söndag 15 januari 2017

Lansering av nya motiv är som att hänga ut själen i ett öppet skyltfönster


















Resan från att jag står vid staffliet till att jag presenterar en färdig produkt är ofta lång och en aning krokig för mig. Eller resan börjar egentligen långt innan stunden vid staffliet. Den börjar oftast med en bild, en händelse, en människa eller en omständighet i mitt liv som jag känner bara måste omsättas till en målning. Något som i sin tur aktiverar en känsla som jag har ett behov av att förmedla. Det här är en utvecklande och spännande process som jag lever mitt liv igenom. Det är väldigt personligt för mig. Det låter ju lite pretto men det hjälps inte för det är så det är. 

Detta gör ju att jag känner mig skapligt hudlös när jag presenterar min konst för omvärlden. Jag gör ju det möjligt för andra att kritisera en bit av mig själv. Lite som ett själsligt skyltfönster som andra har tillgång till. "Scary" och otroligt intressant på samma gång. Bitterljuvt känsla.

Nu är det dags att presentera mina nya damer på Formexmässan 18-21 januari. Jag har den här gången använt mig av tre budskap som är viktiga för mig och som jag gärna förmedlar igen och igen. 

Stay Strong - Dream Big - Be True.

Dessa nya målningar kommer nu ut på härliga sköna kuddar att gosa ner sig med i soffan eller sängen. Snygga lite större tavlor med passepartout och svart stilistisk ram. Och goa muggar att dricka sitt morgonkaffe eller kvällste ur. 

Om du har möjlighet kom gärna och besök oss på Formexmässan i Silksflowers monter C12:41 C14:40 på . Jag kommer personligen vara där hela onsdagen och torsdagen. 

Ha de´ och jag hoppas vi ses


onsdag 28 december 2016

Tänk om det du gör nu skapar ett direkt resultat av vad du kommer uppleva imorgon



Jag har några gånger tidigare skrivit om Lagen om Attraktion här på bloggen. Jag är nämligen en skapligt hängiven anhängare. Jag är dock lite restriktiv och försiktig när jag pratar om detta i vissa sammanhang då det är svårt för den nutida rationella hjärnan att tro på saker den inte ser med blotta ögat. Men lagen har bevisat för mig för många gånger att den verkligen existerar för att jag ska kunna negligera detta. För mig är inte detta mer flummigt än gravitationslagen. Det är också en ständigt aktiv naturlag så det vore ju lite smått korkat av oss att inte använda oss av den då det är kostnadsfritt att försöka. 

Jag får också med jämna och ojämna mellanrum frågor om detta, hur jag ser på detta och hur jag rent praktiskt och teoretiskt använder mig av den. Det jag ska prata om nu är långt ifrån vitskäggiga gubbar på moln eller vingbeprydda saliga varelser. Det jag ska prata om är faktiskt, konkret och tämligen oflummigt. 

 För mig är det så här.  Allting i universum är ett medvetande och detta medvetande är i grunden vibrerande elektromagnetisk källenergi med en mätbar frekvens. So far inte särskilt konstigt, eller hur. Vi människor existerar med två fokuspunkter kan man säga. Dels ur vårt fysiska perspektiv genom den kropp vi bebor just nu. (och vår kropp är också energi men i en mer solid, fast form) Och dels i ett evighetsperspektiv där vårt medvetande ständigt utvecklas och existerar. Ren energi.  Energi kan ju, som du redan minns från fysiklektionerna, inte förstöras, upphöra eller dö. Så inte heller ditt medvetande = källenergin. Men energin behöver en med solid form av materia för att kunna kommunicera i detta tid-och-rums-perspektiv som vi människor lever i. Därav att du har en kropp. 

Jag vet det kan låta märkligt för er som inte är vana att tänka så här (ännu). Men om vi tar ett mer praktiskt exempel då. Du har ju förmodligen en kaffebryggare eller lampa av något slag i ditt hem. Dessa maskinella fenomen är ju fantastiska. Men de behöver ju elektricitet för att kunna leverera ljus och kaffe till dig på morgonkvisten. Inte konstigt alls eller hur. Och elektriciteten behöver ju en fysisk apparat för att kunna ge dig ljus och kaffe. Men om vi nu ponerar att bryggaren går sönder. Betyder det då att även elektriciteten går sönder eller upphör att existera? Nej det vet vi ju alla att den inte gör. Den kan fortsätta lysa upp hem och leverera kaffe i oändlighet och till hur många som helst faktiskt, även om en kaffebryggare pajat. Det är samma sak med dig och den källenergi som strömmar genom dig. Även när den här kroppen slutar existera och likt kaffebryggaren "går sönder" så fortsätter din energi självklart att existera. Men den behöver en ny kropp (=bryggaren) för att kunna existera i tid-och-rums-dimensionen. 

Och vad har detta med attraktionslagen att göra då. Jo eftersom allt är energi av olika solid och form så vibrerar också allt på olika frekvenser. Och vibrationer som innehar samma frekvens dras till varandra som ren magnetism. Och det är nu vi kommer till det roliga. Precis som Einstein sade så skapas allting två gånger. Först i fantasin och sedan i verkligheten. Det är attraktionslagen han pratade om då. För allt har först skapats i någons sinne i form av tanke med påkopplad känsla därtill. För det är nämligen känslan som är vibrationsfrekvensen. Det räcker inte med en tanke då den är för flyktig/tunn i sin vibrationsfrekvens. Ni vet ju själva hur en flyktig tanke känns i kroppen och hur en aktiverad känsla har en mycket större påverkan på kroppen och sinnet. Känslan har en tyngre densitet och mer spänningsladdad frekvens som svarar upp mot andra saker/människor/omständigheter med samma vibrationsfrekvens. Så allt vi tänker blir inte verklighet, gudskelov. 

Det behöver alltså vara tanke+känsla+tilltro+sinnesstämning som harmonierar med varandra för att frekvensen ska kunna kollaborera med omvärlden och attrahera det man önskar. Vi kan inte tänka jag vill ha en diamantring av största variant och samtidigt tänka att "det går aldrig" för då har inte tanke och önskan den synkronicitet som skapar laddningen som behövs för att attraktionslagen ska aktivera projiceringen av den berömda diamantringen. Tanke och känsla är alltså på kollisionskurs med varandra då önskan är att få en ring och tilltron är lika med noll till att det är möjligt. Resultat blir garanterat INTE en diamantring

Attraktionslagen är som sagt en ren naturlag och som alla andra naturlagar behöver den vissa omständigheter för att leverera. Eller den levererar hela tiden. Vi vet inte om det bara. Vi drar till oss allt i våra liv. På gott och ont. Ja jag vet vad du tänker nu. Jag har banne mig inte valt att dra till mig min misshandlande man eller arbetslösheten. Nej inte medvetet förstås. Ingen gör det. Men omedvetet gör vi alla detta mer eller mindre.(kan ta detta en annan gång)  Och kanske behöver vi läxan för att utvecklas på något plan, då hela existensens mening är evolution och ständig utveckling. 

Så vilka är dessa omständigheter som behövs för att vi ska kunna dra till oss det vi VILL ha i våra liv och inte det vi INTE vill ha. Vi behöver självklart till att börja med veta vad vi vill ha in i vårt liv. Känna in vad vi verkligen vill projicera. Sedan sända ut sin önskan till universum på ett sätt som känns bra för dig. Kanske säga det högt, skriva ner det, måla det eller vad som känns bra för dig.  Och nu återstår att odla ditt goda humör. Attraktionslagen behöver nämligen att lätt sinne för att kunna tona in på samma frekvens. Ett tungt, negativt sinne ställer sig garanterat bredbent i vägen då det är en helt annan frekvens för negativ tankemassa och känsloregister. Det är lite som att ställa in din radion på 101,2 MHz när programmet du vill lyssna på är på 98,6 MHz. Så gör vad du kan för att odla ditt goda humör. Det attraherar omständigheter av god karaktär. Och nu kommer den kanske svåraste och mest utmanande uppgiften. Att överlämna till universum. Tilltro. Här börjar våra rationella hjärnor gärna att göra olika logiska planer på hur detta ska kunna vara praktiskt möjligt att realisera. Men släpp det. Universum tar över här. Tänk inte en enda tanke på HUR det ska gå till. Tänk bara ATT det ska ske. För om du använder din små grå till att göra olika analyser och logiska tillvägagångssätt för hur detta ska kunna uppfyllas så kan jag garantera att motsättningar i form av "det går aldrig-tankar" aktiveras och drar ner din tilltro. Våga släppa taget.  Det är inte svårare för universum att projicera 
7 000 000,- än 7,-. Men din tilltro till den förstnämnda summan är garanterat mer bristfällig än tilltron till den sistnämnda. Så jag säger det igen. Tanke, önskan, känsla och tilltro måste synkronicera med varandra för att projicering ska uppstå. 

Några som kontinuerligt använder sig av attraktionslagen är definitivt elitidrottare. De ser för sin inre syn att de gör mål, klarar ribban eller hoppar längst. De är tränade i detta på ett avancerat sätt. Hur tror ni det skulle gått för Patrik Sjöberg eller Stefan Holm om de stod i uppladdningsfasen och tänkte "nej det här går aaaldrig". Ett annat exempel är placeboeffekten, hur förklarar du den om det INTE skulle var attraktionslagen.

Nåväl, om det här nu är nytt för dig men nyfikenheten sitter på axeln så rekommenderar jag dig att testa och experimentera lite. Tro inte på mig för all del - prova själv. Men börja med något litet som du känner att din tilltro räcker till för. 

Och kom ihåg att för mig är det här en sanning och en stark övertygelse men det behöver inte vara det för dig. Det finns lika många "sanningar" som det finns människor. Och vem är jag att säga vad som är rätt eller fel :)  Låt det inte provocera dig för irritation är slöseri med mänskligt kapital, och det är du för bra för. 

Lycka till

måndag 26 december 2016

Nu står jag här och frustar lite som en travhäst inför starten på Solvalla - bring it on



Året börjar samla ihop sig och dra sig mot sitt definitiva slut. Det bor alltid ett vemod i sådant här för nostalgiker som mig. Men jag har lärt mig att jag är både vemodig, nostalgisk och lika full av deep shit som av glätta, lättja och humor Jag är nog en rätt komplex figur som inte är helt lätt att tas med om man vill känna mig på riktigt. Nåväl nu kom jag ifrån ämnet igen. Jag skulle ju summera året och öppna ögonen inför året som kommer. Det är alltid lite kul att göra bokslut och stämma av. Här är förresten förra årets lilla avstämning om ni vill ta del av den också. 

Nå vad tar jag med mig från året som gått då. Ja det har innehållit rätt mycket smärta faktiskt. Jag tullade på mina mentala reserver rätt hårt och kände mig lite utbränd och nästintill vidbränd faktiskt. Eller för att vara ärlig, om jag hade gått till en läkare hade jag garanterat diagnostiserats med någon slags stressrelaterad åkomma som utbrändhet eller depression. Men "duktig flicka" gjorde ju inte det. Men däremot drog jag i bromsen och plockade bort saker som jag inte hade plats och tid för. Jag såg att den berömda väggen var i antågande så åtgärder vidtogs gudskelov

Det här året har också varit tuff på flera andra sätt. Familjen drabbades av en sorg som slog hårt, bredde ut sig och gjorde ont som fan. Mina barnbarn förlorade sin älskade farmor alldeles för tidigt. Men jag tittar upp mot universums oändlighet med jämna mellanrum och lovar Anita att jag ska sköta det här och vara både farmor och mormor så gott jag kan. Jag lovar också att hålla hennes minne bevarat och levande. Alla dom som lämnat oss finns så länge hjärtat minns. Kanske gör det mig ändå mest ont för honom. Han den fina långe svärsonen som förlorade sin mamma. Livet smäller till oss ibland och vi vet aldrig när. Men jag tänker att alla som gått vidare på något sätt finns kvar i vårens första vitsippa, i de svalkande havsvågorna i juli, i de försiktigt singlande snöflingorna i gatljusen i januari och i alla färgsprakande höstlöv i oktober. Så måste det bara vara, annars står jag inte ut. 

2016 bjöd också på många vackra stunder av livskraft, glädje, skratt och kärlek i oändlighet. Och jag känner stor och evig tacksamhet för detta



Vad vill jag ha ut av 2017 då tro. Jo det här mina vänner är året. Alltså 2017 is da shit, jag lovar. Jag har känt det ett bra tag. Och när jag fick min kalender inför året i min hand blev det så påtagligt att det här är förändringens år och nu jäklar kommer det hända grejer. Jag öppnar mina sinnen och åker med.

Det här planerar jag och ser fram emot att uppleva under det stundande året som är i antågande:

Ställa ut min konst ett antal gånger
Åka på kloster-retreat
Hålla utvecklings och kreativitetskurser
Hålla ännu fler föreläsningar
Många existentiella samtal över levande ljus
Jag ska vara modig och göra ännu fler galna saker
Dansa barfota och naken i daggvått gräs i gryningen
Betrakta otaliga rosa skymningar
Lära mig lira gitarr
Tatuera min vänsterarm 
Möta våren i Rom
Jag ska leva ännu mer utifrån ren, hudlös KÄRLEK
Jag ska v följa hjärtat i ALLA lägen
Jag ska yoga ännu mer
Jag ska krama ännu fler människor
Jag ska arbeta ideellt på Stadsmissionen
Jag ska hängmattehänga i skogen massor i sommar
Jag ska också göra en del förändringar som är lite för hemliga för att nämnas här men tids nog så får ni veta

Så ja 2017 jag frustar lite som en häst inför ett lopp på Solvalla. Nu jäklar blir det åka av.  Jag gör mig redo, hjärtat är öppet. 
Bring it on - nu kör vi





tisdag 6 december 2016

Vem du anser att jag är har jag inte med att göra över huvud taget



Möten och människor är något som fascinerar mig ständigt
Jag växer i möten. Och har självklart även så många gånger krympt i möten. Men det är ju på något sätt i själva mötet som vi blir till.
Det är i mötet med en annan människa som vi kan spegla oss och möta oss själva i relation till omvärlden.

Egentligen är det ju dock en slags illusion att när två människor möts så möter vi varandra.För när två människor möts så möter vi ju oss själva. Ja jag vet nu krånglar jag till det lite. Jag älskar ju att göra det som ni säkert förstått vid det här laget

Men jag tänker så här. När jag möter dig så möter ju jag en bild av dig som jag själv skapar. Jo jag gör faktiskt det. För jag möter ju inte DIG utan jag möter en bild av dig utifrån vem jag är och de preferenser och referensramar jag själv har. Vi kommer inte ifrån det. Våra berömda fördomar har ju självklart också en stor påverkan på vem jag anser att jag möter. 

För om det inte vore så här så skulle alla människor uppfatta alla människor på samma sätt. Eller hur?! Men det gör vi ju inte. Om ni skulle möta mig på gatan idag så skulle ni alla har olika uppfattningar om vem ni möter. Vissa påtagliga yttre attribut skulle förmodligen vara det samma som t ex glad, framåt, dalmålspratande och social. MEN nu kommer det roliga. Alla skulle inte se det som positivt utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. De kanske tycker att jag tar för stor plats, är provocerande glad och att dessutom dalmål är det värsta som finns. Och vips så blev upplevelsen av mig något dåligt. Medan någon annan kanske tänker vilken skön, naturnära dalkulla som ser glad och udda ut. Och vips så var upplevelsen av själva mig rätt angenäm. Men ingen av upplevelserna i mötet är mer eller mindre rätt. Är ni med?

Vem jag är inför mig själv är det viktiga, och vem du anser att jag är har jag inte med att göra. 
Och vem du är inför dig själv är det viktiga, vem jag anser att du är har du inte med att göra. 

Och ju tryggare vi är i oss själva desto öppnare är vi faktiskt i mötet. Och ju öppnare vi är i mötet med andra desto mindre präglingar och fördomar dömer vi andra med. Det är DÅ vi kan möta varandra istället för att bara skapa en massa bilder/illusioner av vilka vi tror att andra är. Andra får alltså en chans att visa vilka de är innan vi dömer, bedömer och värderar.

Så när du möter någon nästa gång försök att möta utan att tycka. KÄNN vem du möter istället för att TÄNKA vem du möter. Det ger så mycket mer spännande möten och vi får ett större utbyte av andra istället för att bara spegla oss själva och våra gamla präglingar

fredag 25 november 2016

Hämndens smetiga sötma ger en kick som vilken annan drog som helst


Förlåtelse är verkligen inte helt lätt. Förvisso lätt att säga men att känna förlåtelse och släppa tag om oförrätter och gå vidare är inte lika lätt. Det tror jag vi alla är varse om mer eller mindre. Men det är möjligt. 

Vad är förlåtelse då, Ja på Wikipedia står det följande:
Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och sluta känna upprördhet efter en kränkning

Ja jo det kan det ju förvisso vara men det är en högst förenklad förklaring av just förlåtelsen. Jag tror också att vi lägger i olika värdeparametrar och betydelse i ordet förlåtelse. Jag tror att många anser att förlåtelse är att acceptera och nästintill respektera en handling eller oförrätt som någon gjort oss. Och att den som skadat oss måste känna ånger eller be om förlåtelse för att vi ska kunna förlåta och släppa tag. Ja jo så kan det ju vara. En villkorad förlåtelse alltså. Som dessutom är beroende av någon annan. Vi indirekt avsäger oss själva mandatet att känn frid, släppa tag och gå vidare. Vi ger någon annan möjlighet att styra vårt mående.

Jag tror att det finns ett annat sätt att förlåta. Ett villkorslöst sätt där vi själva, utan påverkan av den andre, gör oss befriade från smärta, aggression, hämndbegär och sorg. Att göra sig själv fri. Det är inte lätt men det är det mest kärleksfulla och kraftfulla vi kan göra mot oss själva. Och det vackra vi gör mot oss själva gör vi också i förlängningen mot andra. 



Det är så lätt att vi går vilse i detta och känner en så stark besvikelse och ilska gentemot en annan person som skadat oss att vi tror att hämndens sötma ska hjälpa oss ur detta. Ärligt talat så gör den det också. Men bara för en väldigt kort stund. Den ger en kick. Ask me I know- done that been there om jag säger så. Men på sikt så skadar oss hämndkänslan bara ännu mer. Den äter vår energi. Den kan förvilla oss att tro att vi mår lite bra av att tänka på hämnden och kanske t o m utöva en hämndaktion. Lite som känslan av eufori när vi vi proppar i oss socker, alkohol eller annan drog för att bedöva någon känsla vi inte står ut med. Det känns bra för stunden men leder bara nedåt i en icke önskvärd spiral på sikt. Och hämnd leder ofta till att nya behov av hämnd uppstår. Inte minst hos den som blev utsatt för hämnden. Ett positionsbyte sker alltså och plötsligt är offret en förövare och tvärtom. En ond spiral snurrar på åt oönskat håll och vi omsätter mera av sådant vi från början inte ville ha i våra liv. Kontraproduktivitet alltså. Vi har helt enkelt gått vilse.

Om vi inte kan släppa tag och befria oss själva från det som skett är vi i rädsla och kamp position. 

Och i den positionen  växer ingen sann lycka och kärlek. Vi är blockerade och små isbubblor byggs upp runt det skadade hjärtat
Vill du frigöra dig och gå vidare behöver du förlåta för DIN skull - inte för den andres skull. Det är viktigt. Jag säger det igen för det kan inte nog understrykas. Du släpper tag och förlåter för DIN skull. Släppa allt motstånd som blockerar din inre lycka och mentala frihet och skapa nytt utrymme inom dig för önskvärda känslor att flöda. Vi kan nämligen omöjligt känna ilska/rädsla/aggression/hämnd och samtidigt känna lycka/glädje/eufori/harmoni. Vi är inte uppbyggda så att kroppen eller sinnet kan härbärgera s k goda och mindre goda känslor samtidigt. Det är omöjligt. Försök så får du ser:)

Så vill du må bra och komma vidare från något eller någon som sårat dig är den "bästa hämnden" att förlåta och vara lyckligt promenerande rakt in i en ny framtid befriad från det som en gång sårat eller skadat dig. Fri att skapa en skön framtid där du omsätter sådant som gör dig lätt av kärlek istället för tung av hämnd. 

Och du, detta gäller ju inte bara när det handlar om att förlåta andra. Det handlar ju också om att kunna förlåta sig själv för saker vi gjort. För så länge vi lever och andas gör vi alla fel hit och dit. Det tillhör det här vi kallar livet. Och ur det kommer lärdom och växande. Icke att förglömma

Du är så jäkla värd att må bra och få leva i kärlek - kom ihåg det
Lycka till



tisdag 8 november 2016

Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är


Livet är vackert idag och jag bär ett inre lugn
Jag känner ett otroligt inre lugn över huvud taget sedan en tid tillbaka. Livet drabbar mig absolut med än den ena märkligheten och jobbigheten efter den andra. Som sig bör, för det är livet. Men det är som om jag  äntligen förstått på djupet och med hela mitt väsen att saker som händer mig i mitt liv är just bara omständigheter som händer i mitt liv. De ÄR inte mitt liv. 



Men jag har ett outtömligt behov av ensamhet och att vara ifred. För mig är det  viktigare med frid-tid än fritid. Så jag tog mig en sväng förbi det kyrkliga rummet idag för att få lite andlig spis. Jag är inte troende. Men jag är heller inte otroende. 
Jag tror att jag ständigt utforskar och det finns ett lugn även i det
Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är,  så jag låter detta vara som det är
Låter mig vara. Att tvivla och tveka är viktigt. Det utvecklar

Jag tror, för övrigt, att det var Klas Hallberg som sa:
"När vi är oförnuftiga är vi tvärsäkra men när vi är kloka är vi tvekande"
Och kanske är det så det är


Men jag behöver det kyrkliga rummet.
Känna av skapelsens långsamma andhämtning
Tystnaden och högtidligheten som ekar mellan de arkitektoriskt vackra väggarna som omsluter en när man andäktigt vandrar in i en kyrka . 


Kyrkan är för mig en fristad och ett rum där allt är vid sitt ursprungliga tillåtande läge
Här finns en värdighet och energi som gör mig trygg
Här känner jag mig omhändertagen
Vilket outsägligt vackert ord, för övrigt.
Att bli tagen om hand
Buren 


Jag behövde tända ett ljus och tänka en tanke
Kalla det bön. Det spelar ingen roll
Det är en silvertråd från mig rakt ut i universums oändlighet


Jag behöver stanna i det osmyckade sköna. Vara stilla i medvetandets nakna nu. Jag vill inte vara den som maler en massa ord som vikarierar för det som tanken egentligen vill delge. 

Jag vill vara den som säger det som hjärtat är fullt av
Jag vill inte vara den som ser livet rinna bort genom tidsrymderna medan jag leker låtsaslekar för att anpassa mig till förväntningar
Och då behöver jag återvända till baslägret, fundamentet ja till själva jaget med jämna mellanrum
Men jag blir bättre och bättre på att behålla detta ärliga jag i alla situationer jag utsätts för




"The longest journey is the journey inwards."
Dag Hammarsköld
Vid Masthuggskyrkans entré 

söndag 6 november 2016

Ta tillbaka rätten till våra kroppar



Idag tänker jag på det här med kroppar och utseenden och känner en spontan sorg inombords. Vi säger så käckt att det är insidan som räknas och skönhet kommer inifrån. Men det äro icke hela sanningen. Vi uttrycker hela tiden dessa fraser som egentligen bara är urtvättade floskler. För vi agerar utifrån något helt annat. Vi dömer, bedömer och värderar utifrån fint,fult, passande, opassande osv. 

Kan vi inte bara 2016 avsluta denna hetsjakt och galna kropps och utseendefixering någon gång och helt resolut ta tillbaka rätten till våra egna fantastiska kroppar. Som dom är. Dessa makalösa mirakelmaskiner som bär oss år efter år trots förakt, skam, objektifiering och mental misshandel och förnedring av allehanda slag. 

Kan vi inte bara ge oss friheten att ha en kropp. Punkt. Din ser inte ut som min. Vad coolt. Ge oss möjligheten att njuta av den som det fantastiska formäventyr den faktiskt är. Hur ska vi kunna ge oss hän i lust och njutning om vi inte kan känna att kroppen är ett underbart  äventyr att upptäcka och njuta av. Om vi plockade bort definitionerna fint och fult och bara gav oss hän i nyfikenheten av varenda kurva av en kropp eller ansikte så skulle alla verkligen få vara MAGISKA utifrån ett unikt perspektiv där varenda människa är ett original som inte liknar någon annan. 

Du är så otroligt speciell - och jag menar det från djupet av mitt hjärta. 
Hur skulle du kunna vara något annat?