Om konsten att vara människa med allt vad det innebär

Det finns en myt om att vi människor som arbetar med personlig utveckling och coaching inte har några egna relationsrelaterade problem och lever ett felfritt liv. Att vi liksom är experter på det mesta. Nu kan ju jag bara prata om mig själv här förstås. Men jag är precis lika mycket människa, med allt vad det innebär, som ni och alla andra härliga människor som promenerar omkring här på jordskorpan. Jag stöter på patrull, jag faller ner i må-skit-dagar och jag får defintivt arbeta aktivt både med mig själv och mina relationer. Mitt förhållningssätt däremot har utvecklats enormt genom mitt arbete och genom alla möten med andra människor som jag har förmånen att träffa. Men att jag ibland kommer på mig själv med "handen i kakburken" och tycker synd om mig själv istället för att ta tag i saker och ting, det händer definitivt. Att jag gör saker som går emot det jag brinner för, det händer också om än inte lika ofta idag. Att jag dessutom "glömmer" att ta hand mig och mina inre behov händer tyvärr också. Skillnaden mot vad många andra kanske gör är att jag blir sällan kvar någon längre tid i dessa oönskade situationer idag. Jag har verktygen att ta mig ur det, gå framåt och ta tag i saker och ting eftersom jag vet att det är mitt ansvar att skapa mitt livsverk så som jag vill ha det. Jag blir naggad i kanterna och jag har trasiga stunder och dåliga dagar för det är ingredienser som ingår i epitetet att vara människa. Jag är ingen förnekare som vet och kan allt och lever ett fläckfritt liv. 

Jag lever som jag lär i mångt och mycket och jag LEVER med passion som bränsle men livet har uppförsbackar och motvind även för mig som för alla andra. Jag har ett öppet sinne och jag möter människor utan att döma och fördöma och jag tror det bästa om de flesta tills de eventuellt visar motsatsen. Jag försöker ha så lite fördomar det bara är möjligt och jag tror på det goda i människor. Det är något jag gör för att livet blir så fantastiskt mycket rikare då och om vi inte lever som MEDmänniskor och gör vad vi kan för att ta hand om varandra, blir vi ju syniska MOTmänniskor som lever i en evig tävlan och strid som tar udden av själva livsupplevelsen. Men det betyder inte att jag ÄLSKAR alla som beter sig illa emot mig eller att jag låtsas känna platonisk kärlek till allt som rör sig. Nej jag är inte sådan. Jag har svårt för inskränkta människor som är fullproppade av fördomar och ser världen ur en snävt egocentrerat och förminskande perspektiv. Jag har dock överseende med att vi alla är olika och jag lägger ingen större energi och engagemang vid att försöka omvända eller "frälsa" någon annan till mer kärleksfullhet och positivt tänkande om de själva inte vill. Jag ger av mig själv och hoppas att det kanske tänts ett litet ljus eller såtts ett litet frö men ansvaret för förhållningssätt det äger bara varje individ själv. Kanske kan jag influera någon genom min historia men "jobbet" måste man göra själv.

Jag tror på kärlek och att vi behöver hälla lite mer kärlek både i skolor, organisationer och i samhället i stort och det är min drivkraft. Jag lever fullt ut och njuter av livet så mycket och ofta det bara går. Jag älskar med hjärtat vidöppet och fascineras av hur mycket vi människor har att lära varandra. Men att jag lever ett perfekt och konfliktfritt  liv utan problem och att jag superexperten på det mesta det är en myt som härmed är lagd i graven. 

Någon som jag t ex är urkass på är att köpa julklapparna i tid före julrusch och annan hysteri. Ja jag är en sådan som varje år säger att NU ska här handlas klappar i god tid och i år blir det annorlunda. För att sedan, även detta år, komma på mig själv med att suckande virra runt bland alla skrikande barnfamiljer, svettiga pensionärer och arga medelålders par, och leta efter kloka klappar med eftertanke. jaja det finns väl någon slags charm i det också. Men nästa år, ja då ska jag minsann.....hrmpf.. :)))

Ha en fin lördag och kom ihåg att livet är en underbar resa som vi kan leva med nyfikenhet, passion och kärlek som bränsle.

Love