00 -- 17:00

Det vore så kul om du ville komma och förgylla den här helgen tillsammans med oss och andra besökare. Vi kommer också att berätta lite om vårt skapande i skenet av tända ljus medan vi inmundigar varm glögg och pepparkakor.

Flera av er vet ju att jag hade en liknande vernissage och ateljevisning även förra året i min gamla atelje vid samma tidpunkt. Och eftersom det blev en sådan succe tänkte jag att det är ju synd att inte göra om et´ i min nya ateljé. I år tillsammans med Jenny alltså som ställer ut sina foton.

Vi har valt att kalla utställningen för "Livsluft" just för att vi tänker att dessa möten i konstmiljö ger lite ny luft under livsvingarna och härliga perspektiv som gör livet ännu mer nyanserat och värt att njuta av.

Tag gärna med en vän

För att lättare kunna planera så är vi tacksamma om ni meddelar om ni planerar att komma genom att skicka ett mail till emma@livskrafteemma.com

Varmt Välkomna!

torsdag 7 november 2013

Podcast avsnitt nr 2 "Om att aldrig ångra ett njuteri"

Så har då avsnitt nummer två i vår podcast "Viktigt på riktigt" kommit ut. Varsågoda och välkomna att lyssna när vi behandlar ämnet vardagsglädje och njutning. Det handlar också om katter som är i nuet, dödliga febergrader, tankens kraft och att aldrig ångra någonting man njutit av. Ni vet väl att ni finner oss på Itunes också. Eller så kan ni ladda ner gratis appar som t ex Podcaster eller Podcast Search och lyssna på oss när ni promenerar, städar eller diskar Ni kan också prenumerera på oss så får ni autoamtiskt en indikation när ett nytt avsnitt kommit ut Så håll till godo och lyssna på "Om att aldrig ångra ett njuteri"

onsdag 6 november 2013

Kärleksdieter, svindlande höjder och en och annan lussebulle


Att väcka sinnena med en promenad till Masthuggskyrkan innan arbetsdagen drar igång är ett bra val. Solen som smeker min nyvakna stad och ger allt ett rödguld skimmer. Det gjorde gott till mina sinnen idag. Dom var inte på topp nämligen. Har inte en aning varför men ibland är man inte på topp bara. Har inte mediterat på några dagar och det kan vara en förklaring. Jag behöver möta mig utan påverkan av yttre stimuli. Det är något jag behöver göra varje dag egentligen


Men att sitta och filosofera i morgonljus på en klippa på masthuggshöjden är också en slags meditation i sig. Det ger plats för tankarna och bruset saktar ner på ett välbehövligt sätt inuti mig. 

Men nu ska här målas av hjärtats fröjd. Vi har köpt oss varsin lussebulle också, min hårige vän och jag. Jag är helt övertygad att nån av alla dessa mer eller mindre suspekta dieter tillåter de gula godingarna. Jo då, allt man vill kan man välja att tro på. Jag tror den dieten går ut på massor av kärlek, frisk luft, träning, älska dig själv och fyll livet med glädje och godsaker på ett sunt sätt. Härlig diet va. Kärleksdieten tror jag nog att den benämns...


Svante Lindberg tog sig en vilopaus intill Hammarskölds kloka ord uppe på kyrkbacken. De är ständigt aktuella och riktade till alla och en var. Dessa ord påminner mig också om ett zenbubbhistiskt ordspråk som jag älskar. Som påminner oss om att vi har allt inom oss:

" The only zen you can find on the top of the mountains is the zen you bring there "

Var rädd om er och på återhörande

tisdag 5 november 2013

När existensiella tankar blev en målning


Att ge sig hän och skapa. Skapa med hjärtat på vid gavel utan en tanke på om det ska bli "bra" eller inte ja, det är min ständiga strävan. Att våga måla utan prestationskraven hängandes över axeln. Att på något sätt måla det som vill bli målat. Ibland lyckas jag. Oftast faktiskt. Men ibland fastnar jag i tankar som "den här vill nog mina kunder köpa" osv...men då har jag trillat ifrån min grundintention




Den här målningen ville jag skulle symbolisera det vackra inom oss alla. Ni vet det här ljuset som vi alla har men som inte alla vet om eller släpper fram. För jag tror att det är så här. Vi behöver inte helgon och hierarkiskt uppsatta religiösa symboler i form av helgonbilder som står närmare någon slags gudsbild eller vad det nu må vara. Det kan ju bero på att jag inte är traditionellt religiös förstås. Men däremot så tror jag att vi behöver människor i vår levande vardag som vågar släppa fram sina inre brinnande ljus så att vi i omgivningen kan ta del av detta och glädja oss och inse att vi också kan stråla och glittra i vår egen identitet





Det här är oftast fria själar som inte är rädda för sin egen storhet och som vågar står för den de är. Att våga vara stark i sin styrka och i sin skörhet. Dessa människor behöver sällan en status att briljera med. Det räcker med att vara och existera för dessa blommande själar. Jag känner till några stycken och jag är så tacksam varje gång de påminner mig om varje människas ljus och storhet



Jag ville också att den här målningen skulle symbolisera det eviga livet som vi bär ljuset igenom. Vi säger ju ofta att vi har bara ett liv. Det är klart att vi har bara ett liv. Vi är ju eviga i vår grundposition och antar bara olika inkarnationer i from av fysiska liv. Jag tror att allt är evigt men vi människor har lite svårt att greppa det här med oändlighet och evighet med vår nutidshjärnor. Och eftersom vi gillar att ha kontroll så uppfann vi tiden för att få grepp om något vi egentligen inte förmår oss att förstå.

Ja så tror i alla fall jag att det är och Albert Einstein påvisade ju redan på sin tid att tiden inte existerade utan allt sker parallellt. Hisnande och intressant tanke tycker jag

Nåväl ur dessa tankar steg denna målning som jag arbetat med i ett par dagar nu. Vi får se om hon är klar eller om hon ska formas lite mer

All gott



måndag 4 november 2013

Det självklara är inte så jäkla självklart



Jag pratar ofta om tacksamhet här i bloggen (och på många andra ställen också) Och ibland tror jag att vi måste se vad vi har, som kanske till synes är en självklarhet, men som egentligen är en stor och obetalbar gåva. Ta  t ex det här med vatten. Att vi i Skandinavien har en större rikedom på vatten än de flesta andra områden på planeten är förmodligen ingen nyhet för de flesta. Två miljarder människor, en tredjedel av jordens befolkning tvingas både laga mat och tvätta sig i förorenat vatten. Detta föranleder att femtusen barn dör varje dag till följd vattenburna sjukdomar. Ohyggliga siffror som man önskar att man slapp ta del av.



Jag som då är en vattenälskare på flera olika sätt kan inte låta bli att reagera. Jag älskar regn, njuter av havsluft och havets vågor som smeker kroppen vid ett skönt sommarbad. Jag mediterar gärna till ljudet av rinnande skogsbäcksvatten och dricker litervis med rent vatten varje dag. Jag erkänner också att jag badar skumbad i stort dagligen. Jag sitter gärna vid en insjö och ser fågellivet utspela sig som vore det en teateruppsättning i bästa Strindbergs-stil och ser himlen avspegla av sig i den vackra ytan. 



För att inte tala om hur många gånger jag betraktat miraklet i en vanlig vattendroppe. En droppe som faktiskt innehåller molekyler från hela världen. Är det inte fantastiskt så säg - hela världen i en liten droppe?

Så kom ihåg att inte slösa med denna jordens resurs. Låt inte vattnet stå och rinna i onödan och känn tacksamhet för allt vatten vi har möjlighet att avnjuta här i vår del av världen



Det finns också olika hjälporganisationer och stödfunktioner för att förbättra vattentäkterna i världen. Ett exempel är min förra arbetsgivare Atlas Copco som erbjuder sina anställda att skänka en liten del av sin lön till en hjälporganisation som arbetar med ett vattenprojekt i Uganda. För varje skänkt krona bidrar också företaget med två kronor. Bra initiativ tycker jag. Kanske fler borde ta efter. Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Så njut av att du faktiskt kan gå och vrida på en kran och finna friskt drickbart gott och välgörande vatten. 

För min del går dagens tacksamhet bl a till vatten, vatten bara vanligt vatten.




söndag 3 november 2013

Någon har gett mig förtroendet i samma stund som jag föddes att ta hand om och förvalta det här livet.

Jag får just nu många frågor av läsare och lyssnare om hur jag gjort för att våga leva min dröm och LEVA fullt ut. Tack för alla brev, mail och kommentarer för det första. Tack, jag ser det som ett förtroende att få frågan och jag blir alltid lika innerligt glad när ni låter mig veta. 



Många vill gärna ha svar som de sedan kan applicera på sina liv. Det förstår jag. Det vill vi nog alla ha lite till mans. Men jag brukar då säga att mina "livsinstruktioner" fungerar för mig och KANSKE kan dom också fungera för någon annan. Men i ärlighetens namn är det ofta de egna inre svaren som blir de mest kärnfulla, fruktgivande och utvecklande för varje enskild individ. Vi kan inspirera varandra och ta små guldkorn från varandras levnadstips och ideér men själva svaren, handlingarna och insikterna måste vi hitta och skapa själva. Ni är alla så mycket större, vackrare och starkare än ni anar. Det har jag sannerligen så sakteliga börjat lära mig. Ibland undrar jag om det kanske är tur att vi inte riktigt förstår hur stora vi är.



Nåväl här nedan är några av de punkter som jag använt mig av och som utgjort stora förändringar i mitt liv

* Att känna tacksamhet för det vi faktiskt har. Att belysa, se, känna, upptäcka och lyfta upp det som redan finns i våra liv och som faktiskt oftast inte är en självklarhet. Att vi kan gå, stå, springa, träna, älska, sjunga, dansa, lyssna, berätta, simma, njuta, äta, dricka, läsa, måla, spela ja listan kan göras oändlig. Alla de här till synes fundamentala sakerna är ingen självklarhet kära ni. De är en gåva. Ta exempelvis dig en funderare på hur många som önskade att de hade möjlighet att gå ut i höstregnet och känna himlens alla droppar smeka kinderna under en frisk höstpromenad. Det är miljontals människor som inte kan det. Det finns heller inget löfte från någon där uppe om att du kan allt detta hur länge som helst. Andra tacksamhetsfaktorer kan vara våra barn, andras barn, tak över huvudet, en bil, en hustru/make, mamma, syskon, vänner ja åter igen kan listan bli kilometerlång. Gör listor varje kväll över sådant som du känner tacksamhet för. Det har jag gjort länge och jag kan garantera att du känner dig rik. Det gör också att jag ödmjukar mig inför livet självt. Det är stort. Någon har gett mig förtroendet i samma stund som jag föddes att ta hand om och förvalta det här livet. Det förtroendet vill jag inte svika

* Älska livet som det är. Lev MED livet - inte EMOT. Allt motstånd som vi tillåter oss att befinna oss i skapar smärta i olika hög grad. Den distans som uppstår mellan hur saker och ting är och hur vi VILL att de ska vara avgör hur mycket smärta det åsamkar dig.  När motgångar uppstår, ta dom för det dom är. Jag säger inte att vi ska älska uppsägningar, separationer, sjukdomar osv men de innehåller bara så många känslor och motstånd som vi investerar i dem. Låter krasst men om du tänker efter så är det så. En skilsmässa i sig innehåller inga känslor alls. Det är våra reaktioner på skilsmässan som skapar känslorna, Självklart ska vi inte förtränga det vi känner. Snarare leva oss igenom känslorna, acceptera dom och finna att livet är ok även när det är motvind, uppförsbacke och smärtar mer än önskat. Förhåll dig till det som är och lev inte i konstruktioner om det som är eller hur du vill att det ska vara istället. Visst ska vi sätta upp mål och leva med drömmar men det betyder inte att vi ska konstruera om nuet eller önska att det var något annat. Acceptera nuet och känn närvaron och ha sedan tillit till att allt är som det ska och att allt blir som du vill om du fokuserar på det du vill och inte det du inte vill. Tillit, tillit och sedan lite insiktsfull tillit på de´

* Låt inte din omgivning äga ditt humör. Det är nämligen aldrig omgivningens uppgift att se till så att du mår bra. Det är åter igen dina reaktioner på andras beteenden. Ta ansvar för att det du känner, säger och reagerar på. Inse att det kan aldrig komma något ur dig som inte finns inuti dig. Jag menar att du kan inte bli uppRÖRD om det inte finns något inuti dig att RÖRA upp. Jag brukar ta en metafor med en apelsin. Om man skär isär den och pressar ur innehållet kan det aldrig någonsin komma ut något annat än ren apelsinjuice. Eller hur? Möjligen en och annan kärna och lite fruktkött men annars bara ren apelsinjuice. Det är samma sak med dig. Om du tillåter dig att bli arg på någon annans beteende och häver ur dig en och annan mindre lämplig kommentar eller fras så beror det på vad du har inom dig på samma sätt som apelsinen. Äg ditt humör och din sinnesstämning. Det är egentligen då bara du som har access till ditt mående. Det är ju trots allt din uppgift att inta en position till livet, dig själv och din omgivning som gör att du mår bra. Äg dig

* Älska dig själv. Ingen annan kan göra dig hel. Du är värd all kärlek som bara kan frambringas. Precis som alla andra människor och djur. Vi föds lyckliga. Det är vårt ursprungliga läge. Sedan händer något med oss under uppväxten som gör att vårt förhållande till oss själva och lyckan försämras. Vi tappar tron på oss själva och vi försöker bli älskade av andra så till den grad att vi kan accepteras oss själva. Vi söker bekräftelse, uppskattning och kärlek från andra istället för att älska oss själva så till den grad att yttre bekräftelse tappar sin betydelse. Ingen annan kan älska mig om inte jag älskar mig själv. Ju mer kärlek jag ger till mig själv desto mer kärlek kan jag ge och få även av andra

* Var ditt modiga hjärta troget. Det här är  kanske den svåraste av alla punkterna. Att gå sin egen väg. Oavsett. Att fatta beslut och göra de val man behöver utifrån hjärtat. Det har jag verkligen inte gjort i hela mitt liv. När jag var yngre klarade jag inte av att vara i rädsla och varje gång jag kände mig rädd så "rymde" jag. Jag var styrd av rädslor och var rädd för själva rädslan. Idag är jag självklart rädd ibland men skillnaden är att idag vet jag att det bara är en känsla. Om jag vet att ett beslut är förankrat i mig och jag trots detta känner mig rädd så går jag ändå med rädslan i fickorna. Jag vet att jag överlever och att det inte är så farligt att vara rädd en stund i livet. Jag brukar faktiskt lite skämtsamt prata med rädslan när den dyker upp och säga "Jaha ja nu kommer den här välkända rädslan igen och försöker äga mig, men glöm det - you wish - jag äger" Det är bara en känsla och jag ÄR inte mina känslor, de har bara fötts ur en tanke och tanken äger jag. Mitt hjärta är en fantastisk kommunikatör när jag nu lärt mig tyda dess "språk" och signaler. om jag inte ska lyssna på mitt hjärta vem ska då lyssna på det.

Ja det är några av de "instruktioner" som står i just min instruktionsbok för livet och som jag använt mig av för att skapa mina livsdagar på ett stimulerande sätt a´la Emma. Du måste skapa din egen för vi fungerar ju alla olika

Puss och kram och må söndagskvällen bli både harmonisk, skön och full av glädje. Because you´re worth it


INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...