torsdag 27 december 2012

(Kul)tur-tantens bekännelser



Ibland blir jag fullständigt hög av kultur. Idag hade jag nämligen möjlighet att få ta del av Göteborgs Konstmuseums utställning om och med August Strindbergs egna foton och målningar. En guidad visning med ny kunskap om den gamle kontroversiella skalden som jag inte hade en aning om. 

Jag konstaterade på vägen hem därifrån att jag måste verkligen fötts till den här märkliga världen med syftet att vara en KULturtant. Någon som i tidernas begynnelse skapade vårt språk måste ha tänkt att det skulle definiera KUL-turer som berikar människosjälen när man uppfann ordet kultur.Tror inte ni också det?

Jag ÄLSKAR kultur. I admit. Det är som om min puls stabiliseras, min andning blir märkbart förbättrad, mina ögon glittrar och jag vill fånga hela världen i min famn när jag får frottera mig med kulturmänniskor, konsten, skapandet och framför allt alla otroliga tankar och funderingar som kommer med detta fenomen.(jaja jag överdriver och kryddar lite, men det är lite av mitt signum och det borde ni lärt er vid det här laget)  Jag tror att det handlar om min kärlek till alla dessa konstnärer som helt modigt vågar vistas utanför dessa omtalade komfortzoner som det innebär när de skapar sina verk utifrån inneboende inspiration och drivkraft. Jag tror att konst ofta handlar om ett sökande efter eventuella gränsdragningar som man naturligt inte bär inom sig. Eller något åt det hållet i alla fall. 

Strindberg var definitivt en sådan gränssökande person och konstnär som ständigt sökte gränser genom olika konstformer. Det cirkulerar ju enormt många sägner om denna speciella man och vi kan ju egentligen bara att välja att tro på vilka vi själva anser bära mest sanning och vilka som vuxit fram med åren och i takt med hans enorma popularitet. Visste ni att det t ex gick 60 000 personer efter hans begravningståg när han hade gått bort. Det var astronomiska antal för den tiden kan meddelas. Så att han var en kontroversiell och populär person redan då, det råder det inget som helst tvivel om i alla fall


August Strindbergs oljemålning från Göteborgs Konstmuseums utställning

Nu ska jag ladda ner Strindbergs antifeminsitiska och otroligt omtalade novellsamling "Giftas" på Storytel och lyssna på parallellt med att jag läser Caitlin Morans hysteriska nutida feministbok de luxe. Haja kontrasten som nästan går att ta på. Kanske ska tillägga att jag inte tillhör kategorin som kallar mig feminist eftersom jag anser att det är lättare att nå jämlikhet om vi slutar se varandra i genusperspektiv. Jag ser oss hellre ur ett människoperspektiv oavsett om det gäller jämlikhet, sexuell läggning eller könskvotering Ops... halkade ifrån ämnet nu igen. Typiskt mig när jag blir lite exalterad. 

Nu ska jag inmundiga lite grönsakaspaj med getost och curry minsann. Inte fy skam en dag som denna. Livet är en njutning, om man vill

Love

9 kommentarer:

  1. Va intressant....med just August Strindberg. Han liksom förföljer mig på nåt Konst-igt vis. En helt annan bok... om hans liv har jag också i min ägo sedan många år. Har varit lite omedvetet fashinerad av honom som människa. Sen vet jag inte om jag berättat vad jag fick till mig i en meditation för nåt år sedan?! Nämligen så dök August Strindbergs, Selma Lagerlöfs och Frida Kahlos namn upp, med uppmaning att jag skulle lägga deras namn på minnet...."Kom ihåg". Det var så starkt och tydligt själva budskapet Varför...har jag ingen aning om. Men på nåt märkligt vis har de sedan cirkulerats med deras olika konstarter eller nämnts på nåt sätt. Så ja du kära söstra mi.....man kan ju inte sluta undra. Love you <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag minns du berättade om Frida Selma och August. Riktigt spännande och intressant. SLäpp inte den tråden för den ska förmodligen leda någonstans
      Ses snart...hihi
      puss och kram

      Radera
  2. Skriv mer om dina tankar om feminismen - Morans' bok gav mig tankar om sådant

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst kan jag det...hm...känner väl kanske att jag inte riktigt är en feministkämpe ur det perspektivet men jaja jag har ju MIN syn på det hela
      kram kram

      Radera
  3. Haha jag tycker att du är rolig också :)) Under hela tiden jag läste andades jag knappt en enda gång och kom på mig själv med att tänka att herregud vilken energi du har och att du säkert knappt andats själv under tiden orden bara flödade ur dig. Du låter så ivrig. Precis så där ivrig att man kan glömma punkt och bara skriva allt på en gång utan paus :) Härligt att läsa och jag tror din iver smittade av sig :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann-Louise...jag älskar humorn och skulle inte kunna leva förutan så om du finner mig kul blir jag gladare än gladast. Det kan ju vara så att vi har samma humor du och jag
      Stor kram till dig
      E

      Radera
  4. Så sprudlande du skriver om kultur! Jag blir alldeles glad.

    Tusen, tusen tack för dina ord på min blogg! Jag blev lycklig ända in i hjärtat.

    Jag har surfat runt på din blogg nu, och den bär på en så positiv kraft och energi, som smittar! Namnet "livskraft" passar verkligen perfekt.

    Vi hörs och "ses" snart igen!

    Kram,
    Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du fann en del inspiration och lärvärt här inne hos mig. Du är så innerligt välkommen tillbaka
      Allt gott och på återhörande
      kram
      E

      Radera
  5. Namnet "livskrafter", menar jag förstås = )

    SvaraRadera