När man vill återskapa själen i en människa

Ofta när jag målar kvinnor och väsen av olika slag,vilket jag ofta gör, så försöker jag skapa en målning som släpper fram själen i den jag avbildar. Många av dem blir vid första anblicken ganska lik varandra men om man har förmågan att se en dimension till så ser man att de alla bär olika djup, sinnesstämningar, beröringspunkter och känsloyttringar. Det är också intressant för olika betraktare ser olika "själsberättelser" i samma tavla. Det beror förmodligen på att man applicerar och hämtar från sin egen inre känsla och sinnesstämning eller erfarenhet när man tolkar och betraktar en målning

Jag har en intention att försöka gestalta någons innersta via ett konstnärligt uttryck helt enkelt. Den här damen hade först ett helt annat utseende men jag var aldrig nöjd eller så att säga tillfreds med henne där hon satt på väggen i ateljén. Jag nådde inte utanför målarduken och motivet kändes platt. Det kändes också märkligt nog som om jag inte var sann eller att jag skapat ett ytligt verk där själen inte var involverad vare sig i mig eller motivet. Så igår plockade jag ner henne och började skapa en ny stark kvinna. Jag vet inte vart det slutar men jag har mina aningar. 

Fortsättning följer....