(O)medveten närvaro

Dagens målning som är en spontan förlängning av en tanke som kom till mig i morse. Ibland måste vi bara lägga ner alla analyserings- reflektions- och utvärderingstankar och bara LEVA också. Bara vara i vår egen existens utan att fundera huruvida det är av godo eller ej. Bara befinna oss i stunden och känna glädje att vi får just den här stunden. Inte på något sätt "släta över" eller förtränga känslor med ett påklistrat leende. Nej snarare bemöta livet med ett leende och just be me. Mindfullness eller medveten närvaro. Kanske t o m dristar mig att kalla det omedveten närvaro eftersom vi vilar från tanken och bara tar in att vi faktiskt kan le mot livet,springa på lätta fötter, öppna hjärtat och vara oss själva (om vi vill).

Life is to short to find out

Just live

and smile

Filmtips med känsla för känslighet

Igår var jag på en underbar film. Det var en prisbelönt dokumentärfilm som heter "För dig naken". Det är Sara Broos som gjort en filmatisering om konstnären Lars Lerin och hans liv. Den var både rörande, rolig och otroligt utlämnande på flera sätt. Man "kände sig" rakt igenom filmen

För er som inte vet vem Lars Lerin är så kan jag meddela att han är skandinaviens bästa akvarellmålare. Han skapar verk som är magi utan slut. Han kan återberätta en verklighet genom sina färger utan censur. En förmåga att måla ljuset och skuggorna som om det vore självklart att förflytta verkligheten till en bit akvarellpapper. Han målar sagor av liv och jag kan inte nog förklara hur grymt imponerad jag är av hans skapande.

Lars har levt ett hårt liv fyllt av alkohol, tabletter och psykisk ohälsa. Vi får följa honom när han träffar kärleken i sitt och liv och Sara Broos är suverän på att skapa en otrolig närvaro i filmen. Jag ska inte berätta för mycket för jag tycker verkligen att, om ni har möjlighet, ska gå och se denna underbara filmatisering som återspeglar en människa i hela sin mänskliga sårbarhet. Jag älskar när människor visar sina mänskliga sidor och vågar vara i sin trasighet utan att försköna det sanna i att vara naggad i kanterna och tilltufsad av livet. Vi bär alla vårt eget mångfacetterade spektra av liv. Jag hyllar också de som lyfter fram annorlundaskap och livets skuggsidor som en del av det som kallas att vara människa.

Filmen går på Folkbio´s biografer runt om i landet så den visas inte på de vanliga biograferna dock.

Näralivetupplevelser

Jag brukar säga till mina kursdeltagare och klienter att spara på själfulla ögonblick som får oss att blomma. Att tillåta oss att stanna kvar i upphöjda ögonblick då vi mår som bäst, för att sedan plocka upp känslan när vi behöver kraft. Att vara uppmärksam och inte bara låta dessa livgivande stunder passera förbi till handlingarna Idag fick jag ett till samlingen. Jag och min stjärnögde vän tog oss ut till havet och åt vår lunch bland klipporna med det mest gnistrande hav ni kan tänka er som kuliss. 

Havet gör något med mig som jag inte riktigt kan förklara. Jag får en känsla av att storhet och en känsla av att ingå i en större enhet. Ja jag vet det kan låta luddigt men jag får samma känsla när jag vistas intill vidder, höjder och vackra gamla skogar också. Mina tankar får möjlighet att "värka ut" och det skapas ett mentalt mellanrum däremellan som gör att jag känns lättare och klarare i min tankeverksamhet.

 Jag är starkt beroende det är bara att erkänna. Beroende av naturromantiska upplevelser som berör mig. Jag brukar kalla  dessa "näralivetupplevelser" eller"inspirational kicks". En av orsakerna till att jag bloggar är att det är ett utmärkt sätt att arkivera, spara och reflektera över just dessa ögonblick av LIV.

Kom ihåg att du är älskad och när våren slår ut i denna obeskrivbara blomning är det naturens sätt att säga JAG ÄLSKAR DIG

<3

Perhaps someone somewhere will create something so beautiful it will change the world

Bildkällan är weheartit.com/

En morgon bland andra, men ändå inte...

Hör och häpna men idag tänkte jag smita från min dagliga morgonpromenad vilket ter sig märkligt från min synvinkel eftersom jag älskar mina meditativa promenader när dagen håller på att göra entré. Nåväl jag kom snabbt på bättre tankar och begav mig ut i den ljuvliga morgonen. Det blev en promenad utöver det vanliga. Jag kom närmre något stort och kanske var det mig själv, jag vet inte riktigt ännu och egentligen saknar det betydelse. Jag blir nog idag lite mer personlig än jag brukar vara här på bloggen men jag känner att jag vill dela detta med er. Det är så jag fungerar, allt eller inget och en blogg som inte har investeringar från själva mig i min nakenhet skulle inte vara något för mig.

Jag blev för det första totalt knockad av den härliga vårsolen som smekte min fina omgivning och var så vänlig i sin generositet. Vi nordbor behöver definitivt ljuset. No doubt about that, mina vänner.

Att sedan blomningen har tagit fart är värt att fira i dagarna tre. Jag försöker leverera i ord den känsla jag får av att stå under ett rosablommande träd med det himlablå taket som kuliss. Det är en känsla av total eufori och en tacksamhet att jag får vara med om detta igen och igen. Som ni vet är det ingen självklarhet för någon av oss. Det är som att jag blir ett barn igen. Alla yttre distraktioner kryper tillbaka och tappar sitt värde och jag kan bara vara i detta vackra som får mitt hjärta att göra en kullerbytta, mina läppar att le och min känsla får fjäderlätta vingar av vällust.

Jag vandrade idag också upp till den härliga friluftskyrkan som vi har här i Slottskogen. Förstår ni så härligt det är för en naturromantiker som mig att ha ett stenkast till ett kyrkligt rum i naturens famn där jag kan sitta en stund och filosofera eller meditera. Idag tog jag mig tid att sitta en stund och lyssna på fåglarna som fått fnatt av vårglädje. Jag är inte religiös i den traditionella bemärkelsen men jag finner ro i det kyrkliga rummet och jag är nog andlig på ett alldeles eget sätt. Jag tycker om att landa i en sakral miljö och får där lätt att varva ner och hämta in mina egna tankar.

Idag när jag satt där i min ensamhet och försökte bara vara slog det mig plötsligt att jag blundat för en sak i så många år. Jag insåg där och då att en mycket nära person i mitt liv som betett sig både märkligt och illa egentligen alltid ropat på KÄRLEK. Den här personen har i hela sitt liv saknat en kärlek som han förmodligen skulle fått redan som barn. I sin brist på kärlek har han istället funnit "kärlek" i ett missbruk, förminskande relationer och har också nu insjuknat i fysiska åkommor. Det här var omtumlande och jag behövde frigöra några tårar som trängde fram. Jag blev också konfunderad över hur jag varit så uppe i intellektet att jag inte ens noterat det här. Att jag av svikenhet, besvikelse och ilska fastnat i en blockering som inte släppt in den här insikten. Jag stannade i känslan en stund och kunde sedan gå vidare in i min dag med en ny känsla och erfarenhet i den mentala ryggsäcken. Paradoxalt nog var jag både lättad och ledsen. 

Vad jag ska göra med denna vet jag inte ännu och kanske är det inte meningen att just jag ska göra något, det får framtiden utvisa. Jag är tacksam och glad för att jag fick den här insikten idag och jag kände att en blockering som jag släpat på ett tag fick idag en möjlighet att lösas upp.

Tänk så fantastiskt det är att reflektera och se livet med öppna ögon och sinnen. Tänk också så fantastiskt vackert det är utanför vår dörr nu när våren exploderar framför våra ögon. Våren är skoningslöst vacker och lämnar förmodligen ingen oberörd, i alla fall inte mig.

Love

Mail från en nöjd kvinna jag hjälpt en bit på vägen

För några dagar sedan fick jag ett mail från en härlig kvinna som jag varit en slags mentor åt under ungefär ett år. Man blir så innerligt själaglad när man får höra att andra människor "vaknat" och ser livet och dagen med nya fräscha ögon. Självklart blir jag extra glad att jag kunnat bidra till detta också :)

Hej Emma,

Måste dela med mig av mina reflektioner om att leva i nuet…

Efter flera böcker, ännu flera talböcker i bilen och många intressanta samtal med dig har jag nu fått in mig på rätt spår.

Senaste veckorna ser jag mig omkring och upptäcker våren och allt underbart som finns överallt.

När man lever här och nu så blir det lugnt skönt och härligt! Det du har sagt funkar verkligen!!

Håller inte på och tänker på det som varit och håller inte på och tänker framåt utan jag tänker här och nu.

Jag lever mitt liv som det är menat att vara.

DET ÄR VERKLIG LYCKA OCH FRIHET!!

Kram på dig och ha en härlig dag!

Förgyll, förädla, förhöj och försköna

Att avnjuta morgonens första kaffe latte i turkosa favoritkoppen är livskraft för mig. Att omge mig med skönhet och sådant som gör mig glad är så viktigt och gör att jag fyller på min mentala bank. 

Någon frågade mig för ett tag sedan om det inte var jobbigt att mitt i all vardag även hålla på och leta skönhet. Jag fick då ta mig en liten konstpaus för att fundera ut hur jag skulle förklara för denna fundersamme vän att det är tvärtom. Om jag INTE sökte upp det vackra i livet skulle det bli jobbigt för mig. Om jag inte öppnar upp mitt sinne för det vackra i livet skulle det kännas som om jag missar själva poängen med det vi kallar LIV. My god, så mycket det finns att missa i att tänka så just i vardagen. Livet består ju trots allt av mest s k vardagar. 

Det går 8760 timmar på ett år och de flesta av dessa vakna timmar är vardag. Det vi ofta gör är att vi missar att förgylla, försköna, förhöja och förädla vår alldeles vanliga vardag eftersom vi lärt oss att vardagar och arbetsdagar är lite tråkiga och helger, högtider och ledigheter består av det så kallade livsvärdet. Arbetsveckan ska helst gå fort och helgen ska gå sakta. Jag vet att jag sagt det här innan men det tål att sägas igen. 

Varför är det BRA att vår arbetsvecka går fort? Vad har vi bråttom till? Gravstenen?

Nästa gång du faller in i arbetsvånda-snacket och hör någon säga " usch, för måndag " och "oj, va skönt att det redan är torsdag och att veckan gick så fort" råder jag dig att betänka varför ni vill att livet ska gå fortare. Varför vill ni inte förgylla en helt vanlig tisdag? varför gör ni inte arbetsplatsen lite vackrare med en bukett vitsippor, en hembakt sockerkaka till fikat, fin musik i bakgrunden, ge varandra komplimanger och förhöj stämningen genom goda ord, tänd ljus, börja varje arbetsdag med att ge presenter till varandra i form av en god egenskap ni tycker att era kollegor har, sätt tänkvärda citat på kylskåpet i fikarummet, skicka ett vänligt och oväntat mail till en kollega eller kund, ta en promenad på lunchen, bemöt alla med ett leende som ett rent experiment. 

Skulle detta mot förmodan inte ge en bättre vardagsfögyllning på jobbet funkar det med perspektiv. Sätt din dag i perspektiv och i relativitet till något annat.

Det är inte en självklarhet att du ska få en dag till, det är inte en garanti hur länge vi får leva, det finns dom som skulle göra vad som helst för ditt liv och din "vanliga vardag".

Se skönheten i det lilla som t ex vårens första humla, knopparna som just nu brister ut i grönska, solens ljus och värme, fågelsången, den goda koppen kaffe som dricks ur en omsorgsfullt vald favoritkopp, ett både vackert, saftigt och smakfullt äpple, promenader, skön musik, vacker konst, närheten till djur, intressanta böcker och kärleken till vänner, familj eller andra nära och kära. Se varje dag som en högtid för det är den vackraste gåvan du kan få. Hoppas inte att veckan ska gå fort utan befinn dig istället i varje dag med ett öppet sinne och nyfikenhet hur fantastiskt det faktiskt är att leva.

Jag vet att det här ter sig elementärt och ganska självklart men jag lovar det ÄR inte självklart för de flesta vardagsrusande medmänniskor som "kämpar" sig igenom vardagen istället för att att LEVA sig rakt igenom hela livet. 

Love

Svante Lindberg - kungen av Majorna

Jaja...jag kollade inte på det programmet när Ceasar pratade om att man inte ska förmänskliga sin hund 

Att låta sin egen röst bryta igenom allt yttre "skrål"

Den första härliga koppen kaffe latte är ändå den godast på hela dagen. Jag är verkligen jättebra på att närvara i min kaffelatte-stund på morgonen också. Jag hämtar in mig själv och går försiktigt in i min nya dag. Det är viktigt för mig att närvara och luta mig tillbaka i tillit till mig själv och livet. Jag har sannerligen inte alltid varit sådan. Jag har varit en sådan som levt mitt liv på autopilot. Jag har kört på utan att vare sig stanna, kolla kartan eller känt efter var jag är på väg

Jag trodde självklart att jag gjorde det rätta för mig, annars hade jag ju inte fortsatt. Jag ser det lite som att jag gasade och bromsade samtidigt. Ni kan ju tänka hur bra en bil skulle må av detta. Den skulle ju till slut braka ihop och det är det som sker med oss människor när vi går i väggen så det rungar om det. Jag va en hårsmån från detta och jag visste inte ens om det förrän jag fått perspektiv och en distans till mitt dåvarande liv.


Jag var ofta arg, irriterad, rädd, lättstressad och hade en otroligt skev självbild men också en skev omvärldsbild. Jag mådde så dåligt med förstod inte att det kunde finnas en anledning till detta. Jag visste inte då att om vi går emot våra egna värderingar går det in en försvarsmekanism som gör oss just arga, irriterade, oroliga och lättstressade. Jag trodde att det skulle vara så, punkt slut.

Något som jag heller aldrig gjorde var stannade upp, stängde av och lyssnade in mig själv. Jag visste inte vad min inre längtan sa för jag lyssnade aldrig på den röst som kommer fram när vi befinner oss i tystnad. Jag brukar likna det vid att vi byter frekvens så som vi gör med radion när vi inte gillar radioprogrammet. Jag bytte frekvens för att hellre lyssna på skrålet från omvärldens brus än den stilla rösten som försökte säga -Emma, du går just nu emot dig själv och behöver stanna upp för att inte åka av vägen längre fram på din resa. Den rösten försökte också säga -Öh, vänta nu Emma, den här irritationen till den andra personen som du bär på just nu är inte berättigad och handlar inte alls om någon annan. Den handlar om dig och ditt förhållande till D I G själv.


Glöm att jag ville lyssna på den frekvensen - jag bytte ständigt frekvens och kanal genom att utöva konstgjord andning såsom prestera lite mer, köpa lite fler saker, fylla ut dagar med allsköns aktiviteter, fortsätta umgås med människor som jag trodde att jag "borde" umgås med  osv


Till slut började själen knacka på hårdare och hårdare för att jag skulle vakna och stanna. Jag fick inflammation i nacken, tänder sprack, ont i ryggen, stel i lederna, yr i huvudet och framför allt trött. Ja vad gör en själ när en människa inte vill lyssna - den tar till allt mer drastiska åtgärder för att få uppmärksamhet.


När jag sedan slutligen drog i bromsen och började lyssna på stillheten, tystnaden och gav plats för min inre röst var det som att jag föddes på nytt. Det här var början på en lång resa som självklart aldrig tar slut. En resa som varit underbar, härlig, smärtsam, jobbig men framför allt  otroligt utvecklande och galet intressant. Jag är så tacksam för att jag gjort den här resan och att jag idag kan dela med mig till andra. Jag ser det som mitt uppdrag och mitt ansvar att föra ut budskapet om ett mer kärleksfullt och glädjefyllt leverne till omvärlden. 

Vinsterna är många och Idag kan jag:

*öppna hjärtat och ge kärlek även om jag inte får det tillbaka

*stanna i känslor som inte alltid är de lättaste för jag vet att det går över

*våga stå upp för mig själv i situationer när inte alla tycker som jag

*se orsak och handling på ett tydligt sätt

*känna vetskap om att jag bär själv ansvaret för hur jag mår

*landa i vetskapen om att ingen annan bär ansvaret att vara en vacker utsikt från min livsvinkel (jag    intar själv positioner som tillfredsställer mig och mitt liv)

*se det goda i alla jag möter även om de beter sig illa (alla gör så gott de kan)

Ger du sig själv tiden att lyssna in din egen inre röst och längtan?

Ha det gott och kom ihåg att du fullkomligt strålar av den ljuvligaste energi, bara du själv vill :) Släpp fram det vackra i dig

kram

MåBra-helg med kreativt måleri och personlig utveckling

MåBra-helg med kreativt måleri och personlig utveckling

 

 Den här helgkursen vänder sig till dig som känner att du har något mer därinne som vill komma ut och som ger dig mer närvaro och livsglädje i vardagen. Du som vill fylla på dig själv med inspiration, kärleksfull glädje och kreativt måleri helt utan prestation.

Vi kommer att öppna hjärtat, lämna stressen utanför och meditera, diskutera, måla och skapa förutsättningslöst - HeartArt. Vi kommer också att via workshops göra utvecklande övningar som tar oss framåt i vår egen personliga utveckling

Maten kommer att bestå av smakfull vegetariskt tillagad kost som är som en tavla att inmundiga

Kursen är förlagd till den ljuvliga oasen Gaia Life Kursgård & Retreat i Fjärås utanför Kungsbacka. Om vädret tillåter målar vi ute i den vackra naturen som omgärdar gården. Besök gärna deras hemsida www.gaialife.se

Bra att ha med sig: Oömma kläder att måla i, sängkläder, badlakan och penslar (allt övrigt material ingår i kursavgiften) Kostnad: 2990,- inkl kursavgiften, målarmaterial (utom penslar) 2 övernattningar och mat under vistelsen

Vi träffas den 10/8 kl 17,00 och avslutar söndagen 12/8 ca kl 16,00

Vid frågor och anmälan till emma@livskrafteremma.com  tfn 0735-401284

Sista anmälningsdag 4/7. Begränsat antal deltagare

Varmt välkomna

Med kärlek och ljus

Emma

www.livskrafteremma.com

Mellanrumsrelationer

Woody Allen lär ha sagt i en av sina filmer att livet är bara ett själsligt tillstånd. Vilken otroligt intressant reflektion. Det tolkar jag in som att själen är evig och livet är bara ett utav dess tillstånd. Om jag håller med eller ej är egentligen totalt oviktigt för jag tycker mest att det är en intressant mening att ta med sig in i dagen och lägga i hjärtat som en förtröstande tanke att umgås med under den här måndagen.

Nåväl det jag tänkte skriva om idag är hur vi bemöter varandra i våra samtal och livsmöten. Vi möter ofta en annan person i förhållande till oss själva. Detta resulterar i att vi bedömer och värderar den vi möter efter våra egna preferenser och referensramar. Hur skulle det kännas att möta någon i förhållande till den själv? Alltså utan att jämföra med oss som om vi vore det enda och kanske bästa rättesnöret för livet.

Ska försöka förklara hur jag menar. Om vi möter andra helt utan vår egen agenda så som man gör inom coaching så möter vi den vi har framför oss med ett öppet hjärta och utan att värdera allt den säger. Vi släpper fram friheten i den andra att vara den person den är och vill vara.

Jag brukar också benämna det med mellanrumsrelationer. Relationer där man respekterar olikheter och mellanrummet mellan de båda parterna. Att inte vara en förstå sig på-are och gissa sig till vad den andra har för uppfattning eller att själva vara för snabb att uttrycka sin egen mening och invänta sig följsamhet från den andre.

En intressant religions- och relationsfilosof vid namn Martin Bauer menar att vi behöver minimera antalet jag-det-relationer och i högre grad uppleva riktiga möten. Med en jag-det-relation menar han att vi ser andra som objekt som kan hanteras, betraktas eller ge olika erfarenheter till oss själva. Ex kan vara när vi minglar omkring på en fest i syfte att dela ut så många visitkort som möjligt till potentiella kontakter som man sedan hoppas få ut något av framåt. En jag-du-relation  innebär istället ett möte mellan två människor som ömsesidigt öppnar sig för varandra på ett oreserverat sätt. Att enbart rikta in sig på människan man har framför sig med respekt för den andra människans egenart i förhållande till sig själv - inte i förhållande till i oss själva. Vi möter alltså den andre utan vårt eget mentala förråd påkopplat. När vi respekterar att den andre är annorlunda än oss själva och bekräftar detta så har vi kommit en bra bit på vägen. Själva mötet är syftet. När två människor möts och sträcker ut handen till varandra med respekt för utrymmet däremellan där olikheterna bor kan något nytt, kreativt och givande skapas.

Att se livet även från den mindre glättiga sidan

Ibland, mina kära vänner, får jag ett sådant starkt behov av att blanda upp all glättighet som cirkulerar omkring mig i vardagens brus och massmediala avtryck. Min hjärna, mitt hjärta och hela mitt existerande jag utarmas och får en mental snedbelastning. Jag behöver kärna, substans och innehåll med mening. Kanske är vi alla så, vad vet jag. 

Jag hade ett möte häromdagen med en kvalitetsutvecklare på en kommun där jag i nästa månad ska göra några inspirationsföreläsningar. Vi har alltid otroligt intressanta diskussioner och reflektioner, jag och denna fascinerande kvinna. Vi kom denna gång in på ämnet vemod och djup. Vi är båda lycko och glädjeambassadörer av stora mått och tror starkt på positivt tänkande. Jag berättade dock för henne om den andra sidan av mig som ibland frossar i vemodiga låttexter om utanförskap av Lasse Winnerbäck, att jag skriver poesi om livets tyngre sidor och att jag är älskar kärv litteratur av evigt arge Marcus Birro. 

Jag finner nämligen en stimulans i att KÄNNA livet även genom det kärva, sanna och lite tunga som vi alla består av. Jag behöver känna igen mina mer nostalgiska och vemodstunga sidor i någon annans sidor av samma art. Jag behöver hitta hem i någon annans smärta för att lättare hantera min, våga befinna mig i den och därigenom bearbeta, hantera och sedan komma vidare.

Nåväl, vi kom båda fram till, vid vårt lilla möte, att vi som arbetar med positivismen som arbetsredskap i vardagen förmodligen behöver detta emellanåt för att skapa en slags balans. Allt i universum strävar ju efter balans som ni vet. Det var lite intressant att vi bar samma åsikt där och att hon förstod mig helt och fullt. 

Det är viktigt för mig att KÄNNA livet och gå rakt igenom det. Inte smyga förbi och låtsas mig fram genom vardagen. Det är också viktigt att ta i det som inte är så enkelt alltid och att våga stå upp även när man inte har medhåll från allt och alla

Jag såg t ex ett inslag på kulturnyheterna häromkvällen om Jonas Gardells nyskrivna romansvit om aids och dess efterverkningar. Den heter "Torka aldrig tårar utan handskar" och den är indelad i tre romaner. Kärleken, sjukdomen och döden. Han såg det som sin plikt att göra detta eftersom han fick möjligheten att överleva när många av hans homosexuella vänner insjuknade och fick lämna oss. Se gärna hans berörande lilla intervju här

http://svt.se/2.27170/1.2780939/att_jag_overlevde_ar_bara_en_slump

Jag ska definitivt läsa denna romansvit och ta del av hans erfarenheter och berättelser. Det är ett sådant exempel som jag bara måste ta tag i och föra vidare för att s a s ta mitt ansvar för sådant som jag tycker är av värde. 

Ett annat exempel är att jag ska besöka Auschwitz i Polen för att jag ser det som min plikt att ta del av detta och föra historien vidare eftersom det finns dom som påstår att förintelsen aldrig ägt rum. Denna fruktansvärda period då nazisterna försökte utrota de europeiska judarna. Jag ser det som min plikt som medmänniska att vara påläst så jag kan föra detta vidare till våra efterlevande. Det här får inte hända igen och vi måste belysa att det hänt och att vi vet bättre idag

Det här är självklart inget jag finner stimulans i, på så sätt, men jag finner en medmänsklig MENING och substans. Jag finner mening i att vända bort blicken från TV-program om botox-stinna kvinnor med läppar som KalleAnka-näbbar och bröst som får Dolly att ligga i lä och från BigBrother-ungdomar som totalt tappat uppfattning om omvärlden och från mammor som använder sina stackars barn som skönhetsdrottningar innan de ens börjat skolan. Jag finner mening att vända bort blicken från YTAN och istället involvera mig i sådant som har en fundamental värdegrund med mening.

Något annat som är viktigt för mig är att engagera mig i UNICEF och deras arbete för barn i världen. Jag är världsförälder och skänker varje månad en peng till dem som behöver. Det lilla vi kan ge kan göra underverk för någon annan och vi kan inte blunda för det som sker. 

Nu berättar inte jag det här för att måla upp någon slags bild av mig som en stor världsförbättrare utan mer för att kanske inspirera någon annan att också fundera ut vad man kan göra för att engagera sig och göra små små saker för att skapa en bättre värld. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Enjoy the ride...

En dag i min smak..

Den här lördagen är en dag i min smak. Började med en långpromenad med hjärtevän och hundvän i strålande solsken till fågelsångsackompanjemang. Vet inte hur många gånger jag nämnde tacksamhet under denna ljuvliga start på dagen. Det är något alldeles särskilt med vårliga morgonpromenader i naturen. 

Efter avslutad frulle tog jag och min hjärtevän oss iväg på en vända på konstrundan här i Majorna. Så inspirerande att vandra omkring bland alla kreativa själar som visar sina verk till allmänhetens beskådan.

Som vanligt undrar jag vad K O N S T  egentligen är och var gränserna går för s k bra och dåligt konst. Finns det ens någon sådan definition kan man undra. Vissa verk är mest ingenting och kostar skjortan medan andra verk är helt magiska, uttrycksfulla, vackra, upprörande eller på andra sätt berörande. Vem är jag att avgöra detta dock. 

En konstnär som berörde mig är Sofia Ocana som skapar färgstarka kärlekshistorier på sina målardukar. Hon sprängde in så mycket på så liten yta, som om hela världen kunde uttryckas i en målning. intressant tyckte jag. Här kan ni se mer av hennes härliga konst

Vi hittade också en silversmed som båda jag och min hjärtevän tyckte mycket om. Hon skapar dels efter sitt eget konstnärliga uttryck men också på beställning. Helt otroligt stilrent och uttrycksfullt Nu ska här beställas vackra ringar med personlig touch och text.  Här kan ni se mer av hennes alster.

Nu ska vi strax göra oss redo för avfärd över till Hisingen och föreläsning om attraktionslagen minsann.  Det är Malin Hammar som ska dela med sig av hur hon levt med attraktionslagen och hur den påverkat henne. Ska bli så intressant.

My kind of day om man uttrycker sig så

S M I L E

Så vaknar jag till ännu en dag. Ännu en möjlighet att göra världen lite bättre, lite sämre eller låta den passera obemärkt. Jag väljer bättre, just bara för att jag kan

Hur väljer du? 

Om du tycker att det känns för stort, svårt eller hurtigt att blir en positivare människa över lag så kan du ju välja att testa att vara det bara idag. Se vad som händer

Look at the bright side of life just for one day och låt alla negativa tankar och jantelagstankar ligga kvar i sängen. Here we do

GLITTRA - du är värd det

Pågående arbete

Work in progress. Tar en paus från målandet. Håller på med en liten vän som klär ut sig till ängel. De finns ju överallt, vardagsänglarna. Kika t ex nästa gång du står i en provhytt..kanske ser du inte bara det där blekfeta som vi så ofta klagar över när vi befinner oss i provhyttarnas härliga sken...kanske förnimmer du också ett par vingar. De där vingarna som bär dig när du inte riktigt orkar och som tror på det goda i alla du möter. 

Kika riktigt noga - jag vet att du kan se dom (om du vill) 

Kram på er

Ingen annanstans kommer det att vara bättre

Vi har en benägenhet att leva i framtiden, inte nu. Vi säger: "Vänta bara tills jag slutat skolan och tar studenten då ska jag verkligen leva." När vi kommit dit säger vi " Jag måste bara ha ett bra jobb för att verkligen kunna leva det liv jag vill" Sedan kommer att man måste ha en bil, sedan en bättre ekonomi, en sambo,  barn, mera tid, bli pensionär osv. Vi klarar inte av att leva i nuet. Livet rusar på och vi har en tendens att stå kvar på perrongen och undra vad som hände. Vi tenderar att skjuta upp det där att LEVA till framtiden, en avlägsen framtid. Vi vet inte när den kommer. Men rätta ögonblicket är att leva är NU.

Nu menar jag inte att vi ska accelerera eller prestera mera. Nej snarare tvärtom. Dra i bromsen och känn in livets puls. Just DITT livs puls. Inte samhällets pådyvlade puls som gör oss till masstyrda robotar under framångsprestationens evinnerliga piska. Men våga göra det som ditt hjärta längtar efter. Våga göra det som krävs för att få din passion att blomma. 

Vi hoppas alltid att någon annan har svaret. En annan plats kommer att vara bättre, en annan gång kommer allt att ordna sig. Men så här är det - Ingen annanstans kommer det att vara bättre och det har redan ordnat sig. I ditt allra innersta har du svaret. Du vet vem du är och vad du vill.

Kram och vardagsvackra tankar till dig

Det fantastiska i att vara människa

Vi är alla med om upphöjda ögonblick i livet

När vi ser en enastående gryning

eller får ta del av hur solen smeker horisonten vid en solnedgång i juli

När vi hör lommens rop

eller känner ett barns knubbiga armar runt halsen

När vi ser rynkorna på en älskad mors händer

eller känner doften från nyfallet sommarregn

Bara fötter i daggvått gräs

och gnistrande snö en solig dag i januari

Under dessa ögonblick ger vår kropp

likaväl som vår hjärna gensvar

då vi upplever det fantastiska i att vara människa

Inspirationsfilm om att fånga stunden och L E V A

Låta saker vara som de är och släppa taget

På min morgonpromenad bjöds jag  idag på vårblommor, morgonsol och mysiga pratstunder med min älskade livskamrat. Det slog mig hur underbart dyrbart härligt det är i all sin självklara enkelhet. Men det är DÄR själva livsrörelsen bor. Det är där själva livet utspelar sig i sin renaste form. Vi tror ofta att det är de arrangerat storslagna högtiderna vi minns mest men det är faktiskt det enkla vi minns och som i slutänden då också blir det storslaget vackra att spara i minnesbanken. 

Tänk också jämförelsevis så mycket vardag vi upplever och så lite högtider. Det är därför av stor vikt att vi verkligen är där och närvarar i stundens magi så som den är. Inte förflyttar tanken fram till sen eller bak till då. 

Det finns dessutom så mycket som vi inte kan påverka och som vi därför kan släppa taget om. 90% av allt det vi oroar oss för händer aldrig och resterande 10% händer förmodligen oavsett om vi oroar oss eller ej men kanske med en helt annan utgång än vi befarade...so let go..Ge dig själv så mycket kärlek att du aktivt släpper taget för att låta vardagsmagin sippra in mellan vardagligheterna istället för oron. Ge plats för D I G

En liten mindfulness övning att ta med sig in i sin dag

Låt varje utandning påminna dig om att släppa taget och därigenom ge utrymme för nästa andetag. Du behöver inte göra något annat än att registrera att du andas ut och tänka en tanke:

*Jag släpper taget

Om du vill kan du lägga till

*Jag släpper taget om

-det som varit

    -mina spänningar

-min oro

-min irritation

Vi äger våra tankar och vi har rätt att säga N E J

Något det ofta talas om i utveckla dig själv-kretsar är att vi ska lära oss att säga NEJ. Att vi ska vara mindre "duktig flicka" och säga nej när vi känner att vi inte vill. Det händer ju, tyvärr, rätt ofta att vi blixtsnabbt hör munnen säga JA till vissa saker medan kroppen pulserar NEJ NEJ NEJ. Anledningen till denna otrohet emot oss själva är att vi är rädda att säga nej till hela den andra människan och inte bara till den enskilda förfrågan vi precis fått. Vi tror att vi är sämre vänner, döttrar, söner, föräldrar eller vad det nu må vara för att vi inte säger ja till allt vi får förfrågan om.

Men bekanta er med denna mening

Det är bättre med ett ärlig nej än ett oärligt och oönskat ja.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. Jag fick en förfrågan från en väninna om jag skulle komma till henne på middag. Jag kände att jag var inte i form, jag var trött, sliten, nedstämd och allmänt tilltufsad men självklart tänkte jag säga ja ändå, av födsel och ohejdad vana. Hjärnverksamheten drar på en millisekund igång att leta på en nödlögn för att undkomma denna förfrågan utan att behöva säga som det är men DÅ händer det som inte brukar hända - jag säger exakt som det är, att jag är inte på humör och känner mig allmänt tilltufsad. Min väninna godtar detta och allt är frid och fröjd. Ända tills kvällen övergår till natt och jag får oväntat besök. Det är Fröken Dåligt Samvete som kliver på utan att vara inbjuden. Hon har dessutom fräckheten att bli kvar hela natten och ända in på morgontimmarna. Jag försöker bli av med denna oinbjudna gäst och vänder och vrider på mitt samvete. När jag tröttnat på att umgås med denna Fröken tar jag och sätter mig själv och min situation i ett annat perspektiv. Jag backar och ser mig själv utifrån. Hur skulle jag betrakta min väninnan om hon gjort som jag och tackat nej till en invitering. Ja jag skulle defiinitivt ha förståelse och inse att det blir fler gånger. Jag drog mig också till minnes när jag själv haft vänner som sagt nej till något jag frågat om och jag har mig veterligen aldrig blivit arg eller trott att någon sagt nej till hela mig som vän för att dom tackat nej till en förfrågan. Det bor bara i våra tankar och som ni vet är ÄR vi inte våra tankar - vi ÄGER dem

Så varför behandla oss själva sämre än vi behandlar våra vänner och nära och kära?

 Nästa gång Fröken Dåligt Samvete kommer och våldgästar dig tipsar jag om att tacka för besöket och visa vägen ut för så länge vi är ärliga emot oss själva och vår omgivning är det ok att säga N E J på ett ärliga och sant sätt. Vi är älskade även om vi inte alltid är på topp och vi behöver utrymmet att kunna säga nej annars är relationen inte värd att behålla.

Love och lycka till

Kom låt oss bli lite mer humliga

Våren är så sprakande vacker oavsett om det, som idag, regnar eller om det är strålande solskensvackert. Vädret är en bisak för mig och jag anpassar mig allt som oftast direkt till dagens erbjudande från vädergudarnas enväldiga makter när jag möter morgonen genom mitt sovrumsfönster. Inget är så svårt att påverka som vädret så varför ens försöka. Tänk så galet mycket bättre det är att fälla upp ett vackert paraply och lyssna på regndroppsljudets charmiga melodi istället för att hänga läpp och bli bitter över ännu en regnig dag. Åter igen är det ett val. Som Pippi Långstrump sa: "Vi ska vara glada att vi ha ett väder, det finns dom som inte har något väder alls"
Nåväl nu har jag tappar tråden och spåret en aning för det jag skulle skriva om var humlan som förebild och vägvisare till oss människor. Humlan kan nämligen inte flyga. Det är tekniskt omöjligt. Enligt vetenskapen är kroppen rent proportionellt alldeles för stor i jämförelse med vingytan. Det här bryr sig humlan inte om. Den flyger ändå. Den svävar i lycklig okunnighet om sina begränsningar och flyger omkring i allsköns härlighet så det bara brummar om det. Det är just detta som gör humlan till skapelsens egentliga konung. Om man jämför med oss människor så väljer inte humlan att titta på omöjligheterna och begränsningar på det sätt som vi människor gör. För aldrig har vi väl sett en humla med honung i blick sitta på marken och beklaga sig över att den inte kan för att den är för tung eller klumpig.

Humlan gör sig aldrig mindre än vad den är. Vi ha mycket att lära av denna skapelsens konung i naturen. En av mina sköna döttrar har faktiskt på grund av detta tatuerat en liten humla på sin arm som en påminnelse om att allt är möjligt. Ärligt talat snodde hon idén från mig eftersom jag aldrig kommer mig för att tatuera mig och snart kommer min sambo och äkta man att sno min idé om en buddha på benet eftersom jag inte kommit mig för att förverkliga den planen heller. Kanske vill jag egentligen inte tatuera mig vid närmare eftertanke. Nåväl tankevurpa igen, tillbaka till humlespåret. 

Bildkällan

Låt oss lära oss av humlan och sluta förminska oss ideligen och beklaga oss över våra brister och tillkortakommanden. Låt oss sluta vältra oss i våra svagheter och misslyckanden, såväl de inbillade som verkliga.

Låt oss satsa på att bekräfta oss själva istället, och inge varandra mod och kärlek så vi vågar flaxa likt humlan och lita på att våra vingar bär även om vi inte heller kan flyga.

Kom låt oss bli lite mer" humliga"