måndag 26 april 2010

Paradigm och beteckna förebild

Lite smått poetiska funderingar nu igen:)
ryckiga steg och otålig väntan,
jag tror jag föddes sån.
ständigt på väg
mot någonstans mellan sen och nu.
universums avbild
och underjordisk spegelbild.
jag hör sällan hemma
men varje gång du ler på riktigt
känns det som jag lånat en bit av himlen
tryggheten är en drog
ensamheten en vän.
ljudet av natt
ekar mellan lila sovrumsväggar
där snåriga tankar reds ut,
trasslas in och flätas samman.
tiden stannar, vrides ur led.
(here we go again)
vilka frågor ska ställas
och inte.
visa väg och vara duktig.
i alla fall stark, men sårbar
att vara närvarande.
att vara människa,
varken mer eller mindre
det som skiljer då från nu
är att jag ger mig rätten
att ge upp ibland
falla fritt
falla vackert
och jävligt opassande
jag har sett vårens första fjäril
och det växer en vår i mitt trassliga hår
så kom vackraste
(kom)
vi dansar nakna i solregnet
inget kan vara verkligare
än när dagen doftar frihet
och himlen faller handlöst
i mina darrande händer
/Emma

















2 kommentarer:

  1. Underbart skrivet! Tar till mig dina ord.
    kram
    /Ulla

    SvaraRadera
  2. Du skriver så vackert så jag kan nästan inte andas när jag läser... kramar

    SvaraRadera