(Kul)tur-tantens bekännelser

Ibland blir jag fullständigt hög av kultur. Idag hade jag nämligen möjlighet att få ta del av Göteborgs Konstmuseums utställning om och med August Strindbergs egna foton och målningar. En guidad visning med ny kunskap om den gamle kontroversiella skalden som jag inte hade en aning om. 

Jag konstaterade på vägen hem därifrån att jag måste verkligen fötts till den här märkliga världen med syftet att vara en KULturtant. Någon som i tidernas begynnelse skapade vårt språk måste ha tänkt att det skulle definiera KUL-turer som berikar människosjälen när man uppfann ordet kultur.Tror inte ni också det?

Jag ÄLSKAR kultur. I admit. Det är som om min puls stabiliseras, min andning blir märkbart förbättrad, mina ögon glittrar och jag vill fånga hela världen i min famn när jag får frottera mig med kulturmänniskor, konsten, skapandet och framför allt alla otroliga tankar och funderingar som kommer med detta fenomen.(jaja jag överdriver och kryddar lite, men det är lite av mitt signum och det borde ni lärt er vid det här laget)  Jag tror att det handlar om min kärlek till alla dessa konstnärer som helt modigt vågar vistas utanför dessa omtalade komfortzoner som det innebär när de skapar sina verk utifrån inneboende inspiration och drivkraft. Jag tror att konst ofta handlar om ett sökande efter eventuella gränsdragningar som man naturligt inte bär inom sig. Eller något åt det hållet i alla fall. 

Strindberg var definitivt en sådan gränssökande person och konstnär som ständigt sökte gränser genom olika konstformer. Det cirkulerar ju enormt många sägner om denna speciella man och vi kan ju egentligen bara att välja att tro på vilka vi själva anser bära mest sanning och vilka som vuxit fram med åren och i takt med hans enorma popularitet. Visste ni att det t ex gick 60 000 personer efter hans begravningståg när han hade gått bort. Det var astronomiska antal för den tiden kan meddelas. Så att han var en kontroversiell och populär person redan då, det råder det inget som helst tvivel om i alla fall

August Strindbergs oljemålning från Göteborgs Konstmuseums utställning

Nu ska jag ladda ner Strindbergs antifeminsitiska och otroligt omtalade novellsamling "Giftas" på Storytel och lyssna på parallellt med att jag läser Caitlin Morans hysteriska nutida feministbok de luxe. Haja kontrasten som nästan går att ta på. Kanske ska tillägga att jag inte tillhör kategorin som kallar mig feminist eftersom jag anser att det är lättare att nå jämlikhet om vi slutar se varandra i genusperspektiv. Jag ser oss hellre ur ett människoperspektiv oavsett om det gäller jämlikhet, sexuell läggning eller könskvotering Ops... halkade ifrån ämnet nu igen. Typiskt mig när jag blir lite exalterad. 

Nu ska jag inmundiga lite grönsakaspaj med getost och curry minsann. Inte fy skam en dag som denna. Livet är en njutning, om man vill

Love