torsdag 1 mars 2012

Vårtankar om himlafärger och om huruvida storleken har betydelse


 Ja det är allt något alldeles extra med våren. Jag är i och för sig lika galen i sommaren och hösten när de gör entré. För att inte tala om när de första snöflingorna singlar sakta i gatljussken. Men det är nog bara att kapitulera och erkänna att våren den bär något förhoppningsfullt och livgivande i sig som inte de andra årstiderna har. Människorna blir förälskade i högre utsträckning, det finns det t o m forskning som visar. Blir vi inte förälskade i någon annan så blir vi det i själva livet när vi ackompanjeras av takdropp, varma husfasader och fåglar som åter igen fått fnatt och sjunger för glatta livet.


Jag och min lurvige lille vän har varit uppe på "vårt" berg som ligger alldeles intill huset vi bor i. Därifrån ser vi takåsar, hamninlopp och horisonter som assisterar kuliss till vardagslivets teaterscen där vi alla deltar. Me like. Jag brukar säga att om ni inte hittar mig kan ni kika uppåt för jag älskar att befinna mig på höga höjder där tankarna får ett bättre spelrum.


Min lurvige vän håller självklart med. Han håller i och för sig alltid med mig. Förutom när jag tycker att det är en mindre lyckosam ide att äta en pitbull till frukost på våra promenader i Slottskogen. Han tycker nämligen att det är en alldeles utmärkt idé och förstår inte alls vad jag pratar om när jag säger att det kan vara farligt för en liten kille som honom att tuffa opp sig mot morrande kamphundar. Han tror för övrigt att han är kungen av Majorna och att maken till stor hund har dom inte sett häromkring. Ja vad säger man, ni ser ju själva på bilden. Men det kanske är något med män och "hang ups" på storleken. Men det är ju en annan historia

Något som också slog mig idag på vår lilla bergsbestigning i vårljuset var att himlafärgen är nog den i särklass absolut vackraste färgen. Tänk att vi har alla ett tak som har en så makalöst evighetsblå färg att det nästan gör ont i ögona. Vilken skatt. Jag njuter i fulla drag när jag får inte horisontalläge och bara njuta av himlens oändlighet




6 kommentarer:

  1. Håller med dig, underbar färg på vår himmel.

    SvaraRadera
  2. vacker himel och så söt vovve!

    SvaraRadera
  3. Vad trevligt att du hittade till mig, så att jag hittade hit!

    SvaraRadera
  4. kram right back! ljuvliga bilder!<3

    SvaraRadera
  5. Himlen är verkligen bland det vackraste, idag promenerade jag genom ett solstänkt stockholm där den var klarblå.. det var så vackert så det gjorde ont i hjärtat av kärlek och förundran inför denna härliga stad.

    Kramar från Liv som misstänker vilket berg det där är :)

    SvaraRadera
  6. Ja visst är himlafärgen enastående underbar och alldeles gratis. En skatt.

    Ja visst är han sweetie min lille svante...men han tror att han är skräckinjagande :)

    Vad kul att du tyckte så "stort o smått"..

    <3

    Jag tror också at du vet vilket berg det är...i närheten av Majvallen på vid Såggatans slut

    kram på er alla härliga

    SvaraRadera