Sommarens lata dagar i skuggan kan börja

Det är samma glädje som när en unge får ett paket från en leksaksaffär när ett paket från Adlibris dimper ner hos mig

Sommarläsningen kan börja

puss och kram

<3

Vi vet ju inte hur det är att bo i någon annan - vi vet bara hur det är att vara oss själva

Ibland tänker jag lite för mycket. I know. Men vem skulle jag vara utan alla mina spretiga tankar under kalufsen. Thats who I am. Det har jag skrivit om många gånger på bloggen. Några tankar som cirkulerat de senaste dagarna är huruvida vi människor dömer, bedömer och värderar varandra utifrån våra egna preferenser. Det är lite synd och jag kan undra vad det bottnar i. Ingen vill ju bli dömd av någon annan men ändå dömer vi gärna andra. Problemet är oftast att vi själva inte märker det. Vi möter någon i förhållande till oss själva istället för att möta alla fritt och värderingsfritt och bara i förhållande till dem själva. Vi tänker "jaha så där gör hon - så skulle då jag ALDRIG göra. Det verkar inte vara riktigt klokt" eller "Va, har han lagt så mycket pengar på en SÅN grej, herregud hur tänkte han då, det skulle då jag ALDRIG göra" eller kanske värst av alla " hon säger att hon är så jäkla trött och håller på att köra slut på sig själv. Det kan ju inte vara möjligt så lite som hon har att göra. Jag har då minsann alltid haft så mycket mer att göra men inte har jag gått in i nån vägg minsann heller" 

Nehej men det är ju med VÅRA mått mätt det. Vi vet absolut inte alls hur det är att bo inne i någon annan. Vi kan aldrig veta vad som grundar andras val, vad som ligger bakom, hur de egentligen mår, vilka mentala strider de utkämpar osv osv

Vi drar nog alla lite till mans på oss små glorior och vingar emellanåt när vi tror oss veta lite bättre än andra eftersom vi tar oss rätten att döma andras handlanden, beteenden och ageranden trots att vi inte vet vad som ligger bakom. Jag är inte bättre än någon annan där, men jag jobbar på det. Kanske därför jag skriver om det också. Ibland gör vi kanske dessa egna bedömningar och värderingar av andra då vi får en svag släng av någon slags avundsjuka och andra gånger av rädsla och ovetskap tror jag. Jag tror inte någon gör det av avsiktlig elakhet utan kanske mer som sagt av ovetskap eller gammal vana. Jag tror banne mig på det goda i människan och jag vägrar ändra mig där. För det skulle betyda syniskhet och det vill jag inte drabbas av. 

Sen finns det en annan kategori som är, som jag brukar kalla det, framgångsallergiska. Alltså de klarar inte av att det går bra för andra. Så fort någon blir riktigt framgångsrik eller påtagligt otroligt nykär och lycklig eller stormrik så börjar avundsjukans doft sprida sig och vi "plockar ner" denna någon genom att förtala denna. Det är som om vi tror att jorden resurser inte skulle räcka till alla. Om det går bra för Persson så kommer det att gå åt pipsvängen för mig. Eller om Johnsson blivit SÅ snygg så blir ju jag genast inte snyggast längre och åker ner från tronen. SÅ DUMT. Det är ju runt dessa framgångsmänniskor vi kan lära oss jättemycket. Det är ju något dom har som vi kan "smittas" av. De är kanske också glada, lyckliga och sprider goda energier.  Kanske finns det något knep vi kan ta del av eller en härlig story dom kan dela med sig av. Vi kan ju t o m glädjas tillsammans. Jag tror inte framgångsallergiker är sämre människor de heller. Här vilar nog kanske en gnutta rädsla, ett kryddmått osäkerhet och en skopa jantelag. Who knows. Det finns gott i alla. (det måste det göra)

Nej jag tror att om vi alla slutar döma och bedöma våra medmänniskor så vågar vi vara oss själva. Det måste nog börja där tror jag. Om det då innebär att vi på något sätt blir annorlunda jämfört med den stora jantelags-massan så är det mod. Då menar jag självklart inte att vi ska sträva efter att vara annorlunda, per definition. Det skulle ju innebära att vi strävar efter att vara något vi inte är eller vill vara. Nej jag menar om vi vågar vara oss själva och detta innebär att vi avviker från mängden och människor rynkar på näsan åt oss men vi är trygga i oss själva ändå ja då är det mod för mig. Eller kanske mera frihet. För mig är det här extra viktigt, men det finns en story bakom det, och den vet ju inte ni eftersom ni inte vet hur det är att bo i mig, som jag skrev om i början på inlägget:) 

Walk a mile in my shoes before you judge me...är ett bra ordspråk i sammanhanget

Jag tror att det är viktigt att vi vågar vara de unika varelser vi faktiskt i grunden är. Alla nyanser, färger, former och personligheter behövs. Det skapar den balans vi ständigt eftersträvar. Tänk om alla skulle vara och se ut som jag. Haha herregud då skulle det inte finnas ett enda onödigt häftigt halsband, snygg sjal eller fina Converse att tillgå i affärerna för det skulle alla gå omkring i då. Ingen skulle heller ha någon vidare ordning på sina papper och vara okristligt morgonpigga och sjunga opera i duschen. Hemska tanke (eller kanske inte)

Nåväl kom ihåg att det här är mitt sätt att se på saker och ting och det behöver absolut inte vara ditt. Plocka med dig det som känns bra för dig och lämna resten därhän. Olikheter berikar

kram

Döm ingen på förhand - du vet aldrig när du möter en ängel

Den här målningen är född ur en känsla av att vi alla bör möta varandra med ett öppet hjärta efter bästa förmåga. Ibland har vi dåliga dagar och stänger ner vår utstrålning för ett tag. kanske behöver vi göra det emellanåt. Men om vi mestadels öppnar upp och ser vem vi möter så kan så många magiska möten skapas. Vi kan möta så många klokheter och visa människor i vardagen om vi bara tillåter andra att vara som de ÄR och möter dem där de befinner sig och inte där i vill att de ska vara i förhållande till oss själva. 

"Livet är ett enda stort mirakel om vi bara kan se bortom all märkligt spektakel" läste jag på FB igår. Det kan nog stämma rätt bra.

Vi ser inte alltid vingarna på de vardagsänglar vi möter. Men vi känner alltid kärleken om vi vågar släppa in den

Puss kram och understanding

KONST-igheter som skapar eftertryck och avtryck är äkta konst om man frågar mig

Att skapa från hjärtat är inte alltid lätt. Men alltid rätt. Ja om man ser det från mitt perspektiv vill säga. Jag älskar konst som kommer från en punkt inuti en annan människa. När någon ger den yttre världen en inblick i dennes inre värld. När man ger ett uttryck för det där som kanske inte alltid kan sägas med ord. 

Den fanns en tid när jag såg på konst på ett helt annat sätt. Jag tyckte bara att det som var vackert eller tekniskt välgjort och estetiskt komponerat var bra konst. Det kan det väl förvisso vara. Det bästa med konst är ju att det är upp till betraktaren att avgöra vad som är bra eller dåligt.

Idag finner jag konst som berör på ett eller annat sätt som bra konst för just MIG. Konst som antingen upprör, berör, skapar glädje eller eftertanke är bra konst. När någon, via sitt uttryck, lyckas kliva rakt innanför mina mentala gränsposteringar och bara berör ja, då finner jag det som riktigt bra konst. Om det sedan är estetiskt vackert eller nästintill fult spelar mindre roll för mig idag

När kreativiteten fått leva loppan hos skaparen utan yttre begränsningar osv ja då kan resultatet få ett personligt och unikt uttryck. Det är därför jag kan tycka att det är lite märkligt med fenomen som t ex Idol där någon ska sitta och bedöma och döma ut någons uttryck och kreativitet. När andra sätter tak på någons personliga sätt att förmedla en konstform. Nja jag tror inte riktigt på konceptet. Sen erkänner jag att jag tittat både en och flera gånger. Men det beror på att jag älskar musik och oupptäckta förmågor.

Nåväl nu har jag totalt glömt att kommentera mina nya målningar som jag lagt upp här idag. Haha typiskt mig att ta tag i en tanketråd och sen spinner jag en hel tröja på det och glömmer totalt vad jag skulle säga från början. Det här är alltså mina nya änglar som landat på mina målardukar. Den stora är född ur tanken att vara HÄR OCH NU. We only have control over two moments in our lives - here and now. Ja det enda vi har faktiskt

All lycka

Att ha livet som en lekplats

Har ni tänkt på vad mycket här i livet som är allvarligt. Det är inget jag riktigt kan förlika mig med. Jag gör det förvisso själv emellanåt. "Allvarlar"till livet alltså. Av rena farten, trots att jag inte vill eller är bekväm med det. Herregud kära ni, vi kommer ändå aldrig från det levande. Fäll ut vingarna och flyg, spring barfota, skratta dig toktrött, älska med hjärtat vidöppet, ät det du älskar, säg till de vackra att de är det, ge bort saker och pengar - det kommer nya, dofta på blommorna - det fyller dina sinnen med må-bra-hormoner. 

Fredrikshavn kyrka

Kruttornet i Fredrikshavn

Ibland är det som om vi människor (läs svenskar) tror att bruttonationalprodukter, pensionsparanden, vett och etikett, deklarationer, struktur, organisationer, materiell status, kalkyler och fina titlar är det enda som ger livskraft här i livet. Vi springer våra arma ben av oss för att skapa det "där" som någon före oss bestämt är status, välfärd och samhällsriktigt enligt den stora massan. Vi går artigt och jäkligt mellanmjölks-ordentligt i raka led och gör som vi tror är riktigt. 

Anders poserar framför en träskulptur i Fredrikshavn

Olivia har det gott på¨färjan

Måste det inte vara viktigast att vi tar hand om själva livet och inte bara lever för att uppfylla en massa konstruktioner om livet som gör att vi blir "älskade" av dem som inte har vett att älska oss som vi ÄR

 Se bara hur vi springer rakt in i väggar, brinner upp och faller ihop på löpande band. Lite som att vi springer och springer och till slut springer vi om oss själva på raksträckan utan att ha tagit notis om vad som var livet medan det pågick.

Det jag vill komma till är inte att vi ska strunta i att arbeta eller att ta ansvar. Tvärtom ska vi självklart jobba och ta ansvar. Men HUR gör vi det? Borde vi inte använda livet lite mer som en skön lekpplats. Ett forum för härlighet. Livet är en fantastiskt gåva, och just VI fick chansen den här gången att förvalta det på bästa sätt så varför inte göra det helhjärtat. Varför inte hälla lite mer kärlek i organisationerna och bry oss lite mer om varandra t ex. Varför inte införa speciella tyck-om-dig-rundor i slutet på varje avdelningsmöte. En runda där man går laget runt och säger en bra egenskap med medarbetaren till höger om oss. Tar 1 sekund per person och det ger massor tillbaka. Eller börja varje morgon med att krama om varandra när man kommer. Det frigör oxytocin och försätter oss närmare varandra på ett medmänsklig sätt. Vi tillbringar ju trots allt mer vaken tid på våra arbeten än vi gör hemma. Förgyll den efter bästa förmåga.

Vi delar upp livet i vardagar och icke vardagar. Vi laddar dessutom ordet vardag med en viss negativitet. Men jösses alla dagar är ju ett enda stort mirakel som vi borde applicera så mycket kraft och värde i som det faktiskt är värt. Var-dag betyder ju faktiskt var dag. Alltså varje dag = de dagar som vi kallar livet. Fånga dem - lev dem. Se livet som en fantastisk lekplats med utrymme för kärlek, skapande, kreativitet, glädje och omtanke. Omfamna stunden och gå all in.

Min midsommar har varit lite som en lekplats. Nu har jag ju tur att ha nära och kära omkring mig som är bra lekkamrater här på livsresan. Så själva midsommaraftonen bara njöt vi, skrattade, regnpromenerade och hade det gott. Igår på midsommardagen tog vi båten över till Danmark och bara va, som det så populärt heter. Strosade omkring i Fredrikshavn och flamsade runt även där i ett lätt regn. När himladropparna avtagit slog vi oss er på en bänk och pratade om livet en stund till vi sedan hamnade på en mörk och gemytligt småsunkig engelsk-inspirerad pub för en god Irish Coffe innan återfärden mot svensk vatten. 

Botaniska Trädgården

Botaniska Trädgården

Den här morgonen tog jag cykeln över Slottskogen och gick helt ensam i Botaniska Trädgården och hänfördes av den FANTASTISKA frikostiga skönheten som serveras där. Inte en kotte hade hittat dit mer än fåglarna och jag. Kände mig som en prinsessa insläppt i en saga. Vilken underbart härlig start på en alldeles ovanligt vanlig söndag. En dag att ta i sin famn och bara älska. Jag kan bara säga att jag är hög nu igen. Hög på livskraft och glad att jag har vett att ha hela livet som en galen och skön lekplats där nyfikenheten är drivkraften.

Alternativa midsomrar är också midsomrar

Om man har sitt ursprung från Dalarna och numera är en exilkulla boendes i västkustens vackra huvudstad så går tankarna en sån här dag till barndomens midsomrar med folkdräkt, dans kring stången, spelemän som filade på sina felor natten lång och glada barn med blomsterkransar i håret. Säga vad man vill men nog är midsommarfirandets mecka ändå Dalarna. 

Jag har som lite äldre tonåring också tältat i Leksand och Rättvikstrakten och firat tillsammans med tusentals andra ungdomar i dagarna tre. Då jäklar var det fest kan tilläggas och jag är glad att jag upplevt även detta med allt vad det innebar

Visst är det nåt visst med årets längsta dag och nog är det lite magiskt att plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden. Kanske också t o m springa över sju gärdesgårdar för att sedan drömma om sin tillkommande kärlek. Nu ska här tillägga att en riktig gärdesgård är ett slags hägnad byggt av parvis uppsatta lodrätta störar av gran eller en som sedan hålls ihop av vidjeband och däremellan flätas störar lite snett diagonalt däremellan som skapar ett slags staket. Göteborgarna har nämligen fått för sig att gärdesgård är en stenmur. Haha...det vet väl varje dalkulla med aktning att en redig gärdesgård är byggd i gran eller en. Den första har faktiskt hittats i Leksandstrakten och tros vara från 1000-talet. Nåväl vi dalmasar och kullor är nog rädda om våra tradition och kulturhistoriens värde. 

Hej hopp knätofs, dalahästar och hopp över gärdesgårdar i midsommartid :)

Dock behöver det här med alla dessa aftnar nyanseras lite och därför tänker jag publicera några ord som Ma Oftedal skrev på Facebook igår som var så klokt:

MIDSOMMARPANIK ?

Till dem som redan nu känner panik inför den stundande Midsommarhelgen, som inte har en majstång att dansa runt, barnbarn att hoppa grodor med, inte kan eller vill dricka snaps, ingen vänkrets i Skärgården att besöka, inte ens orkar eller kan sitta på en stol och titta på när andra roar sig – vill jag säga: Grattis!

Du slipper! Alla dessa ”aftnar” är ofta överskattade, på gränsen till stresskollaps, utarmande både ekonomiskt och själsligt. Njut av att du inte behöver fundera på om du ska pussa folk en, två eller tre gånger på kinden, vara för överklädd eller underklädd, ha rätt present med dig eller att jordgubbstårtan ska säcka ihop.

Man kan om man vill bestämma sig för att ta hand om sig själv sin själ denna helg, kanske göra ett visualiserings-collage, plocka fram sin gamla bibel eller annan andlig litteratur. Kanske har du någonting du vill måla, eller snickra, eller varför inte sy en ny gardin. 

Orkar man inte med det, så finns många andra på Facebook som också känner sig ensamma. Ta chansen och våga klicka på ”gilla” där ingen annan gjort det, våga kommentera, kanske skicka ett meddelande eller en app till någon annan som behöver tröst. Det finns så mycket kärlek i den här världen, både att få och att ge!

/Ma Oftedal

Så nu återstår bara för mig att önska alla en trevlig midsommar och kom ihåg att man måste inte göra som alla andra. Gör vad du vill med denna dag precis som du kan göra med alla andra dina livsdagar. Själv ska jag äta gott, plocka blommor och pussa småprinsar. Och imorgon njuter jag hav och drar till Danmark en sväng. Så kan man också fira midsommar

Love och ha det gott denna årets längsta dag

Vackert trots skavanker

Den här vackra turkosfärgade koppen har varit min favorit ända sedan jag köpte den i second hand affär för nåt år sedan. Den stod där på hyllan och ropade på mig. Nu har det hänt sig så att någon har famlat med disken och slagit av örat på min keramiska favoritskönhet. Tror ni att jag slänger den ändå? Nix. Det är som om jag älskar den ännu mer med sin personliga touch.

Jag drar den här parallellen till oss människor. Vi har alla s k fel, defekter och tillkortakommanden. Vi kan vara vackra i vår egen personlighet ändå. Lär dig älska dina personliga och unika defekter. Det ger dig karaktär och unik skönhet

Hylla din skönhet så som du är

Puss

Hur jäkla vacker och sprudlande vill du bli som äldre

Jag skriver ju ofta om vikten av att LEVA sig genom hela livet och inte bara överleva, bita ihop och kämpa på. Jag har ju också ett budskap som jag ofta förmedlar om att vi är vackra som vi är och att ålder är ett tecken på mognad, skönhet, vishet och utstrålning. Jag älskar vackra äldre människor som bär uttryck och kroppar med karaktär. En av mina förebilder är 73-åriga skönheten Beatrix Ost

Hon är mer levande än många trötta 25-åringar som uttrycker sig vara för gamla för än det ena och än det andra.

Något annat vi ofta hör är också att vi är "för gamla för att bära vissa kläder" och "i min ålder så kan man väl inte..." Vilken kvalificerad crap och förlegad jantelagstrams. Usch. Nej fram för med personlighet och vacker mognad. Vi ska bära det vi tycker är vacker för då BLIR vi vackra oavsett om vi är 14, 32 eller 91. Det låter som en klyscha men det är dagens absoluta sanning.

Hur jäkla vacker kan en 73-åring egentligen vara
Underbart

Snacka om att bära sig själv med stolthet
(jantelag...hej då)

Jag tänker också på gårdagens lilla besök i min atelje som gjorde mig så inutiglad. Jag stod där i min ensamhet och målade för glatta livet när det plötsligt knackar på den låsta dörren. Där ute står en väninna från min hemstad Ludvika och strålar i all sin glans. VILKEN TOTAL ÖVERRASKNING. Jag blev så glad att ord känns futtiga. Hon är 65-årig otroligt vacker parant kvinna som är mycket yngre i sin utstrålning, sitt förhållningssätt och sin klädstil än månbga 40-åringar. Herregud vad jag älskar människor som är i livsflödet och inte utanför. Ta bara hennes 3-månaders resa som hon gjorde förra året till Cypern. Helt alena tar hon sitt pick och pack och åker dit för att njuta av livet, bekanta sig med sig själv och uppleva Cypern under tre månader. Me like. 

Beatrix säger:
"Jag tror att de flesta människor ger upp när de blir äldre. På något sätt bör du alltid
vara lite kär och aldrig säga att jag inte kan ha det på grund av min ålder . "
Där har vi nåt att lära och ta med oss genom livet

Vem har sagt att sådant bara ska göras av ungdomar. Och förresten var slutar ungdomen rent mentalt egentligen.... Kan det inte vara så att en del människor behåller en ungdomlighet genom hela livet. En fräschör som sedan kombineras med en erfarenhet och mognad och skapar de där människorna som utstrålar någonting alldeles extra. Ja jo jag tror nog att det kan vara så när jag tänker efter

Life is good - enjoy the ride all the way

När sommaren smeker sinnen och solen värmer huden

En av de bästa sakerna med att bo på västkusten är nog närheten till havet. 

Igår fick mina vintertrötta fötter äntligen komma ut och njuta av det sköna och härligt kyliga havsvattnet

Doften, vågskvalpet, horisonten, snäckorna och alla vackra havsslipade trädbitar och stenar som flyter iland intill strandkanten. Jag är som ett barn när jag ivrigt springer omkring och plockar fynd. Sonen skrattar och ruskar på huvudet när jag överförtjust hittat en ofantligt vacker slipad liten trädbit som är som ett konstverk i sig. Det är inte klokt vad mycket vacker konst naturen skapar alldeles av sig självt

Att sitta och njuta av varandras sällskap med vågorna som bakgrundssorl är inte helt fel. Det är sådant som man sparar i minnesbanken för minnen värda att komma ihåg.

Det är nåt visst med dagar då himmel möter hav och dagarna är evighetslånga

Vi nordbor samlar energi och kraft inför den mörka årstiden och fyller på våra depoter med nytt härligt må-bra-bränsle

Jag vet att jag säger lika om alla årstider men den finns en förälskelse mellan mig och den svenska sommaren

Ett sätt att se på oss själva, vår omgivning och det vi kallar liv

Innan jag hade sett "Eternal sunshine of a spotless mind" kan jag inte säga att jag var speciellt överförtjust i Jim Carey. Idag har jag en annan syn på denna amerikanske skådespelare. Han har mycket vettigt att delge oss och han har en sund inställning till det vi kallar liv.

Ta er gärna sju och en halv minut och ta en titt på denna lilla filmsnutt och nyansera era vardagstankar en aning. Jag säger inte att det ÄR så här som Jim säger men...det är ett sätt att bemöta livet och vem kan bevisa att det INTE är så här

Go bananas bland dukar, penslar och färgburkar

"Because it´s magic" Den här målningen blir som alltid vad betraktaren laddar ner i den.
Den kan vara en vänskapstavla och den kan vara en syskontavla eller en pride-tavla. För mig handlar den om när att älska rakt upp och ner är det viktigaste och riktigaste 
Välj själva

Jag håller på att gå totalt bananas bland dukar, penslar och färgburkar här. Kreativiteten bara sprudlar och bubblar som sockerdricka. Fan, rätt ut sagt, vad jag har längtat efter den här kreativiteten. Det är fundamentalt och härligt att skapa utifrån inre platser där tankar om perfektion och att leva upp till andras förväntningar totalt saknas. Jag bara tokskapar det som ÄR och . Jag leker också med lite olika uttryck som legat och ruvat inom mig ett tag. Nu blir resultaten med abstrakta och naivistiska. Känner mig för tillfället less på s k "självklar" konst. Sådan konst som på något sätt är anpassad till en publik.

"Peace love and understanding"
Om att den friden vi söker utanför oss själva
oftast finns inom oss själva

"Tillsammans" Denna målade jag igår och den blev såld redan innan
den torkade. KUL