Lördagskväll, tända ljus, lugn atmosfär, ett glas vitt i ett fint glas. Med andra ord en go´ tillvaro. Min sysselsättning denna lördagskväll består av att framföra mitt bokskrivande ytterligare ett steg i rätt riktning. Alltså framåt. Inte helt lätt dock trots att jag dagen till ära dessutom fått en alldeles ny liten söt författardator som enbart är ämnad för mitt skrivande.
Kanske har ni, som jag hade tidigare, en föreställning om att processen att skriva en bok är en peace of cake-handling som man gör med ena handen medan man sysslar med någon annat med den andra. (nu överdrev jag lite som vanligt) I så fall kan jag meddela att inget är mer osant än detta. Jag SMITER ideligen från skrivandet, redigerandet och förmedlandet av det jag vill säga. Nu är ju detta en måbra-bok så egentligen behöver jag inte umgås med några fiktiva karaktärer eller "befinna" mig i andra atmosfärer när jag befinner mig i skrivarprocessen. Det är ändå mycket mer krävande än jag någonsin kunnat tro. Så fort glöden och inspirationen börjar dala så börjar jag tvivla på textrader och meningar som jag tidigare litat på. Det är så galet mycket mer inspirerande att skapa texten och transformera tankarna till meningar än att sedan styra upp och redigera den samma. Jag ändrar, stryker, plockar tillbaka, tvivlar och plockar bort igen och vips så har jag glidit ifrån mig själv och loggat in både på Facebook, bloggen och mailen utan att jag ens märkte hur det gick till.
Kanske är det nödvändigt att göra det just då eftersom jag förmodligen tappat kontakten med mitt innersta jag. Den punkten som faktiskt är starten på allt jag skapar både inom måleriet och skrivandet.
Bob Hansson formulerade detta så egendomligt bra:
"Att skriva med hjärtat, är en helt orationell formulering men för mig svaret på vika av mina texter som väcker mig. Att skriva med öppet hjärta, att skriva med sina egna sår och den visdomen som bor i dessa, ett befriande verktyg.
Kanske har ni, som jag hade tidigare, en föreställning om att processen att skriva en bok är en peace of cake-handling som man gör med ena handen medan man sysslar med någon annat med den andra. (nu överdrev jag lite som vanligt) I så fall kan jag meddela att inget är mer osant än detta. Jag SMITER ideligen från skrivandet, redigerandet och förmedlandet av det jag vill säga. Nu är ju detta en måbra-bok så egentligen behöver jag inte umgås med några fiktiva karaktärer eller "befinna" mig i andra atmosfärer när jag befinner mig i skrivarprocessen. Det är ändå mycket mer krävande än jag någonsin kunnat tro. Så fort glöden och inspirationen börjar dala så börjar jag tvivla på textrader och meningar som jag tidigare litat på. Det är så galet mycket mer inspirerande att skapa texten och transformera tankarna till meningar än att sedan styra upp och redigera den samma. Jag ändrar, stryker, plockar tillbaka, tvivlar och plockar bort igen och vips så har jag glidit ifrån mig själv och loggat in både på Facebook, bloggen och mailen utan att jag ens märkte hur det gick till.
Kanske är det nödvändigt att göra det just då eftersom jag förmodligen tappat kontakten med mitt innersta jag. Den punkten som faktiskt är starten på allt jag skapar både inom måleriet och skrivandet.
Bob Hansson formulerade detta så egendomligt bra:
"Att skriva med hjärtat, är en helt orationell formulering men för mig svaret på vika av mina texter som väcker mig. Att skriva med öppet hjärta, att skriva med sina egna sår och den visdomen som bor i dessa, ett befriande verktyg.
En text som inte för mig själv ut ur min trygghetsson, som inte i viss mån skrämmer mig, är inte den text som kommer göra skillnad."
Jag kan verkligen skriva under på det.
Det kanske kan bli ett kapitel i boken? "Alla sätt man manipulera sig själv för att slippa göra det man egentligen vill".
SvaraRaderaDet är nog väldigt få som INTE skulle känna igen sig där ;-)
Ann
Att skriva med hjärtat och öppet, å ja det är det enda sättet att nå andra... även när man läser det andra skrivit så känner man på en gång om det kommer direkt från hjärtat. Skriv med hjärtats penna! Ha en fin söndag!
SvaraRaderaSkrivarprocessen är verkligen en berg- och dalbana, det gäller bara att hänga med i svängarna och att följa sitt hjärta : ) Lycka till!
SvaraRaderaJag känner igen det där, jag kan börja på de märkligaste saker när jag flyr min kreativitet. Har också en oskriven bok inom mig.. vet dock inte riktigt vad den ska handla om.. men om man ska tro på sammanträffanden (vilket jag gör) så börjar jag kanske ha en idé.. men den är inte ens så klar att jag kan börja. Men det ska bli intressant att se vad jag kommer att hitta på då.. men jag skriver bäst i miljöer som inte är hemmiljön.. som på kafeer och på tåget.
SvaraRaderaMen du.. jag ser verkligen fram emot att läsa den där boken :) Är helt övertygad om att den kommer att vara en skatt i många människors bokhylla..
Kramar från Liv