tisdag 9 november 2010

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Igår var en sådan där dag som liksom skaver jäkligt starkt mot själen . Jag kunde inte riktigt sätta etikett eller namn på känslan men jag får sådana fall ibland. Det är som att jag faller genom alla mina skyddsnät och membran för att jag ska lära mig att lyssna på mig själv och mina värderingar och behov. Ibland när tempot accelererar och vardagsbruset blir för högt har jag en tendens att liksom dras med och tappa fotfästet för en stund nämligen. Förr när jag mådde så här blev jag rädd, försökte förtränga, klistrade på ett smile och rymde från mig själv. Idag vågar jag existera i känslorna, stanna upp och göra det som krävs av mig för att komma upp på banan igen. Idag inser jag att det är en del av livet och den personlighet som är JAG. Jag drar inte på mig en offerkofta och fastnar utan använder verktygen som bearbetar, förtydligar och som förankrar mig i mig själv.
Det här är underbart lärorikt för mig som människa men också som coach. Jag VET hur det känns när själen får mental magsjuka och bara vill kräkas och dra ihop sig till en liten boll. Jag VET att det inte är farligt att må dåligt eller att känna på alla känslorna och synliggöra det trassliga själsdjupet för sig själv. Jag vet att det är modigt att våga vara i det smärtsamma en stund för att komma vidare i sin egen utveckling. Jag vet också att vi bär alla ett spectra av livsnyanser som skapar helheten LIVET.

Idag är en ny dag med nya härliga skiftningar och jag är barnsligt glad över mitt vita vinterlandskap som tronar upp sig utanför mitt fönster. Gryningsvackert, vitt och årstidsromantiskt. (förvånas över hur Fru Vinters ankomst alltid gör hela sverige lika förvånat. Som om vi liksom inte är beredda på vinter trots att vi är en bra bit in i november)

Kanske dock inte världens bästa väglag för att ta sig de 40 milen till Göteborg som jag ska göra idag. Men jag får köra försiktigt och njuta av vintersverige i sakta mak.

Nu tänker jag öppna min själs fönster och släppa in den här onsdagen på ett alldeles skönt och mjukhärligt sätt. Gör det du också vetja.


Ett klokord på dagens tema att ta med sig in i sin nya dag :

"You don´t always have to pretend to be strong. There´s no need to prove all the time that everything is going well. You shouldnt be concerned about what other people are thinking. Cry if you need to, it´s good to cry out all your tears because only then you will be able to smila again"

Så var rädd om Dig själv, kärleken och varandra och våga känna det du känner och se vad det vill säga dig just här och nu
kram och vinterljus

9 kommentarer:

  1. Vilket fint och tänkvärt inlägg! :-) Det måste finnas en mening med att jag hittade din blogg prcis nu, precis när jag behöver den som mest. Precis när jag är på denna sida i boken. Livsboken. Din blogg är en guide till nästa kapitel. Jag kan bara ta mig dit själv. Men det går lättare med stöd på vägen,
    kör försiktigt!
    Ha en fin dag,
    kram Caroline

    SvaraRadera
  2. Härligt...Öppet...Naket och Äkta skulle jag vilja säga om detta inlägg. Lärorikt för dig OCH andra. Vi är ju alla SÅ mycket som människor och att förtränga någon del av oss själva är jämförbart med att "leva lite grann" istället för fullt ut. Eller för att ta i lite mer...Föda ett barn men aldrig riktigt se hela kroppen. Det som krävs är MOD och Tillit till vad som händer, det verkar du ha nu Emma, älskade söstra mi. Ta väl hand om dig och de dina

    SvaraRadera
  3. Tack för dagens inlägg så naket och viktigt och så vanligt att man mår så stundtals. Det är inte farligt men fruktansvärt jobbigt, men nyttigt att låta det bearbetas och kunna gå vidare.
    Fniss jo jag förundras också varje år åt att folk blir så förvånade när snön kommer.
    Ta det försiktigt på vägen.
    Kram:)

    SvaraRadera
  4. Åå..den översta bilden, såå vacker. Och din text med.. en del människor vågar aldrig må dåligt verkar det som. Ska hålla skenet uppe till varje pris... Ha det!

    SvaraRadera
  5. klokheter som tröstar och inspirerar. Dina inlägg blir som bomull inom mig.

    Och lite avis är jag för att ni har snö

    SvaraRadera
  6. Vi kommer dessa dagar. Och kanske är de nödvändiga? Är så glad att du delar med dig. KRAAAM

    SvaraRadera
  7. Vilka bra ord, som jag tror jag ska läsa igen och igen. Att våga leva och våga känna... Kram från ett norskt vinterlandskap

    SvaraRadera
  8. Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag hittat Din fina blogg och för varje gång Du skriver något nytt!
    Du skriver varmt, vackert och precis så som det är! Jag känner igen mig i så mycket av Dina ord.

    Tack Emma för att Du finns!
    Kram

    SvaraRadera