Kom låt oss bli lite mer humliga

Våren är så sprakande vacker oavsett om det, som idag, regnar eller om det är strålande solskensvackert. Vädret är en bisak för mig och jag anpassar mig allt som oftast direkt till dagens erbjudande från vädergudarnas enväldiga makter när jag möter morgonen genom mitt sovrumsfönster. Inget är så svårt att påverka som vädret så varför ens försöka. Tänk så galet mycket bättre det är att fälla upp ett vackert paraply och lyssna på regndroppsljudets charmiga melodi istället för att hänga läpp och bli bitter över ännu en regnig dag. Åter igen är det ett val. Som Pippi Långstrump sa: "Vi ska vara glada att vi ha ett väder, det finns dom som inte har något väder alls"
Nåväl nu har jag tappar tråden och spåret en aning för det jag skulle skriva om var humlan som förebild och vägvisare till oss människor. Humlan kan nämligen inte flyga. Det är tekniskt omöjligt. Enligt vetenskapen är kroppen rent proportionellt alldeles för stor i jämförelse med vingytan. Det här bryr sig humlan inte om. Den flyger ändå. Den svävar i lycklig okunnighet om sina begränsningar och flyger omkring i allsköns härlighet så det bara brummar om det. Det är just detta som gör humlan till skapelsens egentliga konung. Om man jämför med oss människor så väljer inte humlan att titta på omöjligheterna och begränsningar på det sätt som vi människor gör. För aldrig har vi väl sett en humla med honung i blick sitta på marken och beklaga sig över att den inte kan för att den är för tung eller klumpig.

Humlan gör sig aldrig mindre än vad den är. Vi ha mycket att lära av denna skapelsens konung i naturen. En av mina sköna döttrar har faktiskt på grund av detta tatuerat en liten humla på sin arm som en påminnelse om att allt är möjligt. Ärligt talat snodde hon idén från mig eftersom jag aldrig kommer mig för att tatuera mig och snart kommer min sambo och äkta man att sno min idé om en buddha på benet eftersom jag inte kommit mig för att förverkliga den planen heller. Kanske vill jag egentligen inte tatuera mig vid närmare eftertanke. Nåväl tankevurpa igen, tillbaka till humlespåret. 

Bildkällan

Låt oss lära oss av humlan och sluta förminska oss ideligen och beklaga oss över våra brister och tillkortakommanden. Låt oss sluta vältra oss i våra svagheter och misslyckanden, såväl de inbillade som verkliga.

Låt oss satsa på att bekräfta oss själva istället, och inge varandra mod och kärlek så vi vågar flaxa likt humlan och lita på att våra vingar bär även om vi inte heller kan flyga.

Kom låt oss bli lite mer" humliga"