tisdag 20 mars 2012

Nostalgisträcka och dyra parkeringsavgifter

Idag har jag funderat lite på det här med nostalgi, vemod och separationsångest. Jag är nämligen en person som alltid levt med separationsångest . Idag, på min morgonpromenad med min hårige vän Svante Lindberg, kom ett ord till mig som fick några pusselbitar att falla på plats. Det var ordet nostalgisträcka. Alltså sträckan från en händelse i det förflutna till att den förvandlas till ett vemodigt minne. DEN sträckan är ovanligt kort hos mig och många andra som lider av separationsångest. Den sträckan är så kort att jag inte, rent mentalt,  hunnit lämna det till det förgångna innan nostalgin kliver fram och gör minnet vackrare än det kanske egentligen i realiteten var när det hände. Nostalgin har ju en förmåga att försköna.



Kontentan är att vi som lider av korta nostalgisträckor får arbeta mer aktivt för att släppa det som passerat och låta det stanna i det förgångna där det hör hemma. Det här låter säkert märkligt men för mig blev det en smärre aha-upplevelse. Jag älskar när jag kommer mig själv in på livet :)

Självklart ska vi spara på vackra minnen och låta oss själva vara en smula nostalgiska och ingen tvekan om att vi ska minnas det som varit. Jag älskar vackra minnen men det är viktigt för mig att de är just MINNEN som jag kan kika på med ett leende och inte något som jag ska försöka göra konstgjord andning på och återuppliva. Livet är ju som en flod och är i ständig förändring.

Det vi inte mår bra av är däremot när vi försöker få tillbaka något som passerat och släpper fokus på nuet av ren "nostalgi-sjuka" och låter tankarna parkera sig i det förgångna. Det blir väldigt dyr parkeringsavgift när tankarna parkerar i det förgångna för vi får betala med närvaro från nuet och nuet är det värdefullaste vi har. Make it shine.

Vi bör se oss som bilar - med en stor framruta mot framtiden och en liten backspegel där vi kan kika på det förgångna. 

17 kommentarer:

  1. Tack Emma för denna påminnelse.
    Detta måste jag bli bättre på, att se framåt och inte vara så knasig att jag får en kronisk "nostalgi-suka".
    Tack igen fina du
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du läser och kommenterar. Ja jag blev lite smått berusad av mig själv när jag kom på mig med handen i syltburken...eller mer tanken i det förgångna...haha
      Ha en fin dag kram

      Radera
  2. Underbar "påkommelse" skulle jag vilja säga.....eller snarare....Personlig utveckling....i sin finaste form.
    Puss o love

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet, som alltid. Räknar med många nostalgi-tillfällen framöver när vi ska rensa upp lite i pappas lägenhet. Det är ju inte bara mammas saker som ska rensas utan även sånt som dröjt sig kvar från oss barn :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja förmodligen frambringar det en hel del nostalgi och det måste nog få göra det också. Thats a part of life
      Sänder an varm kram
      Emma

      Radera
  4. Wow! Det där gick rakt in i mig och jag känner så vansinnigt väl igen mig i det du skriver! Har bara inte tänkt på det riktigt på det sättet förut...TAck så mycket för ny infallsvinkel som berikar mig i mig själv!

    /Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Emma

      och välkommen hit. Alltid kul med nya bekant skaper i cybervärlden
      Kul om jag kan berika
      Ha det bäst
      Emma

      Radera
  5. Vilket bra uttryck! Å vad jag känner igen mig, ibland är det som om mina vemodiga och nostalgiska nerver slingrar sig utanpå skinnet och reagerar så snabbt.. och jag har lätt att bli påmind. Men man blir som du skriver inte närvarande om man lever där istället..

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fler än jag tydligen som känner igen sig alltså. Visst är det rätt skönt när man kan hitta ett ord för det liksom. Det blir mer påtagligt att ta på då
      Kram och vårsol
      Emma

      Radera
  6. Jag fick ett bra tips en gång när jag sörjde min förlorade sekelskifteslägenhet. Det var min frisör som sa "var glad istället för att du har HAFT en sådan lägenhet (istället för att beklaga att den försvann). Det var en klok inställning, tycker jag.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket klok inställning för då har man ju glädjen över att man haft den med sig in i framtiden utan att man fastnar i nostalgi-sjukan.
      Kram till dig

      Radera
  7. jag är så glad för mitt år ute på landet med hönor och solnedgång, utsikt och ro.
    men så kastas livet omkull och nu är jag superlycklig över mitt överdimensionerade kök som rymmer bord m 8 stolar, rejäl kökssoffa och mitt fina gamla hörnskåp. i en tvåa!
    jag har inte svårt för att slänga och gå vidare.
    men jag kommer ihåg allt - är inte det lite märkligt.
    och jag menar allt!!!
    kram från dalsland från en som med spänning väntar på en tavla :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland kastar livet av sig alla masker och visar sig i sin renaste form..det går ju upp och ner om man säger så. Hräligt att du kommer ihåg allt utan att drabbas av nostlagisjukan
      Din målning lämnar Göteborg idag
      kram

      Radera
  8. Så klokt uttryckt. Många återupplever ju sina minnen om och om igen så starkt som om det var verkligheten här och nu. Att minnas är bra, men att leva i minnena är värre. Tack för fin läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack...ja visst är det så..och ändå alltid bäst att lägga så mycket fokus som det för stunden är möjligt på nuet. kram

      Radera