tisdag 2 oktober 2018

Min kropp är till för mig - inte för att behaga dig


Jag är så glad att jag får leva i en tid då kvinnan har klivit fram och tagit plats på ett fantastiskt sätt
Vi har förvisso långt kvar innan vi ur ett genusperspektiv har ett lika värde på alla plan. Den feministiska kampen måste vi alla driva tillsammans varje ny och enskild dag för att kunna lämna över en bättre värld till våra barn och barnbarn. Men ändock finns det ju stora förbättringar som vi i vår tid fått uppleva

Ta bara detta med kvinnan och hennes utseende. Kroppshetsen. Jag är så innerligt glad över kroppsaktivisterna enastående jobb. De som vågar. De som inte bara säger utan också gör
De som kliver fram med stora stadig steg och säger :

"Jag har ta mig fan rätt att synas oavsett hur jag ser ut
Min kropp är till för mig - inte för att behaga dig"

Det är så stort att de tar täten och visar vägen för oss andra. De som röjer stigen så att andra sedan också ska våga ta plats, få synas, kunna älska, älskas UTAN att dömas. Och då menar jag utan att dömas över huvud taget. Att kroppen är kroppen. Ett formäventyr. Varken mer eller mindre. Den behöver varken vara fin eller ful. Bara olika. 

Jag ser dom som arbetar aktivt med att kvinnor ska älska sig själva och känna sig vackra. Vara vackra osv. Ja det är fint. Jag tycker också det.  Tanken så jäkla god. Men då handlar det fortfarande om en exponering med ett bedömande inkluderat. Varför inte strunta i om den, på ytan, är vacker eller ej. För vi måste komma ihåg att det som är vackert för dig kanske inte alls är det för mig. Så tänk om vi skulle testa att släppa det där helt. 

Låt oss få dansa lättklädda för att vi vill dansa. Låt oss få gå i tighta kläder oavsett hur mycket vi väger, bara därför att vi vill Låt oss få njuta av våra kroppar utan att det finns en enda etikett på den. Den är ju din själs boning som du behöver för att kunna leva, uttrycka dig, älska, dansa, springa, göra kullerbyttor, kramas, ha kuddkrig, se, lyssna. En kropp är mjuk, kurvig, platt, rund, prickig, hängig, hårig, intressant, senig ja vad sjutton som helst. Ett rent naturligt konstnärligt formäventyr

Låt oss slippa stöpa om oss i en normativ kroppsbild där alla ska se likadana ut. Låt oss slippa köpa in oss på en kollektiv personlighet som är baserad på hur vi ser ut. 

Och låt oss få koncentrera oss mer på hur det känns att vara i kroppen än hur det ser ut att titta på den. 

Så varför inte testa fr o m idag att se på ALLA du möter utan att vare sig döma bedöma eller värdera dennes utseende. Låt den vara. Betänk att kroppen är kroppen och det är finfint att ha en. Den måste inte vara vare sig fin eller ful - bara olika

Och ärligt talat en vacker människa på riktigt är väl när det fina från hjärtat läcker ut och träder fram till alla medmänniskors beskådan. Kom bara ihåg hur fint det är när en människa ger av sig själv utan att kräva något tillbaka. Minns hur underbar den är som får dig att må bra i dig själv i mötet med varandra. 

De e skönhet på riktigt de. Ja om du frågar mig förstås. 

För det gäller ju att ha lite kul nu när man lever - för när ska man annars ha det

söndag 16 september 2018

Vi springer åt fel håll med en sju helsikes hastighet



Det som är viktigt på riktigt har aldrig med pengar att göra.
Det vet vi alla. Egentligen

 Det finns ingen som pratar om den faktorn när livet ställs på sin spets eller håller på att rinna oss ur händerna. Ingen som fått ett besked om att den har 1 år kvar att leva säger 
"Oj då måste jag jobba så mycket jag orkar den sista tiden så jag tjänar så mycket pengar som möjligt"
Nej, det vi pratar om då är kärlek och de människor som står oss närmast. Vi pratar om kvalitetstid

 Varför tror vi då att det är viktigare att springa ihjäl oss i ekorrhjulet och bränna ut oss i
vår prestationsiver att tjäna mer pengar än vi egentligen behöver. För att sedan kunna använda dessa pengar till att konsumera saker som ska bedöva en längtan efter det vi EGENTLIGEN 
vill ha.
Kvalitetstid och kärlek

Jag får inte ihop det.

Vi sällar oss till den stora massan som lärt oss att pengar är det viktigaste. Man säger ofta att "tid är pengar"
Men tid är ju LIV. 
För vad är större än att du får mer tid?
Om du inte får en dag till att avnjuta vad är då pengen värd?

Nej om man frågar mig så springer vi åt fel håll och ser inte priset vi får betala. Och jävlar vad vi springer sen. Vi bränner ut oss, springer in i väggar och tappar fotfästet. Själen hinner inte med i samma takt som hjärnan vill springa

Kom ihåg att det går att välja något annat än den 
stora massan gör. Den gängse normen behöver inte vara 
samma sak som DIN sanning

Tänk om vi istället för att fråga oss hur mycket vi kan jobba för att tjäna så mycket pengar som möjligt ska fråga oss:

Hur lite behöver jag jobba för att kunna leva det liv jag EGENTLIGEN vill leva.

Och kom ihåg - bara för att många gör något behöver det inte betyda att det är "rätt". Tänk så många som trodde, så länge, att jorden var platt som en pannkaka. Hade de rätt? 

Woop woop

torsdag 13 september 2018

Lyssna på dina egna varför istället för att tro blint på alla andras därför



Tänk så många kloka "förstå-sig-påare" det finns omkring oss
SÅ många som VET hur livet ska levas
Föreläsare som talar om hur du ska leva ditt liv
Vägledare som inte undrar - utan VET
De säger sig ha svaren och att de lever "the right way"
Och därigenom vill dom tala om för dig hur du ska göra, känna 
och leva
Dom har svaren

Men finns det ett svar?
Kan någon annan veta hur du ska leva?
Eller kan det vara individuell?

Kan det t o m vara osunt att följa en väg som någon stakat 
ut åt dig?
Tänk om du "gör" livet istället för att leva livet då
Tänk om du istället för att upptäcka den du är stänger av 
den du är och följer det någon annan är 
Ja tänk om...

Därom tvistar de lärde

Jag tror på dom som vågar undra. Dom som modigt vågar ställa frågor
Jag tror på dom som hjälper andra att nå sina egna "varför" 
och inte trycker ner en massa "därför" i halsen 
Jag tror på dom som vågar blotta sig och sin egen frågeställning och tillsammans med andra vill mötas i en dialog där vi kan lära oss hitta vår egen väg. 
Lära oss livet medan vi lever utifrån vårt eget hjärta helt enkelt

Så kom ihåg i DITT liv vet DU bäst
När du känner dig vilsen och tror att någon annan vet hur ditt liv ska levas är det bra att komma ihåg att ingen har någon instruktion eller innehållsdeklaration till livet. Inte du. Inte jag. Det medföljer ingen sådan när vi föds. Men det medföljer en egen visdom som alltid har ett syfte för ditt eget bästa i just DITT liv

Du vet mer än du vet att du vet och du förstår mer än du trodde att du kunde förstå. Vi måste bara lära oss lyssna inåt istället för att leta utanför oss. 

Klyschigt? Ja visst är det det. Men likväl är det sant. Men som ni hör det här är ju också ett sätt att tala om för dig hur du ska leva så lyssna på mig med en nypa salt :) Det kan ju vara rätt för bara mig. Vem vet. Undersök vet ja ´


Puss love and understanding


måndag 10 september 2018

Skyll inte tjafs och husfridsknull på kärleken, den är lätt, det är relationer som är svårt




"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg.

   För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes"

Paulo Coelho / Alkemisten

Det här med kärlek är inte så lätt och rosenrött som det ofta framställs i litteraturen, konsten, film och media. Eller hur, det vet en ju vid det här laget. Kärlek är svårt. 

Den skapar ju smärtor, svartsjuka, tjafs, ångestladdade parmiddagar, för många nej-jag-har-huvudvärk-bråk, husfridsknull, besvikelser, väntan, otrohet, trygghetsbehov ja listan kan göras lång. Ja se den där kärleken den kan allt ställa till det. 
Eller? 

Tänk om det är så att kärlek inte alls är svårt. Tänk om kärlek är lätt. Tänk om det är så att relationer är svårt. Vi blandar så lätt ihop dessa två. Inte minst jag

Kärlek är lätt - relationer är svårt

Sug lite på den meningen. 
Tänk om det är så att om vi när vi bestämmer oss för att säga JA till kärleken och öppnar vårt hjärta för någon vi älskar också säger JA till att låta vara. Avsäger oss all makt och låta den man älskar vara det den är i varje stund man är tillsammans. Leva tillsammans i det "vi" man gemensamt skapat genom frihet, förtroende, tillit och mod att våga låta vara. Och våga älska även när man står upp till knäna med vardagens vedermödor och det gör ont som fan leva. Att inte ständigt försöka kontrollera, göra om och rätta till den andra när man tycker att han/hon inte uppfyller ens krav och förväntningar. Släppa tankarna på "om han bara kunde göra så istället" eller "bara hon kunde fatta att" eller "om hen bara skulle förändras på den punkten så". 

Tänk om vi bara skulle släppa taget och inse att relationer stundom gör ont och det är svårt ibland. Punkt. Det måste inte vara på något annat sätt. 

För vet du - det är aldrig, aldrig någon annans huvudsakliga uppgift att göra dig lycklig. Det är inte ens någon annans uppgift att älska dig i första hand. Det är din. Att vi sedan älskar varandra är ett privilegium och den finaste bonusen av alla. Men likväl är det inte någon annans uppgift att ändra sig så att du ska må bra inuti dig. Det är din. Och vi har alla olika sätt att älska på. Om du anser att din partner inte älskar dig på det sättet du vill så innebär det inte att han/hon inte älskar dig. Det kan innebära att han/hon älskar på ett annat sätt. Men försök inte göra om dennes sätt att älska. För då försöker du indirekt kontrollera och göra om någon annan. Det är inte att låta vara. Det är inte att älska. 

Om vi älskar någon är det vackraste vi kan ge honom/henne friheten att låta den vara

Och tänk om det är helt fantastiskt även om det inte är perfekt. Tänk vad skönt om det är ok att det knakar, brakar och går sönder lite här och där emellanåt utan att det måste vara något "fel". För hur skulle vi kunna gå genom livet tillsammans utan att det blir  skavsår och känslotrassel här och där.  Vi är ju ändå två individer (eller fler om man är polygam) som ständigt lever i förändring. Det är sunt om friktion uppstår. För uppstår det inga som helst trassel är det min fulla övertygelse att en part ständigt viker sig. Hur sunt är det.

Och du, varför inte fråga dig själv emellanåt 
"Skulle jag vilja vara ihop med mig ? " 

Så om ni har problem i er relation ta hand om det. Led varandra med varsam hand genom livet och relationen. Lyssna och var beredd att möta det du får höra. Prata och ge utrymme. Men försök inte göra om den andra. Och gör heller inte om dig själv. Överge inte dig. Var inte otrogen dig själv och dina egna värderingar. Men var beredd att hänge dig åt det ni har tillsammans. Det måste alltid vara värt det. 

Så åter igen skyll inte på kärleken. 
För kärlek är lätt relationer är svårt

(Vill bara tillägga att jag i detta inlägg inte pratar om rejält osunda relationer med misshandel och förtryck osv)






söndag 9 september 2018

Sök fel och du ska finna...men varför inte söka" rätt" då



Det finns ju ett gammalt ordstäv som lyder sök fel och du skall finna. Men vem vill släpa runt på en massa fel i bagaget. 

Hur skulle det vara om vi sökte lite "rätt" istället

I vårt samhälle är det många som verkar ha en "default setting" på att ständigt felsöka. Mänskliga felsökande missiler. Man söker fel i  sin partner, på arbetsplatsen, i andra människor, i samhället, i politiken, i ageranden och ja i allt. Och visst sjutton kommer vi att hitta fel. Och så frossar vi lite självbelåtet i att någon annan är lite sämre än oss. Vilket vi i sin tur tror försätter oss i en bättre dager. Men gör det verkligen det. Är inte det är en högst kontraproduktiv handling där vi i det långa loppet egentligen bara dränerar oss själva och andra på energi. Och det är min fulla övertygelse att människor som ständigt pratar ner, förtalar, "rättar till" och påpekar andras tillkortakommanden gör sig själv till en högst osympatisk person som egentligen trillar ner från den där hierarkiska placeringen man eftersträvar. 

Den som snackar skit snackar man skit om. 
Den som inte snackar skit om andra snackar man inte skit om. 

Vem vill du vara?

Jag tror att det här präglar hela vårt samhälle. Vi är så galet rädd för att göra fel att vi blockerar oss själva att leva så som vi egentligen skulle vilja leva. 

Tänk om vi skulle vända på steken och istället börja söka rätt. Aktivt. Hitta BRA saker som vi tycker om och sedan sprida detta omkring oss. Tänk om vi i dessa valtider skulle fokusera på de politiska värderingar vi står för och tror på istället för att kasta skit på det vi inte tror på.  Är det inte bättre att vända det vi inte tror på ryggen och engagera oss i det vi istället tror på.  För om vi tillsammans skapar politiska alternativ till det vi vill ha bort får vi ju fler med oss än tvärtom. Tämligen enkel ekvation.

 Och på arbetsplatsen, varför inte leta rätt och hitta styrkor och vad ni är bra på och omsätta det till goda rykten. Höj kollegor som gör bra saker istället för att prata ner människor som gör fel. Bli en ryktesspridare av rang. Men bara GODA sådana. Om du sett någon annan gjort något bra berätta det både för honom/henne och för andra. Om du kommit på något bra arbetssätt för sjutton dela med dig snabbt som blixten. Sitt inte och håll på det goda. Sprid och dela med dig. För det föder ännu mera av det goda jag lovar, Och ge beröm. Tänk inte bara att någon gjorde något bra. Säg det också. Men det måste ju inte bli smetigt så att man säger att allt är bra, toppen, grymt och super. Nej mena det du säger och säg det du menar.  

Sprider jag glitter om någon annan hamnar det alltid lite glitter på mig också. Det är oundvikligt. Och sprider jag skit om andra hamnar det alltid lite skit på min egen axel också

Och som om det inte vore nog är vi ju ett folk som är världsmästare i att  hitta fel i vårt eget utseende också. Det har vi fått lärt oss från förfäder och allehanda präglingar. Framför allt vi kvinnor. Men när  du tittar dig i spegeln nästa gång och söker fel så lovar jag dig att du kommer finna fel.  Men om du testar att istället aktivt söka rätt där framför spegeln så är det vad du kommer finna. Vad vill du se? Prova. 

Och nu vill jag ju inte vara nån världsmästare i godhet här och framställa mig själv som nån amatörjesus på jorden. Jag gör fel, söker fel och snackar skit emellanåt. Men jag fostrar mig själv hela tiden att göra det omvända och jag har kommit en bit på väg. 
Men så länge vi lever lär vi. Och vi kan ju hjälpas åt. 

Var rädd om du och för guds skull glöm inte att rösta idag - och rösta på det du tror på. 



torsdag 6 september 2018

Tro´t eller ej - I´m back


Jag förstår att ni tänker och funderar. Ligger vakna på nätterna. Sliter ert hår i vild förtvivlan och längtan utan rimlig gräns. Längtan efter MIG. Ja ja ja jag förstår att ni har det svårt nu när jag varit borta så länge. Ni undrar om jag har försvunnit från bloggvärlden för alltid.

 Och ja, det tänkte jag nog att jag hade gjort också. Min dotter säger att bloggtidens era är över. Men vad bryr väl jag mig om sådant. Nu funderar jag starkt på att plocka upp mina nästintill obefintliga skrivartalanger och damma av dom en smula för att köra igång igen. Varför då och varför nu kan man fråga sig i nästa andetag. Ja därför att jag saknar mina tankar när jag är i ett skrivande mood. Jag saknar reflektionerna i min hjärna som uppstår varje gång jag samlar ihop mig för att skriva. Ibland behöver jag skriva för att förstå vad jag tänker. Låter ju märkligt men likväl är det sant. Förmodligen är det så att jag har en onormalt tilltrasslad tankeverksamhet som behöver luftas emellanåt för att inte fullständigt tjorva ihop sig

Jag kommer att skriva om det som behagar mig för stunden. Jag kommer att vara naken och ocensurerad. Näh inte sätta morgonkaffet i halsen nu. Jag menar såklart inte naken som i nakenfis utan naken som i oförställd och skapligt sann. Fast faller andan på så kanske jag, vid närmare eftertanke, klämmer till och är lite nakenfis också. Jag menar vad är mer naturligt än en kropp kan man tycka. Och inte skäms jag för min längre heller. Det har jag gjort alldeles för många år av mitt liv. Det är nog nu. 

"Här står jag och gillar du inte det du ser är det bara att titta bort" 


Jaja den som lever får se och nog om det. 
Nu kan ni i alla fall slappna av och få tillbaka er nattsömn igen för jag är TILLBAKA. 

söndag 12 november 2017

Varje människa går havande med en bättre version av sig själv




En ny dag i livet har tagit sin början. En solig söndag att varsamt ta omhand. Jag målar på uppdrag, städar och sorterar SAMTIDIGT. Om det är en genial idé? Nej absolut inte. Jag är inte stresstålig.
Men ibland kör det ihop så sig pass att jag liksom känner att jag "måste". Vilket såklart är en sanning med modifikation. Men jag försöker ändå sluta fred med mig själv och ta en sak i taget.
Just nu känns det som om allt ramlar över mig. SAMTIDIGT.

Jag tror det sitter någon slags Gud där uppe och tänker -Men det var då själva sjutton att hon aldrig lär sig den där Karlssonskan. Hon behöver lära sig säga NEJ till sådant som inte får plats. För att skapa JA till sådant som livet vill växa av. Ja, tänker han nog också den där guden (om det finns nån) ,- Jag skickar på henne lite av varje både privat, arbetsrelaterat, hälsomässigt och relationsmässigt så att hon måste lära sig säga NEJ och samtidigt känna igen sina JA när dom kommer serverade.

Biskop Martin Lönnebo lär ha sagt att varje människa går havande med en bättre version av sig själv.

Och kanske är det just den bättre versionen jag behöver föda fram, ta i hand och hoppa vidare fram genom livet tillsammans med. En version av mig som blir ännu bättre på att ta beslut, landa i det och sedan gå vidare utan att se mig om. 

Ja kanske det...;) 

tisdag 31 oktober 2017

När livet känns svajigt kommer ljuset in i sprickorna



Just nu är jag i en lite svajig period av mitt liv
Dagar där melodin liksom går i moll kan komma och gå. Men jag tänker att de dagarna måste få finnas. För att livet ska kunna visa oss det vi behöver se. Och det är som om livet ingriper om vi inte själva stannar upp i dessa mellanrum emellanåt. Dessa perioder kommer ofta efter många intensiva dagar i följd. 



Jag är ju dock en person som är otroligt förälskad i det här livet och har så mycket livsglädje rinnandes i mina vener. Jag är lite av en expert på att gå all in på hänförelse över att bara ha förmånen att få finnas. Och jag menar det verkligen. Och ur den livskärleken föds det ibland dova dagar som jag behöver för att reflektera och stanna upp. Som om livet spricker lite och genom dessa sprickor och mellanrum kommer ljuset in och livnär själen med äkthet, kärlek och närvaro. 



Poetisk jag vet...men då får det vara så för det känns helt enkelt så

Allt gott till dig denna otroligt vackra tisdag i oktobers sista skälvande timmar

söndag 22 oktober 2017

Inbjudan till ett möte



Jag vet att jag publicerat den här dikten av Oriah Mountain Dreamer förut.
Och jag kommer förmodligen att göra det igen
Den väcker så mycket i mig och jag Ä L S K A R  den

Håll till godo gott folk och var rädd om er

”Inbjudan till ett möte” 
Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.
Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att du lever.
Jag bryr mig inte om vilka planeter som står i konjunktion med din måne.
Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta.

Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka dölja den eller förminska den eller bota den.
Jag vill veta om du kan vara i glädjen, min eller din, om du kan dansa ohämmat och låta extasen fylla dig ut i tå- eller fingerspetsarna utan förmana oss att ta det varligt, att vara realistiska, att minnas våra mänskliga begränsningar.
Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv; om du kan bära att bli anklagad för svek och inte svika dig själv; om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag och om du kan ösa ditt liv ut dess närvaro.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid stranden av sjön och ropa ”Ja!” till den silvriga fullmånen.
Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och sliten in i märgen och göra det som behöver göras för barnen.
Jag bryr mig inte om vem du känner och hur det kommer sig att du är här. Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan.
Jag bryr mig inte om var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs med ditt sällskap i de tomma stunderna.
/Oriah Mountain Dreamer

tisdag 17 oktober 2017

Där kom jag på mig själv med handen i kakburken minsann



  Igår var det en sådan där dag ni vet. Allmänt kallad i mannamun för en skitdag. Jag var långt utanför mig själv och snurrade. Ivrigt vägledd av egot. Tills jag kände S T O P P vänta nu. Vad vill den här ångestkänslan säga mig. Stanna upp och möt den. Jag upptäcker mig själv vara lite offer. Men usch vad den offerkoftan smiter åt och sticks.

Jag är ju, som en del av er vet,  en anhängare av attraktionslagen. Den natur/grundlag som allt existerande lyder under. Vare sig vi tror på den eller inte. Skillnaden om vi tror på den är att vi har nytta av den. Ni kan gärna läsa mer HÄR om ni inte redan vet vad det är. Ibland glömmer jag dock detta mitt i livets villervalla. Dock glömmer inte lagen mig så den är ju aktiv även när jag leker offer för en dag. Och konsekvenserna lyser självklart inte med sin frånvaro. När jag lever i motstånd, offertänk och negationer skapar jag per automatik ett motstånd i mina energifält som drar till sig händelser, människor och upplevelser av samma stagnerande negativa karaktär. Jag ska nu inte gå in på kvarkar, morfiska fält och kvantmekanikens detaljerade utformning (även om jag är så nördig att jag gärna skulle vilja det) Men det är så outsägligt intressant vad som händer när vi omedvetet ställer oss i vägen för vårt eget välmående och gapar att det är för jävligt att inte det goda händer. När det är vi själva som blockerar.

 Det är intressant när jag iakttar mig själv stå där med handen i kakburken och frossa runt i jämmer elände och självömkan och samtidigt förvänta mig resultat av en helt annan godare karaktär. Lite som att stoppa in en banan i juicepressen och förvänta mig att apelsinjuice ska komma ut.

Nåväl det är lärorikt att beskåda sig själv och blotta sin mänsklighet

Det är inte alltid lätt att, samhälleligt, vara en person som lever utifrån att allt är energi, energifält och att vi alla är förbundna med en större helhet. Tro mig man stöter på människor som tycker att man är enormt provokativ. Det är inte heller lätt att ofta mötas av skepsis i ett samhälle där den stora massan lever i en övertygelse om att vi är offer, har ingen möjlighet att påverka samt att vi inte har ett högre medvetande. Samma massa har också gått på myten om att lyckan står att köpa för pengar och att lösningen på våra inre problem finns utanför oss själva.  

Men jag kan inte kräva att alla gör samma resa som jag. Det enda jag kan göra är att befinna mig i rätt element så mycket jag kan. Att se till att jag fyller på mina livsrum med det jag vill se mer av. Kanske i form av människor, kärlek, öppenhet, nyfikenhet och förhållningssätt som stödjer det jag tror på att lever utifrån. 

När jag vistats i sammanhang med min raka motsats ett tag händer ofta det som hände igår. Jag dras omedvetet med. Men det är oftast högst tillfälligt. Jag "vaknar" till och säger till mig själv - Hey baby nu har du tagit av vid fel mentala avfart igen. Vad gulligt, tänk att du aldrig lär dig. Vänd och inta rätt livsriktning så du kommer upp på banan igen. 

Och som vanligt levererar jag inga sanningar utan bara livsperspektiv 
Och detta perspektiv är mitt :) 

Gillar du det jag skriver, låt dig inspireras. Gillar du det inte, bara släpp det och gå vidare med din dag

Keep up the good work och ta hand om er

/Emma

tisdag 19 september 2017

"Ja jäklar vad gammal du ser ut nu...så vackert"













Kanske har det med min egen stigande ålder att göra eller kanhända beror det på samhällets inställning till åldrandet och privilegiet att få leva länge och bli äldre. Men en sak är säker och det är att jag har så svårt att inte göra nåt eller reagera på den åldersfixering och åldersdiskriminering som florerar omkring oss dagligen vart än vi vänder oss. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen SOM OM DET VORE ETT STRAFF ELLER EN SKÄMSFAKTOR ATT FÅ BLI ÄLDRE. Det är ju ett privilegium och en gåva. Låt oss förvalta istället för att förkasta det

Vi gör allt för att dölja när tidens tand sätter sig i vårt utseende. Man får inte fråga en kvinna om hennes ålder. Ursäkta men vilket jäkla crap. Varför inte då? Ålder är ju inte en smaksak det är ett faktum. Och en siffra. Jag vet att det är en sliten klyscha det där med "siffra på ett papper" Men det är ju faktiskt sant. Det finns ju dom som är 90 år unga och andra som är 25 år gamla. Så många 75-åringar som är otroligt mycket mer livsbejakande och vackra i sin utstrålning än många 20-åringar. Födelsenumret definierar inte din personlighet. Punkt. Frågor på det? Nej jag tänkte väl

Och när någon säger "jag börjar se gammal ut" eller "jag har fått så många rynkor" så säger vi genast av artighet "Nej då inte alls du ser inte gammal ut"
Vad signalerar vi då. Jo att ålder är dåligt. Om ålder och mognad hade varit något vi uppskattar, hedrar och accepterar så hade vi svarat "Ja det ser jag nu så vacker du är i din mognad" eller "Ja du ser ut att vara så gammal som du är - så härligt för att få bli äldre och åldras" Eller varför måste vi värdera det alls. Ålder och mognad är priset för ett långt och bra liv. Punkt. Bra eller dåligt? Ingetdera bara ett faktum.

Nej jag säger som Ingemar Bergman lär ha sagt:

"Old age is like climbing a mountain. You climb from ledge to ledge. The higher you get, the more tired and breathless you become, but your views become more extensive." - 
Ingmar Bergman

(Sen ska jag inte gå in på detta ur ett genusperspektiv och beakta att män har lättare att bli accepterade, hedrade och uppskattade vid högre åldrar än kvinnor. Nej jag ska inte, åter igen, prata om att äldre män generellt betraktas med mer pondus och värdighet än kvinnor i samma ålder. Nej det behöver jag ju inte för det vet vi ju redan att så är fallet. Synd att upprepa sig liksom... *blink* )

Så luta er tillbaka och ta er en funderare på om det inte är dags att vi lär oss uppskatta ålder och mognad. Det är ju där det måste börja. Inte att smussla, hemlighålla och dölja vår ålder och försöka vara och se ut som 19 vid 49 års ålder. Det sänder så galet skeva signaler till våra yngre förmågor. Hur ska de vilja bli äldre när vi ständigt försöker fly vår ålder och trycka ner oss i en urväxt personlighet där vi låtsas vara något vi redan lämnat bakom oss. Nej länge leve livet och tack gode gud för att vi får fortsätta leva och betala priset. Ja priset som faktiskt är att åldras och se äldre ut. 

Åh jag måste tillägga en viktig sak till. Jag menar INTE nu att vi ska "klä oss för vår ålder" och bla bla bla... Sådant är bara förlegad gammal skitsnack. Nej klä er i vad sjutton ni vill , oavsett ålder, men skäms inte för hur ni ser ut och hur gamla ni är. Det är en markant skillnad där. Ville bara poängtera detta

Och kom också ihåg att allt som någon talat om för oss är fult eller fint, bra eller dåligt osv kan vara en nedärvd prägling som det är fritt fram att ifrågasätta och kanske t o m ändra sin inställning till. Det avgör du

Puss kram och grattis till din ålder oavsett siffra

Min kropp är till för mig - inte för att behaga dig

Jag är så glad att jag får leva i en tid då kvinnan har klivit fram och tagit plats på ett fantastiskt sätt Vi har förvisso långt kva...