Tack som fan...eller hur gör man nu igen

Tacksamhet - vad är det egentligen.

Finns ju så många saker vi "borde" vara tacksamma över. Att man är frisk, att man har ett liv, sina barn, ett hem ja ni vet. Men så många som inte riktigt får fatt i den där omtalade tacksamheten. Och den skyls så lätt bakom andra känslor som otillräcklighet, missunsamhet, avundsjuka, uppgivenhet, rädsla och många många andra själsliga sinnesupplevelser. Tacksamheten står liksom där bakom och väntar att bli upptäckt. Den är lite mer försiktig och behöver bli upptäckt för att kunna omsättas i känslor.

Ja men hur gör man då ?

Någonstans inom oss så VET vi att vi "borde" vara tacksamma istället för att klaga på kollegans attityd, grannens tjafs, rynkorna runt ögonen, hängmagen, bristen på pengar på kontot, svärmors tjat, kattens otömda kattlåda, barnens skor i hallen och makens snarkningar.

Men jag tror att vår tids stora sjukdom. STRESS gör att vi inte är "hemma i nuet". Vi strävar och ska framåt, bli bättre, konsumera mera, imponera, prestera, knäppa kollegan på näsan, få ännu mera lön, köpa båt ja you name it. Och vi trillar gärna ner i det ena gnälldiket efter det andra. Vi dras liksom med

Eller så är vi i det förflutna och rafsar omkring som om den var något som fortfarande existerar. Tankar som varför gjorde jag så, tänk om han upplevde det så, tänk om jag inte gjorde rätt, jag skulle ha gjort så istället osv.

Vi är alltså i "sen" eller "då" och ingen jäkel är hemma i nuet. Och det är bara i NUET vi kan känna den där omtalade tacksamheten. Det är när vi höjer blicken och KÄNNER in mer med hjärtat istället för att " förnufta "oss med hjärnan hela tiden. Ja det är DÅ som vi kan träna upp tacksamhetsmusklerna och inse hur kolossalt rika vi är redan. Vi kan sluta leta efter toppen för vi står på den som Kapten Röd så klokt säger.

Men då behöver vi först också lära oss acceptans av sakernas tillstånd istället för att vara i kamp för att saker inte är som vi vill att de ska vara. För livet är ju inte alltid som vi vill men det är alltid som det ÄR. Det finns en förtröstan i det. En början till att släppa taget en smula och följa med livet. Det är då som vi kan inse hur gott det är med den där koppen kaffe vid det alldeles vanliga köksbordet, hur skönt det är med en promenad i den alldeles självklara naturen och hur oemotståndligt skönt det är med ett barns armar runt halsen en helt vanlig tisdag i februari i en årstid som, i alla fall här på västkusten, är långt från sommarvacker eller vårglittrig.

Men det är DÄR livet bor. Det är inte en självklarhet att kunna känna, höra, se, dansa, promenera. Det är ett stort jäkla privilegium. Och när vi är närvarande i nuet och inser detta dukas ett helt fantastiskt buffébord upp av saker att avnjuta med full intensitet. Tacksamheten kommer fram och knackar dig på axeln och livet får nya färger. Det är där livet-på-riktigt bor. Där finns något för alla att hämta oavsett var vi befinner oss i livet.

Och om vi inte ska känna tacksamhet för livet nu när vi lever när ska vi göra det då

Puss love and understanding

En blyg enstöring som inte tar skit

Jag är nog vad många skulle säga en väldigt social person. En kompis sa en gång att jag är ett socialt geni t o m. Förmodligen benämns nog också extrovert i samband med mitt namn. Säkert också oblyg och framåt. Ja jo det är nog vad man kan tro. Och till en viss del stämmer det

Men det är inte hela sanningen. Eller om andra vill ha in mig i det facket så varsågod. Det får man väl göra hur mycket man vill. Det här är inte ett nu-ska-jag-tala-om-för-er-hur-ni-ska-uppfatta-mig-inlägg. För självklart äger ni en egen bild av mig. Den har jag inte med att göra. Så som jag har en bild av dig alldeles för mig själv 

Nej kanske handlar det mer om att jag vill nyansera bilden av mig en aning och berätta vad som gömmer sig bakom det där, till synes, sociala monstret. Det är så lätt att man uppfattar en person utifrån det man ser på utsidan och sätter därmed en stämpel på vederbörande. 

Men vi måste komma ihåg att hela insidan syns inte alltid på utsidan. 

Jag skulle själv kalla mig introvert. Men det är ju nästan ett skällsord i vår hypade värld där alla ska vara i frontline, ta plats, låta sig höras och "vara någon" genom att sticka ut på allehanda sätt

Men det hjälps inte. Jag är en person som får energi av att vistas i ensamhet. Jag MÅSTE ha ensamhet för att inte gå vilse och tappa bort mig själv i vardagen. 

Jag är också otroligt blyg. Ja jag förstår att alla ni som träffat mig som föreläsare, lärare osv nu säger NEJ det stämmer väl inte. Men jo jag är blyg när jag är privat. Det är också så mycket lättare att ta plats som coachen/läraren/föreläsaren än som Emma. Att ta betäckning bakom en roll. Men idag låter jag inte blygheten styra mig. Jag utsätter mig för det som känns obehagligt och växer därigenom enormt. Bit för bit växer jag upp till den person jag vill vara. Man kan fostra sig själv. Jag lovar det går. Jag är ett levande exempel

Jag känner mig också väldigt ofta ensam. Även i sällskap. Jag har ett utanförskap som jag burit med mig sedan barnsben. Jag "tillhör" sällan. Ibland har jag velat gå till någon forskande psykoanalytiker som kunnat gräva fram något smaskigt som föranleder detta. Av ren nyfikenhet. Men det har liksom inte blivit av (ännu) 

Däremot har jag blivit lite av ett proffs på att skapa högt förtroendekapital hos andra människor väldigt snabbt. Ibland även hos sådana som jag själv inte alls känner att jag klickar med. Märkligt. 

Det är nämligen viktigt för mig att vara genuin. Sann efter allra bästa förmåga. Ofta lyckas jag. Men långt ifrån alltid. När är jag inte sann då? Ja det finns fortfarande kvar små rester efter "duktig-flicka" syndromet som vill bli älskad och omtyckt av ta mig piiiip alla. Då kan jag offra mig själv för att tillfredsställa andras förväntningar och falla offer för andras härskartekniker. Skillnaden nu när jag mognat lite är att jag oftast har förmågan att se när det här håller på att hända. Och där och då jag bli en bredbent "Grynet" som säger till mig själv Nej jag tar ingen skit. Och så tar jag sats och gör det som behövs göras för att vara sann i situationen. Även om det innebär att jag inte gör alla andra nöjda. Jag blir bättre och bättre på att stå upp för mig själv, våga vara obekväm och gilla mig själv ändå. Med andra ord vara sann i situationen även om det innebär att någon annan inte får mig dit dom vill. Men det har tagit tid att komma hit. Mycket jobb med mig själv och en och annan dipp ner i diket på vägen.

Så vad ville jag jag säga med detta då. Ja jag tror jag försöker hosta ur mig att människor är så komplexa. Vi är så mycket mer än en platt bild som uppfattas utifrån. Och det är ok att vara både extrovert, introvert, blyg, oblyg, framåt och en eremit samtidigt. Det är ok att vara den man är inför sig själv. Det är värre om vi tror att andras bild av oss är den "rätta" som vi själva måste anta. 

Nej den bilden av dig som du VILL ha kan du dessutom omforma, nyskapa och förändra om du VILL det. Eller så kanske du vill hitta tillbaka till en bild av dig som du känner att du förlorat på vägen. Ett grund-jag som gått vilse. Låt då inte andra vara där och tala om vem du är. För det är deras bild. inte din

SÅ vem är du när ridån har gått ner och alla gått hem till sig? Vet du själv eller forskar du vidare, precis som jag ? 

Du bestämmer vem du är

Varje människa går havande med en bättre version av sig själv

En ny dag i livet har tagit sin början. En solig söndag att varsamt ta omhand. Jag målar på uppdrag, städar och sorterar SAMTIDIGT. Om det är en genial idé? Nej absolut inte. Jag är inte stresstålig.

Men ibland kör det ihop så sig pass att jag liksom känner att jag "måste". Vilket såklart är en sanning med modifikation. Men jag försöker ändå sluta fred med mig själv och ta en sak i taget.

Just nu känns det som om allt ramlar över mig. SAMTIDIGT.

Jag tror det sitter någon slags Gud där uppe och tänker -Men det var då själva sjutton att hon aldrig lär sig den där Karlssonskan. Hon behöver lära sig säga NEJ till sådant som inte får plats. För att skapa JA till sådant som livet vill växa av. Ja, tänker han nog också den där guden (om det finns nån) ,- Jag skickar på henne lite av varje både privat, arbetsrelaterat, hälsomässigt och relationsmässigt så att hon måste lära sig säga NEJ och samtidigt känna igen sina JA när dom kommer serverade.

Biskop Martin Lönnebo lär ha sagt att varje människa går havande med en bättre version av sig själv.

Och kanske är det just den bättre versionen jag behöver föda fram, ta i hand och hoppa vidare fram genom livet tillsammans med. En version av mig som blir ännu bättre på att ta beslut, landa i det och sedan gå vidare utan att se mig om. 

Ja kanske det...;) 

Inspirerande livssamtal med Rose-Marie Lewicki

Så var det dags att möta en av mina inspirerande vänner igen. Ett inspirerande livssamtal med någon som lämnat spår i mig och som jag tror också kanske kan göra det samma i Dig. Varsågod här kommer en intervju med Rose- Marie Lewicki. En sprudlande stjärna som kommer från samma lilla by som jag i södra Dalarna

*Berätta lite om dig själv. Vem är Rose-Marie? 
Åh, ja, vem är jag? Det finns så mycket att säga! Om man ska beskriva mig lite kort kan jag säga att jag är en glad och positiv kvinna som verkligen njuter av livet! Jag blir 42 om några månader och tänker mig att jag ska leva tills jag blir minst 100! Samtidigt vill jag ta vara på varje dag som om den vore den sista så jag försöker leva fullt ut varje dag. Jag lever just nu ensam i mitt lilla drömhus på landet utanför Uppsala, mitt i skogen och naturen. Jag arbetar som egen företagare som Fristående hudvårdskonsult och Sales Director för hudvårdsmärket Mary Kay och bara älskar det! En av mina passioner i livet är att hjälpa andra nå sina mål och drömmar och att utvecklas till den individ hon vill vara och det får jag verkligen möjlighet att göra i mitt jobb. På fritiden älskar jag att pyssla och ha det vackert omkring mig. Inredning och trädgård är några av mina nuvarande intressen och det lägger jag också rätt mycket tid på. Jag tror att andra ser mig som modig som har vågat gå min egen väg och göra det jag känner är rätt för mig. Jag hoppas att jag i och med det kan vara en inspiration för andra att också våga gå sin egen väg och göra det de drömmer om. Vi kan så mycket mer än vi tror. 

*Vad är viktigt för dig i livet? 
Att vara glad och ha en positiv livssyn, ha balans och harmoni i livet, att må bra både fysiskt och mentalt. Att stanna upp, dofta på rosorna och njuta av livet, det som ges här och nu. För mig är det viktigt att kunna se det positiva även i negativa situationer. Det hjälper mig ta mig ur negativt mycket snabbare och är mer hälsosamt för alla inblandade. Jag tror på att för att kunna hjälpa andra måste du själv må bra och det försöker jag leva efter så långt jag kan. 

*Hur har vägen fram till ditt nuvarande yrkesval/liv sett ut? 
Det finns en röd tråd genom hela mitt yrkesliv även om det kan se ut som att det är vitt skilda saker jag arbetat med. Från juristlinjen och färdig jurist, via bank och en framgångsrik karriär med öppna dörrar till nästan vad som helst i banken, till hudvård och makeup. Den röda tråden ligger i viljan att hjälpa andra och viljan att vara med och skapa miljöer för människor där de tillåts växa och bli den individ hon vill vara och ta fram sin inre potential och att se det vackra i alla människor. Jag började sommarjobba på bank i Uppsala under min studietid på juristlinjen i Uppsala. Jag tyckte att det var en mycket bra arbetsplats som jobbade med människor och affärer på ett sunt och bra sätt. När jag hade tagit min examen bad jag om att få jobba kvar och cheferna tyckte det var en bra idé. Under min tid på banken har jag fått göra många spännande, roliga och utvecklande saker. Jag har haft en fantastisk närmsta chef hela tiden som har stöttat mig, sett mig och låtit min inre potential komma fram. Dock såg jag många andra som inte alls hade det lika bra som jag och jag mådde periodvis väldigt dåligt över det. Jag var ofta arg, ledsen och frustrerad över hur det kunde se ut inom organisationen och även i kundmötet. Jag funderade allvarligt att söka mig till andra branscher men eftersom jag personligen hade det så bra så valde jag att stanna kvar i tryggheten. När jag för 9 år sedan var gäst på en spastund med Mary Kays hudvårdsprodukter kunde jag aldrig för mitt liv tro att det skulle förändra både min karriär och min livsväg. Från första stund förstod jag att det var ett företag som var väldigt genuint i sina värderingar och hade ett klokt och bra arbetssätt. Eftersom jag då var affärsutecklingschef i banken såg jag möjligheterna med att starta en ny hobby där jag kunde komma åt Mary Kays affärskoncept och ta godbitarna in till banken så att banken kunde bli bättre. Vid den tiden kände jag också att jag behövde ha en rolig hobby in i mitt liv så att jag inte jobbade jämt. Jag tyckte också att det skulle vara roligt att få umgås med lite härliga glada goa tjejer och även få bra hudvårds- och makeupprodukter för eget bruk. Jag såg snabbt att Mary Kays affärs- och karriärmöjlighet var fantastisk och jag bestämde mig för att gå vidare i företaget. Efter 2 år tog jag steget att bli Sales Director. Jag bara älskar det faktum att jag kan befordra mig själv, ge mig själv löneökning och bestämma helt och hållet mina arbetstider, när jag ska vara ledig och när jag ska jobba. Jag behöver inte fråga någon om lov. Jag bara älskar det! Som Sales Director jobbar jag som ledare och coach för andra konsulter i Mary Kay. Självklart servar jag också mina egna kunder och ser till att de är glada och nöjda med sina hudvårdsprodukter och makeup. 

 

Hur samlar du energi? 

Jag får faktiskt otroligt mycket energi av mitt arbete. När jag pratar med de kvinnor jag coachar och hör hur de tagit ett litet steg, det ger mig otroligt mycket energi. När jag ser kvinnor på en hudvårdsstund tycka lite mer om sig själva, det ger otroligt mycket energi. När jag går på våra konferenser och utbildningar, wow! Det ger sjukt mycket energi! Då är jag ostoppbar! Och nu när vi dessutom gör rekordresultat och klarar stora mål är jag så sjukt taggad att det inte är klokt! Det är så roligt att jobba mot ett mål och se hur vi klarar det tillsammans. Det triggar mig massor och ger mycket energi. Men självklart behöver jag också vila. Då samlar jag energi genom att vara ute i trädgården, träna, goda samtal med nära vänner och se till att vara i vackra miljöer. Att inte göra något alls är också viktigt. Jag fyller mig själv varje dag med tacksamhet för det jag har och den jag är. Det gör jag flera gånger varje dag. Stannar upp och njuter där jag är. Jag kan göra det hemma, jag kan göra det i bilen på väg någon stans. Jag kan göra det i affären, ute i naturen. När jag vaknar och när jag går och lägger mig. Jag har så mycket att vara tacksam över. Jag är så rik. Vi alla är väldigt rika faktiskt. Vi har tak över huvudet och kan äta oss mätta. Se hur det ser ut i världen så är det väldigt många som inte har det. Jag är så otroligt tacksam över det liv jag fått. 

*Berätta om ett "magic moment" i ditt liv som påverkat dig i positiv riktning. 
Det största magiska tillfället är när jag fick tillbaka kontakten med min pappa. Jag har levt nästan hela mitt vuxna liv utan kontakt med pappa och det har såklart påverkat mig enormt. Jag har såklart fått använda min styrka men det har också påverkat mig negativt i mina relationer till andra människor. Mer än jag tillåtit mig känna efter under alla år. Nu har vi en enormt fin relation och jag är så tacksam över det! Det har betytt otroligt mycket för mig. Nu känner jag mig hel och fylld av kärlek och jag saknar verkligen ingenting. Det är det mest magiska som hänt i mitt liv. Sedan finns det många fler magiska stunder i livet. Allt från det lilla vardagliga när jag vaknar på morgonen och tittar ut genom sovrumsfönstret och ser naturens magi därute, till stora händelser av tex framgång i jobbet. Allt detta positiva samlar jag på mig och tar fram när jag behöver det lite extra som när det är lite tungt.
*Hur tacklar du motgångar på bästa sätt?
När jag drabbas av motgångar tänker jag alltid: Ok, vad kan jag lära av detta? Och ”What’s good about this?” är en fras som ofta klingar i mitt huvud. Det hjälper mig att hantera motgångar. Jag har en enormt stark tro på att allt sker av en mening. Jag har en enormt stark tro på att det mesta i livet sker av en mening även om det just där och då kan upplevas helt meningslöst. För mig har det varit så att när det har gått en tid, då har jag trots allt alltid sett en mening med svårigheter jag gått igenom.. Låt vara att detta är en efterhandskonstruktion för att det ska kännas bra och att det blir lättare att leva och det är faktiskt helt ok i min värld. Varför göra saker komplicerat när man kan göra det enkelt?  Måste också tillägga ytterligare ett magic moment. Dagen då jag skrev på kontrakt på mitt hus och flytten från staden till landet. Det har verkligen förändrat mitt liv. Och nu kom jag på en sak till. Det är ju självklart dagen då jag fattade beslutet att säga upp mig från min anställning på banken och satsa på på mig själv på riktigt. Hur kunde jag missa det :)

*Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig? 
Jag har flera förebilder, både kvinnor och män. Flest kvinnor när jag tänker efter. Min mamma var en förebild för mig när jag var yngre och är det såklart fortfarande. Hennes drivkraft att från ingenstans och utan någon som helst formell kompetens, ta över och utveckla ett tvätteri på landsbygden, från ett konkursbo till ett blomstrande företag som gav arbeten till så många, har inspirerat mig att allt är möjligt. Hon sade till mig redan när jag var liten, Rosie, du kan allt du vill. Säger du att du inte kan så vill du inte. När jag var yngre blev jag ofta väldigt sur över den sista frasen. Idag använder jag mammas ord både till mig själv och till människor som kan behöva det för att komma loss. Två andra förebilder är mina två förra chefer på banken, Marie Halling och Gun-Liz Olander. Två starka kvinnor med mycket omtanke, driv och skinn på näsan. Deras ledarskap har inspirerat mig massor. Sedan är såklart Mary Kay Ash själv en av mina stora förebilder. Hon lever inte längre men det som gjorde henne så speciell är hennes mod och klokskap, att hon vågade ta sina sista sparade pengar till att starta ett företag för kvinnor. Dessutom med den gyllene regeln som bas när alla förståsigpåare talade om för henne att det inte kommer att fungera. Hon har fått många priser för det hon har gjort för kvinnor, affärsvärlden och omvärlden. Hon citeras ofta framförallt i USA och hennes företagsidé kopieras ständigt av andra. Det hon visste då är sådant som många idag framför som nya idéer och modernt tänk. Idag pratas det tex väldigt mycket om balans och mindfulness som kontrast till det snabba och hysteriska som råder. Det grundade hon sitt företag på för över 52 år sedan. Hennes mod, att hon startade sitt företag när hon själv var närmare 50 år på -60-talet i USA, när kvinnorna i princip var borträknade från karriär och arbete, efter att ett helt yrkesliv ha upplevt hur det är att vara kvinna i arbetslivet, är också något jag beundrar. Det var inte bara glastak på den tiden, det var rejäla järnbalkar för kvinnor att göra karriär. Och hennes enorma generositet med allt hon och företaget ger tillbaka till samhället i form av välgörenhet. Jag vill också nämna Nelson Mandela för hans klokskap, ödmjukhet, värme och omtanke om andra människor och hans förmåga att låta kärleken segra över hat och bitterhet trots det han fick utstå. Sedan finns det väldigt många vardagshjältar runtomkring mig. Människor som följer sitt hjärta, står upp för vad som är viktigt, godhjärtade människor som helt osjälviskt hjälper andra. De är också förebilder för mig. Och människor som tar sig förbi, igenom eller över sina hinder och går mot sin dröm, det inspirerar mig massor. Om du fick möjligheten att ge dig själv ett livsråd som barn, vad hade du velat säga till dig själv då? Älskade vän, ditt liv kommer att bli fantastiskt! Var inte rädd, var inte orolig. Allt löser sig och allt kommer att gå bra. Våga kasta dig ut, lita på ditt inre, följ ditt hjärta. Du kommer att möta människor som inte förstår dig eller tycker som du och det kommer att vara jobbigt emellan åt, men var bara lugn. Det är helt ok och allt kommer att gå bra. Du kan allt du vill! Och säger du att du inte kan, då vill du inte tillräckligt mycket ;) 

*Om du fick ge mina läsare två tänkvärda livsråd, vad skulle det då vara? 
Oj, vad svårt med två råd! Ett är att du är fri att när som helst fatta ett nytt beslut. Många tror att våga prova något nytt innebär livsavgörande beslut. Var inte rädd att bryta gamla mönster som inte ger dig den styrka och energi du vill ha, våga prova nya vägar. Livet är fullt av möjligheter och du kan fatta nya beslut om du inte är nöjd. Men ge dig själv tid och ha tålamod. Det finns inga snabba resultat som håller i längden. Motgångar och hinder kommer, det hör till. Så var uthållig men gå ifrån det som hindrar dig bli den individ du vill vara. Det andra rådet, och det är egentligen det viktigaste är: Du är den viktigaste personen i ditt liv. Du är den enda personen du med 100% säkerhet vet att du ska leva med tills du dör. För att du ska kunna ge till andra, tex dina barn, måste du själv må bra. Och var den förebild du vill att dina barn inspireras av. Har du det tufft, agera såsom du skulle uppmuntra dina barn att agera om de satt i samma situation. Gå från relationer som är negativa och som dränerar. Gör det direkt! Ditt liv är för värdefullt för att läggas på negativt. Pengar och prylar kan du skaffa nytt. Tiden, den kommer aldrig mer igen! Var den förebild du vill att dina barn ska se och inspireras av. Sitter du i dåliga relationer kommer dina barn också att göra det, oavsett vilket råd du ger dem. Var stark och agera för dina barns skull. Och inte bara dina egna barn, utan för alla barn som ser dig. Ha tilltro till att du klarar det. Du är starkare än du tror!

Tack Rosie för att vi fick möjlighet att ta del av ditt liv och dina tankar. Du gör skillnad !

Det där som aldrig får vara viktigt för mig...

Ibland lever vi våra liv som om det vore en generalrepetition

Vi fastnar i småtjafs som om det vore viktigt

Vi pratar om principsaker och att "vinna" diskussioner

Ja kanske är det viktigt

Men inte för mig

Det får aldrig vara viktigt för mig

Men jag får påminna mig..

 

 

 

I sprickorna uppstår själva livet 
        

där låg vi nakna under himlatakets evighet
som om ingenting hade hänt
räknade varandras rytmiska andetag
till tonerna av ömsesidig respektlöshet och gammal vana

du pratade om dödens oförtjänta högtidlighet
och jag om livets oändlighet som ingen ännu förstått

förmodligen bara ännu ett halvtaskigt försök
att befästa existensiella markörer
ett sätt att finna något vackert att hålla sig i
när vardagen smakar alldeles för beskt för att vara sann

men där ...
exakt där någonstans i de krackelerade sprickorna
mellan morgontidning, makaroner och husfridsknull
pågår själva livet skoningslöst och fort

som om vi hade tid just nu

 

//Emma

Inspirerande livssamtal med Ulla Sjöberg

Nu var det länge sedan ni fick ta del av ett "Inspirerande livssamtal" här på bloggen. Jag påbörjade ju en serie intervjuer och samtal med människor jag inspirerats av för länge sedan. Nu känner jag att det är dags att plocka upp det här igen och dela med mig av alla fantastiska människor jag möter på livsvägen. Det finns så mycket fantastiska inspiratörer där ute som vi kan låta oss berikas av. Tillsammans blir vi ju mindre ensamma.

Så varsågoda, här kommer ett litet inspirerande livssamtal med min vän Ulla Sjöberg

Jag arbetar, som många redan vet, som lärare på Akademi Coachstjärnans Utbildningscenter. Det medför att jag får träffa väldigt många intressanta och härliga människor. För flera år sedan hade vi en kursdeltagare från Skåne som gjorde starkt intryck på mig.  En präst inom svenska kyrkan vid namn Ulla Sjöberg. En härligt smittande kvinna som kom in och fyllde hela rummet med entusiasm, engagemang, glädje och medmänsklighet.

Vackra Ulla i sin prästklädnad i Vilhelmina kyrka

Berätta lite om dig själv. Vem är Ulla? Oj vilken svår fråga. Ulla är en kvinna som vill leva livet fullt ut. Hon nynnar ibland på sången: "jag vill känna att jag lever. känna att jag levt mitt liv (Gabriellas sång). Ulla är nyfiken på livets innersta mening och på att utforska hur vi människor hittar fast mark under fötterna och himlen inom oss. Jag går ständigt vidare och söker ny kunskap genom studier och möten med människor Detta har tagit mig dit jag dit jag är idag. Mina rötter har jag i Skåne vid havet. Min nyfikenhet har tagit mig runt stora delar av Sverige och jag har alltid en längtan till Norrland, där jag haft glädjen att få jobba vid flera tillfällen. Jag lever min dröm efter många omvägar i livet. Att få tala om tro och livets stora frågor. Jag möter människor i livets alla skiften, i glädje och sorg som präst och som samtalspartner och coach. Jag föreläser om att ta sig upp när man är nere och om allt som har med tro och tvivel att göra. Jag är i full gång med att ta fram en logotype och en

hemsida. 

Vad är viktigt för dig i livet? Två saker. Det viktigaste för mig är att vara förankrad i livet. I min logotype finns ett ankare i centrum. När livets stormar viner så gäller det att vara förankrad att ha ett ankare på sin livsbåt. Det andra är att våga följa min längtan. Att lita på det jag känner och vill oavsett vad alla andra har för synpunkter. Våga gå min väg och lyssna till livet inom mig. Jag är så glad att jag valde att följa min längtan att bli präst och inte lyssna till alla som tyckte jag var galen som lämnade mitt trygga tandläkarjobb för ett helt nytt liv.

Hur har vägen till ditt nuvarande yrkesval sett ut? Ja den vägen har verkligen varit krokig, Men vårt allt. Jag har det underbaraste jobb som finns. Jag är präst, diplomerad coach och har en utbildning i mental träning. Jag älskar att finnas där för att dela sorg och glädje med människor och ge stöd och skapa lugn och trygghet och öppna ett tryggt rum för de svåra frågorna i livet. Som präst har jag tystnadsplikt och möjlighet att hjälpa människor att släppa taget om svåra upplevelser i och förmedla förlåtelse. Som samtalspartner och coach med min prästerfarenhet som grund kan jag ge stöd och motivation. Efter studenten läste jag till tandläkare och var samtidigt otroligt nyfiken på detta med tro. Jag sökte mig till alla möjliga kyrkor och samfund .En dag förstod jag att jag skulle stanna i svenska kyrkan. Jag upplevde en omtumlande kallelse till präst men jag tackade nej till Gud. Absolut inte. Jag var så blyg då och läste istället klart min utbildning blev tandläkare och gifte mig. Fick barn. Men gick ofta i kyrkan. Jag bar på en inre längtan. Jag visste inte riktigt vad det var. Många år senare råkade jag ut för en mycket allvarlig bilolycka och i samband med detta upplevde att Gud kallade igen och denna gång vågade jag gå vidare. Jag började läsa till präst och blev prästvigd av KG Hammar 1995. Sedan arbetade jag i mina båda yrken under en del år. Mitt huvudämne i min prästexamen är religionspsykologi. Jag har fortsatt vidare studier i detta och i mystikens teologi och jag har skrivit en uppsats om "Depression och skapande". Jag kom i kontakt med Lars-Erik Uneståhl och den mentala träningen och har själv utbildat mig vidare hos honom. Jag utbildade mig även till coach, vilket gav mig många "verktyg" att använda för att stödja och motivera människor att verkligen våga följa sin innersta längtan och att hitta sina drivkrafter och sin styrka,

 Vad kan man mena med att något "finns". T ex Gud? Jag får ofta frågan om Gud finns och om man kan lita på Gud. Gud är ett mysterium. Gud går inte att förstå så som vi människor tolkar livet. För att se det gudomliga i livet måste man öppna trons ögon. Har du plockat kantareller någon gång? Gått där med en tom korg. Inte en kantarell i sikte. Så plötsligt ser du den första kantarellen och då öppnas liksom kantarellblicken man zoomar in och plötsligt ser du fler kantareller. Likadant är det med trons ögon. Förundran är också en nyckel. Jag åkte tåg till jobbet. En strålande vacker höstdag och plötsligt såg jag höstens skönhet, Jag blev alldeles hänförd av höstens kaskad av färger, Och jag minns att jag tänkte är detta en ovanligt vacker höst? Eller har jag levt så många andra höstar och inte sett hur vacker naturen är? Har jag varit för upptagen av jobb och allt så jag missat denna oerhörda skönhet? Det var en mycket stark upplevelse av att livet är så mycket större.

Jag konfirmerar just nu en vuxen man och vi talar om att detta med det gudomliga är som om du ser himlen spegla sig i en sjö. Du ser himlen och den finns där men du kan inte ta på den då försvinner den. Och ändå finns den. För mig är det gudomliga inneslutet i det vardagliga.  Att hålla ett nyfött barn i sina armar. Att hänföras över en vacker solnedgång eller att titta upp mot stjärnorna en höstkväll och tänka finns det något slut? Det gudomliga finns i varje människa jag möter. Jag kan aldrig förklara Gud Jag kan bara ana det gudomliga. Gud är kärlek Gud är Närvaro. Gud är relation, Det som för mig närmare det gudomliga är att följa min längtan .

Är tro och vetande helt skilda saker? Nej en människa är född med intellekt och förstånd och många olika förmågor. Tänk så viktigt med all forskning och all kunskap. Men en människa är också mer. Det där att stå under stjärnhimlen en mörk höstkväll och någon säger   har rymden något slut? Och det liksom känns. Som ung funderade jag mycket på detta och fann ett svar i en Psaltarpsalm : Var inte som hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, annars får man dem inte fram." Ps 32:8,9 För mig betyder det - Tänk själv använd din begåvning och ditt förnuft och din vilja och våga lita på  att du är älskad precis som den du är. Tron är att vara förankrad att veta att Någon finns som aldrig lämnar mig vad som än händer i livet. Som älskar mig och vill att jag ska vara den jag innerst inne är.

Hur samlar du energi? Jag älskar naturen och allt som växer. Jag vandrar vid havet med min hund och begrundar livets frågor. Jag samlar energi bland mina växter. Att bara gå där och vattna, plocka vissna löv och pyssla om mina växter ger mig lugn och ny energi. Jag gillar också att träna .Och att se film och träffa vänner. Det finns mycket och att gå på en stilla mässa med fin musik. Är jag riktigt slut åker jag på retreat eller bokar in mig på något kloster några dagar.

  

Berätta om ett magic moment i ditt liv. Jag var på en kursgård i Bohuslän i somras och det var i början av september. På kvällen sa kursledaren ikväll kan det vara mareld. Det visste jag inte vad det var men blev nyfiken. Jag tog min baddräkt och gick i mörkret ner till bryggan. Där stod några människor. Jag frågade: hur gör man? Jo vi letar efter stenar som vi kan kasta i havet för att se mareld. Men vi hittar inga. Då tog jag på min baddräkt och hoppade i havet. Det var det bästa jag gjort. Jag simmade i ett han av gnistrande stjärnor. Det var magiskt. För mig blev detta en underbar bild av vad tro är. Vi måste dyka i trons hav och börja simma för att upptäcka den gnistrande skönheten. Livet kan vi inte uppleva utifrån. Vi måste leva inifrån.

En av Ullas alla vackra naturfoton där hon fångat fragment av livets skönhet

Hur tacklar du motgångar på bästa sätt? Bönen hjälper mig att formulera det svåra . Jag kan ropa till Gud ".Hjälp" och säga precis det jag känner. Ofta går jag ner till havet och talar Allvar med Gud. Berättar precis vad jag bär på. Sen går jag hem och gör en plan. Då plockar fram min egen verktygslåda. Den innehåller det jag lärt mig av livet och av utbildningar jag tagit till mig. Den fungerar alltid Där finns meditationer, mental  träning och mycket mera. Det är viktigt att göra något och inte bara sjunka ner i uppgivenhet. Jag tränar kroppen ,åker och simmar, går på gym, cyklar det förändrar alltid min sinnestämning, Ibland har jag också bytt sammanhang.. T ex åkt till Norrlands magiska fjällvärld. Att byta sammanhang och perspektiv är enormt kraftgivande.

En ljuvlig solnedgång skildrad genom Ullas kameralins

Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig? Jag har många förebilder och inspiratörer.  Martin Lönnebo den förre biskopen i Linköping är en. Han är en genomvis människa. Med en hängiven och lågmäld livsstil. Han målar med orden så att den skimrande bilden av livets djupaste mening blir synlig. Thomas Sjödin och Ylva Eggehorn är en andra författare som också med sina ord visar på hur vardagens händelser innefattar evighetens rymd. Detta att fånga det stora Mysteriet, den oerhörda evigheten och låta den landa i vår verklighet och glimma till en stund. Det inspirerar mig. För mig är det största att vara uppkopplad på det himmelska nätet och samtidigt möta varje människa just där hon är med kärlek och närvaro och hjälpa henne att upptäcka det gudomliga ljuset och den kraft hon har inom sig. Och så Olle Carlsson prästen som skrivit den fantastiska boken "Kristendom för ateister" och som öppet berättat om sin svåra livsresa – han är också en stor inspiratör för många däribland mig.

Tusen tack Ulla för att du delade med dig och all lycka önskar jag dig

Inspirerande livssamtal med föreläsaren & förändringscoachen, frilansjournalisten & författaren Lotta Abrahamsson

Jag träffade Lotta när jag skulle hålla en föreläsning i Alingsås för något år sedan. Hon skulle också föreläsa och prata om sin underbart läsvärda bok "Full Koll", som jag varmt kan rekommendera. Det är en bok som förändrar. Lotta är en sprudlande och mycket intressant personlighet och jag är glad att hon här delar med sig av sig själv till oss här på bloggen Livskrafter. Tag plats och håll till godo - här kommer ett inspirerande livssamtal med Lotta Abrahamsson

*Berätta lite om dig själv. Vem är Lotta Abrahamsson?

En f.d. slarvmaja, som lyckats få ordning på sitt kreativa inre, genom att skapa en effektiv struktur i det yttre. I botten är jag journalist, men numera arbetar jag även som föreläsare, förändringscoach och författare, just nu aktuell med boken FULL KOLL! En handbok för slarvmajor och superpedanter, av båda könen, om konsten att landa i livets lagomläge.

*Hur har vägen fram till ditt nuvarande yrkesval sett ut?

Jag gick ut Journalisthögskolan i Stockholm 1986 och blev egenföretagare 1989, som frilansande journalist, jag skriver fortfarande för tidningar som Femina och Vi Föräldrar. Sedan slutet av 1990-talet coachar och föreläser jag också om kreativ effektivitet och kreativ kommunikation, om hur du botar uppskjutarsjukan, säljskräcken, skrivkrampen och rampfebern. De senaste åren har jag fått allt fler uppdrag kopplade till sociala medier, hur ska företagare undvika att trampa snett på den digitala dansbanan? Allt jag coachar och föreläser om bottnar i det jag också har fått kämpa med, jag vet hur osäker du kan känna dig, men jag vet också hur du kan känna rädslan – och våga ändå.

*Vad är viktigt för dig i livet?

Min familj är viktigast, förstås. Annat som är viktigt är vänner, skratt, arbetsglädje, böcker, te och sötsalt lakrits.

*Vad är det mest modiga du gjort i ditt liv och hur har det påverkat dig?

Att jag vågade fortsätta hålla föreläsningar efter min allra första professionella föreläsning 1995 – som gick katastrofalt dåligt – och därmed bevisade för mig själv att mod inte är en egenskap, det är en vana. Nu har jag tränat tillräckligt många gånger på att stå framför publiken, i dag är jag mycket bra på det, och jag älskar det! Tack och lov är kärleken numera besvarad, från publiken, och jag kan räkna hem stjärnorna jag tänder i ögonen hos dem som lyssnar. Inte alltid hos alla, men hos tillräckligt många för att jag ska kunna känna mig tillräckligt nöjd.

*Hur samlar du energi?

Jag läser, pratar, skriver, dricker te – och springer. Nä, jag kan inte springa ifrån livets eventuella problem, men när jag springer kan jag lättare lösa dem.

*Berätta om ett "magic moment" i ditt liv som påverkat dig i positiv riktning:

Söndagen den 1 januari 1995, då jag fick nog. Av mig själv. Jag ville inte längre rusa fram i livet, alltid ute i sista minuten, jag ville inte längre leva i Högarnas Rike och vara hedersmedlem i Förhalandets Fanclub. Det blev starten på mitt livs längsta resa, från noll koll till full koll. I dag är mitt liv så mycket roligare och soligare. När jag har lagt grundstrukturen för mitt vardagsliv, finns det alltid en öppning för tillvarons glada överraskningar. Häpp!

*Hur tacklar du motgångar på bästa sätt?

Jag tar ett djupt andetag, och så ett djupt andetag till, sedan kokar jag en kopp te, och sätter mig ned, med papper och penna, och ställer mig själv frågan: ”Jaha, nu har detta hänt, vad kan du lära dig av detta?” Sedan skriver jag av mig, och borstar så mentalt bort motgången, reser mig upp och vandrar vidare. Mer livsklok än tidigare.

*Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig?

Jag har många livskloka och duktiga kvinnor och män som förebilder, både äldre och yngre än jag. Att samarbeta med och lära av andra, att få insikten att jag inte alltid själv kan ha alla svar, och inte ens behöver kunna och veta allt, det har varit en av livets viktiga lärdomar för mig. Om jag ska välja en förebild, så blir det den amerikanska författaren och kreativa coachen Julia Cameron, vars böcker om skrivande och konstnärskap jag alltid återvänder till. När jag läste ”Öka din kreativitet – den artistiska vägen” för första gången för 15 år sedan var det som att komma hem. Plötsligt förstod jag varför det hade varit så svårt för mig att skriva – sannerligen ett handikapp för en journalist! – och hur jag skulle kunna lösa upp min skrivkramp, så jag inte alltid behövde börja skriva först i sista minuten.

*Om du fick ge mina läsare två tänkvärda råd, vad skulle det då vara?

Ibland är det mest effektiva inte att göra fler saker, utan färre. Och i ett mer långsamt tempo.

Njut nu, vänta inte med att ha roligt, livet går inte i repris.

(Länkar och info:)

Lotta Abrahamsson bloggar på www.livsklok.se

Du kan prenumerera på hennes kostnadsfria månadsbrev LIVSKLOK Inspiration, se www.livsklok.se/manadsbrevet och följa henne på facebook:www.facebook.com/LIVSKLOKInspiration och på twitter: www.twitter.com/LIVSKLOKLotta

Du kan köpa signerade exemplar av boken FULL KOLL! och inspirationskort i Lottas webbutik www.livsklok.nu

Tusen tack Lotta för att du delade med dig och jag önskar dig en härlig vår och en underbar sommar

"Inspirerande Livssamtal" med Liv Öström

Då var det åter dags att träffa en av de personer som inspirerat mig på ett eller annat sätt. Ett Inspirerande Livssamtal med Liv Öström.
Liv och jag kom i kontakt med varandra via våra bloggar för ett antal år sedan. Vi har sedan dess utbytt många tankar, mail, sms och blogginlägg. Vi har också träffats in real life och delat långa samtal över härliga fikastunder.

Vill också tillägga att en gång fick jag ett armband av Liv där det stod Divine Inspiration på som hon köpt speciellt till mig på Hawaii. Det var inslaget i det mest söta paket ni kan tänka tillsammans med boken "Pippi Power" skriven av Gitte Jörgensen, för att hon tyckte att den passade mig. Ja ni förstår att det här är en liten ängel på jorden som skapar kärlek och energi omkring sig. Varsågoda här kommer ett samtal med Liv

*Berätta lite om dig själv. Vem är Liv ?

Den svåraste frågan av alla men i stora vida världen så är Liv en kvinna med många drömmar men som tror på att leva livet här och nu och att se livet som ett äventyr. Jag drivs av en nyfikenhet och vill ständigt lära mig nya saker och det har tagit mig dit jag är idag. På kartan är jag bosatt i Stockholm men mina ursprungliga rötter finns i Dalarna och Lappland. Min inneboende nomad har tagit mig jorden runt och jag har även varit bosatt utomlands. I lilla världen är jag en helt vanlig människa som hittat min passion, det jag tror på och en livssyn jag bär med mig som ankare. I mitt dagliga liv arbetar jag som professionell coach i ett projekt finansierat av kommun, landsting, försäkringskassa, arbetsförmedling och europeiska socialfonden. Jag har även en enskild firma i coaching som heter samma sak som min blogg "Adventure of life".

*Hur har vägen fram till ditt nuvarande yrkesval/liv sett ut?

 Idag har jag världens roligaste jobb. Jag är utbildad beteendevetare och certifierad ICF-coach och älskar att vara en del av människors förändringsprocess och får göra just det varje dag i mitt arbete. De senaste åtta åren har jag arbetat med motivation och beteendeförändringar först med ätstörningspatienter och senare i ett projekt med unga vuxna som lider av psykisk och social ohälsa. De som står längst ifrån samhället och som många gett upp hoppet om träffar jag dels i rådgivande samtal men framförallt i professionell coaching och ser dem förändra hela sina liv med stöd av mig och mina fantastiska kollegor och den metod vi hittat. Gång på gång har jag fått bevittna när det omöjliga blir möjligt om någon själv bestämt sig. Jag är ödmjuk inför de personer som visat mig det. Människors inneboende kraft och resurser har visat mig så mycket om vad alla bär inom sig. Jag brinner för att alla ska våga gå sin egen väg och följa sina drömmar.. eller kanske först hitta dem. Ingen väg är den andra lik och jag tycker om att vara en del av den skattjakten.

Vägen att komma till den tjänst jag har idag har inte varit spikrak och är en kombination av väl övervägda val och slumpmässiga infall. Jag läste till barnskötare i gymnasiet men efter att ha upptäckt passionen i spanskan så valde jag en ny väg men det var först i psykologin som jag verkligen hittade "hem". Jag började studera det för att ha nåt att göra och att det var intressant. Efter några veckor insåg jag att det är det här jag ska arbeta med och började bygga ihop en examen till beteendevetare. Mina studier och arbeten har även varvats med resor och flyttar. Jag flyttade från Göteborg som jag bara älskade eftersom drömämnet kriminologi bara gick att läsa i Stockholm vid den tiden. Under studierna arbetade jag extra på bank men min första beteendevetartjänst blev som ätstörningsbehandlare i fyra år.

Liv är en kvinna som våggar hoppa i livet och följa sitt eget hjärta

En dag insåg jag att jag var klar med det och att det var dags att göra något annat. Jag ville arbeta med människors egna lösningar, resurser och drömmar och insåg att coaching var något jag behövde i min verktygslåda. Av olika orsaker valde jag att säga upp mig från en fast tjänst, satsa en klump av sparkapitalet och utbilda mig till coach även om jag inte visste vart det skulle ta mig. Under hela utbildningen så sa jag ofta att jag skulle verkligen vilja arbeta med det här förändringsverktyget med de som inte har råd med det. Gissa vad? Den tjänsten hittade mig istället för tvärtom i Februari 2009. Jag är precis där jag ska vara och även om jag idag har en enskild firma på sidan om så är mitt ordinarie arbete mer fantastiskt än vad jag kunnat drömma om.

*Vad är viktigt för dig i livet?

Livet självt. Att leva det närvarande på gott och ont. Att ta emot med tacksamhet och ibland lämna ifrån mig med acceptans. Det viktiga för mig i min vardag är att leva livet fullt ut det på det sätt som passar just mig och umgås med de personer som är viktiga för mig och där vi . Om jag inte går min egen väg och följer mina drömmar så mår jag inte bra så att leva med autencitet är något jag inte vill tumma på. Det har tagit tid att acceptera sidor hos mig men nu ser jag styrkan i rastlösheten och att behöva stimulans. Det enkla i livet kryddat med vardagsmagi och vardagslycka är det som får mig att må bra.

 *Jag vet att resor är något som du älskar. Kan du berätta om nån speciell resa

som är extra minnesvärd

Det finns så många, jag skulle kunna berätta om 19-åringen som åkte från en liten by i Dalarna för att bo i Spanien ett halvår trots att hon aldrig rest själv eller varit utanför Norden. Jag skulle också kunna berätta om min jorden-runt resa som där jag reste själv för snart tio år sedan och som på många sätt ändrade mitt liv. Men jag väljer Hawaiis big Island.

En regnig dag i Juni damp det ner ett mail från en av mina tidigare coachlärare om att hon och en till coach skulle ordna en resa till Hawaii i November för att samordna en kurs i personlig utveckling med möjligheten att simma med vilda delfiner. Jag blev oerhört lockad men lite visste jag om att livet skulle slå till, två månader senare var min dåvarande pojkvän med i en allvarlig skärmflygarolycka och efter några tuffa månader stod även relationen på spel. Då kommer ett mail till i lådan om att de sänker priset. Jag bestämmer mig för att åka, packar min ryggsäck och mina besvikelser över den brustna relationen följer med i hjärtat tillsammans med drömmen om att få simma med vilda delfiner som jag burit med mig så länge jag kan minnas. Det här är en av mina bästa resor.

Min lärare möter mig på flygplatsen där jag stiger av jetlaggad efter att ha rest över 35 timmar med orden: Det här är en magisk plats, det här kommer att bli fantastiskt. Det blev mer än det. Jag fick totalt ändra min bild av turistiga Hawaii och inse att det var så mycket mer och turismen såg jag lite av, mig själv och mina medresenärer desto mer av. Jag fick arbeta med mig själv och mina rädslor eftersom jag aldrig snorklat och jag tyckte det var otäckt att inte kunna andas som jag vill och simma med fenor. Men jag fick möta vilda delfiner i deras egen miljö flera gånger. Vid ett tillfälle var jag ensam med en delfinfamilj på kanske 30 delfiner i över 15 minuter i en vik. Det var vi, de skorrande ljuden och solskenet som strilade genom havet. Det var magiskt! Kursen i sig gjorde att jag fick se hur tuff en coachingsession kan vara när jag är den som coachas men efter blod, svett och tårar under en session så övervann jag ett hinder jag burit med mig så länge jag kan minnas. Jag bär med mig resans delar i hjärtat, är ofta där i tanken och vet att jag kommer att återvända. Det var meningen att jag skulle komma dit och när drömmen överträffas av verkligheten är det magiskt.

 

*Hur samlar du energi?

Energi samlar jag på flera sätt och det är väldigt viktigt för mig eftersom jag nästan gick i väggen för över 10 år sedan så tog det mig tid att komma igen och hitta rätt sätt. Men en gång fick jag ett klokt råd att man måste se till att göra saker som fyller en med energi, det handlar inte bara om att alltid vila och återhämta sig utan ibland får man energi på annat sätt. Jag fyller mig med energi genom att ha pyamasdagar när jag inte gör något vettigt och sen dagar fyllda med träning, promenader, utflykter, dansa Lindy hop, träffa vänner och utforska nya saker. Jag har hittat tillbaka till kärleken i skrivandet via min blogg.

I mitt jobb så möter jag många människor som mår dåligt och vissa har varit med om fruktansvärda saker så jag har fått lära mig att lämna jobbet när jag går hem. Det är nödvändigt om man ska orka och kunna ge något. Om jag alltid lyckas? De flesta av årets dagar men jag tror inte att man ska arbeta med människor om man inte blir berörd så ibland går det inte. På grund av mitt arbete så läser jag sällan böcker om psykisk ohälsa eller ser tunga filmer. Jag känner att den delen av livet ser jag på annat håll och därför så läser jag hellre avkopplande böcker, personlig utvecklingslitteratur och ser feelgoodfilmer. Jag älskar också att inspireras i form av en bok, en intressant föreläsning, ett intressant samtal, en sommarpratare, en utställning eller bara naturens skönhet.

För att samla energi så lyssnar jag även oerhört mycket på min kropp, om jag är trött så behöver den ibland träning och ibland vila. Jag ställer in saker om det behövs och försöker att bara umgås med de personer jag verkligen bryr mig om.

*Berätta om ett "magic moment" i ditt liv som påverkat dig i positiv riktning

Mina magic moment har nog handlat om när något bara känns så rätt att jag inte kan göra något annat än att följa det som kommer till mig. Ett sånt magiskt ögonblick var när jag gick och lyssnade på föredraget om coaching och hela min kropp bara skrek JA. Ett annat var när jag hela coachutbildningen pratar om att jag vill pröva coaching med en grupp som inte har råd med det och helt plötsligt headhuntas jag för en unik tjänst (med mängder av sammanträffanden kring) där just möjligheten att använda coaching ingår. Där kände jag kände mig hemma från första stund och jag är övertygad om att jag skulle vara just här. Mina magic moments handlar ofta om synkronicitet eller tydlighet, när man bara vet att nu händer det något och det är bara att ta den chansen eller informationen.

*Hur tacklar du motgångar på bästa sätt?

Jag skär ner på allt som jag kan som tar energi. Jag promenerar långa promenader för det rensar hjärnan, tankarna finner sin plats och jag behöver det till kropp och själ. Mina promenader har varit min räddning många gånger. Sen lutar jag mig mot kloka vänner, ibland i samtal och ibland bara i samvaro. Jag har lärt mig att jag inte alltid behöver prata om det som händer utan kan behöva andra saker. Jag ställer också mindre krav på mig själv och tillåter mig att vara i den känsla som dyker upp… är jag ledsen så är jag men om det kommer ett stråk av glädje så glider jag med på det stråket för att orka ta i sorgen sen. När jag var yngre så började jag ifrågasätta glädjen eftersom jag var ju ledsen egentligen men nu är jag glad när den kommer på besök för jag försöker se det som att jag behöver den för att orka med det andra. Jag försöker hålla mig fast i de värderingar jag har och min livssyn och finna tröst och verktyg i det. Men jag tror på att gå rakt igenom det jobbiga för om jag flyr känslorna så blir det bara ännu jobbigare för mig.

Jag ser till att försöka sova, meditera, äta regelbundet och hålla fast i rutiner och vara snäll mot mig själv, om jag inte orkar göra något som jag "borde" så gör jag inte det. Jag försöker vara ärlig mot vänner om hur jag mår för ibland drar jag mig undan och det sociala livet med främlingar orkar jag inte i samma utsträckning.

*Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig?

Jag har flera förebilder som Kay Pollack, Klas Hallberg, Gitte Jörgensen och Carolina Gårdheim och det speciella med dem är att de går sin egen väg, är mänskliga och sårbara men också delar många av mina tankar om livet och lär mig saker. Men sen har jag förebilder i min mamma, mormor, morfar och min gammelfarfar som visat mig vad vikten av att förändra förutsättningar, följa sina drömmar och acceptera andras kan göra. Jag kan med vuxna ögon se ett arv i tankar och handling jag inte kunde se när jag var yngre och det är jag oerhört tacksam över.

*Om du fick ge mina läsare två tänkvärda råd, vad skulle det då vara?

Behandla dig själv som en riktigt god vän

Alltför många gör och säger saker mot sig själva som de aldrig skulle göra mot en vän eller acceptera från en vän. En riktigt god vän är ju också en person som både kan säga till en att ta sig i kragen men också att sitta ner och vila eller inte döma sig själv för hårt. När man kommer av banan och är för krävande, hård eller inte tar hand om sig själv eller sätter sig själv sist så kan man tänka den tanken att hur hade jag agerat mot/tilltalat en vän. Vad hade du sagt? Ni är alla unika stjärnor som kan skina på ert unika sätt, ge er en chans att upptäcka det. Er själva som en vän som både stöttar, tröstar och ifrågasätter när det behövs gör resan lättare och roligare.

Byt perspektiv

När man kör fast eller om det känns som om allt går emot. Försök att byta perspektiv och se det utifrån.. ställ frågor som: Om det var meningen att jag skulle lära mig något av det här, vad kan det vara? Anta att du visste svaret, vad skulle du göra? Om du skulle ge ett råd till en person i din situation, vad skulle det vara? Om du satt på månen och tittade ner och såg dig, vad skulle personen se utöver det du ser? Vad behöver jag just nu? Ibland kanske men springer runt men behöver vilan och ibland behöver man resa sig från soffan och göra

Tusen tack Liv för att du delade med dig av dig och ditt liv. Du är sann inspiration

Lycka Till

Här kan Ni följa Livs intressanta och inspirerande blogg