Ibland lever vi våra liv som om det vore en generalrepetition
Vi fastnar i småtjafs som om det vore viktigt
Vi pratar om principsaker och att "vinna" diskussioner
Ja kanske är det viktigt
Men inte för mig
Det får aldrig vara viktigt för mig
Men jag får påminna mig..
I sprickorna uppstår själva livet
där låg vi nakna under himlatakets evighet
som om ingenting hade hänt
räknade varandras rytmiska andetag
till tonerna av ömsesidig respektlöshet och gammal vana
du pratade om dödens oförtjänta högtidlighet
och jag om livets oändlighet som ingen ännu förstått
förmodligen bara ännu ett halvtaskigt försök
att befästa existensiella markörer
ett sätt att finna något vackert att hålla sig i
när vardagen smakar alldeles för beskt för att vara sann
men där ...
exakt där någonstans i de krackelerade sprickorna
mellan morgontidning, makaroner och husfridsknull
pågår själva livet skoningslöst och fort
som om vi hade tid just nu
som om ingenting hade hänt
räknade varandras rytmiska andetag
till tonerna av ömsesidig respektlöshet och gammal vana
du pratade om dödens oförtjänta högtidlighet
och jag om livets oändlighet som ingen ännu förstått
förmodligen bara ännu ett halvtaskigt försök
att befästa existensiella markörer
ett sätt att finna något vackert att hålla sig i
när vardagen smakar alldeles för beskt för att vara sann
men där ...
exakt där någonstans i de krackelerade sprickorna
mellan morgontidning, makaroner och husfridsknull
pågår själva livet skoningslöst och fort
som om vi hade tid just nu
//Emma
En så oerhört vacker dikt och som fångar viktigheter, vardagligheter och sårbara sprickor.. du är sannerligen en mästare att fånga skira ögonblick och göra de synliga. Kramar
SvaraRadera