Näring för trötta själar

Ibland glömmer jag sånt jag vet är av stor vikt för att skapa det liv jag själv vill ha. Då plockar jag fram och läser sådant jag behöver ta till mig. Tar hand om själen och håller den mentala konditionen i trim helt enkelt.

Detta är skrivet av författaren till The Secret :

Attraktionslagen kan inte förändra någonting i ditt liv som du hatar, eftersom hat lägger hinder i vägen för förändring. Attraktionslagen ger oss precis det vi sänder ut, och om du hatar något måste den därför fortsätta att ge dig mer av det du hatar. Det går inte att slippa undan. Kärlek är enda sättet.

Om du helt och hållet inriktar dig på det du älskar är du på väg mot ett underbart liv.

/Rhonda Byrne, dag 179

...och visst är det så...

Något annat jag gör när jag behöver näring till själen i tuffa tider är att bryta vardagsmönster och göra kulsaker som man annars inte brukar. Idag blev en sådan sak att först fika med en mycket varm och omtyckt väninna sen avsluta kvällen med en Stefan Sundström-spelning på Liseberg med finfina dottern Josephine. Det är näring för själar som är trötta, tro mig. Du tar väl hand om din ?

Love to you all

Gör slut på den dåliga relationen du har med eventuella hinder och framtida problem

Läste för ett tag sedan en artikel om Tova Magnusson där hon nämnde sig ha en icke-relation till hinder. Det är ett råd som jag också brukar ge till mina klineter. Att helt enkelt aktivt välja att inte ge hinder för mycket fokus. För problem och hinder, de uppstår oavsett om vi oroar oss för dem i förtid eller ej. Så varför inte fokusera på det du ska göra istället, och spar all lösningsinriktning och energi tills problemen väl kommer. OM de kommer. Annars kan hindren bli som en slemmig saccosäck som man bara sjunker ner i och till slut är helt avslaget omsluten av.

Realisten med en svag antydan till bitterhet och misslyckandefobi tar ofta hindren som en försvarsmekanism och som ett sätt att vara "realistisk". Jag håller inte med här. Realist torde väl ändå vara att vara här och nu mitt i realiteten så som den ser ut. Om realiteten sen innehåller en dröm, ett mål eller en framtidsplan men i nuläget inga bevisliga hinder så är det bara att köra mot målet med tydliga kliv och målinriktad blick. Hinder KAN uppstå absolut, men också en ännu bättre framgång än väntat KAN uppstå.

Att se hinder som utmaningar är också otroligt inspirerande. En hel del av det den inplanterade rädslan försvinner om vi byter vokabulär. Hinder är ju att ganska negativt laddat ord. Det antyder att något står i vägen. Utmaning däremot låter mer positivt. Det är något som man kan lära sig av, något man kan vara stolt att man har antagit och övervunnit och något som ger erfarenhet.

Nästa gång du tycker att det är svårt att ta dig dit du vill. Fundera på varför det känns så. Vad är det som håller dig tillbaka? Förmodligen har du fastnat i den där slemmiga saccosäcken av "tänk om"-hinder som i de allra flesta fall är skapade av dig själv. Förvisso ganska bekvämt men man kommer ingenstans om man hänger i den och kom ihåg att medvetenhet är första steget till förvandling.

Så försök även du att etablera en slags icke-relation till hinder och ta dom som utmaningar allt eftersom dom kommer.

OM dom kommer, vill säga.

Jag älskar dig inte...

Läser denna just nu och UPPRÖRS

Återkommer senare när den är färdigläst

Picknik på mitt lilla berg här i Majorna

Midsommardagen till ära så bjöds vi på strålande solsken här på västkusten idag.

Vad kan vara mer avstressande och härligt då än att packa ner kaffe till mig, vatten till Svante och bullar till oss båda och gå på picknik i det gröna.

Jag meditarade i solen på en klippa och Svante under ett träd.  Han tyckte det var för varmt i solen. 

Vi har ju ungefär samma frisyr jag och min busiga lilla byracka. Skillnaden är bara att han har den över hela kroppen så det är väl förståeligt att värmen blir mer påtaglig för honom

En toscabulle till mig och en pistagebulle till Svante

Som om inte lyckan vore fulländad som den var så gjorde jag också världens fynd på vår lilla utflykt. Jag är nämligen galet förtjust i gamla rostiga grindar och är på jakt efter en dubbelgrind som sänggavel.

 Nu hittade jag dock inte en dubbel men väl en enkel rostig, sliten och urvacker gammal grind som någon glömt sedan länge. Den här ska jag nu försöka få ner från berget utan att slå ihjäl mig fullständigt. Får ta och flirta med någon otroligt stark man som kan hjälpa mig med detta ;) Lägger man huvudet på sned och blinkar lite försiktigt med ögonfransarna brukar det mesta funka. Tänk så snygg den kommer att bli som dekoration här hemma. Älskar kontraster och en gammal rostig grind är en urskön kontrast till det övriga möblemanget

Nytt verk från målarverkstaden...om kärleken till sig själv...

Så har då en ännu en skapelse från min målarhörna fått se dagens ljus

Älskar när kreativiteten tar fart och jag kan glida lite tjusigt på vågen

av skapande. Jag blir så mycket mig själv när jag får måla mig lycklig.

Min tanke med den här målningen är en känsla av att befinna sig mitt i livet och våga lita 

på att KÄRLEKEN finns i oss själva

Finns i endast ett originalexemplar

 21 x 30

Blandteknik

Maila om du är intresserad

emma@livskrafteremma.com

I midsommarnatten väntar kärleken runt hörnet

 Så har då midsommarnattens magi åter lagts till handlingarna och svenska somriga festligheter har bytts ut mot midsommardagens lugn som smeker sig in över morgonen. Jag har spenderat dagens första promenad utmed havet och insupit försiktiga morgonvindar, havsdoft och åsynen av vita segelbåtar som vilade intill kajen. En danmarksfärja gled iväg mot nya äventyr och jag och min lilla hund vinkade åt ett par finklädda och förväntansfulla barn som ivrigt viftade på däck.

Midsommar är ju för oss svenskar en ganska mytomspunnen och historierik högtid. Kanske framför allt för oss dalmasar som firar midsommar de luxe, oftast i dagarna tre. En sed som vi bär med oss från urminnes tider är ju att plocka sju sorters blommor under midsommarnatten och lägga under huvudkudden för att sedan drömma om vår tillkommande käresta. Lite roligt kan jag tycka. Förmodligen bara en skröna sedan tiden var ugn och oskyldig. Jag tycker ändå att det är lite romantiskt härligt att smyga omkring över åkrar och ängar iklädd midsommarfina och sommarvita finkläder och plocka sju olika sorters blommor med spänd förväntan i fickorna.

Det här tar mig osökt in på det här med den tillkommande käresta och hur man gör för att hitta Mr eller Miss Right. Jag ar en fin vän som har haft lite otur just nu med att hitta den rätte och hon är självklart inte unik i det hänseendet. Det är många som mer än gärna vill hitta den där stora passionerade kärleken, trogna lugna livsvännen, roliga sambon som förgyller vardagen eller själsfränden som berikar livet och ger glans åt dagarna här i livskarusellen.

En sak som slog mig var att många gånger famlar vi omkring och vet inte riktigt vad vill och greppar lite på måfå i luften istället för att rent målmedvetet styra skutan åt rätt håll. Med det menar jag att om vi börjar med att sluta fokusera på ALLT och istället börjar göra en selektering redan här och låter blicken och fokus enbart styras mot det vi VILL ha i längden. Första steget är att sätta sig ner och göra en lista över de egenskaper vi vill att vår käresta ska ha. Var inte snål eller försiktig här utan ärlig och generös mot dig själv och specificera upp allt som attraherar, gläder, lugnar och berikar dig i livet. Exempel kan vara:

Humoristisk

Glad 

Romantisk

Filosofisk

Smågalen

Generös 

Varm

Ja listan kan ju göras hur lång som helst men bestäm dig för ungefär sex stycken egenskaper som känns viktigast.

Nästa steg är nu att utveckla dessa egenskaper hos dig själv. För det är faktiskt där det börjar. Om du ska hitta någon som har de här egenskaperna krävs det att du "attraherar" det till ditt liv. Skapa livsverket genom att börja hos dig själv. Det här är också ganska kul och intressant och se hur långt man själv kan ta sig mot målet att bli den man vill vara. Så från och med nu kan vägen mot den stora kärleken inte bara vara intressant, den kan också ge dig en bättre självkänsla och relation till dig själv under vägen. 

Glad midsommardag på Er alla goa och lycka till med kärleken oavsett om ni redan har en hjärtevän eller snart kommer att hitta den stora kärleken.

Bara en liten tanke i största allmänhet sådär

Jag tror att livsnyfiken är en slags deafult-setting på mig och min rastlösa personlighet. Jag besitter en inneboende yvighet som gör mig gäspande trött på det mesta som pågått mer än en kvart av mitt liv. Självklart överdriver jag en aning nu. Men jag kan nog med handen på hjärtat erkänna att jag tröttnar fort och jag är en igångsättare och en "doer" men kanske inte lika bra på att hålla ut och färdigställa saker. Att överdriva en aning är, som sagt, också något jag har en benägenhet att göra. Jag tycker om att krydda livet med lite extra svängrum. Svart låter så ofantligt mycket tristare än kolsvart och ordet kul låter så snävt och trist jämfört med galet roligt och ashäftigt.

Andra utmärkande personlighetsdrag som jag har är glad, smågalen, passionerad, konstnärlig, djuplodande, filosofisk, humoristisk, empatisk och onödigt morgonpigg. 

Ibland är det så intressant att låta tankarna virvla runt just det här med personligheter och vad det är som gjort att vi är dom vi är och att vi gör det vi gör. Förmodligen inverkar arv, gener, umgänge, prägling, plats i syskonskara, yttre distraktioner  m m.

Livet är en gåta och jag älskar att man liksom aldrig hittar svaren på de existensiella frågorna för då kan jag fortsätta att vara livsnyfiken, ifrågasättande och mer än lovligt intresserad av mänskligheten

Ibland...

...läser man något som kommer in under huden och bygger bo. Det HÄR är skrivet av en av mina fina bloggvänner. Berörande sårbarhet om Gustaf Kjellvanders bortgång och tårarna ville inte längre hålla sig tillbaka hos mig. Gråta är nyttigt för själen.

Macadamia nötter, Tao enligt Puh och ett par fina skor för nakna sommarfötter

....det var vad som blev resultatet av dagens lilla shoppingrunda på väg hem från jobbet.

När jag var på affären idag så tjuvlyssnade faktiskt jag på två damer som samtalade om en "lat" väninna som hellre satt i rumssoffan med fötterna på bordet och läste böcker än dammsög och "gjorde rätt för sig" som de kallade det. Det.startade mina tankar på huruvida vi människor är lata eller ej och vad vi gör av och med våra liv. Jag är ju till naturen en ganska lat person och jag är t o m nöjd med det. Eller jag har i alla fall accepterat mig själv som en icke högpresterande person som mår bra av stillhetens lov, njutningsbara stunder och att jag inte  har några som helst problem med att läsa böcker, måla tavlor och skriva poesi trots att sängen är obäddad, golvet hund-hårigt och stryktvätten skapar ett mindre Mount Everest på kistan i sovrummet

Förmodligen har det att göra med att jag ÄLSKAR livet och allt roligt som berikar mina dagar. Jag har liksom inte tid att använda min livstid till energislukande tråkigheter som får själen att kvävas. Jag tror att många städar, sorterar och arbetar mot perfektion för att prestera och därigenom känna sig nöjda med sig själva. Jag tror också att många tillåter inte sig själva att "bara vara" förrän man först har skapat en motvikt av prestation som balanserar det hela. Så onödigt dumt och slöseri med liv. Livet är här och nu och jag ägnar minsta möjliga tid till att göra sånt som jag inte utvecklas, berikas och gläds av.

Nej, jag väntar tills lusten infinner sig ( för den gör faktiskt det ibland)för då går det både smidigare och snabbare dessutom. Måhända får det några besökare att rynka på näsan emellanåt men I couldn´t care less, faktiskt. Det här är mitt hem och mitt liv och man får ta min mig och min borg som vi är helt enkelt.

Nej nu blir det kaffe latte med gräddtopping, macadamia nötter och ett glas rött. Sen kanhända lite målning i mitt nya akvarellblock och efter det lite nattlig läsning ur Tao enligt Puh

Jag älskar L I V E T och att vi kan välja hur vi vill måla vårt livsverk. Med stora färgsprakande penseldrag eller med små försiktiga blyerststreck.  Men du, det kan inte säga för många gånger - Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Vill passa på att tipsa om en UNDERBAR låt som jag självklart älskar från första till sista ton...mmmm
Bruno Mars med The lazy song

Följ länken, lyssna, lär och njut
http://www.youtube.com/watch?v=fLexgOxsZu0

Puss och Kram

En bild och poesikomposition

Jag vill måla dig en tavla där andetag knyter himlen intill oss

Jag vill måla dig en värld som lyfter rädslor ur

Ingen kan förmodligen förstå 

men vad spelar det för roll när världen doftar kärlek 

och månen viskar en hemlighet om liv
Lyssna hur allt har en puls

Lyssna hur allt....

/Emma

Att dansa sig fram genom livet

Att våga ha skoj är livet när livet är som bäst. Att våga göra det som är berikande, kul, livsbejakande och sprittande inspirerande även mitt i vardagen. Vardagen är tyvärr synonymt med tråkighet i vår kultur och vi är ganska dåliga på att njuta. Det blir lite som en självuppfyllande profetia. Vi målar våra vardager med en grå smetig vardagsmassa och går mest omkring och väntar på semestern och helgen

Visst behöver vi ha tråkigt för att få en balans och perspektiv till det vi kallar roligt och kul men vi ska inte kämpa, bita ihop och "överleva" oss genom livet.

Är det verkligen meningen att varje vardag gå till ett jobb vi vantrivs med därför att det är ett i folkmun kallas ett "bra jobb". Är det meningen med livet att det ska kännas tungt när väckarklockan ringer och vi ska välkomna en ny dag ? Är det verkligen meningen att vi ska tycka att det är BRA när arbetsveckan gått fort ? Gått fort för att vi ska komma närmare vad då ? Graven ?

Någon vis man sade så  klokt "Livet är det som pågår medan vi är sysselsatta med annat"

Nej hör upp mina fina medmänniskor. Lyssna på ordet V A R D A G. Det står ju faktiskt var - dag. Alltså varje dag. Det betyder ju i sin tur de dagar vi får som en gåva och som sen skapar livsverket LIVET. De här dagarna som vi tycker är tråkiga och genomlevda är vårt liv. 

Börja med att göra den här måndagen helt härlig. 

*Ta med dig en favoritkopp hemifrån och drick ditt kaffe i på jobbet. 

*Plocka några blommor och sätt i en vas på ditt skrivbord eller på bordet i fikarummet. 

*Ge 5 personer sköna komplimanger för det kommer inte bara att glädja någon annan det kommer också att glädja dig att få skapa goda ringar på vattnet. 

*Skriv ett fint meddelande till dig själv och stoppa ner i plånboken som en påminnelse om ditt personlig värde. *Klä dig i de kläder som gör dig genomglad, och gärna i färg för det påverkar dig mer än du tror (det kan jag gå in närmare på en annan gång)

*Ta pauser och gå in på toaletten och meditera i två sköna minutrar, för det förankrar dig i dig själv.

* Försök gå ut i friska luften och få dagsljus under lunchen

* Se på allt fantastiskt du faktiskt har att vara tacksam för i livet. Tacksamhet är den största tillgången för om vi har förmågan att se det stora i det lilla är vi alla rika nog att bli lyckliga här och nu

Trivs du absolut inte på ditt jobb har jag bara ett råd - BYT. Det finns alltid andra arbeten att få om vi bara vill. Vänta inte till imorgon eller nästa månad eller om ett halvår eller på att tillfälle ska dyka upp. Gör slag i saken här och nu. Om vi går för länge i invanda obekväma livsbanor blir vi till slut blinda för möjligheter och vi missar chanser som både kommer och passerar. Vi fastnar ofta i att det är så svårt att få ett nytt jobb men ärligt alat är det lika lätt som svårt. Ellerhur?

Arbeta med det som tar fram den bästa sidan hos dig själv. Det tjänar både du, samhället och dina medmänniskor på. Kom ihåg att framgång är inte att klättra på en karriärstege. Det är att göra det man själv vill och att leva sitt liv på sitt eget sätt, oavsett vad det innebär.

Så sammanfattningsvis vill jag säga att vi kan välja att göra våra dagar till vackra livsstunder som skapar ett liv vi kan vara nöjda med när sen blickar tillbaka.

Ha det gott och kom låt oss dansa oss genom livet - det blir liksom lite roligare då

Lyckogener

Ni kanske alla känner till att serotonin är kroppens egna och lyckohormon. Det har till uppgift att balansera våra känslor och styr  bland annat vårt välmående, hunger,glädje irritation, ilska, livslust mm. Serotonin brukar även kallas för vår egen "lycko drog" eftersom höga halter får oss att må bra och känna oss tillfreds med tillvaron. 

Nu har forskare kommit fram till att vi även innehar en gen som kallas 5-HTT. Den spelar en viktig roll för själva transporten av serotonin, som faktiskt är en av hjärnans mest betydelsefulla signalsubstanser. Vid depression är serotoninsystemet stört och flera antidepressiva läkemedel verkar genom att blockera 5HTT. I Lund studerar en forskargrupp vad detta betyder för depression, självmordsförsök och personlighetsegenskaper. 5HTT finns i två olika varianter, nämligen kort och långa

Forskarvärlden har länge känt till att ärftliga faktorer spelar roll vid depression och självmord. De olika varianterna av genen för 5HTT har undersökts, men några tydliga samband har tidigare inte kunnat påvisats förrän nu.

Ett genombrott kom för några år sedan när ett forskarpar i London också tog in stressande livshändelser, som att mista en nära anhörig eller bli av med sitt jobb. Det visade sig då att de som hade den korta varianten av genen löpte betydligt större risk att drabbas av depression än de andra i studien.

Detta innebar lite av en revolution på området. Tidigare visste man dels att det fanns en ärftlighetsfaktor, dels att belastande livshändelser ökade risken för depression och självmord. Men nu hade man för första gången identifierat bestämda gener som samspelar med miljöfaktorer

Man fann att de personer som har den långa 5HTT-genvarianten, som är kopplad till lägre sårbarhet, hade blivit utsatta för fler belastande livshändelser än de som har den korta sårbara varianten. Det talar för att den långa genvarianten har en skyddande effekt, då den kräver fler belastande livshändelser för att man ska drivas till ett självmordsförsök

Intressant...undrar just om man har långa eller korta 5HTT-gener

Ibland...

...snor jag min mans glasögon för att känna in om jag passar och trivs i svarta bågar...

... och ja, jag tror nog att det får bli ett par svarta brillor som får pryda min nuna framöver för mina trista stålbågar börjar kännas riktigt tråkiga nu kan jag meddela.

Happy lördag på Er alla stjärnor

Frihet är...Öppna Dig för Din visdom

Just nu läser jag en bok av Brandon Bays. En av vår tids kanske mest innovativa och dynamiska lärare inom personlig utveckling. Uppfinnare och utvecklare av "Resanmetoden" som handlar om att hela sig själv genom att gå till botten med mentala och själsliga blockeringar som kan ligga till grund för fysiska och psykiska åkommor. Hennes första revlutionerande bok "Resan" var helt outstanding bra enligt mig och jag sträckläste den på en bilresa hemfrån Österlen en sommar. Den handlade om hennes egen helt ofattbara "resa" där hon botat sig själv från en stor tumör i magen. Ni som inte läst den säger jag bara GÖR DET. Den bevisar att tankens kraft är enorm och att vi genom att ha en mer holistisk syn kan bota oss från sjukdomar och inte bara dämpa symtom på det sätt som den traditionella västerländska sjukvården ofta gör.

Den här senare boken heter alltså "Frihet är...Öppna Dig för Din visdom" och är upplagd på ett helt annat sätt. Jag har inte läst ut den för det är en sådan bok som man vill ta bit för bit och sedan applicera på sig själv och smälta in innan man intar nästa kapitel.

Ett utdrag ur ett kapitel om kärlek lyder så här :

Det stämmer att kärlek inte är lågmält resonerande till sin natur. Det måste finnas en vilja att om och om igen öppna sitt hjärta på vid gavel, för kärleken är så kompromisslös att den faktiskt kräver precis allt. Vi kan inte hålla tillbaka något för kärleken : vi måste vara villiga att offra allt i elden, även om det krossar vårt hjärta, även om vi förstörs av kraften och vidden i dess skönhet så måste vi vara villiga att låta oss utplånas av kärleken. För det är när vi offrar hela vårt jag till kärleken som vi faller, och det är i det fallet som vi får vingar och blir fria att sväva totalt omsluten av kärlek.

Så vackert förklarat om de enkla spelregler som gäller i ren villkorslös total kärlek. Jag älskar att förlora mig i sådana här böcker emellanåt. Är den lite flummig då ? Ja den är ibland lite glorifierad och amerikaniserad men ändå bra och man kan ju som vanligt välja ut guldkornen och lämna resten därhän. Allt är ju inte guld som glimmar. Men den här boken glimmar mestadels och jag kan rekommendera den till sommarens hängmattehög av läsvärda böcker 

Tvätta dig om hand och nos och du blir vacker som en ros

Jag är allt lite svag för sådär lagomt smålarviga saker som gör mig glad i själen. 

Ett inköp som gjorde mig barnsligt glad idag var den här tvålflaskan som innehåller TVÄTTÄKTA KÄRLEK minsann. Så härligt att få börja dagen med att tvåla in sig i kärlek. Vad kan vara bättre liksom ?!

Även jag får ibland fråga mig vem jag är och var jag är på väg

Ibland är jag så uppe i farten av vanlighet att jag inte ens märker min egen anpassning. Jag anpassar mig till något jag inte ens är en del av. Jag försöker vara en del av...ja av vad då ? 

Jag behöver hållbart tänkande som går i samklang med hon som är jag. Jag behöver utrymme för den unikitet som får mig att glittra i min egen karisma. Måhända låter det en aning pretto och kanske i flummigaste laget men jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag bär alltid ett slags utanförskap i min mentala ryggsäck och det är den som jag lärt mig att leva med och att leva UTAV eftersom det är i den min personlighet mynnar ut.

Det var när jag första gången insåg att jag är annorlunda, jag tänker annorlunda och jag har en tendens att liksom inte riktigt "passa in" som jag hittade hem och kunde landa i den självkänsla jag har idag. Jag är inte riktigt som alla andra och det är helt ok. 

Ibland går jag dock vilse i vardagen och låter stressen leda mig in i en fålla som gör mig obekväm och jag kan komma på mig själv med att försöka vara "oannorlunda" för att anpassas in i samhällsmallen. Jag går alltså utanför mig själv i jakten på easy way out of problems. Lite där är jag nu mina vänner. Stressen har ett grepp om min egen värdighet och jag gör saker som mina värderingar slår bakut inför. Försvarsmekanismen går in för att försöka väcka mig och få in mig på rätt väg igen. Det märker jag genom trötthet, irritation, oro och falsk marknadföring av mig själv. Men mest märker jag det nog genom den ensamhetskänsla som rinner genom mina vener eftersom jag vänt ryggen åt det jag tror på. Jag går åt fel håll helt enkelt.

Tack gode någon för att jag lärt mig tyda mig själv och tecknen på felhantering av själen. Tack någon för att vi alla har rätt att vara dom vi är och för att varje ny dag är en ny möjlighet att börja om. Vi är inte menade att alla stöpas i samma form och anpassas till en kall värld fylld av stress, prestation och plastig falskhet. Vi är sköra varelser som är menade att blomma ut i vår egen magiska och personliga glans. Världen blir ett vackrare hem att leva i då.

Så tillåt dig att vara den DU är. Dansa i solnedgången, cykla planlöst hit och dit över långa somriga cykelvägar, gå upp så sent du kan och strunta i att fixa håret och sminket för du duger exakt som du är, sätt stopp när du känner att man kör med dig på jobbet, baka dinkelfrallor på natten med öppet fönster och sommarfåglar som ackompanjemang. ja gör sånt som är du och strunta i hur det verkar eller ser ut. Livet är på tok för kort för att levas efter någon annans utstakade, stela, snäva och trista livsregler. Your life = Your choises.

På det ämnet har jag också skrivit en dikt för ett par år sedan som beskriver lite hur det kan kännas

Så står jag då här
precis mitt emellan
blottade bröstben
och himlens början
men ensam är inte stark
bara själv
så jag måste gå nu

jag vill sitta här
i mitt fönster mot universum
långt ifrån skilda vägar
och snäva synsätt

men det finns något vackert
i händer
jag förälskar mig i händer
som vågar hålla mig när jag faller
för jag faller
handlöst
genom tiden

det finns träd
som bär dina namn
och glaslika dagar
som sjunger avlagda sånger
som ingen längre minns

i erotisk rörelse
möts längtande själar
smälter samman
till mjukhetsvarm evighet
ett himlavalv från nu

och sommarens första blomma
den ska jag plocka
för kärleken
för mig
och för allt vi är
och för allt vi inte är
tillsammans


/Emma

Och du vackra, du kommer väl ihåg att tala om för din spegelbild att du är el fantastico, för det är du.
Alltid. 

Finn fem fel...eller (not)

Allt du fokuserar på och söker efter kommer du att finna på ett eller annat sätt

Så söker du fel kommer du att finna. Så enkelt är det.

Söker du sjukdomar hos dig själv hela tiden så kommer du att bli "sjuk". 

Åtminstone rent hypokondriskt och psykosomatiskt.

Söker du människor som tycker illa om dig så kommer du även att finna dessa 

och ge dom större plats genom att du fokuserar på just dessa människor.  

Söker du misslyckanden kommer dessa också att uppträda mer frekvent i ditt liv. 

Framför allt genom den självuppfyllande profetia man lever efter när man väl

fastnat i fel tankebanor.

Nej, sök det vackra i dig själv och livet istället. Vi bär alla skönhet på olika sätt.
Dessutom är det ofta det som är lite avvikande som är spännande och intressant.
Tycker du att din stora näsa är ett "fel" så blir den ett fel. Bestämmer du dig
för att din härliga utstrålning i kombination med din karaktäristiska näsa
skapar en annorlunda och skön människa så ÄR det så. 

Visst kan vi alla drabbas av sjukdom men lägg fokus på det friska i dig och 

tillåt det växa så är chanserna större att du förblir friskare. 

Visst finns det alltid människor som tycker illa om oss men skit i dem och
njut av dom som älskar dig och ger energi istället

Så kontentan - sök vad du vill - du kommer att finna det :)

Ha de´

Ett litet bildcollage över min soliga söndag här mitt i livet

Det är något visst med västkusten...havsdoft...saltvatten. Det är min vardag nu för tiden och jag bara älskar att jag vågar leva min dröm.

Och när jag ändå berör ämnet vill jag fråga  - lever du din dröm eller står dina drömmar på väntelistan inför en framtid?

Skira slöjmoln som rör sig försiktigt ovan en kuliss som består av vacker horisont och segelbåtar som seglar fram över stilla vatten. Naturlyrisk skönhet som får mig att andas lugnare och mer harmoniskt

Klippor...bara fötter...lata dagar...

Sötungen min, som är sötast på den här sidan ekvatorn

K Ä R L E K

Ett gott kallt glas som fuktar strupen när den sommarvarma kvällen omsluter mig 

Det ska va gött och leva...annars kan det kvitta. (hade inte kunnat sagt det bättre själv)

Ha en fin söndagkväll

Du är värd din egen kärlek och respekt

Om vi inte älskar och accepterar oss själva så som vi är 

kan vi heller inte ta emot bekräftelse från andra

Så ta dig själv i handen mentalt och känn kärlek och respekt

inför dig själv och allt du faktiskt är och står för

Det är du ALLTID värd. Jag lovar

(O)lagom

Om jag ska förklara mig själv med några utvalda ord så blir det inte med ordet "lagom". Jag tror att jag har något slags inneboende motstånd mot allt som är L A G O M. Det känns för mig både tillrättalagt, avkapat, anpassat och jäkligt beige. Alla vet förmodligen vid det här laget att ordet lagom existerar inte ens i det engelska språket. Det finns alltså inte ens en möjlighet att översätta.

Nej det är nog bara här i mellanmjölkens land som vi gillar att göra en helgardering och vara svenskt lagom på alla sätt och vis. Att enligt Jantelagen inte sticka ut för mycket. Det är självklart inget fel i det. Vi gör alla våra val. Men för MIG personligen har det kommit att bli ett ord jag försöker att använda så lite som möjligt.

Kanske därför att jag är galet förälskad i starka, sprakande glada färger på kläder, jag beundrar män som Di Leva som går i kjol och kaftan, jag tycker om människor som "spökar ut sig" lite just bara för att dom känner sig vackra då, jag blir glad av de största och mest o-lagoma bakverk och glassar som universum har att erbjuda, jag fascineras av de som vågar stå upp för en helt galen värdering och åsikt även när omgivningen inte delar detsamma, jag njuter av inredning som passerat gränsen för välpolerat och formmässigt tillrättalagt för länge sedan.

Ett annat exempel är den störtsköna färgklicken "Röda Sten"som vilar intill havskanten här i Göteborg. Den ligger där som ett glödande klot och bara gnistrar i all sin uttrycksfullhet. Den är självklart målad men jag kan inte låta bli att bli lika glad varenda gång jag passerar den på mina hundpromenader. Lite lagom "fel" sådär.

  Ja jag är nog lite av en PippiLotta Krysmynta Rullgardina Viktoalia Efraimsdotter Långstrump och det är helt ok för mig. Det här huset t ex som ligger i närheten av Röda Sten nere vid havet här i Göteborg är ett typiskt Emmahus som jag skulle dö för att få bo och leva i. Färgkombinationerna är så vackra och fönstren är alldeles för många men ack så vackert. Som ett smycke för sin gata.

Så min fråga blir idag - vem har egentligen i begynnelsen bestämt vad som är normalt och lagom? Var går gränsen och varför är vi så rädda för det som sticker ut och är galet annorlunda? Jag läste någonstans att "den onormale vet inte om att han är det förrän någon talar om det för honom" och tyvärr är vi jäkligt snabba på att tala om det, dock inte FÖR den onormale utan vi talar OM den onormale bakom ryggen till andra och förminskar denne en aning för att själva hamna i en bättre och mer lagom position.

Nja gott folk jag köper inte riktigt det. Låt alla vara de unika varelser de är och låt dig berikas av mångfald och personlighet som spretar åt alla håll

Att måla är att leva utanpå det som känns inuti

...för mig är det i alla fall så. Självklart är det inte så för alla skapande kreativa konstnärer. Vi har ju alla vårt eget lilla förhållande till vår inre kreativitet. Mitt handlar om att förmedla och sätta färg på tankar, känslor och upplevelser. 

Den här morgonen började redan innan mina kvarter börjat vakna. Jag slog upp mina gröna redan vid 05.00 och öppnade fönstret och tog in morgonen. Doftade på det nyvaknade utanför mitt fönster och lyssnade på fåglarna som redan börjat sjunga sina generösa serenader. Den känslan paketerade jag i en himlamålning som dansade fram över mitt akvarellblock idag. Frihet, samhörighet och universell gemenskap. För den som känner sig sugen på en himlamålning så kostar den här originalmålningen endast 650,- (och då väljer du text själv)

 Svante är som vanligt mitt härliga sällskap och åskådare när jag målar.

Jag ska inte bara måla och skapa den här gudabenådade 5-ledigheten. Jag ska läsa böcker, promenera, lyssna på vindarna, umgås med nära och kära, njuta av stillheten. Men framför allt ska jag vara klocklös. Jag har nämligen gett mig själv klockförbud eftersom jag bara vill gå på känn och inte vara så styrd av tiden och andra kontrollerande störningsmoment och yttre distraktioner.

Nu ska jag först skjutsa min minsta lilla dotter (som inte är så liten längre eftersom hon fyller 17 snart) till tåget eftersom hon ska vara borta från mamma i tre hela veckor. Opss, där blev jag tvungen att ha koll på klockan ändå så att hon inte missar tåget. Jaja men SEN ska jag vara klocklös så gott det går.

Tills vi hörs igen vill jag önska er en lat och störtskön dag

YES, idag har jag den här dagen i min hand och jag gör banne mig det bästa utav den

Jag tycker om juni och juni tycker om mig. På samma sätt som oktober, december och februari. Alla månader vi får uppleva är månader som är vackra och värda att fira. Varje säsong på året är en säsong att lära sig något nytt. Varje dag vi vaknar till en ny dag med nya möjligheter är en gåva värd att vara tacksam för. Vi glömmer så överjäkligt lätt att se det vackra och värdefulla i att finnas, att andas, att kunna välja och att ha möjligheter. Vi glömmer t o m att vara tacksamma för alla fina  människor vi har omkring oss. Inget av detta, mina vänner, är en självklarhet, inget av detta är en garanti inför imorgon.... men för just nu :)

Vi räds så mycket och oroar sönder så innerligt många dagar. Vi gräver ner oss i tankar som "tänk om det värsta händer" och "tänk om jag inte klarar av..." eller "tänk om det blir si och så" istället för att se YES, idag har jag den här dagen i min hand och jag gör banne mig det bästa utav den.

Kanske är den här dagen både full av jobb, saknar sol, brist på förmögenhet och är t o m vardagligt gråtrist i sin framtoning. Men du, det är ännu en dag av LIV, ännu en dag till vårt förfogande och vi vet att vi har den. Förgyll den, smycka den med skratt, tacka allt och inget för allt du har att vara tacksam för och skit i bristerna. Ju mer du är tacksam för desto mer får du att vara tacksam över. Så funkar universums oskrivna lagar, jag lovar.

Så skål och klackarna i taket denna härliga onsdagskväll i juni. Skål för LIVET och för att vi finns här och nu.

Måhända hurtigt i överkant...men du...det struntar jag blankt i. Så enkelt är det :)

Puss och kram