onsdag 7 april 2010

Ett vuxet barns bekännelser


Ibland har jag velat har någon att slänga min överlevda tonårsångest på. En måltavla för min obeabetade vilsenhet och ilska. Det är ofta när jag går vilse i mig själv och kapitulerar inför allt det som jag förväntas vara. När trycket är för stort dyker ofta den här känslan upp.


Jag menar man är ju så mycket mer än summan av allt man visar för omvärlden. Nej nu säger jag MAN igen. Under min personliga utveckling har jag jobbat järnet med att sluta säga MAN gör saker hela tiden. Det heter JAG. Det är the safeway för man generaliserar och slipper ta ensamt ansvar för sig själv. Så dumt. Jag börjar om. JAG är så mycket mer än summan av det JAG visar för omvärlden. Jag har kommit fram till att det är det lilla barnet i mig som behöver uppmärksamhet och bekräftelse. Det har funnits dagar då lag lagt över det ansvaret på saker, människor och händelser utanför mig själv.


Men idag har jag lärt mig (nästan) att bekfräfta mig själv när jag känner den egenupplevda vilsenheten husera omkring i mitt inre. Jag känner igen signalerna och jag gör något åt det hela. Vad gör jag då ? Jo jag stannar upp, växlar ner och byter frekvens ett snäpp. Lyssnar in vad jag själv säger, INTE säger och vari motståndet ligger. Jag sorterar vad som är MINA tankar och vad som egentligen är andras tankar som smittats över på mig utan min tillåtelse eller vetskap. Jag gör sedan personliga affirmationer som förankrar mig i mig själv och den verklighet jag vill leva i. Sen upprepar jag dessa på massor av olika sätt tills jag tror på dom. Fake it until you make it:) Det kan te sig underligt men det funkar så det får vara hur märkligt det vill. Ellerhur?


Kanske är det våren som pulserar i mina vener och får mig fundera och filosofera mer än vanligt denna torsdag i april. Nåja, jag har nog alltid ganska överbelastat med tankar under mitt bångstyriga hår. Thats me and I like it


Ha nu en helt underbart vacker dag i Era liv och njut av att vara den bästa av Er själva


kram



7 kommentarer:

  1. Att själen också behöver underhållas precis som den fysiska kroppen är ju självklart, ingen förväntar sig att en bra kondition kommer utav att springa 5 km en endaste gång och så ska konditionen finnas där resten av livet, nej alla köper att den måste underhållas, men att detsamma gäller själen är ofta lite svårare att förstå. I det här samhället där yta oftast är det viktigaste känner jag att det är ett jävla slitjobb att underhålla själen, intryck finns överallt, av sådant jag inte vill ha, det är riktigt kämpigt ibland, särskilt i början då jag är som ett föl med ostabila ben, men ju mer jag går emot desto stadigare blir de, mina fölben :-) Tänk, när jag var tonåring så älskade jag att säga saker som, "det gör jag", om något som någon precis dissat, jag sa sällan "jag med" eller "jag tycker som du" Och jag menar inte att ja var en obstinat tonåring eller en riktig kärring mot strömmen även om många kallade mig för det, jag sa det givetvis för att det var så jag tyckte och kände. Men i längden blev det tröttsamt att inte tycka som andra, så orden försvann. Nu letar jag istället efter människor som tycker som jag eller som inte tycker att jag är en kärring mot strömmen trots att vi inte tycker lika alla gånger, hi, hi.

    SvaraRadera
  2. Thats you, and I like it to. Fantastiskt skrivet och en väg jag själv försöker lära mig att gå. Tack för fin inspiration. Kramar!

    SvaraRadera
  3. mmm så sant. så sant
    kram

    SvaraRadera
  4. Å du är la underbar som man skulle sagt i Göteborg.. du har så rätt i det du skriver :)

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  5. Mmmm...låter äkta och sant..närheten till det som är Du...verkliga Du....som vill komma fram utan pålagor av personlighet kanske.
    Viktigt att kunna lyssna inåt och ta sig själv på allvar med allt vad det innebär.
    Puss

    SvaraRadera
  6. Så rätt och så klokt.

    Man eller jag? Ibland skulle jag vilja säga att det beror på. Att använda jag hela tiden blir väldigt egenorienterat, ibland krävs det ett man för att vidga horisonten.

    SvaraRadera