Om att kyssa grodor och vara sig själv

Jag målar ofta det som står mig nära. Jag uttrycker det som betyder och ger vingar åt tankar som fötts inuti mig. Att vara "mainstream" och följa mängden är något jag har lite svårt för. Inte så att jag finner en stimulans i själva obstinationen att vara "mot strömmen"för då tror jag man har ett problem. Nej det handlar mer om att jag gör saker även om det inte är lämpligt, moraliskt riktigt, politiskt korrekt eller passande för åldern osv. Jag vågar sticka ut och jag vågar stanna kvar i mina värderingar. Värderingar som ibland  inte alla delar. Jag är hellre trogen och sann mot mig själv än samlar poäng hos andras gillanden. Vad ska jag med dom poängen till liksom. Ur den känslan har jag skapat den här målningen som kommer att ingå i en kortkollektion som jag hoppas kunna sälja via en webshop här på bloggen eller hemsidan

Jag har vänner som blivit singlar mitt i livet och som ibland känner sig överblivna trots att de är de vackraste och skönaste stjärnor jag stött på. Ju längre de varit ensamma desto sämre mår självkänslan. Det här är synd för det är så mycket mer  berikande att använda sin singeltid till att älska sig själv helt galet mycket och bli trygg i sig själv. Det är sexigt med god självkänsla. Det är inte ett nederlag om man kysst några grodor som inte visade sig vara prinsar för det är ju så härligt att kyssas. Tänk så många sköna erfarenheter man får med sig på vägen också. Och plötsligt händer det att groda nr 123 är prinsen med stort P (eller prinsessan om man så vill) Så öppna hjärtat, var nyfiken, vet ditt värde och kyss en groda till - det kan vara en prins

Love