Tänk om kärleken inte kan vara olycklig...en läsare tycker till...

Jag skrev i december förra året ett inlägg här på bloggen gällande kärlek och om den kan vara olycklig eller ej. HÄR finner du det inlägget.

Idag fick jag ett mail från en läsare med en reaktion på detta och jag har fått lov av henne att publicera det här för att kunna dela med sig till er andra. Vi är ju MEDmänniskor som kan stärkas och berikas av vår växelverkan oss emellan och det samförstånd som skapas ur detta. Jag tyckte det var fint av henne att dela med sig och ge sin syn av det hela. Varsågoda:

"Hej Emma

Jag läste ett tidigare blogginlägg från dig och förstår helt och fullt hur du känner. Jag har gått igenom några år av tuffa saker; skilsmässa och allt som följer med det, barn som blir stora, hus med vattenskada och vattenläcka, sälja hus, lämna jobb, köpa hus, mammas död, vara på ett jobb som tar energi och hitta kraften att lämna det. En fantastisk kärlekshistoria, men lika snabbt som han kom in i mitt liv så försvann han ur det. Jag har hela tiden kämpat med mig själv och mitt förhållningssätt och när jag nu lämnade ett jobb i höstas så kom allt ikapp mig och jag valde att se möjligheter i att få en time-out och verkligen vara ensam och gå igenom “alla lager” av mig själv och möta mig själv i tystnad och ensamhet. Det har varit tufft, men också känt som en gåva att göra denna djupdykning och möta mig själv.

I natt vaknade jag och kom på att jag hur jag än försöker gå vidare var kvar i att jag älskade den här mannen - trots att han nu är tillsammans med en annan kvinna; först blev jag ledsen av tanken, men så hände något och jag upplevde att vara i “kärlekens känsla” ändå gjorde något positivt med mig och jag kände nästan eufori och insåg att förmågan att älska är fantastisk att ha och att om jag kan stanna kvar i kärlekens känsla också ger mig själv kraft och jag får vara i denna starka positiva känsla istället för att vara ledsen, besviken, känna smärta etc.

När jag började känna den positiva känslan så googlade jag i natt på om just kärleken måste vara besvarad och fann din underbara text om detta och kan bara instämma i dina funderingar.

Jag ville bara dela med mig av det du redan “funderat ut”. Nu måste jag bara säkerställa att känslan verkligen bär och att jag kan behålla den. Jag tror i alla fall att det kommer vara möjligheten till min läkning och inte det som andra säger - att avsluta, gå vidare, för indirekt innebär det att vi (i alla fall jag) har släppt taget om kärleken, men det är min förmåga som är viktig inte alltid att en person kan förmå ta emot den.

Så tusen tack för din text i vinternatten! Det är vår förmåga att vara kärleksfulla som är gåvan och då kan den sträcka ut sig att omfatta väldigt mycket och det reflekterar tillbaka på oss själva och ger oss av kärlekens gåva.

KramGabriella "

Att behålla sin egen positiva energi och inte låta sig ätas av andras dåliga energi

Jag fick en förfrågan från en läsare om jag kunde skriva lite mer om hur man lyckas behålla sitt goda humör och sin goda energi när man utsätts för negativ omgivning. 

Ja min kära läsare det finns självklart ingen knapp man kan trycka på, eller universalknep för alla. Det finns dock olika tillvägagångssätt för att själv arbeta fram sitt sätt att behålla den sköna energin man arbetat upp. Det här är också självkalrt dagsformsbaserat och olika från gång till annan, men visst ska jag dela med mig av några av de knep jag använder mig av. Det kommer också alltid att finnas situationer då dessa små knep inte kommer att fungera men kanske finns det några där de KAN fungera. Man får prova sig fram 

Jag tror att mycket baseras på huruvida vi tillåter oss att gå in i det negativa eller väljer att titta bort och fokusera på annat. If you dont like what you see - stop looking :)

Detta innebär att man accepterar det man ser och berörs av men man låter helt bli att försöka ändra på detta trots att man vet att det borde vara annorlunda. Man ser att det sker men man lägger bort alla värderingar, dömanden och bedömanden. Man rymmer inte men man är helt enkelt passiv inför den yttre distraktionen i sig oavsett om det handla om en attackerande och/eller negativ person eller om det handlar om en företeelse av något slag som försöker äta av din energi.

Som ni vet så skapar ju bara krig ännu mer krig och våld föder mera våld. Då kan vi alla enas om att HÄR stoppar vi det negativa som utspelar sig framför våra ögon och öron. The limit is nådd. Vad göra istället då. Vapnet heter kärlek. Låter förmodligen förlegat uttjatat och klyschigt men det hjälps inte för det är här kärlekskoden är nästintill ovärderligt användbar. Om vi ska ska kunna behålla vår positiva energi är det bara en som kan anställas för att utföra arbetet. Kolla dig i spegeln. Här behövs sannerligen varken Manpower eller Poolia för det är DU som är den enda och mest lämpade för det här arbetet.

Ditt största arbetsredskap nu är ren KÄRLEK. Ovillkorlig kärlek till dig själv är det bästa du kan ge både dig själv och din omgivning. När du sedan i kombination med detta friställer alla andra för ansvriga för din lycka ger du dig själv 100% och fullständig access till din egen lycka och din egen sinnesstämning. 

Det här kan låta uppkäftigt men smaka på orden en stund:

Det är inte din omgivnings uppgift att vara en trevlig syn för dig eller att göra dig lycklig det är din uppgift att inta en position och förhållningssätt som gör att du får en trevlig utsikt i livet.

Hur känns de orden. Det innebär ju att det är du som har valet och möjligheten till lycka i din hand. Inta en position och förhållningssätt gentemot en otrevlig person som känns bra för DIG. När vi utsätts för attacker har vi en tendens att befinna oss i detta på flera sätt. Vi tar åt oss, vi tror att vi är eller gör fel, vi försöker t o m omvända den andra personen, vi hittar orsaker till det och det andra och bla bla bl. Sorry men det är fullständigt meningslöst. Vill du må bättre stoppa detta tidsslöseri genast och gör istället som följer.

När attacken kommer flygandes ska vi veta att framför oss har vi en person som inte mår bra. Ingen människa som är balanserad och som mår bra attackerar andra i onödan. Det legaliserar ingenting men det förändrar vårt adrenalinpåslag en aning. Inse att det är någon som förmodligen egentligen skriker efter kärlek som står framför dig. Höj dig då över detta. Stå då med båda fötterna, rent geografiskt och fysiskt, på jorden. Alltså var stadig. Lyft också upp huvudet och dra bak axlarna och öppna handflatorna utåt. I det här fysiska läget är vi mer stadiga i vår egen energi och existens. Nästa steg är att mentalt zooma ut från den här personens dåliga beteende och inse att den har fler sidor. Låt inte din värdefulla utsikt besmutsas och belamras av den andras dåliga beteende. Zooma nu istället in på något annat som den här personen har som är bra. Det kan handla om de snygga skorna, vackra tänderna, bra rösten eller något annat. Jag lovar alla har något. Alltså du väljer vilken utsikt du vill ha i det här läget. 

Fråga dig nu :

VILL JAG VINNA ETT KRIG ELLER FÅ TILL EN FÖRÄNDRING

Var nu den förändring du själv vill se. Var den person som du vill bli mött av och som gör att situationer som dessa inte blir en upprepning i ditt liv.

Fråga dig sedan i ärlighetens namn vilken del har jag i detta, är det en sanning han proklamerar eller är det rent nonsens och hur skulle jag kunna bemöta detta på ett sunt, smart och kärleksfullt sätt som gör att jag lämnar platsen lite bättre än när jag kom hit? Säg inget som gör att du sedan febrilt letar efter en delete-knapp som kan radera det du just hävde ur dig av ren irritation och låg självkänsla. 

Nu beror ju dessa situationer på vad, hur och vem det handlar om. Ofta går vi i klinch med någon eller något som vi lika gärna kan bara strunta i, le emot och vända oss ifrån och göra något annat som är bra mycket roligare och mer inspirerande än detta. Är det däremot någon vi måste reda ut något med är mitt råd att alltid innan göra ett snabbt överslag i hjärnan medan man tar 3 djupa andetag. Tänk sedan:

Måste det här sägas NU

Måste det här sägas av MIG

Måste det här sägas över huvud taget

Invänta ditt eget svar och agera sedan utifrån detta. Svaret förändra självklart från fall till fall men det gör att du samlar ihop dig själv och agerar utifrån en nivå som är mera i samklang med din positiva och välbalanserade energi.

Sist men inte minst är ditt välmående heligt och det är av stor vikt hur du väljer att förvalta detta, vilka som får tillgång till dig och ditt välmående och vilka som får vistas tillsammans med dig. Detta gäller alla på alla plan så som syskon, vänner, relationer, partner arbetskamrater osv osv. Om du känner att de befinner sig milvis ifrån din inställning är mitt största råd lägg benen på ryggen och dra snabbare än en avlöning. Sätt krav på vilka du vill umgås med välj helt resolut bort dem som inte synkar med din inställning till livet och lyckan. Är det en arbetskamrat det gäller kan du ju oftast välja att prata mer med andra än just denna person och som sagt är du tvungen att ha vissa gemensamma arbetstimmar med denna är det bästa att zooma ut från det dåliga och zooma in på det bästa med denna personen istället. Inte för dennes skull utan för din skull och för ditt eget välmåendes skull. 

Sist men inte minst säger jag som vanligt what goes around comes around. Gå ut i livet och var en gnistrande förebild och därigenom kommer du att dra till dig likasinnade. Det törs jag t o m LOVA.

Lycka till och kom ihåg att ni är störtsköna. Låt världen få veta det.

kram

Tips från coachen - läsarfrågor

Att komma ut ur huvudet och in i känslorna är något som går alldeles utmärkt lätt att säga men kanske inte lika lätt att utföra. Att våga vara i det som känns oavsett vilken sorts känsla det handlar om är en konst som vi inte är helt vana vid. Vi har lärt oss rätt tidigt att känslor som ilska, irritation, sorg, rädsla och liknande är något av ondo och ska i störst möjliga mån undvikas. Jag håller med, dessa känslor ska man inte flytta in och börja betala hyra för. De odlar förvisso inte glädje, lycka, kärlek till andra och positivt tänkande. Men, observera MEN de är existerande vägvisare som vill säga oss något. De vill påvisa att något är inte riktigt i linje med oss själva. För vi är i grunden lycka kärlek och glädje. Låter kanske märkligt men vårt urtillstånd och vår kärna är i grunden uppbyggd och baserad på lycka.
Vi gör oftast allt för att fly från dessa känslor eller alternativt flytta in i dem och dra på oss offerkoftor som både är för trånga, sticks och får oss att förminska oss själva.
Ett annat sätt att hantera dessa är att använda dem. Att titta på dem, fråga sig själv vad de vill säga oss och acceptera att det är ok att vara rädd en stund i livet. Vi är alla rädda emellanåt. Det är en ingrediens av livet.

Skapa inte motstånd till det som känns. Skapa istället en kortare distans till känslorna, så att du kan nå dem och därifrån hantera och vandra vidare med en ny stärkande erfarenhet i bagaget. 

KÄNSLOR är vackra om vi hanterar dem med tankar av kärlek. Låter kanske lite småreligiöst och glorifierande men det är det mest effektiva, lärorika och mest kärleksfulla du kan göra mot dig själv och din egen utveckling.

Gå ut ur huvudet och allt TÄNKANDE och våga istället vara naken i känsla.

Jag pratade tidigare idag med en god väninna till mig. Hon hade blivit dumpad av en man på ett riktigt okärleksfullt och oschysst sätt. Hon är värd så mycket mer än detta. Jag hade här kunnat välja att bara "tycka synd om" henne. Det gör vi oftast i dessa lägen. Vi plockar inte ur händelsen ur sitt sammanhang och tittar på den utan vi frotterar upp sorgen och häller massor av bränsle till processen att tillverka en ny offerkofta.

Mitt svar till henne löd istället så här :

Hej tjejen

Men oj vad han missar mycket genom ett "dumt"handlande. För mig visar det bara att DU är värd något så mycket bättre än det här.  Det där behöver nog inte du i ditt liv om du tänker efter.

Jag känner intuitivt att du behöver någon som är glad, social, varm, omtänksam, intelligent, kärleksfull, bekräftande och snygg faktiskt. Och jag kan meddela att den här mannen finns redan där ute någonstans och väntar på dig. När du släpper taget om det här med M kommer du att ändra energifrekvens och "dra till dig" Mr Right istället. Det är ingenting jag tror utan jag vet att lagen om attraktion alltid fungerar så. Du kan dock inte vara kvar i det gamla och samtidigt attrahera det nya sköna till ditt liv. Den ekvationen fungerar inte.

Men låt den här sorgeprocessen ta den tid den behöver och fråga dig hur mycket av din smärta som saknar M och hur mycket som saknar glädjen och det fina i själva kärleken. Det finns rätt mycket framtidsutsikter i ditt svar där kan jag lova:)

Gå sedan ut i livet och odla de egenskaper hos dig själv som du vill att din nästa ska ha för då "attraherar" du män av samma sort och frekvens.
Tro inte på det jag säger utan prova själv vetja. Den egna erfarenheten är den mest lärorika.

Jag känner med dig men jag tycker inte synd om dig för medlidande hjälper ingen. Jag är istället glad att du slapp fortsätta med någon som resonerar som honom så att något annat som gör dig lycklig kan få ta plats i ditt liv istället

Njut av solen dagen och livet

kram
Emma

"Tips från Coachen - läsarfrågor"

Jag fick en fråga från en läsare som lyder så här

Jag undrar kan inte du skriva om hur man tar mod till sig och gör det man drömmer om? Även om man är medelålders (hm) och så gärna vill men spärrar gör att det låser sig och dumhetens filur sitter på min axel och säger att det inte går. För är man verkligen för gammal att förverkliga drömmar bara för att man är medelålders?
Kramar från Charlotte som läser och inte så ofta lämnar spår efter sig.

Och visst Charlotte ska jag försöka röra runt lite i grytan här och kika lite på hur man kan tänka och ta sig vidare mot sina drömmar och mål. Nu är det ju lite brett och luddigt eftersom jag inte vet vad du vill uppnå, vad som menas med medelålders osv så vi får prata väldig generellt här. ok

Först vill jag säga till dig Charlotte. Drömmar har inget utgångsdatum i sig (inom vissa humana ramar förstås) och drömmar har inget med ålder att göra. Du kan införliva dina drömmar oavsett hur gammal du är. Ålder är en siffra på ett papper. Det minsta vi är skyldiga våra drömmar är att tro på dem och det vi ångrar mest när vi ska ta ner skylten och tacka för oss en vacker dag är allt vi INTE gjorde, vi ångrar inte det vi gjort. Så då har vi klargjort det :)

Jag kan säga i precis vilket ögonblick du kommer att lyckas på vägen mot dina drömmar oavsett om du är ung gammal eller mittemellan. Så fort du inser att du måste acceptera dina svagheter och förvandla dom till styrkor. Förklaringen är enkel. Att förminska sig själv (genom filuren på axeln som du pratar om som just nu är din svaghet) kräver en ohygglig mängd energi som du kan använda till något mycket bättre. Hur man än försöker blir man aldrig genuint lycklig om man förnekar sin natur och sin innersta längtan och önskan.

Till att börja med kan jag meddela att filuren som sitter på din axel är förmodligen just nu ganska upptagen och överbelastad med arbete eftersom han måste tala om för dig ideligen att "det inte går". Jag känner igen det där. Den där inre censorn har vi alla. Jag lovar dig ALLA har den där rösten som förminskar och gör oss livrädda för att ta ett steg utan komfortzonen. Det du behöver göra först är att ta tag i den, acceptera att den finns och ta kommandot. Det är bara en tanke. Ingenting annat än en helt igenom värdelös tanke som du kan göra dig av med och om inte helt i alla fall göra den relativt arbetslös genom att anställa en annan inre censor som säger stärkande, peppande och sanna ord istället. Alltså byta ut tankarna mot medvetet valda tankar av kraft och styrka. Vad skulle du säga till en vän? Vad skulle du säga till dina barn? Säg samma kärleksfulla saker till dig. Du är värd det. Vad vill du att dina tankar ska bestå av? Det är du som äger tanken, du ÄR inte dina tankar.

Nästa steg är rädslan. Det är 99% rädslan som gör att vi inte vågar göra det vi drömmer om. Ask me. Jag har låtit mina rädslor styra mig i så många år och när jag kände rädslan husera inom mig, stod jag inte ut utan då rymde jag på ett eller annat sätt. Eller i värsta fall bangade ur totalt och struntade i mina drömmar just pga rädsla. Idag använder jag mig av dem istället. När jag ska fatta ett större beslut och kanske göra något som ligger utanför komfortzonen drar jag  i bromsen och gör en snabbinventering av mig själv. VAD är det jag är så rädd för? Vad är det värsta som kan hända? Och om det värsta händer går världen under då? Sen den bästa frågan Vad är det bästa som kan hända om jag gör detta och vad skulle det betyda för mig om jag fick...osv? Om jag blir så lycklig av detta kan jag då även göra andra lyckliga med mina glädjeringar på vattnet?

Känner jag en rädsla husera inom mig idag är det dags att börja titta på den helt enkelt. Stanna i den. Säga till sig själv. Ok, nu gör jag något som är lite läskigt för mig, jag är livrädd och det är väl inte så farligt en stund i livet. Det var exakt i dessa stunder som jag tidigare bangade och gick tillbaka till något jag varken mådde bra av eller utvecklades inom, hellre än att våga stanna i rädslan och följa hjärtat. Det ÄR inte farligt att vara rädd om man är sina egna värderingar trogen. Det är dock av stor vikt att det är just SIN EGEN önskan det handlar om. Inte en förväntning som kommer från någon annan.

Så kommer vi då till sista punkten. Arbeta utifrån rätt attraktionspunkt är viktigt. Att vilja ha något nytt utifrån en övertygelse om att man är begränsad känns relativt stressande men att arbeta aktivt mot sina mål med en vetskap om att ALLTING ÄR MÖJLIGT är ett spännande äventyr som gör mödan värt. Arbeta utifrån glädje och tacksamhet så attraherar du  företeelser, händelser, människor och materiella ting av samma frekvens. Vet vad du vill, känn att det är möjligt, gör allt du kan för att införliva och ha sedan tillit till processen. Fokusera på det du vill ska ske och INTE på avsaknaden av det du ännu inte fått.

Ett exempel

Rätt fokusering: Jag ser fram emot min härliga atelje i en takvåning med utsikt över havet. Jag kommer att älska min fantastiska atelje, min konst kommer att utvecklas och jag kan ha härliga vernissage i min fina atelje. Vislualisera och skriv ner hur du vill att det ska vara, hur det ska kännas och vad det kommer att resultera i. Befinn dig mentalt i målet. Rätt!

Fel fokusering: Jag skulle gärna vilja ha en atelje i en takvåning med havsutsikt men just nu har jag ju inga pengar till det och det är ju svårt att veta hur man ska kunna uppnå detta och jag vet ju att jag VILL detta men det har jag ju inte nu, så jag får väl kanske nöja mig med det jag har. hur ska jag få en sådan atelje. osv .... Fokuseringen ligger alltså på avsaknaden av det man vill ha. Fel!

Viktigt att tillägga är trycket från omgivningen. Det finns en tendens att vi människor "tycker" väldigt mycket åt varandra. jantelagen gör också att andra gärna stoppar käppar i hjulet för andras planer på att lyckas. Här finns inga universalknep förutom att vara sig själv trogen, man behöver inte vara andras förväntningar trogen. ALDRIG. Låt aldrig någon som inte uppfyllt sina egna drömmar få stoppa dig att nå dina. Var den förebild du själv velat ha. Och kom ihåg att andra har mer "nytta" av dig om du mår bra och gör det som känns rätt än om du stänger av din egen längtan och släcker den egna livslågans vackra sken.

Om du känner att du vill uppfylla din dröm ger jag dig rådet att inte bara acceptera, utan att härligt anamma de saker som gör dig till en levande individ. Att frambringa det som gör dig annorlunda, stark, fri, glad och kärleksfull. En av de vackraste saker du någonsin kan uppleva är en människa flammande i sitt eget inre ljus, ifred med vem de är och vad de står för.

Lycka Till

Läsarfråga beträffande oro kontra positivt tänkande

Och så en läsarfråga igen då. Den här gången kommer frågan från Margareta som läst min blogg i flera år och tycker om att inspireras och peppas av mitt förhållningssätt och mitt mission att tänka positivt. Men emellanåt har hon t o m stört sig på mitt klämkäcka positiva tänkande. Jag kan förstå detta och hon är nog inte den enda, det är jag helt övertygad om.  Man VILL tänka positivt och må bättre men man stör sig på alla andra som nått dit och får det att låta så jäkla lätt.  Hon undrar nu hur man rent praktiskt ska bota sin oro för saker och ting och hur man ska göra för att genom en quick fix plantera in positivt tänkande i sin vardag.

Först vill jag säga att positivt tänkande är egentligen inget annat än naturligt tänkande. 

För positivismen den föds vi alla med. Det är vårt ursprungliga och naturliga tillstånd som vi alla har inom oss. Tittar vi på små barn så är de helt naturligt rena optimister och utövare och ambassadörer av "positivt tänkande", fräscha och opåverkade av alla s k pessimister (eller realister som de ofta kallar sig) som ser det som sin livsuppgift att frälsa andra med sin negativa inställning.

Skaffa ett barn som förebild 

Små oförstörda barn dagdrömmer, är fulla av glädje och energi, de dansar och sjunger på ICA utan att fundera om det är rätt eller fel, blir överlyckliga över småsaker, ropar gladeligen hej innna de kommit över bäcken, förväntar sig att alla främlingar är goda, oroar sig sällan eller aldrig och leker att de är de personer de önskar. De skrattar 300 ggr på en dag medan vi vuxna i genomsnitt skrattar 20 ggr per dag. När man sen frågar dem vad de ska bli när de blir stora svarar de, utan pardon, att de ska bli brandman, chef, sångerska, prinsessa, fotbollsproffs eller miljonär. De hyser inga som helst tvivel till sina drömmar och framtidsvisioner. De lär sig också otroligt snabbt för dom har en ren och skär förbindelse med själva ursprungskällan, nämligen den inre tron på oss själva. De föreställer sig det de vill ha och bestämmer sig för att det ska bli så. Jepp, ingen oro där inte :)

Oro däremot det är att föreställa sig något man inte vill ha. 

Oro är ett sätt att behålla tankar av sådant man absolut inte vill ha in i sitt liv. Absurt va...ändå gör vi alla det här med jämna mellanrum. Fast vi VET att det inte kommer något gott ur detta över huvud taget. Vi vet vad vi borde göra men gör inte vad vi vet. Done that - been there så jag vet vad jag pratar om :) 

Det går ju ofta till så att vi tänker "tänk om..." följt av något onönskat. Känns det igen? Ja jag tänkte väl det.

Vad behöver vi göra då när oron helt oinbjuden kliver rakt in i hjärnan och gör sig hemmastadd? Jo göra dess motsats. Men att hoppa från invand oro till genompositiv i ett hopp är svårt (inte omöjligt men lite oöverstigligt svårt) så därför är det bättre att ha TILLIT som en bro över till det nya tänkandet som faktiskt kommer att förändra ditt liv. Stark tillit och övergripande oro kan INTE bo i hjärnan samtidigt. Det kan jag garantera. 

SÅ då bjuder vi upp tilliten till dans istället.

När man känner tillit känner man inre lugn och mental frid, inget motstånd existerar och du börjar genast landa i en slags lättare andning och kan förhålla dig på ett mera stimulerande plan. Om du vill sluta oroa dig i längden är det med andra ord tillit du bör fokusera på. För det räcker med att fokusera på det för att få det. Du behöver inte känna tillit till något specifikt för att känna känslan av tillit. Du kan säga saker som ”jag tycker om känslan av tillit” eller fråga dig själv ”Hur känns det att känna tillit? När kände jag senast tillit? Vad skulle hända om jag kände tillit?” och njuta av den känslan. Ju mer du övar in känslan desto mer kommer den att komma automatiskt. Du byter helt enkelt mentalt spår i hjärnan och plockar upp ett ursprungsspår som redan finns där från födseln

Så fråga dig själv nästa gång oron är där och trasslar till vardagen för dig "vill jag känna oro eller väljer jag en känsla av tillit"? 

När du använt dig av tillits-knepet tillräckligt länge kommer du automatiskt att så sakteliga göra dig hemmastadd i den känslan och du kommer också automatisk att få en kortare distans till det naturliga (positiva) tänkandet. Jag törs LOVA

Som vanligt bara tips från min sida - inga sanningar. ta till dig det du själv vill och behöver just nu

Lycka till

Tips från coachen - Läsarfråga

Då var det dags för mig att ta mig an en läsarfråga igen. Denna gång handlar det om ganska många frågor i en fråga och dessutom ett ganska vanlig känsla som uppkommer när vi blir ofrivilligt arbetslösa eller som jag brukar säga arbetssökande 

Hej Emma!

Jag har en LÄSARFRÅGA till dig
Jag är ofrivilligt arbetslös sedan lite mer än 1 år tillbaka. Har jobbat lite extra då och då under denna tid. Jag är några år över 40 och funderar mycket på "hur ska resten av mitt liv se ut"? Vem är jag?" "Vad vill jag?" Det är verkligen inte lätt att veta vad man vill egentligen. Självkänslan får sig en knäck av att inte vara behövd och stå utanför den sociala gemenskapen som ett arbete ger. Och så oron för ekonomin.... Det är lätt att fastna i negativa tankar och dra ner sig själv. jag är i grunden en positiv person som har lätt för att uppskatta det jag har runt mig men ibland väller det över mig...Jag har min familj som jag älskar över allt annat men jag behöver något mer....hur ska jag tänka/göra för att klara av denna påfrestande situation i väntan på något nytt?Min dröm är att bli min egen och jobba typ som livscoach men jag är för feg för att ta steget...Tack för svar!/S

Hejsan S

Börjar med att tacka för ditt brev och självklart ska jag försöka ge lite tips om hur man kan tänka och använda sin tid fram till du får ett utvecklande och stimulerande arbete. För att du FÅR det, det råder det ingen tvekan om :)

Först vill jag fråga om du har fått möjligheten att få en jobbcoach via AF för det ska vara en rättighet och fantastisk möjlighet som kan hjälpa dig att komma till insikt med frågor som vad vill jag, vart är jag på väg osv. Det är ju alltid lättare att styra när man vet var man är på väg. Ellehur?

Sen kommer jag då till hur man kan tänka och förhålla sig i denna situation. 

Det är ju trots allt i tanken som allt börjar. Det är i tanken din värld existerar och upplevs. Vi ser det vi är fulla av.

I det här läget är det av stor vikt att plocka bort offermentaliteten som man lätt hamnar i när man inte har ett förvärvsarbete att gå till. Tyvärr har vi en benägenhet i Sverige att identifiera oss med det vi gör alltså det vi arbetar med. SÅ dumt! vårt arbete är ju det vi väljer att GÖRA och har ingenting med vår personlighet som människa att göra. Så bort med etiketter och fram med känsla av frihet och nyfikenhet inför framtiden. Välj att se den här perioden som en möjlighet att få ändra körriktning mot ett håll som passar just dig.

Sen kommer man till nästa punkt - vilka val har du?

Alternativ 1
Kapitulera och deppa ihop för att du inte har ett arbete, oroa dig för ekonomin, framtiden, arbeten och "vänta" på att ett jobb ska komma till dig
Eller
Alternativ 2
Bestäm dig här och nu att projekt "Marknadföring av Mig själv"börjar idag och det projektet leds av DIG och ska ros iland genom att du får ett en ny stimulerande sysselsättning inom en överskådlig framtid

Vilket väljer du ? Ja jag tänkte väl det :) Here we go...gör avstamp NU. Du kan!!!

Det är nämligen så att ditt humör anger din aktuella attraktionspunkt och attraherar tankar som matchar känslan. För att inte låta för flummig så kan jag säga som så att vi blir vad vi tänker och det vi tänker på har en benägenhet att föröka sig och bli större. Se bara på alla elitidrottare - det finns inte en enda elitidrottare som inte använder sig av positivt tänkande och visualisering. Jag kan med handen på hjärtat lova att Carolina Klyft hade totalfloppat om hon tänkt att det skulle gå åt h-vete när hon stod inför en tävling. De använder sig alla av mentala bilder där de redan vunnit.

Allt du vill ha finns inne i ditt goda humör! Det är där tankarna du vill tänka håller till – tillsammans med inspiration, goda idéer, impulser till produktiv handling och klarhet i de frågor som är viktiga för dig, som i det här fallet är hur du ska kunna

Istället för att försöka kontrollera dina tankar, träna upp ditt goda humör - det är både lättare och roligare...och vem vill inte ha kul här i livet

Så börja med att umgås med människor som inspirerar dig och ger energi.  Marknadsför dig som den du vill uppfattas som. Fyll dig själv med glädje som t ex inspirerande musik, film, promenader, god mat, vänner, promenader i naturen. Ge dig själv den omtanke, uppmärksamhet och kärlek du förtjänar. Fråga dig själv hur du vill bli uppfattad av din omgivning och gå ut och var den så mycket det går.  Det här kommer att plocka fram den bästa versionen av dig själv. Jag lovar att det här kommer att öppna dig för nya källor till inspiration och det är NU lättare att styra dina tankar på ett sunt sätt när du lagt dig på en annan sinnesnivå
Sätt dig sedan ner och föreställ dig hur du vill att ditt drömliv ser ut 1 år fram i tiden. Känn hur det känns när du nått din dröm. Visualisera och manifestera - gör det så ofta och så tydligt som möjligt. Meditera och föreställ dig vara framme vid målet redan. Redan HÄR har du närmat dig en framtid som du själv vill ha. (det finns t o m forskning som påvisar detta)Var den person som du vill vara när du nått ditt mål.

Sen vill jag säga att du är både enastående och unik exakt som du är. Bär dig själv med stolthet och sträck på dig och tro att du är nåt - för det är du ju. Ge dig sedan ut på arbetsmarknaden och visa att det är just dig dom behöver

Lycka Till

Emma

Läsarfråga - "Tips från coachen"

Som ni kanske kommer ihåg har jag öppnat en liten frågelåda där ni kan ställa vilka frågor som helst
som har med allehanda livfrågor att göra, lovar att försöka svara efter bästa förmåga. Skicka bara ett mail till emma@livskrafteremma.com eller om ni hellre vill fråga här på bloggen går det alldelels utmärkt och ni kan självklart vara helt anonyma.

Here we go jag har en ny läsarefråga från Ann-Britt

"Jag har en fråga hur man kommer vidare i en kompisrelation när den ena parten hela tiden får hålla igång kommunikationen och se till att vi träffas osv. Jag ringer, messar och skickar mail relativt ofta och det är nästan alltid jag som tar initiativ till att vi ska träffas. Min kompis, som vi kan kalla Lena, har alltid SÅ HIMLA mycket annat att göra istället för att hålla kontakten med mig som faktiskt är en av hennes äldsta kompisar. Jag känner mig irriterad och det har gått så långt att jag t o m känner hämndkänslor. Svarade t  ex inte förra veckan när hon FAKTISKT ringde mig på min jobbtelefon.
Jag känner mig minst sagt trött på det här. Vad tycker du ? Ska jag bara släppa eller ska jag fortsätta kämpa för att hålla igång vårt kompisskap? Vi har ju trots allt haft väldigt mycket skoj tillsammans.
Tack för bra blogg och tacksam för svar."
Ann-Britt

Ja du Ann-Britt först vill jag säga tack för ditt brev

Så här ser jag det hela. Min första fråga är :

Vill du få till en förändring eller vinna ett krig ?

Vill du vinna ett krig så tycker jag absolut att du ska följa dina hämndkänslor men om det är som jag anar så vill du inte alls vinna något krig egentligen utan istället få till en förändring så att du kan känna tillfredsställelse antingen tillsammans med din vän eller utan din vän. Och gissar jag en gång till så vill du helst få till en bra relation med din vän igen
Så för det första får man ju gå utanför sig själv och se från din väns perspektiv. Det kan kännas irriterande när du har en tagg i sidan till henne så börja med att "samla" minnen från den goda tid ni haft tillsammans och skriv ner dessa på ett papper. Känn sedan efter hur det kändes och hur mycket fantastiskt roligt ni haft tillsammans. Fyll dig med kärlekstankar gentemot din vän alltså. Det botar hämndkänslorna jag lovar. Ta sedan och känn efter hur det känns för din vän.
Hur känner hon inför er ? VET hon hur du känner? Har hon kanske massor av jobb att utföra just nu? Är hon kanske trött och sliten och inte orkar vara social? Är det kanske t o m så att du skulle göra en god gärning om du tog tag i detta och arrangerade en middag med din vän och helt sonika lade upp alla dina känslor på bordet och förkalrar hur du känner? Varför inte gräva ner gamla irritaitonstroll och gå framåt med nya goa´vibbar och känslor?

Var större än din litenhet som föds ur irritation och hämnd. Var den förändring du helst själv vill se
Kliv ur din offerkänsla och kliv i ditt absolut allra bästa "kompisjag". Tänk efter. Vem vill du vara? Vad vill du sända ut?

Var så en så attraktiv vän du har möjlighet att vara, för i ärlighetens namn kommer ju din vän med största sannolikhet att höra av sig till dig snabbare om du är intressant, glad, cool och kärleksfull än om du är sur, irriterad och hämndlysten. Vilken sorts vän skulle du själv välja t ex :) Enkel ekvation, ellerhur

Skulle det sen visa sig att det ändå inte fungerar ja, du Ann-Britt då är det nog bara att inse att det är dags att sätta punkt, lämna den här vänskaprelationen bakom sig och gå vidare. Om du visste så många oupplevda kompismiddagar, hur många galet sköna vänner och hur fantastiskt schyssta väninnor som finns där ute och bara väntar på att få bli upplevda av just DIG

Hoppas du känner att det kan vara till någon nytta. Och som jag sagt tidigare DU har alltid svaren - jag har bara förslagen

Kram och all kärlek till dig och din vän
/Emma

Läsarfråga

Jag har fått ett mail med en läsarfråga från en bloggläsare :

Hej Emma
Jag har följt din blogg ett längre tag och jag är nästan lite beroende av din livssyn och ditt sätt att inspirera andra. Tack för det :)
Jag har arbetat en del med mig själv den senaste tiden och har kommit att bli en optimist och jag trivs otroligt bra med detta. Som du vet är ju inte alla det bara
Så min fråga till dig är hur man lyckas behålla sin optimism på sin arbetsplats när det finns många som är riktiga "offer" och bara klagar och är riktigt bittra? Det är som att det sitter i väggarna säger en del medarbetare när man tar upp det till diskussion. Vore så kul om jag kunde få de andra att lyfta sig lite :)
Hoppas du har några bra förslag att dela med dig av till en som är trött på bittra, trötta, irriterade och allmänt tråkade arbetskamrater och kollegor
/Linda

Ja du Linda, tack för ditt brev först och främst och kul att du följer min blogg och finner det värdefullt

Ditt problem är tyvärr ett rätt så vanligt förekommande problem, att befinna sig på en arbetsplats där stämningen många gånger är låg och det liksom sitter i väggarna att man ska klaga och gnälla. En del tycker t o m att det är lite smått charmigt. Det är självklart allt annat än charmigt och att något skulle sitta i väggarna är kvalificerat bullshit ärligt talat. Det ser jag bara som ett dammigt försvar för att själv inte behöva ta ansvar för att lyfta upp en gammal invand stämning som alla mår dåligt av. Vad göra då för att behålla sin egen optimism och t o m försöka förändra detta?

Ja om man känner att man är nöjd med sina arbetsuppgifter och vill stanna på en arbetsplats med negativ stämning så får man helt enkelt ta sitt eget ansvar och resa sig på en högre nivå och frekvens än den rådande dåliga energifrekvensen. Våga vara banbrytande och sladda in som en ny fräsch fläkt med förändring i siktet.

Något som är 100% säkert är att man kan inte prova samma recept 50 ggr och förvänta sig ett nytt resultat. Det kan vi alla enas om. SÅ - vad som behövs är helt enkelt ett nytt recept.

Nr 1 Se ditt lilla projekt med att lyfta stämningen på ditt jobb som en utmaning som är fullständigt möjlig att ta itu med - INTE ett problem som ska accepteras, för då fastnar ni i det istället för att komma framåt

Nr 2 Var den förändring du själv vill se på din arbetsplats. Lyckligtvis är det så att på samma sätt som negativ stämning smittar av sig på medarbetare och omgivning så smittar även positivism av sig på andra runt omkring

Nr 3 Fyll på dig själv med kärlek innan du går hemifrån och visualisera hur din kärlek smittar av sig på hela din arbetsplats

Nr 4 Sätt saker i relation till något annat för det bryter gamla tankevanor. T ex när någon står vid kaffemaskinen och klagar över att det är MÅNDAG igen tycker jag att du ska fråga om det inte är rätt ok att vi fick uppleva en måndag till om vi betänker alternativet

Nr 5 Slösa komplimanger hejvilt omkring dig. Det höjer ALLTID stämningen oavsett var man befinner sig och det startar nya sköna ringar på vattnet. What goes around comes around

Nr 6 Ta pauser och fyll på sig själv med energi. Promenera på lunchen. Ta micropauser för avslappning på toaletten med jämna mellanrum. Det gör att du behåller DIN positiva energi inom dig lättare

Hoppas du känner att du fått lite inspiration till en förändring på din arbetsplats. Livet är ju trots allt en fest och vardagen är värd att fira :)
Lycka Till

"Tips från coachen"

Jag har fått flera förfrågningar om jag kan ha ett frågeforum här på bloggen där Ni läsare får ställa frågor till mig som coach och få hjälp med era problemlösningar som dyker upp i vardagen. Självklart kan jag göra det. Jag anser det vara ett utomordentligt bra sätt att dela med sig till andra med liknande problem eller utmaningar. Vi är ju alla MEDmänniskor och inte MOTmänniskor, ellerhur?

Självklart publicerar jag inga namn och allt är fullständigt anonymt och helt gratis.

Så om Ni känner att ni har något ni vill ha hjälp med, något som ni fastnat i eller om ni står inför en utmaning som ni behöver lite pepp för att lättare kunna bemöta ja då kan ni skicka era frågeställningar eller problem till emma@livskrafteremma.com så läser jag igenom och svarar via bloggen i den nya kategorin "Tips från coachen" så gott jag kan

Kom ihåg att ni alltid sitter på svaren inom er själva och jag bara är en extra yttre perspektiv-vidgare som hjälper dig få fart på din livsväg framåt. Du sitter alltid i förarsätet själv och avgör både hastighet, väg och medresenärer själv. Jag är bara en del av "bränslet" du behöver för att själv kunna skapa ditt LIVSVERK

Välkommen och Lycka Till