Luststyrd och målfokuserad i samma andetag

Ja, säga vad man vill men mitt arbetsliv är verkligen allt annat än enahanda. Idag var det först sammanställningsmöte på ett företag där vi jobbat med utveckling en tid, Sedan hem och plocka fram administratören i mig och ta hand om lite papper för företaget. Inte kul med nödvändigt. By the way så hörde jag en gång en intervju med konstnären Ernst Billgren när han berättade att han absolut inte befattar sig med något av sina företagspapper. Han visste inte ens vilka fakturor som inkom eller hur många som gick ut ur företaget. Det gjorde en skicklig revisor som han hade fullt förtroende för. Jag kan bedyra att en bubbande avundsjuka slog an i mig då. Det är mitt framtida mål. Drömscenario - Jag sitter hemma och målar tavlor, dricker vin och lyssna på luddiga ljudböker av Tolstoy medan revisorn tar hand om "papperiet". Eller ok jag behöver inte dricka vin varje gång och jag kan lyssna på annat än Tolstoy. Men det lät så bra ;) Nåväl det var en parentes. Nästa uppgift för dagen är vid staffliet och fortsättning på min änglamålning, Jag går alltså helt in i målarbubblan (må jag icke störas) Sedan förberedelser inför morgondagen för då är det planeringsmöte i Askersund på ett företag där jag arbetar på uppdrag som designer. Ett otroligt roligt och utvecklande uppdrag kan tilläggas. Och på fredag blir det till att studsa upp i ottan för då tar jag morgontåget till huvudstaden där jag tillbringar torsdag och fredag med utbildning. Lördagen startas sedan upp med enskild coaching av klient innan det kan bli helg hos mig.

Jag har väl förmodligen själv bjudit upp till dans i detta virrvarr och gjort valen som lett mig hit. Ibland kan jag dock längta efter lite kontinuitet och trygga rutiner. Men jag vet ju att jag egentligen inte är gjord för det men jag har lite svårt att just nu ha 100% fokus på tre olika arbeten med samma engagemang. Men jag är både målfokuserad, engagerad och otroligt luststyrd. Behöver alla delarna. Men jag är förvisso också både introvert och extrovert så förmodligen är jag en relativt komplex och märklig människofigur i flera hänseenden

Thats the Karlssonska livet i en liten ask. Galet viktigt med meditation och yoga för en rörig person som mig så att jag kan hålla fokus trots de tvära kasten.
Life goes on - and så också min vardag

Var rädd om er själva och varandra därute för ni är värdefulla

Om du styrs av det du inte vill hur ska du då veta vad du VILL och vart du är på väg

Det pratas ju mycket om "att vara sig själv" och "jag vill bara få vara den jag är" Att i sanning få leva och älskas som den man ÄR

Visst är det konstigt att detta verkar vara så svårt när det borde vara det mest grundläggande och enkla vi företar oss som människor. Vem ska vi vara om vi inte är oss själva. 

Varför är det så svårt? Ja det finns nog inget universalsvar på den frågan. Förmodligen finns det många svar. Men det är min fulla övertygelse att en orsak är att vi lägger så mycket energi, tid och uppmärksamhet på att undvika det vi inte tycker om. Vi lägger jättemycket energi på att motsätta och försvara oss mot människor som vi anser är är "fel" som t ex kollegor, grannar och andra människor vi inte kommer överens med. Vi parerar oss bort från det vi inte vill istället för att leva det vi vill. Vi liksom distraherar oss för att slippa känna obehag inför saker, händelser och upplevelser som skapar olust inom oss. Vi går all in på att kämpa emot istället för att leva med. 

Det gör ju att eftersom vi har fokus på det vi inte tycker om kan vi omöjligt samtidigt ha fokus på sådant vi vill uppleva och vad som skapar lust och välbehag inom oss. Hjärnan är fantastisk men den kan omöjligt tänka mer än en tanke i taget. Vi vet alltså vad som skapar olust men vi vet inte vad som skapar lust inom oss. Detta i förlängningen leder till att vi inte vet vilka vi är egentligen och vad som driver oss framåt i lust och välmående.  

Vi fokuserar alltså på något vi inte vill uppleva - mår dåligt och upplever oönskade känslor - dessa skapar i sin tur olust inom oss - då distraherar vi oss bort från detta för att slippa känna det vi känner.  Vi drivs alltså egentligen av olust istället för lust. Och om detta nu upptar vår tid och fokus hur ska vi då få veta vad som skulle driva oss av lust, välmående och inspiration. Alltså vet många av oss egentligen inte vem vi är. Kontentan blir ju då att det blir tämligen svårt att "vara sig själv" osv. 

Och en sak kan jag med säkerhet säga att den som drivs att göra något för att den VILL det och för att den mår bra av det gör ett mycket bättre jobb och lämnar mycket vackrare avtryck hos människor än den som gör något olust och ovilja. Och den som fokuserar och vilar sin blick och uppmärksamhet på sådant den mår bra av känner enormt mycket mera vällust och harmoni än den som  fokuserar blicken på något som gör den upprörd arg och besviken.

Och anledningen till att jag tar upp det här ämnet just idag är att jag kommit på mig själv med fingrarna i syltburken nu igen. Jag parerar rätt hårt från sådant jag inte vill ha i mitt liv och "glömmer" vad jag egentligen vill ha, uppleva och se mina dagar fyllas med. Jag är inte bättre än någon annan jag är bara grymt intresserad av "livsleveri" och har förmånen att delvis arbeta med det. Jag vet också därigenom värdet av att tillsammans kan vi göra gemensam sak och skapa fina liv genom att dela med oss och peppa varandra på vägen. Det är ensamt att vara människa och vi behöver varandra. Vi utvecklas när vi speglar oss i varandras livsreflektioner

Ditt liv är nu och det är du som styr skutan. 

Vart vill du och vad vill du se

Du vet redan om det...jo det gör du

Att "vara sig själv" och att "vara den man är" är ju fraser som vi så populärt slänger oss med dagligdags. Jag tror att det är en inre längtan som bor i alla att verkligen få vara sig själv i varje enskild situation livet tar oss till. Men jag undrar hur många som verkligen ÄR sig själv. Hur många som verkligen agerar utifrån sitt eget hjärta och inte bara reagerar på andras ageranden och yttre distraktioner av olika slag. Jag tror att vi är drillade att vara på ett visst vis och därigenom kämpar vi hårt för att passa in i den normativa mallen. Det här går tämligen bra för vissa men inte alls bra för andra. Det beror förmodligen på den diskrepans som uppstår mellan den man egentligen är och den vi förväntas/försöker vara. Mycket av detta sker på ett omedvetet plan. Vi vet inte ens att det är det som "skaver". Så vi köper en nyare bil, byter jobb, byter partner osv. Vi tar kanske t o m till droger och andra berusningar så som arbetsnarkomani träningsnarkomani osv för att slippa känna det obehag som växer sig allt starkare inombords. Det resulterar också ofta i att vi blir utåtagerande och attackerar andra i vår brist på att kunna ta hand om den smärta som vibrerar inom oss. Det tar sig också till slut fysiska uttryck så som ryggsmärta, huvudvärk, magproblem mm. 

Vad kan vi göra då? Ja jag har inga adekvata svar på den frågan. Men små förslag. Jag tror på att tysta det yttre för att kunna "höra" det inre. Ge oss tid att lyssna på den där subtila inre rösten som kämpat hårt för att bli hörd under en lång tid, men som tystats gång på gång.

Ensamma promenader, yoga, meditation, stunder av avslappning är några exempel som ger oss möjlighet att "komma hem" och lyssna på vad vi EGENTLIGEN är och vill. Måleri, sång, lyrik och samtal kan också hjälpa oss att hitta oss själva i denna brokiga värld vi lever i. 

Ibland skaver t o m den där inre rösten eftersom det kanske innebär förändringar som den logiska rationella delen av oss inte alls är förtjust i. Egot alltså. Egot vill inte alls bege sig ut på förändringsresor som innebär att vi inte har 100% kontroll på allt. Egot är rädsla.  Och det är ok att vara rädd. Men inte att låta rädslan styra oss. 

Det är inte lätt. Men vem har sagt att livet ska vara lätt för att kunna vara alldeles underbart :) Du är så jäkla värd att få vara den unika, magiska och fantastiska varelse du är i grunden. Du är så värd att få känna dig fri, stark och närvarande i det livet du lever nu och här. Jag vet det låter som floskler och klyschor men det är också en sanning och en del av dig vet redan om det här. Frågan är om du vill, vågar och kan lyssna på den kloka medvetna delen av dig själv.  

Vill du? 

(för då kan du)

All kärlek till Dig 

När orden rinner ur och skapar förståelse

Jag är ju en smula nördig. Kanske därför jag har en förkärlek för allt nörderi i allmänhet och nördar i synnerhet. Ja jag fascineras av människor som brinner totalt för saker och går all in

En sak som jag gärna nördar ner mig i är lyrik, poesi och prosa. Att skriva, läsa och lyssna på poesi är lite som terapi för mig. Att känna igen sig i diktjaget som någon annan skrivit är fantastiskt. Eller att låta sina egna tankar få ett språk genom poesin är som att få ett verktyg för att lättare förstå sig själv

Poesin har en bredare plattform och ett vidare modigare språk än det vi i vardagslag använder tycker jag. Jag tycker också om den melodiska rytm som ofta uppstår i poesin. Det är ett vackert sätt att måla med språket för att skapa förståelse mellan människohjärtan

Kärlekens surrealism

Här på tröskeln till universum

rinner tiden skoningslöst

ned mellan mig och min längtan

Tankar skaver

precis där själen lämnar över till hud

Och när jag äntligen förstår allt det där jag undvikit

är det de stora kloka träden vid skogsbrynet jag frågar varför

Men det är svårt att inte älska

när havets vågor rytmiskt och naket

smeker de karga klipporna i februari

Det är en kärlekens surrealism

som brinner högljutt i mitt bröst

när jag går från nakenhet till nakenhet

Bara jag kan se mig som jag är

Ⓒ Emma Karlsson