Kärleken kan inte dresseras

Kärleken kan inte dresseras hur vi än försöker. För gud ska veta att vi gör våra tappra försök. Vi kan inte skuldbelägga oss för detta för oftast gör vi det med goda intentioner och avsikter. Vi tror att det är ett slags förhållningssätt och visst är det väl också ett förhållningssätt att handla kärleksfullt men att ÄLSKA är inte ett förhållningssätt. Att älska är att bejaka och följa det som är VI i grunden. Att öppna hjärtat slänga fram det utan att veta om det tas om hand eller om kärleken besvaras. Det är ofta i den fasen som vi försöker dressera kärleken. Finjustera den, tagga ner den och ibland t o m stänga av den. Men hej  mina vänner, att stänga av det som känns och intala sig att man känner något annat är som att förneka sig själv som människa och den egna fundamentala existensen. Hur lyckliga tror ni att vi blir av det på en skala från ett till tio? 

Oftast när det här ställs på sin spets är när vi fattar tycke för en s k olämplig person som vi tror att omgivningen inte skulle"godkänna", när vi känner att kärleken tagit slut med någon vi levt med länge, när vi fattar tycke för någon som vi "borde" vara vän med osv osv. Men kärleken kan man inte styra, dressera eller välja bort. Den är vår allra största drivkraft, energi och källa till glädje. Kärleken är den största källan till oss själva. Släpp in den som den är, oförstörd och genomvacker. Ibland gör den ont men det är alltid värt det. Ibland gör den oss skiträdda men om vi accepterar rädslan men inte låter den vinna kommer kärleken att hålla dig i handen tills rädslan ger vika. 

Love