Hur kan den som aldrig varit tjock veta hur det känns

Nej jag tycker inte att en ung person på 25-30 har trovärdighet i sina ord när dom säger åt en äldre person som har åldersnoja att den ska sluta och istället bara känna hur härligt det är att bli äldre och att man ska njuta av livet istället. Hur vet dom det?

Nej jag tycker inte heller att den som aldrig varit tjock ska säga åt en kraftig person att det är ju bara att rycka upp sig, hur svårt kan det vara. Träna för sjutton. Vad vet dom om det?

Nej jag tycker inte heller att den som aldrig levt med skev självbild, taskig självkänsla eller kan slänga massor av ord omkring sig som -Det är bara att "vända om" och tänka positivt så blir allt bra. Tro på dig själv så ordnar det sig.  Hur vet dom det? 

Och jag tycker definitivt inte att den som inte har varit förälder ska tala om hur man minsann ska göra när man uppfostrar barn. Hur vet dom det?

Och nej, dom som aldrig bränt ut sig eller varit slutkörda totalt kan ha stuns i sina ord när dom "förstår sig på" och vet när andra ska börja jobba, vad dom "borde" orka och hur trött man är som utbränd. För hur kan dom EGENTLIGEN veta det?

Samma gäller ju den som blivit av med jobbet, förlorat en älskad, mist sitt hem, genomlevt ett krig. Vi som inte upplevt kan inte veta - vi kan bara anta hur det eventuellt kan kännas. Föreställa oss. Men vi har inte erfarenheten inuti oss. Vi har bara tittat på den utanför oss själva.

För att inte tala om vad lätt det är att ge råd om man inte själv är involverad i konsekvenserna. Oj vad "bra råd" det kommer då

Det är min fulla övertygelse och erfarenhet att den som upplevt vet mer än den som tillskansat sig kunskap genom det lästa ordet. Den som lever sig igenom saker blir klok på ett helt annat sätt. Och den visdom man får genom att själv uppleva drar också med sig en ödmjukhet som de som bara har studerat till sig kunskapen oftast saknar. 

När jag hamnar i diskussioner om detta så blir försvaret ofta att "men jag har sett det på nära håll genom min syster och hur hon gör med sina barn" eller "jag har mött så många tjocka så jag vet hur "man tänker" eller "det "vet" man ju att det är så att bli äldre för jag har träffat så många äldre " 

Ja det kanske dom har. Men det är erfarenhet som man fått genom att TITTA på andra, eftersom den sker utanför oss själva.  Och andras erfarenheter kan inte vara upplevda med egna känslor. Erfarenhet som man KÄNNER och UPPLEVER är något helt annat.  Och där mina vänner sker en helt annan visdom, kunskap och lärdom.

Så mitt råd till alla som får många "goda råd" från människor som inte har en aning om hur det är att själva befinna där du är just nu - Ta deras råd med en gnutta salt.  Det är oftast välment men kan ändå bli väldigt präktig och förstå-sig-på-igt. Och detta kan i sin tur skapa en större ångest än tröst och motivation när det kommer farandes en massa "RYCK-UPP-DIG" pepp från människor som egentligen inte har en aning om hur det landar i dig. 

Att finnas intill, vara närvarande, ge stöd och verkligen lyssna är en sak. Men att tala om, ge snusförnuftiga råd och "läxa upp" är något helt annat. Långa märkvärdiga pekfingrar med tillhörande "jag vet bättre än du-råd" är föga attraherande och hjälper sällan. 

(OBS Nu pratar jag självklart inte om läkare och liknande)

Lycka till med allt du kämpar med just nu. Oavsett vad det är så gör du så gott du kan med de förutsättningar du har. 

Alltid

Och känn att du vet bäst vad som är bäst för just dig, för inuti ditt liv lever bara du.