Livet är den största, coolaste och i särklass den mest strapatsrikaste resan vi kommer att göra. Det är något jag kan stå för med handen på hjärtat. Uppförsbackar, nerförsbackar, medvind, motvind, framgång och nederlag. Allt tillhör livsresan. Öppna dina sinnen och färdas med ospecificerad biljett.
Njut av resan för den är ett mål i sig
Bär "hemmet" med dig och dra inte på för tungt bagage för hem är ett tillstånd - inte en plats. Hem är ett hjärtslag som slår ett i taget och du är alltid hemma om du är trygg i dig själv. Då spelar det ingen roll hur många plasma-TV apparater, glassiga villor med gigantiska altaner eller svindyra sportbilar du har för inget är så gott som att vara hemma i sig själv.
Ingen vinner racet som så många förlorar sig själva i
Allt är ändå ett lån och det enda du egentligen äger är din egen fria vilja hur du vill förhålla dig till livet så som livet ser ut för just dig. Se med ödmjukhet på allt du får uppleva och se dom du möter som läromästare. Ibland är det svårt eftersom vissa människor driver oss till vansinne av olika anledningar. Kanske vi därför kan lära oss extra mycket av just dom.
Stäng inte dörren för förändring när rädslan försöker övertala dig att avstå. Det är bara egot som försöker få sin vilja igenom. Det väsnande egot gör nämligen nästan vad som helst för att överrösta hjärtats lite mer försiktiga med ärliga röst. Egot får bränsle av rädsla.
Vad försöker jag säga med det här då? Jo jag har idag bevittnat en väns otroliga mod när hon fattat ett stort och kanske lite oväntat beslut och följt hjärtats röst. Den lätthet som infann sig i hennes ögon efter att beslutet var fattat var nästan magisk. Det är så gott att se när människor tar ansvar för sin egen lycka och sitt eget högst personliga välmående. Gör vi det så gör vi även omgivningen en tjänst för vad världen behöver är människor som mår bra och fungerar i sina rätta element. Glädje och lycka smittar.
Jag kan bara instämma i Kaj Pollacks citat:
När det är rätt känns det lätt
Enjoy the ride
Kram
Tack för att du kommenterade hos mig, för då hittade jag hit:-) . När jag separerade var det många som funderade över hur det kändes att lämna sitt hus som jag lagt ner så mycket själ o arbete i. Det är ändå bara saker o huset står ju kvar, med mina spår. det var många saker kvar också från mina far o morföräldrar, men jag känner att det är viktigare att jag kom därifrån. Vilka otroligt fina tavlor du målar!
SvaraRaderaJust det så är det verkligen. Känner det hela tiden nu... Skönt att själen får vara med och bestämma nu
SvaraRaderaÅ vad jag gillar äventyret livet :)
SvaraRaderaKram till dig du sköna från Liv