Läste en otroligt tänkvärd krönika i tidningen Leva av min alldeles egna huspoet Bob Hansson:
Bob: "Döden är det pris vi betalar för att leva"
död i ordboken adj 1. som inte lever längre (om varelse eller växt) 2. som inte utvecklar eller visar tecken på liv och rörelse 3. oavgjord (om tävling).
Döden är en fågel som bajsar fröer. Döden är en fågel som trycker in sina vingar i din mun och ber dig svälja dem. Döden är det sista vi väljer…
Just nu dör något i mig. Och nu. Celler dör, vissa bytts ut, vissa bara försvinner. Om jag är rädd för döden, måste jag vara rädd för nuet. För att inte tala om det som kommer just efter nuet, framtiden.
Men jag kommer inte bara dö. Jag kommer också födas.
Bli ny.
På några år är varje cell i min kropp ersatt. Hur gammal jag än blir, är jag i viss mån alltid lika ny.
Alla vill till himlen men ingen vill dö.
Alla vill födas på nytt, men ingen vill dö.
Vi vill ha allt gratis.
Men det är inte gratis. Döden är det pris vi betalar för att leva. Vissa är så rädda att dö, att de till varje pris undviker att födas. Och nu kanske jag menar: att verkligen födas.
En gång dog min far. Det var bland det vackraste jag varit med om. Jag trodde att rummet där han var skulle vara fyllt av otäck död, men jag hade fel. Det vibrerade av liv och det vibrerade av förlåtelse och ja, det vibrerade av kärlek.
Att gömma undan döden, är att gömma undan livet. Att gömma undan livet är att gömma undan kärleken.
Och då inte bara dör man, man dör också helt i onödan.
Nu tänker jag på en historia jag hört. En våg rider i solen mot land och vältrar sig glatt. Tills den upptäcker hur vågorna framför den själv krossas mot stranden. Vågen vänder sig skräckslagen mot en annan våg bredvid. Fattar du inte vad som möter oss, vi kommer krossas. Vågen svarar. Det är du som inte fattar, du är inte en våg, du är en del av oceanen.
En lite snusförnuftig historia, eftersom det är en väldig skillnad mellan en vattenström och en människa.
En människa är ju absolut inte en del av något större.
Eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar