Poetry poetry lovely poetry

Poesi är, enligt mig, ett underbart sätt att nå varandra genom ett språk som spretar, berör och rinner likt en skön och len välling genom strupen, ut i venerna och vidare till hjärta och hjärna. Jag ser det som att man går utanför ramarna och in under huden. Hoppar fallskärm i känsloatmosfären.

Poesin kan öppna dörrar inuti en själv som man inte visste att man hade. Den kan skapa osynliga band mellan författare och läsaren, därför att igenkänningsfaktorn är hög och man får ett hem för sina trassliga tankar. Någon känner lika som jag...halleluja.

Jag fullkomligt älskar poesins okonstlade, fria och naturliga språk och hur det tveklöst balanserar det formfulländade, korrekta och värvårdade vackra språket vi i vardagslag ämnar använda för att anpassa oss så förbaskat. Den belyser ofta det trasiga och legaliserar det vi egentligen känner. En fristad för själen, kanske man milt kan uttrycka sig.

Jag har många favoriter bland poeter genom tiderna men en är Sandro Key-Åberg som är en på tok alldeles för underskattad poet som levde 1922-1991

Här får ni två små smakprov. Hur aktuellt är inte detta :

Livet, gosse, det är snabba pengar
Kolla in vad läget kräver
och så stålarna på stubben.
Det är nu, när ögonblicket
himlar ljusblått mot dig
du ska sätta sprätt på livet!

********************************

Livet bläddrar snart
igenom dina år.
Du har några fjädrande
och löpstarka år att glädjas åt,
innan hjärtat får marmelad i knäna
och åldern drar ner sin ridå

********************************

Livsviktiga saker...

Paradigm och beteckna förebild

Lite smått poetiska funderingar nu igen:)

ryckiga steg och otålig väntan,

jag tror jag föddes sån.

ständigt på väg

mot någonstans mellan sen och nu.

universums avbild

och underjordisk spegelbild.

jag hör sällan hemma

men varje gång du ler på riktigt

känns det som jag lånat en bit av himlen

tryggheten är en drog

ensamheten en vän.

ljudet av natt

ekar mellan lila sovrumsväggar

där snåriga tankar reds ut,

trasslas in och flätas samman.

tiden stannar, vrides ur led.

(here we go again)

vilka frågor ska ställas

och inte.

visa väg och vara duktig.

i alla fall stark, men sårbar

att vara närvarande.

att vara människa,

varken mer eller mindre

det som skiljer då från nu

är att jag ger mig rätten

att ge upp ibland

falla fritt

falla vackert

och jävligt opassande

jag har sett vårens första fjäril

och det växer en vår i mitt trassliga hår

så kom vackraste

(kom)

vi dansar nakna i solregnet

inget kan vara verkligare

än när dagen doftar frihet

och himlen faller handlöst

i mina darrande händer

/Emma

Buddhistiskt ledord

”Oavsett hur många heliga ord du läser, oavsett hur många heliga ord du talar, till vilken nytta är de, om du inte handlar därefter.
/Buddha

Det är så innerligt sant och apropå det här med att leva som man lär, som jag skrev om igår, så gäller att det att GÖRA också och inte bara läsa, säga, lyssna och hälla sig full av kunskap. Det är så lätt att vi gör det i dessa personliga utvecklingens stohetstider nämligen. Kunskapen blir inget värd om man inte omvandlar den till visdom genom att uppleva och leva det liv vi lär. Ellerhur ?

*Så gör Dig själv glad idag,
*Gör det där extra för någon annan,
*Ta tag i det där som skjutits på framtiden ett längre tag
*Våga gå outside the box utan att fundera
*Hoppa utan skyddsnät en gång

... och gör det med känsla och ett varmt leende just bara för att du vet att det är DITT val och livet du lever är NU

Kram på er

Men ska jag känna - Då ska det finnas tid att känna fritt

Men ska jag känna - Då ska det finnas tid att känna fritt. Så sjunger hon, Melissa Horn, och jag älskar den frasen. Den kryper liksom in under min hud och bygger bo. Den är JAG. Ibland smakar jag på orden KÄNNA FRITT. Så underbart det låter. Klart att det ska finnas tid att känna fritt. Det är det som är sanning och livskraft för mig. Det har varit en bristvara i mitt liv en längre tid. Att ha tid att känna fritt alltså. Jag har rusat i ekorrhjulet och gjort saker som går emot mina värderingar. Har sedan suttit som coach och förespråkat något helt annat till mina klienter. Detta fungerar som Ni förstår inget vidare i förlängningen. SÅ nu lever jag som jag lär. Jag har i dessa kristider helt resolut och modigt sagt upp mig från min administrativa tjänst inom borrstålsindustrin och ska satsa helhjärtat på mitt företag. Ovisst - ja absolut men helhjärtat och nu kan jag leva som jag lär, jag får tid att känna fritt och jag kan arbeta med det jag är ämnad för. Jag ska coacha, inspirera, motivera och kreativt skapa mig lycklig. Men framför allt får jag tid att känna fritt och bli den förebild jag vill vara. Både för mig själv och för andra. Livet är här och nu...och nu...och nu

Vårljus och en störtskön kram till Er alla

Skapa mentala resurser

Idag får jag prova min egen medicin. Jag talar nämligen ofta med mina klienter och kurselever om att skapa mentala resurser att ta av när livet drabbar oss. Att vara stark och trygg i sig själv när det går i uppförsbacke eller motvind. Att veta sitt eget värde när man känner sig attackerad och när man känner att någon i ens närhet har otroligt negativ energi. Det är så nyttigt att hamna i skarpt läge och se hur JAG hanterar situation.
Idag vaknade jag nämligen med ett leende och en känsla av power och frihet. LIVSKRAFT är ett annat ord för känslan jag hade i denna arla morgonstund (trots att det t o m låg ett vitt snötäcke på marken). När jag sedan upptäckar att helt andra energier möter mig denna dag får jag stå stadigt i mig själv och le med själen. Måste erkänna och tillstå att jag blir genuint ledsen när jag känner att nån försöker plocka ner min optimism och projicera sin irritation på mig med avundsjuka och illasmakande kommentarer. Så onödigt. Det gör ont men jag VET att det har inte med mig att göra och avundsjuka är en sjukdom som bottnar i dålig självkänsla.
Så jag bestämmer mig för ta av mina mentala resurser som gör mig stark, och fortsätter vara skitgla´och möta fredagen i sprudlande Emmaenergi så gott jag kan och påminner mig själv om mitt eget värde oberoende av andra. Förmodligen retar det någon ännu mer men jag skippar att engagera mig i det :)
Livet är verkligen MER än intressant. Ellerhur?
kramar till Er alla

Log off...for a while

Som jag skrev i förra inlägget så känner jag mig totalt överlastad i hjärnan. Jag får inget mellanrum mellan mina tankar. Det är det ständiga informationsflödet som inte passar mig särskilt bra. Jag måste emellanåt stänga av omvärlden för att komma mig själv närmare. Nu har jag kommit till ett sådant tillfälle.
Har ni tänkt på hur vi hela dagarna blir utsatta för kontinuerligt anfall av information, som vår hjärna ska ta emot, selektera och arkivera. Detta ständiga informationsbrus, är det bra eller dåligt för vår hjärna, tror ni? Jag tar ansvar och svara nej utan attt tveka.

Ta bara en titt på gemene man i vårt samhälle av idag. Det kan se ut som följer:
Vi slänger på TV och har samtidigt en PC i knät, mobilen ligger i ett armslängsd avstånd, musik spelas från CD spelaren i ett av barnens rum, din partner berättar ingående om något som hänt på jobbet och det ringer under tiden ca 7 försäljare på den väggfasta hemtelefonen. Plötsligt så plingar det till i datorn, samtidigt som mobilen meddelar att du fått ett SMS… precis då så berättar de på TV att din favoritartist ska uppträda… Det är i det här läget som vi kan börja prata om simultankapacitet, på hög nivå! Hårddisken (i det här fallet hjärnan) blir full.
Är det undra på att vi stressar oss till fysisk ohälsa, irritation, okoncentration, oro, glömska och allmän psykisk och mental överbelastning och själslig ohälsa.

Efterforskningar visar att vår hjärnas storlek inte har förändrats på 40 000 år!!!. Ja genetiskt så är vi identiska med den allra tidigaste människan. Så då kan man ju fråga sig hur i hela fridens namn klarar sig vår stenåldershjärna mot de nya utmaningar som vårt moderna samhälle ställer den inför – hela tiden? Sug på den du ....
Lyckligtvis så är inte hjärnan statisk, det finns delar av den som utvecklas och som står inför ständiga förändringar. Dit hör den delen som vi kallar för arbetsminnet, som för simultanförmågan är jätteviktig. Men arbetsminnet svämmar ibland över, och vi blir förvirrade, irriterade, ororade och presterar bara på halvfart. Hur mycket vi klarar av är ganska klart, det beror på vår förmåga att hålla uppmärksamheten.

Så kontentan är alltså att DU måste ha så pass bra kontakt med dig själv, din egen kapacitet och din inre röst och intuition att du vet när det är dags att dra i bromsen och se över det ständiga informationsflödet vi utsätts för.

Ta en paus, andas, meditera, vandra och var med dig själv i tysthet och stillhet. Hämta andan, stäng av omvärlden för en stund och var i NUET mina vänner.

Må vårsolen lysa på edra näsor denna vackra dag i april

kram på Er

Poesi...nej mer poetiskt vinklade reflektioner och tankar en helt vanlig tisdag i mitt liv:)

Solen, himlatak, glitterögon och converse mot grusigt torr asfalt. I exakt den ordningen vill jag möta min tisdag. Vill andas våren och kisa mot ljuset. Frihet under vingar och människor att lita på och att skratta mig trött med. Det är så många repliker omkring mig nu men jag hör bara och stänger ute. Lyssnar inte. Intrycken har varit för många på sistone. Jag har inget mellanrum mellan mina egna tankar och mitt universum känns spegelvänt på något märkligt undfallande sätt. Behöver egentid och mindre att göra. Dags att se över livskarusellen och leva som jag lär. Jag är så hopplöst svår att anpassa ibland och jag önskar att jag var en medelmåtta som nöjer mig med vanlighet utan gränser. Har förmodligen passerat gränsen för återvändo så jag blundar i backspegeln och ser framåt. Söker fästpunkter att stanna i. Eller rymma ifrån. Jag har varit här förut och rastlösheten brukar betyda nya vägar att trampa upp. Livsvägskäl. Jag lyssnar, väntar in och låter vara. Är inte livet outsägligt och överjäkligt spännande, så säg :)

Inspiration i vårtider

Jag hade ju bestämt mig för att inte ha en blogg om kläder, mode, shopping och andra ytligheter som det redan finns ett otal andra bloggar som gör men NU var jag tvungen för bloggen handlar ju liksom om MIG och allt kommer från hjärtat och jag är så lost på Oleanas tröjor. Ända från hjärtat nämligen. Det står Emma på allihop om Ni tittar riktigt riktigt noga :)

Underbara om Ni frågar mig

Hjärt-lig lördagshälsning

Denna kärlekens symbol kan man hitta vart än man går. Har Ni tänkt på det ?

Ha en fin lördag och var rädd om Er...

Kram

Ett vuxet barns bekännelser

Ibland har jag velat har någon att slänga min överlevda tonårsångest på. En måltavla för min obeabetade vilsenhet och ilska. Det är ofta när jag går vilse i mig själv och kapitulerar inför allt det som jag förväntas vara. När trycket är för stort dyker ofta den här känslan upp.

Jag menar man är ju så mycket mer än summan av allt man visar för omvärlden. Nej nu säger jag MAN igen. Under min personliga utveckling har jag jobbat järnet med att sluta säga MAN gör saker hela tiden. Det heter JAG. Det är the safeway för man generaliserar och slipper ta ensamt ansvar för sig själv. Så dumt. Jag börjar om. JAG är så mycket mer än summan av det JAG visar för omvärlden. Jag har kommit fram till att det är det lilla barnet i mig som behöver uppmärksamhet och bekräftelse. Det har funnits dagar då lag lagt över det ansvaret på saker, människor och händelser utanför mig själv.

Men idag har jag lärt mig (nästan) att bekfräfta mig själv när jag känner den egenupplevda vilsenheten husera omkring i mitt inre. Jag känner igen signalerna och jag gör något åt det hela. Vad gör jag då ? Jo jag stannar upp, växlar ner och byter frekvens ett snäpp. Lyssnar in vad jag själv säger, INTE säger och vari motståndet ligger. Jag sorterar vad som är MINA tankar och vad som egentligen är andras tankar som smittats över på mig utan min tillåtelse eller vetskap. Jag gör sedan personliga affirmationer som förankrar mig i mig själv och den verklighet jag vill leva i. Sen upprepar jag dessa på massor av olika sätt tills jag tror på dom. Fake it until you make it:) Det kan te sig underligt men det funkar så det får vara hur märkligt det vill. Ellerhur?

Kanske är det våren som pulserar i mina vener och får mig fundera och filosofera mer än vanligt denna torsdag i april. Nåja, jag har nog alltid ganska överbelastat med tankar under mitt bångstyriga hår. Thats me and I like it

Ha nu en helt underbart vacker dag i Era liv och njut av att vara den bästa av Er själva

kram

Längtan....

Motståndskraft och själslig understimulans

Har funderat en del på det här med motståndskraft, kroppsligt immunförsvar och själsligt låg motståndskraft. Allt sitter ihop och ofta kan vi titta in på oss själva och hur vi lever våra liv om vi vill veta varför vi fysiskt mår dåligt i dessa förkylningstider.

Alla har vi våra ”down”-perioder då våra kroppar och psyken verkar vara mer mottagliga för depression och sjukdom och mer känsliga för stress än vanligt. Man brukar säga att man sådana perioder har sänkt motståndskraft. Vi kan under dessa perioder stanna upp, känna efter vad det är som pågår i vårt liv rent allmänt. Vad är det vi försöker ”göra motstånd” emot? Vilka slags hinder är det vi möter eller skapar, som tar så mycket energi i anspråk och som gör oss så utmattade och mottagliga för både fysisk och psykisk turbulens ? Lever vi emot våra värderingar och inre önskningar ?

Så ta pauser och lyssna in dig själv. Vad behöver du eller vad har du försakat de senaste tiden ? Lever du i en livslögn utan att ens våga ta notis om detta? Vilka saker är det som gör dig lycklig och vilka olika sätt att ta hand om dig själv finns det som kan öka din motståndskraft redan idag?

Jag har själv varit MEGAförkyld under helgen, vilket var evigheter sedan sist och jag vet varför men blundar nog lite för mycket, så jag ska ta tag i saker och ting redan idag

Du sitter ofta själv på svaren om du väntar in och vågar lyssna utan att värdera och utan att försöka göra om svaren till något som vi tror att vi vill för enkelhetens skull pga att vi är rädda för förändringen det kanske innebär. Så var schysst men brutalt ärlig mot dig själv :)

All kärlek till Er denna vackra dag i april

Älskade vår

Hur gudagott kan det vara att vandra omkring på snöfri moderjord och supa in dofterna av själva naturen. Har tillbringat påsken hos min älskade dotter här på västkustens pärla, Göteborg, och här har våren haft lite mer bråttom än hemma i Dalarna.

Jag blir lyrisk när jag får hoppa omkring i favoritkängor och ligga i gräset och ta in hela himlataket. Som jag längtat. Visste nog inte riktigt hur mycket jag saknat våren. Tack för att du åter ligger ny och oanvänd framför oss.

Fin söndag och go´fortsättning önskar jag eder alla...faderalla

kram