Tips från coachen - läsarfrågor

Att komma ut ur huvudet och in i känslorna är något som går alldeles utmärkt lätt att säga men kanske inte lika lätt att utföra. Att våga vara i det som känns oavsett vilken sorts känsla det handlar om är en konst som vi inte är helt vana vid. Vi har lärt oss rätt tidigt att känslor som ilska, irritation, sorg, rädsla och liknande är något av ondo och ska i störst möjliga mån undvikas. Jag håller med, dessa känslor ska man inte flytta in och börja betala hyra för. De odlar förvisso inte glädje, lycka, kärlek till andra och positivt tänkande. Men, observera MEN de är existerande vägvisare som vill säga oss något. De vill påvisa att något är inte riktigt i linje med oss själva. För vi är i grunden lycka kärlek och glädje. Låter kanske märkligt men vårt urtillstånd och vår kärna är i grunden uppbyggd och baserad på lycka.
Vi gör oftast allt för att fly från dessa känslor eller alternativt flytta in i dem och dra på oss offerkoftor som både är för trånga, sticks och får oss att förminska oss själva.
Ett annat sätt att hantera dessa är att använda dem. Att titta på dem, fråga sig själv vad de vill säga oss och acceptera att det är ok att vara rädd en stund i livet. Vi är alla rädda emellanåt. Det är en ingrediens av livet.

Skapa inte motstånd till det som känns. Skapa istället en kortare distans till känslorna, så att du kan nå dem och därifrån hantera och vandra vidare med en ny stärkande erfarenhet i bagaget. 

KÄNSLOR är vackra om vi hanterar dem med tankar av kärlek. Låter kanske lite småreligiöst och glorifierande men det är det mest effektiva, lärorika och mest kärleksfulla du kan göra mot dig själv och din egen utveckling.

Gå ut ur huvudet och allt TÄNKANDE och våga istället vara naken i känsla.

Jag pratade tidigare idag med en god väninna till mig. Hon hade blivit dumpad av en man på ett riktigt okärleksfullt och oschysst sätt. Hon är värd så mycket mer än detta. Jag hade här kunnat välja att bara "tycka synd om" henne. Det gör vi oftast i dessa lägen. Vi plockar inte ur händelsen ur sitt sammanhang och tittar på den utan vi frotterar upp sorgen och häller massor av bränsle till processen att tillverka en ny offerkofta.

Mitt svar till henne löd istället så här :

Hej tjejen

Men oj vad han missar mycket genom ett "dumt"handlande. För mig visar det bara att DU är värd något så mycket bättre än det här.  Det där behöver nog inte du i ditt liv om du tänker efter.

Jag känner intuitivt att du behöver någon som är glad, social, varm, omtänksam, intelligent, kärleksfull, bekräftande och snygg faktiskt. Och jag kan meddela att den här mannen finns redan där ute någonstans och väntar på dig. När du släpper taget om det här med M kommer du att ändra energifrekvens och "dra till dig" Mr Right istället. Det är ingenting jag tror utan jag vet att lagen om attraktion alltid fungerar så. Du kan dock inte vara kvar i det gamla och samtidigt attrahera det nya sköna till ditt liv. Den ekvationen fungerar inte.

Men låt den här sorgeprocessen ta den tid den behöver och fråga dig hur mycket av din smärta som saknar M och hur mycket som saknar glädjen och det fina i själva kärleken. Det finns rätt mycket framtidsutsikter i ditt svar där kan jag lova:)

Gå sedan ut i livet och odla de egenskaper hos dig själv som du vill att din nästa ska ha för då "attraherar" du män av samma sort och frekvens.
Tro inte på det jag säger utan prova själv vetja. Den egna erfarenheten är den mest lärorika.

Jag känner med dig men jag tycker inte synd om dig för medlidande hjälper ingen. Jag är istället glad att du slapp fortsätta med någon som resonerar som honom så att något annat som gör dig lycklig kan få ta plats i ditt liv istället

Njut av solen dagen och livet

kram
Emma