tisdag 6 december 2016

Vem du anser att jag är har jag inte med att göra över huvud taget



Möten och människor är något som fascinerar mig ständigt
Jag växer i möten. Och har självklart även så många gånger krympt i möten. Men det är ju på något sätt i själva mötet som vi blir till.
Det är i mötet med en annan människa som vi kan spegla oss och möta oss själva i relation till omvärlden.

Egentligen är det ju dock en slags illusion att när två människor möts så möter vi varandra.För när två människor möts så möter vi ju oss själva. Ja jag vet nu krånglar jag till det lite. Jag älskar ju att göra det som ni säkert förstått vid det här laget

Men jag tänker så här. När jag möter dig så möter ju jag en bild av dig som jag själv skapar. Jo jag gör faktiskt det. För jag möter ju inte DIG utan jag möter en bild av dig utifrån vem jag är och de preferenser och referensramar jag själv har. Vi kommer inte ifrån det. Våra berömda fördomar har ju självklart också en stor påverkan på vem jag anser att jag möter. 

För om det inte vore så här så skulle alla människor uppfatta alla människor på samma sätt. Eller hur?! Men det gör vi ju inte. Om ni skulle möta mig på gatan idag så skulle ni alla har olika uppfattningar om vem ni möter. Vissa påtagliga yttre attribut skulle förmodligen vara det samma som t ex glad, framåt, dalmålspratande och social. MEN nu kommer det roliga. Alla skulle inte se det som positivt utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. De kanske tycker att jag tar för stor plats, är provocerande glad och att dessutom dalmål är det värsta som finns. Och vips så blev upplevelsen av mig något dåligt. Medan någon annan kanske tänker vilken skön, naturnära dalkulla som ser glad och udda ut. Och vips så var upplevelsen av själva mig rätt angenäm. Men ingen av upplevelserna i mötet är mer eller mindre rätt. Är ni med?

Vem jag är inför mig själv är det viktiga, och vem du anser att jag är har jag inte med att göra. 
Och vem du är inför dig själv är det viktiga, vem jag anser att du är har du inte med att göra. 

Och ju tryggare vi är i oss själva desto öppnare är vi faktiskt i mötet. Och ju öppnare vi är i mötet med andra desto mindre präglingar och fördomar dömer vi andra med. Det är DÅ vi kan möta varandra istället för att bara skapa en massa bilder/illusioner av vilka vi tror att andra är. Andra får alltså en chans att visa vilka de är innan vi dömer, bedömer och värderar.

Så när du möter någon nästa gång försök att möta utan att tycka. KÄNN vem du möter istället för att TÄNKA vem du möter. Det ger så mycket mer spännande möten och vi får ett större utbyte av andra istället för att bara spegla oss själva och våra gamla präglingar

fredag 25 november 2016

Hämndens smetiga sötma ger en kick som vilken annan drog som helst


Förlåtelse är verkligen inte helt lätt. Förvisso lätt att säga men att känna förlåtelse och släppa tag om oförrätter och gå vidare är inte lika lätt. Det tror jag vi alla är varse om mer eller mindre. Men det är möjligt. 

Vad är förlåtelse då, Ja på Wikipedia står det följande:
Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och sluta känna upprördhet efter en kränkning

Ja jo det kan det ju förvisso vara men det är en högst förenklad förklaring av just förlåtelsen. Jag tror också att vi lägger i olika värdeparametrar och betydelse i ordet förlåtelse. Jag tror att många anser att förlåtelse är att acceptera och nästintill respektera en handling eller oförrätt som någon gjort oss. Och att den som skadat oss måste känna ånger eller be om förlåtelse för att vi ska kunna förlåta och släppa tag. Ja jo så kan det ju vara. En villkorad förlåtelse alltså. Som dessutom är beroende av någon annan. Vi indirekt avsäger oss själva mandatet att känn frid, släppa tag och gå vidare. Vi ger någon annan möjlighet att styra vårt mående.

Jag tror att det finns ett annat sätt att förlåta. Ett villkorslöst sätt där vi själva, utan påverkan av den andre, gör oss befriade från smärta, aggression, hämndbegär och sorg. Att göra sig själv fri. Det är inte lätt men det är det mest kärleksfulla och kraftfulla vi kan göra mot oss själva. Och det vackra vi gör mot oss själva gör vi också i förlängningen mot andra. 



Det är så lätt att vi går vilse i detta och känner en så stark besvikelse och ilska gentemot en annan person som skadat oss att vi tror att hämndens sötma ska hjälpa oss ur detta. Ärligt talat så gör den det också. Men bara för en väldigt kort stund. Den ger en kick. Ask me I know- done that been there om jag säger så. Men på sikt så skadar oss hämndkänslan bara ännu mer. Den äter vår energi. Den kan förvilla oss att tro att vi mår lite bra av att tänka på hämnden och kanske t o m utöva en hämndaktion. Lite som känslan av eufori när vi vi proppar i oss socker, alkohol eller annan drog för att bedöva någon känsla vi inte står ut med. Det känns bra för stunden men leder bara nedåt i en icke önskvärd spiral på sikt. Och hämnd leder ofta till att nya behov av hämnd uppstår. Inte minst hos den som blev utsatt för hämnden. Ett positionsbyte sker alltså och plötsligt är offret en förövare och tvärtom. En ond spiral snurrar på åt oönskat håll och vi omsätter mera av sådant vi från början inte ville ha i våra liv. Kontraproduktivitet alltså. Vi har helt enkelt gått vilse.

Om vi inte kan släppa tag och befria oss själva från det som skett är vi i rädsla och kamp position. 

Och i den positionen  växer ingen sann lycka och kärlek. Vi är blockerade och små isbubblor byggs upp runt det skadade hjärtat
Vill du frigöra dig och gå vidare behöver du förlåta för DIN skull - inte för den andres skull. Det är viktigt. Jag säger det igen för det kan inte nog understrykas. Du släpper tag och förlåter för DIN skull. Släppa allt motstånd som blockerar din inre lycka och mentala frihet och skapa nytt utrymme inom dig för önskvärda känslor att flöda. Vi kan nämligen omöjligt känna ilska/rädsla/aggression/hämnd och samtidigt känna lycka/glädje/eufori/harmoni. Vi är inte uppbyggda så att kroppen eller sinnet kan härbärgera s k goda och mindre goda känslor samtidigt. Det är omöjligt. Försök så får du ser:)

Så vill du må bra och komma vidare från något eller någon som sårat dig är den "bästa hämnden" att förlåta och vara lyckligt promenerande rakt in i en ny framtid befriad från det som en gång sårat eller skadat dig. Fri att skapa en skön framtid där du omsätter sådant som gör dig lätt av kärlek istället för tung av hämnd. 

Och du, detta gäller ju inte bara när det handlar om att förlåta andra. Det handlar ju också om att kunna förlåta sig själv för saker vi gjort. För så länge vi lever och andas gör vi alla fel hit och dit. Det tillhör det här vi kallar livet. Och ur det kommer lärdom och växande. Icke att förglömma

Du är så jäkla värd att må bra och få leva i kärlek - kom ihåg det
Lycka till



tisdag 8 november 2016

Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är


Livet är vackert idag och jag bär ett inre lugn
Jag känner ett otroligt inre lugn över huvud taget sedan en tid tillbaka. Livet drabbar mig absolut med än den ena märkligheten och jobbigheten efter den andra. Som sig bör, för det är livet. Men det är som om jag  äntligen förstått på djupet och med hela mitt väsen att saker som händer mig i mitt liv är just bara omständigheter som händer i mitt liv. De ÄR inte mitt liv. 



Men jag har ett outtömligt behov av ensamhet och att vara ifred. För mig är det  viktigare med frid-tid än fritid. Så jag tog mig en sväng förbi det kyrkliga rummet idag för att få lite andlig spis. Jag är inte troende. Men jag är heller inte otroende. 
Jag tror att jag ständigt utforskar och det finns ett lugn även i det
Livet är inte så lätt att vi nödvändigtvis måste göra det mer komplicerat än det redan är,  så jag låter detta vara som det är
Låter mig vara. Att tvivla och tveka är viktigt. Det utvecklar

Jag tror, för övrigt, att det var Klas Hallberg som sa:
"När vi är oförnuftiga är vi tvärsäkra men när vi är kloka är vi tvekande"
Och kanske är det så det är


Men jag behöver det kyrkliga rummet.
Känna av skapelsens långsamma andhämtning
Tystnaden och högtidligheten som ekar mellan de arkitektoriskt vackra väggarna som omsluter en när man andäktigt vandrar in i en kyrka . 


Kyrkan är för mig en fristad och ett rum där allt är vid sitt ursprungliga tillåtande läge
Här finns en värdighet och energi som gör mig trygg
Här känner jag mig omhändertagen
Vilket outsägligt vackert ord, för övrigt.
Att bli tagen om hand
Buren 


Jag behövde tända ett ljus och tänka en tanke
Kalla det bön. Det spelar ingen roll
Det är en silvertråd från mig rakt ut i universums oändlighet


Jag behöver stanna i det osmyckade sköna. Vara stilla i medvetandets nakna nu. Jag vill inte vara den som maler en massa ord som vikarierar för det som tanken egentligen vill delge. 

Jag vill vara den som säger det som hjärtat är fullt av
Jag vill inte vara den som ser livet rinna bort genom tidsrymderna medan jag leker låtsaslekar för att anpassa mig till förväntningar
Och då behöver jag återvända till baslägret, fundamentet ja till själva jaget med jämna mellanrum
Men jag blir bättre och bättre på att behålla detta ärliga jag i alla situationer jag utsätts för




"The longest journey is the journey inwards."
Dag Hammarsköld
Vid Masthuggskyrkans entré 

söndag 6 november 2016

Ta tillbaka rätten till våra kroppar



Idag tänker jag på det här med kroppar och utseenden och känner en spontan sorg inombords. Vi säger så käckt att det är insidan som räknas och skönhet kommer inifrån. Men det äro icke hela sanningen. Vi uttrycker hela tiden dessa fraser som egentligen bara är urtvättade floskler. För vi agerar utifrån något helt annat. Vi dömer, bedömer och värderar utifrån fint,fult, passande, opassande osv. 

Kan vi inte bara 2016 avsluta denna hetsjakt och galna kropps och utseendefixering någon gång och helt resolut ta tillbaka rätten till våra egna fantastiska kroppar. Som dom är. Dessa makalösa mirakelmaskiner som bär oss år efter år trots förakt, skam, objektifiering och mental misshandel och förnedring av allehanda slag. 

Kan vi inte bara ge oss friheten att ha en kropp. Punkt. Din ser inte ut som min. Vad coolt. Ge oss möjligheten att njuta av den som det fantastiska formäventyr den faktiskt är. Hur ska vi kunna ge oss hän i lust och njutning om vi inte kan känna att kroppen är ett underbart  äventyr att upptäcka och njuta av. Om vi plockade bort definitionerna fint och fult och bara gav oss hän i nyfikenheten av varenda kurva av en kropp eller ansikte så skulle alla verkligen få vara MAGISKA utifrån ett unikt perspektiv där varenda människa är ett original som inte liknar någon annan. 

Du är så otroligt speciell - och jag menar det från djupet av mitt hjärta. 
Hur skulle du kunna vara något annat?

lördag 22 oktober 2016

Jag älskar dig även om du inte kan älska tillbaka på samma sätt



Ibland får jag lite sådär gulligt låg självkänsla som kryper upp över axeln. Då kan jag plötsligt känna att hjälp de jag älskar och har investerat jättemycket kärlek i har inte samma kärlek för mig. Nu tänker jag på vänner, släktingar, kollegor, syskon och liknande. Men sedan stannar jag upp och inser, nej det är klart att de inte har. De har ju sin kärlek och sätt att älska på. Deras kärlek kan aldrig se ut som min. Vi omsätter, prioriterar och yttrar ju alla kärlek på olika sätt. Min kärlek kan inte vara beroende av huruvida andra älskar mig tillbaka. Så min kärlek som bor i mig den behöver jag vårda och omsätta på ett sätt som gör att jag mår bra.Och vill inte andra besvara den på samma nivå så är det irrelevant. Jag tror att vi behöver öppna hjärtat och omsätta den kärlek vi känner för andra oavsett hur den besvaras, Så länge ingen förminskar oss eller beter sig illa förstås. Men i sådana lägen löser det sig självt. För då drar kärleken sig tillbaka och minskar  per automatik i omfång. Och om vi har förmågan att lyssna inåt så känner vi även igen den signalen

Så om du håller av någon,gör det av hela ditt hjärta. Och fundera inte huruvida hen känner exakt samma sak för dig eller om du har samma betydelse i dens liv. Gå bara all in och låt kärleken omsättas för vi har alla olika sätt att älska, bry oss om och hålla av på. 

söndag 2 oktober 2016

När livet serverar kärlek komprimerat på 80 kvadrat

En helg av kärlek, närhet, kramar, god mat och dryck, tårta, skratt, samtal, tipspromenad och musikquiz. Det är så fint när man får rå om de där som står nära. Fylla upp alla inre tomrum och ge näring till själen med värme på djupet. Hela denna stora familjeskara inklämda på 80 kvadrat på tredje våningen med livsutsikt. Det gick alldeles lysande. Finns det hjärterum så finns det stjärterum som det så käckt heter. Och jag lovar här, hinns många stora hjärtan <3 

Här kommer några fragment från en lördag jag känner stor tacksamhet för och och helg jag minns länge...länge. Tack

Och åter igen grattis Anders till dina sköna 50 år
Och som vi sagt innan "hellre fyller man 50 än inte"





























torsdag 29 september 2016

Det där mänskliga kapitalet kommer nu att fyllas upp till bredden




Det är fredag morgon och mörkret är påtagligt utanför fönstret
Jag sitter och dricker min så viktiga första kopp kaffe innan dagen riktigt tar fart. 
Idag kommer människor jag älskar att slår sig ner några dagar i vårt hem. Vi ska kramas, skratta, äta, dricka, fira och prata i timtals
Det mänskliga kapitalet är så mycket viktigare än det ekonomiska
Så den här helgen kommer jag garanterat att känna mig rik. Rik
på äkta kärlek, närvaro och allsköns känslor
Let the weekend begin. 
Men först lite kontorsjobb i sisådär 8-9 timmar, Och jag börjar dagen med att kura ner mig i min höstjacka på en buss någonstans och läsa lite mer i min bok av min finske favoritfarbror Tommy Hellsten. Det är banne mig inte så dumma grejer det

Önskar er en dag fylld av allt ni önskar

Love