Något det ofta talas om i utveckla dig själv-kretsar är att vi ska lära oss att säga NEJ. Att vi ska vara mindre "duktig flicka" och säga nej när vi känner att vi inte vill. Det händer ju, tyvärr, rätt ofta att vi blixtsnabbt hör munnen säga JA till vissa saker medan kroppen pulserar NEJ NEJ NEJ. Anledningen till denna otrohet emot oss själva är att vi är rädda att säga nej till hela den andra människan och inte bara till den enskilda förfrågan vi precis fått. Vi tror att vi är sämre vänner, döttrar, söner, föräldrar eller vad det nu må vara för att vi inte säger ja till allt vi får förfrågan om.
Men bekanta er med denna mening
Det är bättre med ett ärlig nej än ett oärligt och oönskat ja.
Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. Jag fick en förfrågan från en väninna om jag skulle komma till henne på middag. Jag kände att jag var inte i form, jag var trött, sliten, nedstämd och allmänt tilltufsad men självklart tänkte jag säga ja ändå, av födsel och ohejdad vana. Hjärnverksamheten drar på en millisekund igång att leta på en nödlögn för att undkomma denna förfrågan utan att behöva säga som det är men DÅ händer det som inte brukar hända - jag säger exakt som det är, att jag är inte på humör och känner mig allmänt tilltufsad. Min väninna godtar detta och allt är frid och fröjd. Ända tills kvällen övergår till natt och jag får oväntat besök. Det är Fröken Dåligt Samvete som kliver på utan att vara inbjuden. Hon har dessutom fräckheten att bli kvar hela natten och ända in på morgontimmarna. Jag försöker bli av med denna oinbjudna gäst och vänder och vrider på mitt samvete. När jag tröttnat på att umgås med denna Fröken tar jag och sätter mig själv och min situation i ett annat perspektiv. Jag backar och ser mig själv utifrån. Hur skulle jag betrakta min väninnan om hon gjort som jag och tackat nej till en invitering. Ja jag skulle defiinitivt ha förståelse och inse att det blir fler gånger. Jag drog mig också till minnes när jag själv haft vänner som sagt nej till något jag frågat om och jag har mig veterligen aldrig blivit arg eller trott att någon sagt nej till hela mig som vän för att dom tackat nej till en förfrågan. Det bor bara i våra tankar och som ni vet är ÄR vi inte våra tankar - vi ÄGER dem
Så varför behandla oss själva sämre än vi behandlar våra vänner och nära och kära?
Nästa gång Fröken Dåligt Samvete kommer och våldgästar dig tipsar jag om att tacka för besöket och visa vägen ut för så länge vi är ärliga emot oss själva och vår omgivning är det ok att säga N E J på ett ärliga och sant sätt. Vi är älskade även om vi inte alltid är på topp och vi behöver utrymmet att kunna säga nej annars är relationen inte värd att behålla.
Love och lycka till
Håller med dig fullt ut. Detta är så viktigt för att vi inte ska slå knut på oss själva och bli lite bittra på att "andra borde sett att jag egentligen inte orkade men sa ja ändå". Att ge ett ärligt nej är bättre både för dig själv och din omgivning i det långa loppet.
SvaraRaderaKram till dig klok-fia
jag håller med dig och detta gör jag idag. Men det har tagit ett antal år, det måste jag medge för visst dyker hon upp ibland Fröken dåligt samvete. Kram på dig.
SvaraRaderaDet krävs mod att säga nej. Och att man sitter stadigt på rumpan så att man kan lyssna in om det inre säger "nej" eller om det är "skulle vilja men vågar inte". Och så att man kan hinna märka också ett viskande "nej" som kan svischa förbi så snabbt att det knappt hörs.
SvaraRaderaTänk att det ska vara så svårt!
Ann
Jag håller verkligen med dig. Jag tror också att det är bättre med ett ärligt nej än ett oärlugt ja. Viissa gånger är lättare än andra att vara ärlig.
SvaraRaderaTack för ett underbart inlägg. Klok som alltid.
ha en underbar dag.
kram