lördag 14 april 2012

Kom låt oss bli lite mer humliga


Våren är så sprakande vacker oavsett om det, som idag, regnar eller om det är strålande solskensvackert. Vädret är en bisak för mig och jag anpassar mig allt som oftast direkt till dagens erbjudande från vädergudarnas enväldiga makter när jag möter morgonen genom mitt sovrumsfönster. Inget är så svårt att påverka som vädret så varför ens försöka. Tänk så galet mycket bättre det är att fälla upp ett vackert paraply och lyssna på regndroppsljudets charmiga melodi istället för att hänga läpp och bli bitter över ännu en regnig dag. Åter igen är det ett val. Som Pippi Långstrump sa: "Vi ska vara glada att vi ha ett väder, det finns dom som inte har något väder alls"
Nåväl nu har jag tappar tråden och spåret en aning för det jag skulle skriva om var humlan som förebild och vägvisare till oss människor. Humlan kan nämligen inte flyga. Det är tekniskt omöjligt. Enligt vetenskapen är kroppen rent proportionellt alldeles för stor i jämförelse med vingytan. Det här bryr sig humlan inte om. Den flyger ändå. Den svävar i lycklig okunnighet om sina begränsningar och flyger omkring i allsköns härlighet så det bara brummar om det. Det är just detta som gör humlan till skapelsens egentliga konung. Om man jämför med oss människor så väljer inte humlan att titta på omöjligheterna och begränsningar på det sätt som vi människor gör. För aldrig har vi väl sett en humla med honung i blick sitta på marken och beklaga sig över att den inte kan för att den är för tung eller klumpig.



Humlan gör sig aldrig mindre än vad den är. Vi ha mycket att lära av denna skapelsens konung i naturen. En av mina sköna döttrar har faktiskt på grund av detta tatuerat en liten humla på sin arm som en påminnelse om att allt är möjligt. Ärligt talat snodde hon idén från mig eftersom jag aldrig kommer mig för att tatuera mig och snart kommer min sambo och äkta man att sno min idé om en buddha på benet eftersom jag inte kommit mig för att förverkliga den planen heller. Kanske vill jag egentligen inte tatuera mig vid närmare eftertanke. Nåväl tankevurpa igen, tillbaka till humlespåret. 



Låt oss lära oss av humlan och sluta förminska oss ideligen och beklaga oss över våra brister och tillkortakommanden. Låt oss sluta vältra oss i våra svagheter och misslyckanden, såväl de inbillade som verkliga.

Låt oss satsa på att bekräfta oss själva istället, och inge varandra mod och kärlek så vi vågar flaxa likt humlan och lita på att våra vingar bär även om vi inte heller kan flyga.

Kom låt oss bli lite mer" humliga"





19 kommentarer:

  1. Så klokt! Vi borde absolut bli lite mer humliga!

    Så trevligt att du hittade till mig så jag kunde hitta till dig! Idag är även min blogg full av sippor, fast blåsippor!

    Kram och ha en fin lördag!

    SvaraRadera
  2. Nu har jag kikat runt lite på din blogg och återkommer absolut igen! Vilken energikick att hälsa på hos dig! Underbara tavlor också - helt fantastiska!

    Kram igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt Joanna. Du är så välkommen hit till min värld
      Kul att du gillar min konst också. Det värmer
      Ha det gott
      kram

      Radera
  3. så, jädrans bra skrivet. Jag var humlig idag. Jag var ute och joggade. Trodde aldrig att jag skulle kunna jogga igen, många år sedan sist. Men det struntade jag i idag och jag var starkare än jag trodde själv. Så jag humlar vidare i morgon. Ha en skön lördagkväll. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att humla omkring sig i joggingspåret. Jag önskade att jag också kom mig för detta men jag antar att jag itne vill det tillräckligt mycket så jag promenerar istället
      kramkram

      Radera
  4. Hej där!
    vilket underbart inlägg!
    jag hörde för länge länge sedan när jag var liten sagan om humlan, som inte kan flyga, utan bara tror att den kan, därför flyger den!
    Jag brukar tänka lite som humlan, allt går om man vill....
    visst, sedan kan VERKLIGHETEN nocka en i ansiktet, någon gång, men den risken får man ta!
    kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så..och smockorna i ansiktet får vi oavsett om vi är som humlor eller ej...det är ju en del av livet antar jag
      Ha en fin dag
      kram

      Radera
  5. Jag tycker om humlor! Det finns ju verkligen massor av olika sorter. En del är väldigt små och otroligt söta :)

    Ann-Louise

    SvaraRadera
  6. Vilket härligt, peppande och positivt inlägg! Jag har varit lite humlig idag och utmanat mig själv med golvläggning:-)

    Kram och ha en fin lördagskväll!
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi...toppen att vara lite humla och dessutom få ett nytt golv. Lovely
      kram

      Radera
  7. "Det här med att humlor inte skulle kunna flyga är en seglivad myt av oklart ursprung. En variant är några flygingenjörer gjorde en beräkning, som visade att humlor inte kunde få tillräcklig lyftkraft för att hålla sig i luften. Naturligtvis kan humlor flyga. Det är inte fel på humlorna, utan på de alltför enkla matematiska modeller för flygning som visade att humlorna inte kan flyga. Aerodynamik är ett komplicerat ämne och det gäller särskilt insekternas flykt. Man håller fortfarande på att utveckla modellerna för hur insekter flyger. Helt nyligen upptäckte man faktiskt en helt ny mekanism hos flygande insekter. Genom att helt enkelt spruta in rök i en kammare med en flygande insekt, påvisade man tidigare okända luftvirvlar som ger ökad lyftkraft åt en svävande insekt. Tidigare har man bland annat visat att insekter och fåglar kan få ökad lyftkraft vid starten genom att slå ihop vingarna ovanför ryggen och sedan föra isär dem igen. Uppenbarligen behövs det mera forskning innan man helt kan förklara insekternas flykt."
    http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Flyga.html#Hum

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch jag kommer alltid att har min inställning till humlan och dess obevekliga tro på sig själv och sin kapacitet
      hihi
      kramkram

      Radera
  8. Mot alla odds bruka jag kalla humlan.
    En fantastisk krabat som jag älskar och ger mig positiv styrka.
    Ha en fin söndag Emma
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp against all odds..de e humlan de
      kram kram

      Radera
  9. Så klokt, så sant. Jag var humlig i min barndom, sedan försvann det. Begränsningar, rimlighet och goda råd kom emellan... Nu börjar det humliga i mig hitta tillbaka igen, och jag älskar det!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Oj, bara så bra, jädrans envisa humla :)
    Precis som jag är, faktiskt :)
    Och - ja, jag ska absolut bli mera humlig - bums :)
    Precis den peppning jag väntat på - o behövt :)
    (och jag som spelade humla i en skolpjäs - och även var Pippi under massor av Roliga Timmar :) inte konstigt att jag blev som jag blev, ler stort :)
    Dags för mig att humla till mig mera - Nuuuu :)
    Tack du fina "humlan" - för visst är du också en "Humla" :)
    Annars hade du inte heller kommit dit du kommit idag :)
    Mitt nya motto får bli: Kan humlan så kan ju jag mä :)
    Humlekramen på dig med änglarnas beskydd från mig nuuu :)
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbar kombination av både Pippi och humlan. kan bara bli underbart
      ha det gott
      kram kram

      Radera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...