måndag 12 april 2010

Poesi...nej mer poetiskt vinklade reflektioner och tankar en helt vanlig tisdag i mitt liv:)

Solen, himlatak, glitterögon och converse mot grusigt torr asfalt. I exakt den ordningen vill jag möta min tisdag. Vill andas våren och kisa mot ljuset. Frihet under vingar och människor att lita på och att skratta mig trött med. Det är så många repliker omkring mig nu men jag hör bara och stänger ute. Lyssnar inte. Intrycken har varit för många på sistone. Jag har inget mellanrum mellan mina egna tankar och mitt universum känns spegelvänt på något märkligt undfallande sätt. Behöver egentid och mindre att göra. Dags att se över livskarusellen och leva som jag lär. Jag är så hopplöst svår att anpassa ibland och jag önskar att jag var en medelmåtta som nöjer mig med vanlighet utan gränser. Har förmodligen passerat gränsen för återvändo så jag blundar i backspegeln och ser framåt. Söker fästpunkter att stanna i. Eller rymma ifrån. Jag har varit här förut och rastlösheten brukar betyda nya vägar att trampa upp. Livsvägskäl. Jag lyssnar, väntar in och låter vara. Är inte livet outsägligt och överjäkligt spännande, så säg :)

2 kommentarer:

  1. Så fint och tänkvärt du skriver! Solen, himlatak och glitterögon...bara de orden gör en på gott humnör och det slår en hur lätt man faller i "gnällträsket" i stället för att använda glitterögon.
    Känner lite grann igen mig, jag som vill så mycket och ibland går livskarusellen alldeles för fort och man får inte stopp på den, trots att man borde dra i handbromsen ibland.
    Kram / Bea

    SvaraRadera
  2. Du har en förmåga att uttrycka dig som gör att dolda dörrar öppnas i mig och jag slutar andas.

    Kramar

    SvaraRadera