söndag 14 november 2010

Vad är det som är så farligt egentligen




God måndag på er allesammans.
Idag har mina tankar cirkulerat omkring det här med att känna tvivel inför någon eventuell förändring man står inför i livet. Det kan vara stort som smått. Vi är ju vanemänniskor och när vi ställs inför något nytt kommer ofta den här lilla tvivelkänslan krypandes i magtrakten. Det här kan vara både frustrarande och rädsleframkallande på flera sätt. Hur kan vi då minska den här känslan eller göra oss mer stabila i vårt förhållande till det nya och till oss själva ? Jag brukar använda mig av tre frågor som är otroligt nyttiga och sóm plockar ner oss en nivå och skapar distans till rädslan.

1. Vad är det värsta som kan hända om jag gör det här?



2. Om det nu är det värsta, är det EGENTLIGEN så illa då?



3. Om jag nu faktiskt klarar av det värsta som kan hända och till och med vända om det till min fördel, varför inte göra det då?


Om man gör den här snabba analysen av läget och av sig själv så får allt en helt ny nyans. Man blir också varse om att man inte behöver ta livet så allvarligt utan tillåta sig att våga kliva lite utanför ramarna för att komma vidare i sin utveckling och närmare sina mål. Ingenting är omöjligt och det är vi själv som styr och sätter gränserna. Låt inget få stoppa dig, bara kör, för om det värsta som kan hända inte är så farligt, då kan du börja fundera på det bästa som kan hända istället. Är det inte underbart så säg - ett leka med tanken VAD ÄR DET BÄSTA SOM KAN HÄNDA?

Så våga utmana rädslan, le mot livet och var vän med dig själv:)

11 kommentarer:

  1. Underbart! just idag en liten om ruskning. Inte så att jag inte vågar satsa, men om det inte funkar kanske jag inte behöver sjunka så djupt!

    SvaraRadera
  2. Jättefint inlägg. Tänker på mitt impulsiva inhopp i kidnappningen av en 50-åring på tåget till Göteborg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2010/11/spannande-mote-med-framlingar-pa-tag.html kanske är det inte riktigt detta du menar, men för mig var det att bara "hoppa i" eller "köra på" som gällde och kul fick jag. Håller med dig om att det gäller att våga, för vad är egentligen det värsta som kan hända?... Tack för dina intressanta blogginlägg. Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Tack för bekräftelsen. Det var precis så jag tänkte häromdagen.
    Har ett uppdrag framför mig som jag känner lite obehag i magen inför. Men jag gjorde just den analysen - "Vad är det värsta som kan hända?". Och "Om det händer vad innebär det?". Insåg att det som jag tycker är väsentligt i mitt liv - inte kommer att påverkas alls! Resten behöver jag inte bry mig om - bara jag gör så gott jag kan.

    En skön vecka!!
    önskar
    Anneli

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte till en stund, vad är det värsta som kan hända om jag kör på och visar att jag kan? Jag vet inte, vad skulle hända? Inget förmodligen... så då ska jag bara köra på då? Smått för många men väldigt stort för mig att våga... det värsta finns kanske inte i mitt fall.
    Tack för tänkvärda frågor.

    SvaraRadera
  5. Ja, förändringar kan verkligen vara en utmaning. Tack för dina kloka ord. Som alltid. :-)

    SvaraRadera
  6. Tack för Dina alltid så kloka ord Emma!
    Just idag behövde jag dem så väl och det kändes mycket bättre när jag läst dem och sett den vackra bilden med den snötäckta bron.

    Varmaste kramen!

    SvaraRadera
  7. tänkte ringa dig igår... men hindrades av migrän och det faktum att en bokhylla trillade över mig.. jag har inte riktigt tur nuförtiden. men det gör inte såå mycket. man får göra det bästa av allt ändå. och jag kanske behöver lite lite mer ovanliga mothugg och att något faktiskt trillar över mig så jag vaknar. för allt går sin vanliga lunk som i äta-sova-jobba-ekorrhjulspromenad-geupp-kommaigen-jobba-sova-äta-jobba-jobba-sova-längtabort-sova-jobba...

    äsch.
    jag tappade tråden och den var inte ens röd.

    saknar dig, raring

    SvaraRadera
  8. Till er alla som kommenterat vill jag säga att jag b¨lir glad om jag kan väcka något i er och att ni känner att ni kan ta del av mina små klokheter. Det gör mig inspirerad att förtsätta blogga förstås. tack innerligt för att ni finns
    Kram och kärlek
    Emma

    SvaraRadera
  9. Tog verkligen till mig dina frågeställningar och tror jag tagit ett mkt beslut, känner mig trygg och livrädd på en och samma gång :)
    Men som du säger, efter regn kommer solsken och detta kanske blir det bästa beslut jag någonsin tagit.
    Kramar
    Maria (AC)

    SvaraRadera