Jag vet inte om det är åldern, vemodet eller min ständiga längtan efter mening som gör att jag fullkomligt älskar filmer som bär paradoxala vinklingar av sorg, kärlek, svåra livsval och glädje i en skön kombo. Jag har hittat en igen. "En enkel till Antibes" En film av Rickard Hobert som föll mig i smaken på flera plan
Andemeningen, scenerierna, miljöerna och skådespelarinsatserna är till full belåtenhet
Det är lätt att ta till sig filmen och jag personligen vill liksom inte att den ska ta slut. Jag vill stanna kvar och befinna mig med karaktäerna. Visst bär den en liten släng av förutsägbarhet i slutet men det gör inget i sammanhanget.
Att SvenBertil Taube hade den här skådespelarebriljansen hade jag ingen aning om. Jag kan bara tacka för en otrolig insats och hoppas att han gör fler filminsatser som hamnar på vita duken.
Ni som inte har bestämt vad ni ska göra ikväll, gå och hyr En enkelt till Antibes vetja. Det är en film som lämnar en kärleksfull tatuering i hjärttrakten. Men också en eftertanke och en insikt. Ja fast det är ju min upplevelse förstås. Du kanske har en helt annan. Dela gärna med dig
ha det gott
kram
Tack för tipset! jag gillar också sådana filmer och ska se denna för att se om jag också får en "tatuering" i hjärtetrakten. kram
SvaraRaderaHar inte sett den,skall absolut ge den en chans.
SvaraRaderaKöpte tidningen Plaza härom dagen, vilken man också fick med filmen "Love happens". Rätt värdelös tidning, men en härlig, enkel romantisk film med fina budskap.....Feel good... Kan jag också varmt rekommendera.
SvaraRaderaP o k