tisdag 18 december 2012

Är kärleken som sådan olycklig bara för att den inte är besvarad

Jag och min kärleksboll Svante "kungen av Majorna" Lindberg

I går hade jag ett synnerligen trevligt fikabesök av en kund i min ateljé. En kund som vill att jag skissar på illustrationer till hennes bok. En bok med en underton och sensmoral som går i linje med mina värderingar. Det är viktigt för mig att jag kan stå för texten i böcker som jag illustrerar. Mitt namn trivs bara att stå där innehållet har ett slags medmänskligt värde. Lite pretentiöst kan tyckas men det är bara så det är.

Nåväl den här kvinnan som besökte mig var en härligt intressant person som jag hamnade i värdefulla och substansfulla diskussioner med. Jag är rätt osvensk där och hamnar gärna och ofta i djupare diskussioner med människor jag inte känner. Jag växer av möten och det är livgivande att öppna sig för andra människors sagor, tankar och åsikter. Det jag vill komma till är att vi berörde ämnet villkorslös kärlek som hastigast. Det drog igång mina tankebanor och jag började fundera på vad VILLKORSLÖS kärlek egentligen är och om det finns någon sådan eller om det bara är en efterkonstruktion eller definering av något som nästan inte finns.  Resultatet av mina tankar är att jo visst finns det villkorslös kärlek. Självklart till våra barn (och då menar jag även till våra hundar eftersom Svante "Kungen av Majorna"Lindberg är lillebror i den här familjen) Den kärleken har inga villkor för att kunna leva och blomma. Den bara brusar, blommar och ÄR.

Sedan kommer min tanke till den oövervinnerliga kärleken som uppstår till en person oavsett om den älskar en tillbaka eller ej. Jag får många mail från läsare som upplevt eller upplever olycklig kärlek och som drömmer om villkorslös kärlek. Jag förstår dem absolut, men jag vänder lite på tanken för att få flera perspektiv. (typiskt mig) Om man har kapitulerat inför att man faktiskt har sitt livs kärlek i någon annan som i sin tur älskar någon annan och ändå har sitt hjärta brinnande för den personen är väl kärleken villkorslös på ett sätt. Den bara ÄR där trots att den s a s är olycklig. Då kommer min nästa fråga, är kärleken "olycklig" bara för att den inte är besvarad? Den man älskar älskar man väl. Oavsett. Och tänk vad fantastiskt om man kan stanna i känslan av eufori över att man kan uppleva kärleken i sin renaste form. Bara så. Att leva i den acceptansen utan att beröva den känslan med ett slags äganderätt som det innebär att känna besvikelse för att denna någon tillhör en annan. Att bara njuta av att man har kapacitet som människa att känna total kärlek. Ur den kärleken kommer så jäkla mycket kraft oavsett om den är besvarad eller ej, tänker jag. Det jag menar är att man plockar ur det man känner ur sitt sammanhang och bara välkomnar den kärlek man känner för en annan person och låter det stanna där.Punkt.  Varför kämpa vare sig för eller emot egentligen? Åter igen det man känner känner man väl oavsett om det är besvarat eller ej. Kärlek i sig är ju inte synonymt med ägande. 

Jag tänker på om det är möjligt att bara släppa kämpandet och låta kärleken flyga fritt i acceptansvindar och hitta kraften i att man kan uppleva det man upplever, utan att konstruera om något eller försöka styra om sig till ett annat håll. Självklart är det väl mycket lättare att säga än att i realiteten uppleva detta men ibland är det intressant att titta på saker och ting från olika håll. Naturligtvis är det väl inte heller sunt att fastna i någon annan och inte komma vidare med sitt eget liv men jag tror inte att kämpande är lösningen. Allt som vi krampaktigt försöker hitta lösningar på skapar bara blockeringar. Allt som vi accepterar och tackar för flyger fritt intill för att slutligen klinga av och försvinna eller finnas kvar som en del av livet.

Jahaja det var tankar som uppkom från ett kundmöte i min atelje en vanlig måndag i december. Jag älskar människor och kommunikationen däremellan, så är det bara

Var rädd om er och njut av tisdagen


15 kommentarer:

  1. Det här var perfekt att få läsa idag - för mig! Tack Emma för att du formulerade dessa kloka och värdefulla meningar. "Allt som vi accepterar och tackar för flyger fritt..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad om jag kan inspirera här och nu
      Kram och lycka till dig...who ever you are :)))

      Radera
  2. Mycket, mycket tänkvärt ♥ Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tusen tack Louise
      kram till dig

      Radera
  3. Jag tänker såhär: "olycklig kärlek" finns inte, utan är en motsägelse i sig själv. Kärlek och lycka/glädje är nämligen gjorda av samma sak. Om man är "olycklig" i sin "kärlek" så tror jag inte att man älskar, för kärleken är till sitt väsen ovillkorlig. Alltid. Det som brukar kallas "olycklig kärlek" är i själva verket ett beroende, en besatthet av en människa som man "måste ha för att kunna bli lycklig". Beroende är nämligen också till sin natur olycklig. Man "älskar" inte en människa bara för att man tänker på den jämt liksom man inte "älskar" cigaretter bara för att man jämt tänker på att röka. Man har blivit beroende av bägge och behöver sin drog för att kunna känna sig tillfreds med sig själv. Man "älskar" inte en människa bara för att man inte lyckas må bra/vara lycklig utan den. Det är bara ett tecken på att man lider av ett beroende. All riktig kärlek är ovillkorlig och innehåller bara glädje. Om man inte blir glad av att älska, så älskar man inte. Det innebär inte att man inte kan ställa krav i förhållanden. Man kan älska en människa ovillkorligt, men ändå sätta tydliga gränser. Typ "Jag älskar dig, utan villkor och av hela mitt hjärta, men eftersom du måste dricka en liter vodka om dagen känner jag att det är bäst att vi går skiljda vägar eftersom jag inte vill ha ditt destruktiva beteende i mitt liv. Lycka till i livet, jag älskar dig men hoppas att våra vägar aldrig mer möts." Så gjorde jag med mitt förhållande. Fast jag älskade ovillkorligt. Och det här är mina tankar om kärlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Selma Selma Selma....du delar verkligen mina tankar och jag är glad att det är fler som ser det som jag gör. kärleken är ju alltid ren och sann och fullständigt omöjlig att styra. Det man känner det känner man och den man älskar den älskar man. Sen kan omständigheterna göra oss mer eller mindre lyckliga men dom äger vi ju trots allt rättigheten att förhålla oss till så som vi själva vill. Vi väljer ju hur vi vill agera och reagera. Men kärleken i sin renaste form är ju bara sanning, glädje och ovillkorligt vacker.
      Tack för att du delar med dig. jag älskar när människor tycker till på min blogg
      kram
      Emma

      Radera
  4. Så tänkvärda ord, jag är i en sådan situation där jag känner kärlek för människor som inte alls finns i mitt liv dagligdags. Men den kärleken är inte olycklig. Men jag har aldrig tänkt tanken ut som du gjorde nu. Tack för det. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja visst är det en ganska fascinerande tanke. Att man kan känna ett lugn, en lycka och en tacksamhet att man har tillgång till dessa kärlekskänslor för en annan person oavsett om dessa är besvarade eller ej...ja man kan i alla fall itne säga att det INTE går att tänka och känna så
      Kramar till dig och tack för att du delar med dig
      E

      Radera
  5. Oj - en fritt flygande kärlek, så härligt :)
    För kärleken som inte är fri - är det kärlek då,
    egentligen?
    Jättebra tankar, som vanligt :)
    Ha det bäst i ditt kärleksfulla liv du fina :)
    Kram,
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja visst är det en härlig tanke
      kramar till dig
      E

      Radera
  6. Du är så klok. Kärlek till dig.
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack fina du. Det är stort med kärlek det ska så vara men det är sannerligen inte alltid lätt men vem har sagt att livet ska vara lätt egentligen
      Kramar till dig
      Emma

      Radera
  7. Ja du Emma, de där känslorna... Kärlek & hat, glädje & sorg osv. Jag fick uppleva den där sanna villkorslösa kärleken för första gången för snart två år sedan mitt i livet... Då blev det ingen praktisk vardagsrelation då hon valde att behålla sin man. Precis som du säger är inte kärleken olycklig för det. Vi äger bara vår egen kärlek, aldrig någon annans. Men kärleken går inte att hindra. Den bara uppstår - så ren. Kärleken måste få transporteras fram och tillbaka mellan hjärna, hjärta och mage. De sanna kärlekarna kommer för alltid att finnas kvar som en del i hjärtats perennträdgård. Låt dem inte stanna i hjärnan som din Zahir. Just nu känner jag att ju mer jag spenderar ur mitt villkorslösa kärlekskonto, ju mer växer kontot... Just nu känner jag energi mellan hjärtan, sen vad det blir i praktiska livet vet ingen... Darins - Nobody knows, dansar jag till på hög volym nu för mig själv här i vardagsrummet. När jag får träna hela min kropp med löpning, styrketräning, tai chi och meditation - då blir jag glad. När jag får äta näringstät enkel mat utan innehållsförteckning - då blir jag glad. När jag ger mig en god nattsömn - då blir jag glad. Men visst önskar jag att kärleken blir ömsesidig och landar i magen och tänk att få vakna upp tillsammans med den man älskar och få dela sina ögonblick i den enkla vardagen oavsett om det är julafton, en fredag i november eller en tisdag i mars...

    Önskar dig Emma och alla er andra en fridfull övergång mot ljuset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är som sagt sannerligen inte lätt med kärlek ....eller jo det är ju det det är egentligen. Det är nog vi arma människor som gör det mycket svårare än vad det egentligen är. Vi komplicerar det av rädslor och oro för det som är större än oss själva
      Ja att ta hand om sig själv och älska sig själv villkorslöst är ju ändå det viktigaste och det som gör de största insättningarna på kontot så att man sedan kan investera så mycket att hjärtat brinner
      Kram och tack för tankar
      Emma

      Radera
  8. Här landar jag i samma tankar som jag själv har kring kärleken.

    Mycket fint skrivet.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera