En morgon bland andra, men ändå inte...

Hör och häpna men idag tänkte jag smita från min dagliga morgonpromenad vilket ter sig märkligt från min synvinkel eftersom jag älskar mina meditativa promenader när dagen håller på att göra entré. Nåväl jag kom snabbt på bättre tankar och begav mig ut i den ljuvliga morgonen. Det blev en promenad utöver det vanliga. Jag kom närmre något stort och kanske var det mig själv, jag vet inte riktigt ännu och egentligen saknar det betydelse. Jag blir nog idag lite mer personlig än jag brukar vara här på bloggen men jag känner att jag vill dela detta med er. Det är så jag fungerar, allt eller inget och en blogg som inte har investeringar från själva mig i min nakenhet skulle inte vara något för mig.

Jag blev för det första totalt knockad av den härliga vårsolen som smekte min fina omgivning och var så vänlig i sin generositet. Vi nordbor behöver definitivt ljuset. No doubt about that, mina vänner.

Att sedan blomningen har tagit fart är värt att fira i dagarna tre. Jag försöker leverera i ord den känsla jag får av att stå under ett rosablommande träd med det himlablå taket som kuliss. Det är en känsla av total eufori och en tacksamhet att jag får vara med om detta igen och igen. Som ni vet är det ingen självklarhet för någon av oss. Det är som att jag blir ett barn igen. Alla yttre distraktioner kryper tillbaka och tappar sitt värde och jag kan bara vara i detta vackra som får mitt hjärta att göra en kullerbytta, mina läppar att le och min känsla får fjäderlätta vingar av vällust.

Jag vandrade idag också upp till den härliga friluftskyrkan som vi har här i Slottskogen. Förstår ni så härligt det är för en naturromantiker som mig att ha ett stenkast till ett kyrkligt rum i naturens famn där jag kan sitta en stund och filosofera eller meditera. Idag tog jag mig tid att sitta en stund och lyssna på fåglarna som fått fnatt av vårglädje. Jag är inte religiös i den traditionella bemärkelsen men jag finner ro i det kyrkliga rummet och jag är nog andlig på ett alldeles eget sätt. Jag tycker om att landa i en sakral miljö och får där lätt att varva ner och hämta in mina egna tankar.

Idag när jag satt där i min ensamhet och försökte bara vara slog det mig plötsligt att jag blundat för en sak i så många år. Jag insåg där och då att en mycket nära person i mitt liv som betett sig både märkligt och illa egentligen alltid ropat på KÄRLEK. Den här personen har i hela sitt liv saknat en kärlek som han förmodligen skulle fått redan som barn. I sin brist på kärlek har han istället funnit "kärlek" i ett missbruk, förminskande relationer och har också nu insjuknat i fysiska åkommor. Det här var omtumlande och jag behövde frigöra några tårar som trängde fram. Jag blev också konfunderad över hur jag varit så uppe i intellektet att jag inte ens noterat det här. Att jag av svikenhet, besvikelse och ilska fastnat i en blockering som inte släppt in den här insikten. Jag stannade i känslan en stund och kunde sedan gå vidare in i min dag med en ny känsla och erfarenhet i den mentala ryggsäcken. Paradoxalt nog var jag både lättad och ledsen. 

Vad jag ska göra med denna vet jag inte ännu och kanske är det inte meningen att just jag ska göra något, det får framtiden utvisa. Jag är tacksam och glad för att jag fick den här insikten idag och jag kände att en blockering som jag släpat på ett tag fick idag en möjlighet att lösas upp.

Tänk så fantastiskt det är att reflektera och se livet med öppna ögon och sinnen. Tänk också så fantastiskt vackert det är utanför vår dörr nu när våren exploderar framför våra ögon. Våren är skoningslöst vacker och lämnar förmodligen ingen oberörd, i alla fall inte mig.

Love