onsdag 27 november 2013

Måste vi ut på den yttersta tunnaste lilla kvisten för att förstå

Ibland, och rätt ofta faktiskt, tänker jag på det här med hur olika vi lever våra liv. Hur vi förvaltar och utnyttjar livsgåvan. Jag tror att vi i olika perioder i livet skiftar i förvaltningsgrad också. Vissa kastas omkull av livet och dunsar i backen med en rätt hård smäll vilket resulterat i att de sedan värdesätter livet på ett helt nytt sätt. Andra får deltaga och närvara när någon nära omkullkastas av livet på de mest brutala sätt. Kanske gör high five med döden och får en ny chans. Det brukar också resultera i nya livsperspektiv. En av mina allra bästa vänner förlorade sin far i en svår sjukdom. Hon berättade för mig att hon fortfarande efter flera år efter hans övergång till andra sidan värdesätter bara en sådan enkel sak som att kunna torka sig själv efter toalettbesök. En annan vän som var så nära döden man kan vara i en bilolycka och sedan fått en ny chans ser allt ur ett tacksamhetsperspektiv. Eller som den amerikanska hjärnforskaren som själv drabbades av en stroke och fick ett himmelskt perspektiv på livet efter att ha återhämtat sig.



Jag tänker då så här, måste vi verkligen ut på den yttersta grenens tunnaste sköraste lilla kvist innan vi kan värdesätta att vi kan se solen, krama en snöboll, pussa på våra barn, läsa en god bok, betrakta en fjäril, smeka en kind, prata med en granne, se soluppgång och solnedgång, lyssna på all världens musik, känna doften av nybakade bullar, sitta på en sten och känna vinden i håret osv osv osv. 

Det jag talar om är förmodligen hederlig gammal vanlig förnöjsamhet. Förnöjsamhetens lov är något som underskattas i vårt samhälle av idag. Ett samhälle som premierar snabbhet, stålar, perfektion, tävlan, strävan, prestation, karriär, framgång och att vara bättre men helst bäst. 

För att inte tala om konsumtionen som vi dövar våra sinnen med. Visste ni att vi svenskar privat dristar oss till att konsumera ett tusen två hundra miljarder  kronor varje år. Och mycket detta är dessutom lånade pengar som vi införskaffar prylar för som sedan banken äger. 

Samtidigt visar forskning att vi är de ensammaste i världen. Vi har inte tid med varandra. Dels för att generationerna hos oss här uppe i Sverige är mer åtskilda än i något annat land. 30 000 människor går in i väggen varje år i Sverige. En miljon svenskar trivs inte på sina arbeten. En annan forskning visar att eftersom vi mår allt sämre och är både missnöjda och oroliga så vi också äter alltmer lugnande medicin. Ändå är vi ett av världen rikaste länder. Någonstans känns det som väldigt tydligt att pengar är inte det samma som rikedom och lycka. Det känns som om hjulen snurra för fort och dessutom bakåt. 



Jag tror att förnöjsamhet, tacksamhet, meningsfullhet och tid är det mest värdefulla i vårt byggande av liv. Rikedom är att vara nära sig själv, känna mening i det man gör, känna tacksamhet för det lilla som egentligen är det stora och förmågan att ge och ta emot kärlek i så stor utsträckning det bara är möjligt. Skratta, dansa, älska, sjung, ät, drick, måla, var lite Pippi Långstrumpsk och gör knasiga saker som du har lust med. Om någon tycker något så får det stå för dem. Och det är som vanligt bara ett tecken på att de inte "är hemma" och tar hand om sina egna liv och förmodligen undermedvetet känner någon slags frustration över detta och då projicerar det på dig. Släpp dem bara och gå all in på att förvalta din outstanding fantastiska livsgåva istället. 

Here we go - livet är NU

11 kommentarer:

  1. Ja, livet är nu och sedan aldrig mer. Jag har fått en själsfrände, min första riktiga väninna i hela mitt liv. Det är givande och tagande och glädje och så roligt att jag är tacksam över att det hände, att vi möttes. Jag tror inte det var en slump, jag tror faktiskt det var skrivit i stjärnorna redan när vi föddes. Detta om något är något att vara tacksam över.

    Jag håller med om att det går för fort. Det är stress och press från alla håll. Jag som är hemmafru av något slag, känner ibland att jag får konstiga blickar och folk tycker synd om mig. Jag gör det inte för jag har det bra. I mitt liv kliver det nu in människor jag tycker om och som jag vill behålla. Tror vi alla måste släppa taget om att vara så privata, inte ha tid. Är det verkligen fint att inte ha tid? Om jag ständigt är på språng, aldrig tar mig tid att krama om en vän, fika eller se allt det fina i livet vad har jag då att minnas den dag jag inte kan längre? Om inte livet i sig är värt att värna om för att man inte har tid. är det verkligen liv då?

    Nu ska jag njuta av att sätta fram adventsljusen så de står här i tid. Utan press och med försök till mer glädje än vanligt.

    Kramar till världens klokaste Emma från mig som är på väg att förvalta sitt liv med mer glädje.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så gld att du hittat en själsfrände...och självklart var det meningen, det tror jag också.
      Allt gott och tack för att du delar med dig
      kram
      E

      Radera
  2. Så rätt och bra du skrivit! Kram

    SvaraRadera
  3. jag har alltid uppskattat mitt liv,min familj,vänner,jobb,tak över huvudet,naturen,djuren,min hälsa mm,men efter allt som har hänt det senaste året kan jag säga att jag gör det ännu mer,tar inget för givet,blir glad för minsta lilla,att solen skiner,att jag är frisk,att jag har haft en bra dag på jobbet mm.

    SvaraRadera
  4. Tacksamhet har jag anammat numera - bättre sent än aldrig :)
    HealingKoden hjälper mig med det, känns så självklart :)
    Att vara nära oss själva osv - så viktigt :)
    Jättefint inlägg - om det egentligen så självklara :)
    Tack - Förlåt osv - verkar vara så svårt att dela med sig utav? :/ :)
    Kärlek, tacksamhet och närhet på dig från mig
    du jordiska ängeln :)
    :D

    SvaraRadera
  5. Jag har MS & har försämrats mycket de senaste 6 åren men jag kan sköta mina toalettbesök & min hygien fortfarande men jag tänker att om jag vetat hur jag är idag skulle jag uppskattat mycket mer förr.
    Nu försöker jag att tänka på vad jag kan & har idag så jag njuter av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag förstår vad du menar. Iblnd glömmer vi att njuta och uppskatta det som är till synes självklart men som egentligen är en gåva. Glad att du njurar av allt du har i detta nu ändå. kramar till dig
      E

      Radera
  6. Tack härliga Emma för en fantastisk blogg, du inspirerar mig, så glad att jag hittade dig och tack för din trevliga hälsning på min blogg, hoppas det är OK att jag citerar dig ibland??
    Bamsekram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Titti
      Självklart får du citera. Det är bara av godo om fler kan ta del av budskapet.
      Allt gott
      kram

      Radera
  7. Åh, vad jag tycker om dina kloka ord! Och jag blir så himla glad för dina varma kommentarer hos mig. Tusen tack! Och varma kramar!

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...