måndag 16 januari 2012

Läsarfråga - "Tips från coachen"

Som ni kanske kommer ihåg har jag öppnat en liten frågelåda där ni kan ställa vilka frågor som helst
som har med allehanda livfrågor att göra, lovar att försöka svara efter bästa förmåga. Skicka bara ett mail till emma@livskrafteremma.com eller om ni hellre vill fråga här på bloggen går det alldelels utmärkt och ni kan självklart vara helt anonyma.

Here we go jag har en ny läsarefråga från Ann-Britt

"Jag har en fråga hur man kommer vidare i en kompisrelation när den ena parten hela tiden får hålla igång kommunikationen och se till att vi träffas osv. Jag ringer, messar och skickar mail relativt ofta och det är nästan alltid jag som tar initiativ till att vi ska träffas. Min kompis, som vi kan kalla Lena, har alltid SÅ HIMLA mycket annat att göra istället för att hålla kontakten med mig som faktiskt är en av hennes äldsta kompisar. Jag känner mig irriterad och det har gått så långt att jag t o m känner hämndkänslor. Svarade t  ex inte förra veckan när hon FAKTISKT ringde mig på min jobbtelefon.
Jag känner mig minst sagt trött på det här. Vad tycker du ? Ska jag bara släppa eller ska jag fortsätta kämpa för att hålla igång vårt kompisskap? Vi har ju trots allt haft väldigt mycket skoj tillsammans.
Tack för bra blogg och tacksam för svar."
Ann-Britt

Ja du Ann-Britt först vill jag säga tack för ditt brev

Så här ser jag det hela. Min första fråga är :

Vill du få till en förändring eller vinna ett krig ?

Vill du vinna ett krig så tycker jag absolut att du ska följa dina hämndkänslor men om det är som jag anar så vill du inte alls vinna något krig egentligen utan istället få till en förändring så att du kan känna tillfredsställelse antingen tillsammans med din vän eller utan din vän. Och gissar jag en gång till så vill du helst få till en bra relation med din vän igen
Så för det första får man ju gå utanför sig själv och se från din väns perspektiv. Det kan kännas irriterande när du har en tagg i sidan till henne så börja med att "samla" minnen från den goda tid ni haft tillsammans och skriv ner dessa på ett papper. Känn sedan efter hur det kändes och hur mycket fantastiskt roligt ni haft tillsammans. Fyll dig med kärlekstankar gentemot din vän alltså. Det botar hämndkänslorna jag lovar. Ta sedan och känn efter hur det känns för din vän.
Hur känner hon inför er ? VET hon hur du känner? Har hon kanske massor av jobb att utföra just nu? Är hon kanske trött och sliten och inte orkar vara social? Är det kanske t o m så att du skulle göra en god gärning om du tog tag i detta och arrangerade en middag med din vän och helt sonika lade upp alla dina känslor på bordet och förkalrar hur du känner? Varför inte gräva ner gamla irritaitonstroll och gå framåt med nya goa´vibbar och känslor?

Var större än din litenhet som föds ur irritation och hämnd. Var den förändring du helst själv vill se
Kliv ur din offerkänsla och kliv i ditt absolut allra bästa "kompisjag". Tänk efter. Vem vill du vara? Vad vill du sända ut?

Var så en så attraktiv vän du har möjlighet att vara, för i ärlighetens namn kommer ju din vän med största sannolikhet att höra av sig till dig snabbare om du är intressant, glad, cool och kärleksfull än om du är sur, irriterad och hämndlysten. Vilken sorts vän skulle du själv välja t ex :) Enkel ekvation, ellerhur

Skulle det sen visa sig att det ändå inte fungerar ja, du Ann-Britt då är det nog bara att inse att det är dags att sätta punkt, lämna den här vänskaprelationen bakom sig och gå vidare. Om du visste så många oupplevda kompismiddagar, hur många galet sköna vänner och hur fantastiskt schyssta väninnor som finns där ute och bara väntar på att få bli upplevda av just DIG

Hoppas du känner att det kan vara till någon nytta. Och som jag sagt tidigare DU har alltid svaren - jag har bara förslagen

Kram och all kärlek till dig och din vän
/Emma

4 kommentarer:

  1. Hej Emma!

    jag har en LÄSARFRÅGA till dig
    Jag är ofrivilligt arbetslös sedan lite mer än 1 år tillbaka. Har jobbat lite extra då och då under denna tid. Jag är några år över 40 och funderar mycket på "hur ska resten av mitt liv se ut"? Vem är jag?" "Vad vill jag?" Det är verkligen inte lätt att veta vad man vill egentligen. Självkänslan får sig en knäck av att inte vara behövd och stå utanför den sociala gemenskapen som ett arbete ger. Och så oron för ekonomin.... Det är lätt att fastna i negativa tankar och dra ner sig själv. jag är i grunden en positiv person som har lätt för att uppskatta det jag har runt mig men ibland väller det över mig...Jag har min familj som jag älskar över allt annat men jag behöver något mer....hur ska jag tänka/göra för att klara av denna påfrestande situation i väntan på något nytt?Min dröm är att bli min egen och jobba typ som livscoach men jag är för feg för att ta steget...Tack för svar!/S

    SvaraRadera
  2. Kära S
    Jag kommer absolut att svara på din fråga inom kort. Den som väntar på nåt gott. Ha det gott så länge
    kram
    Emma

    SvaraRadera
  3. Vilket fint svar Emma! Du är så klok!
    Kramar

    SvaraRadera