Att (inte) vara otrogen

Carpe Diem - ett slitet uttryck vid det här laget

Men kanske finns det en anledning att vissa uttryck är så välanvända och utslitna som de är

Kanske behöver vi fånga dagen och vara i livets enda nu

För om vi befinner oss i ett sedan eller ett då så är vi ju någonstans som inte finns. Det enda vi har är nu. Den enda platsen som kan göra oss lyckliga

Och vad är lycka då. Ett kontroversiellt uttryck idag.

Jag kan tycka att många av oss springer omkring och väntar på ett "sen" som ska göra oss lyckliga. Eller åtminstone lyckligare än vad vi tror att vi är. Bara det blir lugnare på jobbet, bara barnen blir större, bara jag får mer pengar, bara jag hittar den rätte, bara jag går ner i vikt, bara jag får tag på en bil, får en bättre kondition, mindre stress osv. 

Men tänk om lycka är att känna att allt är bra som det är. Förnöjsamhet i all sin enkelhet. Tänk om det här med liv handlar om att börja vara nöjd i nuet. Som det är. Sluta jaga och hitta en känsla av att inte vilja vara någon annanstans än just här och nu.

Att inte vara otrogen stunden man är given. 

Att inte ständigt jaga ett lyckorus. Utan istället engagerat se på vägen /platsen man står på. Wow så mycket större chans nuet får att ge stimulans då. Ja för då är vi ju mentalt och kroppsligt på samma plats.

Tänk om lycka är att ha förmågan att inte ständigt önska sig bort. För om vi gör det, vart tar livet vägen då när vi övergett det för en ständig längtan bort.?

Det här handlar ju inte om resignation eller på något sätt stagnation. Tvärtom, så handlar det om närvaro, acceptans och att omfamna det man har. Och om vi lyckas med det fattar vi också mer sunda beslut och har lättare att nå våra mål eftersom vi har det gott även på vägen dit

Nåväl jag säger inte att det ÄR så. Jag säger bara tänk "om"

Kärlek till dig denna vackra onsdag

Det är fint att leva sakta. Man hinner se det viktiga då

Året börjar lida mot sitt slut och jag njuter dagar och lever sakta. Jag behöver det

Det finns något vilsamt och fint när naturen har sin viloperiod under vintern. Ni vet när all den där, förvisso vackra, men också bekräftelsetörstande visuella bråten i form av grönska och makalös blomsting inte upptar all uppmärksamhet. Missförstå mig rätt jag ÄLSKAR ju grönska och blomstring. Men jag har också ett ständigt överhängande behov av stillhet, enkelhet, det avskalade och försiktigheten. Och den framträder så bra när naturen är i fred och vilar lite under vintern. Det finns så otroligt mycket att upptäcka, ta del av och njuta av ändå där ute i universums jättestora vardagsrum. Trädens trygghet blir tydligare utan "kläder". Marken andas lugnare. Vindarna är ärligare och dofterna är innerligare. 

Eftersom jag är en person som inte klarar av för mycket intryck, avtryck och påtryck så behöver jag naturens famn för att komma igen. Eller jag tror att alla behöver det, fast alla vet inte om det bara. 

Att då välja att bo i en storstad som Göteborg låter ju smått paradoxalt. Jag förstår det. Men jag har allt här. Människorna, havet, kulturen och naturen. Det finns så mycket naturupplevelser att ta del av i den här staden om man bara tar sig tid att upptäcka. 

Och så vill jag skicka med en ett litet dagens ord:

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse"

//Tomas Tranströmer

Att bevara någons ord med varsamhet

Så var det då den här tiden på året då jag faller ner i extra mycket melankoli, nostalgi och kärleksmjukhet. Antar att det är högtiderna, minnena och alla traditioner. När den här sinnesstämningen lägger sig som en filt runt själen läser jag mer poesin än vanligt och målar tavlor för att uttrycka det som känns. 

Den här dikten nedan skrev en vän jag lärde känna för flera år sedan genom en poesiförening. Han dog tyvärr alldeles för ung i en motorcykelolycka. Men hans ord lever kvar så länge vi bevarar hans minne och läser hans ord med varsamhet

När blir ett liv en lögn

räcker det att blunda

hålla andan och hoppas

utan att agera

eller måste vi först se

och kanske bevisa

att saker inte blivit

som vi hoppats

då vi aldrig gjorde

är drömmen en lögn

om den inte blir sann

då vi väljer att ej försöka

ljuger jag

om jag avslöjar sanningar

och hör dem likt passerande bilar

dö bort i regnvattenkaskader

försvinna med bakljusen i nattens dis

inför nonchalerande öron

och viker mig

överträder vi gränsen

mellan empati

och självbedrägeri

mellan ovillkorlig kärlek

och ringaktande av Jaget

om vi Älskar andra mer än oss själva

och inte står ut

/Christer Berglin

När vardagen rinner igenom mig och ut på dukar och pannåer

Jag får ofta frågan var jag hämtar inspiration till mitt målande och skapande. Mitt svar är alltid överallt. Jag har nog ofta min inspirationsradar påslagen vart än jag går. Det är som om min upplevelse av vardagen rinner ut genom mina motiv. Jag fångar det jag ser, stoppar in det inuti mig och tolkar sedan det jag upplever och låter mitt uttryckssätt förmedla det på ett nytt sätt. 

Här ser ni ett exempel. I lördags när jag tog min morgonpromenad genom ett nyvaket Majorna gick jag över en bakgård där dessa damer dansade. Jag blev så förälskad i dem.

Jag så direkt att dessa unga dansande flickor ville komma till uttryck i mina höftrunda livsbejakande damer.

Och voila så här blev resultatet. 

Bakgårds-staty goes AntiJante-damer

Inspirerande livssamtal med Rose-Marie Lewicki

Så var det dags att möta en av mina inspirerande vänner igen. Ett inspirerande livssamtal med någon som lämnat spår i mig och som jag tror också kanske kan göra det samma i Dig. Varsågod här kommer en intervju med Rose- Marie Lewicki. En sprudlande stjärna som kommer från samma lilla by som jag i södra Dalarna

*Berätta lite om dig själv. Vem är Rose-Marie? 
Åh, ja, vem är jag? Det finns så mycket att säga! Om man ska beskriva mig lite kort kan jag säga att jag är en glad och positiv kvinna som verkligen njuter av livet! Jag blir 42 om några månader och tänker mig att jag ska leva tills jag blir minst 100! Samtidigt vill jag ta vara på varje dag som om den vore den sista så jag försöker leva fullt ut varje dag. Jag lever just nu ensam i mitt lilla drömhus på landet utanför Uppsala, mitt i skogen och naturen. Jag arbetar som egen företagare som Fristående hudvårdskonsult och Sales Director för hudvårdsmärket Mary Kay och bara älskar det! En av mina passioner i livet är att hjälpa andra nå sina mål och drömmar och att utvecklas till den individ hon vill vara och det får jag verkligen möjlighet att göra i mitt jobb. På fritiden älskar jag att pyssla och ha det vackert omkring mig. Inredning och trädgård är några av mina nuvarande intressen och det lägger jag också rätt mycket tid på. Jag tror att andra ser mig som modig som har vågat gå min egen väg och göra det jag känner är rätt för mig. Jag hoppas att jag i och med det kan vara en inspiration för andra att också våga gå sin egen väg och göra det de drömmer om. Vi kan så mycket mer än vi tror. 

*Vad är viktigt för dig i livet? 
Att vara glad och ha en positiv livssyn, ha balans och harmoni i livet, att må bra både fysiskt och mentalt. Att stanna upp, dofta på rosorna och njuta av livet, det som ges här och nu. För mig är det viktigt att kunna se det positiva även i negativa situationer. Det hjälper mig ta mig ur negativt mycket snabbare och är mer hälsosamt för alla inblandade. Jag tror på att för att kunna hjälpa andra måste du själv må bra och det försöker jag leva efter så långt jag kan. 

*Hur har vägen fram till ditt nuvarande yrkesval/liv sett ut? 
Det finns en röd tråd genom hela mitt yrkesliv även om det kan se ut som att det är vitt skilda saker jag arbetat med. Från juristlinjen och färdig jurist, via bank och en framgångsrik karriär med öppna dörrar till nästan vad som helst i banken, till hudvård och makeup. Den röda tråden ligger i viljan att hjälpa andra och viljan att vara med och skapa miljöer för människor där de tillåts växa och bli den individ hon vill vara och ta fram sin inre potential och att se det vackra i alla människor. Jag började sommarjobba på bank i Uppsala under min studietid på juristlinjen i Uppsala. Jag tyckte att det var en mycket bra arbetsplats som jobbade med människor och affärer på ett sunt och bra sätt. När jag hade tagit min examen bad jag om att få jobba kvar och cheferna tyckte det var en bra idé. Under min tid på banken har jag fått göra många spännande, roliga och utvecklande saker. Jag har haft en fantastisk närmsta chef hela tiden som har stöttat mig, sett mig och låtit min inre potential komma fram. Dock såg jag många andra som inte alls hade det lika bra som jag och jag mådde periodvis väldigt dåligt över det. Jag var ofta arg, ledsen och frustrerad över hur det kunde se ut inom organisationen och även i kundmötet. Jag funderade allvarligt att söka mig till andra branscher men eftersom jag personligen hade det så bra så valde jag att stanna kvar i tryggheten. När jag för 9 år sedan var gäst på en spastund med Mary Kays hudvårdsprodukter kunde jag aldrig för mitt liv tro att det skulle förändra både min karriär och min livsväg. Från första stund förstod jag att det var ett företag som var väldigt genuint i sina värderingar och hade ett klokt och bra arbetssätt. Eftersom jag då var affärsutecklingschef i banken såg jag möjligheterna med att starta en ny hobby där jag kunde komma åt Mary Kays affärskoncept och ta godbitarna in till banken så att banken kunde bli bättre. Vid den tiden kände jag också att jag behövde ha en rolig hobby in i mitt liv så att jag inte jobbade jämt. Jag tyckte också att det skulle vara roligt att få umgås med lite härliga glada goa tjejer och även få bra hudvårds- och makeupprodukter för eget bruk. Jag såg snabbt att Mary Kays affärs- och karriärmöjlighet var fantastisk och jag bestämde mig för att gå vidare i företaget. Efter 2 år tog jag steget att bli Sales Director. Jag bara älskar det faktum att jag kan befordra mig själv, ge mig själv löneökning och bestämma helt och hållet mina arbetstider, när jag ska vara ledig och när jag ska jobba. Jag behöver inte fråga någon om lov. Jag bara älskar det! Som Sales Director jobbar jag som ledare och coach för andra konsulter i Mary Kay. Självklart servar jag också mina egna kunder och ser till att de är glada och nöjda med sina hudvårdsprodukter och makeup. 

 

Hur samlar du energi? 

Jag får faktiskt otroligt mycket energi av mitt arbete. När jag pratar med de kvinnor jag coachar och hör hur de tagit ett litet steg, det ger mig otroligt mycket energi. När jag ser kvinnor på en hudvårdsstund tycka lite mer om sig själva, det ger otroligt mycket energi. När jag går på våra konferenser och utbildningar, wow! Det ger sjukt mycket energi! Då är jag ostoppbar! Och nu när vi dessutom gör rekordresultat och klarar stora mål är jag så sjukt taggad att det inte är klokt! Det är så roligt att jobba mot ett mål och se hur vi klarar det tillsammans. Det triggar mig massor och ger mycket energi. Men självklart behöver jag också vila. Då samlar jag energi genom att vara ute i trädgården, träna, goda samtal med nära vänner och se till att vara i vackra miljöer. Att inte göra något alls är också viktigt. Jag fyller mig själv varje dag med tacksamhet för det jag har och den jag är. Det gör jag flera gånger varje dag. Stannar upp och njuter där jag är. Jag kan göra det hemma, jag kan göra det i bilen på väg någon stans. Jag kan göra det i affären, ute i naturen. När jag vaknar och när jag går och lägger mig. Jag har så mycket att vara tacksam över. Jag är så rik. Vi alla är väldigt rika faktiskt. Vi har tak över huvudet och kan äta oss mätta. Se hur det ser ut i världen så är det väldigt många som inte har det. Jag är så otroligt tacksam över det liv jag fått. 

*Berätta om ett "magic moment" i ditt liv som påverkat dig i positiv riktning. 
Det största magiska tillfället är när jag fick tillbaka kontakten med min pappa. Jag har levt nästan hela mitt vuxna liv utan kontakt med pappa och det har såklart påverkat mig enormt. Jag har såklart fått använda min styrka men det har också påverkat mig negativt i mina relationer till andra människor. Mer än jag tillåtit mig känna efter under alla år. Nu har vi en enormt fin relation och jag är så tacksam över det! Det har betytt otroligt mycket för mig. Nu känner jag mig hel och fylld av kärlek och jag saknar verkligen ingenting. Det är det mest magiska som hänt i mitt liv. Sedan finns det många fler magiska stunder i livet. Allt från det lilla vardagliga när jag vaknar på morgonen och tittar ut genom sovrumsfönstret och ser naturens magi därute, till stora händelser av tex framgång i jobbet. Allt detta positiva samlar jag på mig och tar fram när jag behöver det lite extra som när det är lite tungt.
*Hur tacklar du motgångar på bästa sätt?
När jag drabbas av motgångar tänker jag alltid: Ok, vad kan jag lära av detta? Och ”What’s good about this?” är en fras som ofta klingar i mitt huvud. Det hjälper mig att hantera motgångar. Jag har en enormt stark tro på att allt sker av en mening. Jag har en enormt stark tro på att det mesta i livet sker av en mening även om det just där och då kan upplevas helt meningslöst. För mig har det varit så att när det har gått en tid, då har jag trots allt alltid sett en mening med svårigheter jag gått igenom.. Låt vara att detta är en efterhandskonstruktion för att det ska kännas bra och att det blir lättare att leva och det är faktiskt helt ok i min värld. Varför göra saker komplicerat när man kan göra det enkelt?  Måste också tillägga ytterligare ett magic moment. Dagen då jag skrev på kontrakt på mitt hus och flytten från staden till landet. Det har verkligen förändrat mitt liv. Och nu kom jag på en sak till. Det är ju självklart dagen då jag fattade beslutet att säga upp mig från min anställning på banken och satsa på på mig själv på riktigt. Hur kunde jag missa det :)

*Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig? 
Jag har flera förebilder, både kvinnor och män. Flest kvinnor när jag tänker efter. Min mamma var en förebild för mig när jag var yngre och är det såklart fortfarande. Hennes drivkraft att från ingenstans och utan någon som helst formell kompetens, ta över och utveckla ett tvätteri på landsbygden, från ett konkursbo till ett blomstrande företag som gav arbeten till så många, har inspirerat mig att allt är möjligt. Hon sade till mig redan när jag var liten, Rosie, du kan allt du vill. Säger du att du inte kan så vill du inte. När jag var yngre blev jag ofta väldigt sur över den sista frasen. Idag använder jag mammas ord både till mig själv och till människor som kan behöva det för att komma loss. Två andra förebilder är mina två förra chefer på banken, Marie Halling och Gun-Liz Olander. Två starka kvinnor med mycket omtanke, driv och skinn på näsan. Deras ledarskap har inspirerat mig massor. Sedan är såklart Mary Kay Ash själv en av mina stora förebilder. Hon lever inte längre men det som gjorde henne så speciell är hennes mod och klokskap, att hon vågade ta sina sista sparade pengar till att starta ett företag för kvinnor. Dessutom med den gyllene regeln som bas när alla förståsigpåare talade om för henne att det inte kommer att fungera. Hon har fått många priser för det hon har gjort för kvinnor, affärsvärlden och omvärlden. Hon citeras ofta framförallt i USA och hennes företagsidé kopieras ständigt av andra. Det hon visste då är sådant som många idag framför som nya idéer och modernt tänk. Idag pratas det tex väldigt mycket om balans och mindfulness som kontrast till det snabba och hysteriska som råder. Det grundade hon sitt företag på för över 52 år sedan. Hennes mod, att hon startade sitt företag när hon själv var närmare 50 år på -60-talet i USA, när kvinnorna i princip var borträknade från karriär och arbete, efter att ett helt yrkesliv ha upplevt hur det är att vara kvinna i arbetslivet, är också något jag beundrar. Det var inte bara glastak på den tiden, det var rejäla järnbalkar för kvinnor att göra karriär. Och hennes enorma generositet med allt hon och företaget ger tillbaka till samhället i form av välgörenhet. Jag vill också nämna Nelson Mandela för hans klokskap, ödmjukhet, värme och omtanke om andra människor och hans förmåga att låta kärleken segra över hat och bitterhet trots det han fick utstå. Sedan finns det väldigt många vardagshjältar runtomkring mig. Människor som följer sitt hjärta, står upp för vad som är viktigt, godhjärtade människor som helt osjälviskt hjälper andra. De är också förebilder för mig. Och människor som tar sig förbi, igenom eller över sina hinder och går mot sin dröm, det inspirerar mig massor. Om du fick möjligheten att ge dig själv ett livsråd som barn, vad hade du velat säga till dig själv då? Älskade vän, ditt liv kommer att bli fantastiskt! Var inte rädd, var inte orolig. Allt löser sig och allt kommer att gå bra. Våga kasta dig ut, lita på ditt inre, följ ditt hjärta. Du kommer att möta människor som inte förstår dig eller tycker som du och det kommer att vara jobbigt emellan åt, men var bara lugn. Det är helt ok och allt kommer att gå bra. Du kan allt du vill! Och säger du att du inte kan, då vill du inte tillräckligt mycket ;) 

*Om du fick ge mina läsare två tänkvärda livsråd, vad skulle det då vara? 
Oj, vad svårt med två råd! Ett är att du är fri att när som helst fatta ett nytt beslut. Många tror att våga prova något nytt innebär livsavgörande beslut. Var inte rädd att bryta gamla mönster som inte ger dig den styrka och energi du vill ha, våga prova nya vägar. Livet är fullt av möjligheter och du kan fatta nya beslut om du inte är nöjd. Men ge dig själv tid och ha tålamod. Det finns inga snabba resultat som håller i längden. Motgångar och hinder kommer, det hör till. Så var uthållig men gå ifrån det som hindrar dig bli den individ du vill vara. Det andra rådet, och det är egentligen det viktigaste är: Du är den viktigaste personen i ditt liv. Du är den enda personen du med 100% säkerhet vet att du ska leva med tills du dör. För att du ska kunna ge till andra, tex dina barn, måste du själv må bra. Och var den förebild du vill att dina barn inspireras av. Har du det tufft, agera såsom du skulle uppmuntra dina barn att agera om de satt i samma situation. Gå från relationer som är negativa och som dränerar. Gör det direkt! Ditt liv är för värdefullt för att läggas på negativt. Pengar och prylar kan du skaffa nytt. Tiden, den kommer aldrig mer igen! Var den förebild du vill att dina barn ska se och inspireras av. Sitter du i dåliga relationer kommer dina barn också att göra det, oavsett vilket råd du ger dem. Var stark och agera för dina barns skull. Och inte bara dina egna barn, utan för alla barn som ser dig. Ha tilltro till att du klarar det. Du är starkare än du tror!

Tack Rosie för att vi fick möjlighet att ta del av ditt liv och dina tankar. Du gör skillnad !

Målardagar, roliga uppdrag och ett november som lider mot sitt slut

November börjar lida mot sitt slut och jag undrar just vart den tog vägen. Jag har haft en tuff höst med många uppdrag och knappt om tid. Nu känner jag hur tempot börjar avta och jag får lättare att andas igen

Jag har använt de senaste dagarna till en av de saker jag älskar mest

Att skapa måla och låta inspiration och kreativitet dansa fritt över dukar papper och panåer

Jag har lite nya samarbeten och uppdrag på gång som gör att jag målat från morgon till kväll. Kanske kommer många fler att kunna köpa mina motiv runt om i Sverige framöver

Hemligt än så länge...men spännande fortsättning följer

Jag har låtit barnen komma ner i mina målningar igen

Jag har förvisso alltid målat barn till och från

De symboliserar det rena, sanna och närvaron i livet

Vi har mycket att lära av barnen och deras förhållningssätt till livet

Social inkompetens och självvärdet på maxvolym

Social kompetens, som benämning, är något som verkligen är välanvänt och nästintill utslitet. Framför allt i CV sammanhang. Det tillsammans med uttrycket "stresstålig" och "utåtriktad". Men jag tycker inte att den sociala kompetensen är lika välanvänt i realiteten. Många människor som uttrycker och basunerar ut sin medvetenhet omkring sin sociala kompetens är allt annat än socialt kompetenta. Ja enligt mig ska vi tillägga här nu. Den här lilla studien är amatörmässigt utförd och har ingen som helst evidensbaserad grund. Men icke att förringa ändå kan jag tycka. 

Vad är då social kompetens. Ja för många verkar det innebära att man törs och vågar ta plats, är oblyg, frågar andra hur de mår samt gärna, ofta och mycket ingår i sammanhang med andra människor.  Ja jo det kan det väl kanske vara. Men, nu kommer det stora men:et som jag observerat. Det finns så många av dessa självutnämnda "socialkompetenter" som lider av ett smärre socialt handikapp. Det jag noterat är följande:

*  Man pratar mycket, ofta och gärna om sig själv
*  Man hör vad andra säger men man lyssnar definitivt inte
*  Man tror att man verkar intresserad av andra men det skiner     igenom ett gravt ointresse för allt utanför den egna personen
*  Man saknar förmågan att sätta sig själv i en kontext eftersom man anser sig själv vara rättesnöret och "sanningen"
*  Man saknar förmågan att se från fler perspektiv än sitt eget
*  Man saknar vetskapen om hur man själv låter i sin attityd    gentemot andra
*  Det finns en total avsaknad av självdistans och självironi
*  Man saknar medvetenheten om huruvida ämnet man pratar om har ett värde för den/de som lyssnar
*  Man ställer frågan "hur mår du" (eftersom man är så socialt kompetent och engagerad) men man lyssnar definitivt inte aktivt på svaret eftersom den egna agendan ständigt är påslagen och kommer i första rummet

Det här är ett fenomen jag kan se omkring mig på flera sätt och nivåer. Det är intressant att betrakta och iaktta. Kanske beror det här på vårt enorma prestationssamhälle och den ständiga tävlingen vi alla deltar i. Vi måste vara bra, lyckade, framgångsrika, snygga, unga och intelligenta. Vi drivs med i något som vi själva inte är medvetna om och som gör oss till små egocentrerade individer som försöker vara större än vi tror att vi är. Vi kämpar med att blåsa upp vårt värde på maxvolym genom att försöka imponera på andra. Detta resulterar förmodligen i att vi inte ens ser att vi "glömmer" av andra eftersom vi är upptagna med att blåsa upp oss själva.

Det är lite sorgligt tycker jag. Vi är ju alla helt fantastiska, unika och tokvackra precis som vi är. Tänk om vi alla kunde känna det och inse vår egen storhet. Då skulle vi slippa imponera på andra och istället fascineras av varandra och gå all in i varje möte med en annan människa. Att veta sitt eget unika värde utan att sätta det i paritet till andra skulle skapa en lugnare och fredligare atmosfär fylld av människor som verkligen vore socialt kompetenta 

Ha en fin dag och ta dig tid att lyssna på nästa människa du möter utan att vare sig döma, bedöma eller värdera honom/henne.

Puss o kram

KONST-igheter

 Det här med att vara konstnär är i mångt och mycket inte ett val för mig. Det är mer ett kall. Eller en ventil där jag uttrycker den inre känslan, upplevelsen och inspirationen. Skapandet blir ett sätt att släppa ut det som finns inuti. Det kräver också ett slags mod att hälla ut allt det man är på en duk till allmänhetens beskådan. Det är också en källa till glädje, utveckling, förståelse och ren kommunikation. En kommunikation med betraktaren men också med mig själv. 

Det är så spännande med konst för den kanske inte alls betyder samma sak för betraktaren som den betyder för mig. Tolkningen är ju alltid fri. Ibland väcker verket något i betraktaren som kanske inte alls var tanken hos själva konstnären. Alltså skapas ju konst alltid två gånger. En gång av konstnären och en gång av betraktaren. I samma stund som jag visar och släpper mitt verk är det fritt att leva sitt eget liv.

De här två målningarna är mina senaste verk. 

De är båda sålda

" Bakom det ditt öga kan se finns den jag är "
65 x 65 cm
Akryl på duk

SÅLD

"Kom Du är fri"
Akryl på duk
90 x 110 cm

SÅLD

Ingentingtid är viktigt för alla oss bråttommänniskor av idag

Ensampromenad i den otrolig vackra hösten

Det finns en ledsenhet som jag inte kan stå emot i hösten

Antar att jag speglar en egen ledsenhet i den

Lika socialt glad och tillmötesgående som jag kan vara

lika djup och egensinnig kan jag också vara

Och jag behöver vara det för att få tillgång till mig själv

i min renaste form

Jag har några dagars efterlängtad ledighet som börjat idag

Jag äger min tid på det lyxigaste och mest stimulerande sätt

Älskar när jag väljer livet och följer stundens ingivelse utan vare

sig rutin, klocka eller måsten. 

Jag låter själva livet komma igenom vardagssprickorna

Jag gymtränar, promenerar, målar, långfikar, läser, tittar på dokumentärer och loppisbotaniserar.

Jag tillhör den skara människor som behöver pausa och skaka ner mig själv i min grundposition, för att inte jobb, omgivning och krav ska lura mig att accelerera mer än jag tål. 

Ibland springer nämligen min kropp i ett snabbare tempo än min

själ orkar hålla.

Då får jag obalans i det mentala systemet.

Jag vet att jag skrivit mycket om det här men känner
att jag måste göra det igen. Det pockar på liksom

Så idag har jag långsampromenerat utan mål 

Då vandrade jag förbi ett av mina 

favoritträd där jag får jag syn på att en ängel landat på en gren. 

Som om en liten bit himmel trillat ner och lagt sig under trädkronan. 

En liten andlig flirt i vardagen med oss bråttommänniskor.

Det påminner mig om att det är viktigt att man lyfter blicken ibland och kikar uppåt och liksom tar sig tid till ingenting

Det finns så många små saker man missar annars

Jag tror att vi alla behöver umgås med oss själva och boka in 

tomrum i almanackan emellanåt

Andas långsamma andetag och vandra utan destination

Hitta den egna pulsen och tänka egna tankar utan att yttre distraktioner klämmer in sig emellan

Så låt oss softa och chilla lite emellanåt. 

Själen kommer att tacka oss och kroppen likaså

Kärlek till eder alla

Vi får inte glömma att vi gör så jäkla gott vi kan

Sitter och blickar lite bakåt på en märklig och lite tungrodd vecka som har passerat i sagan om mitt liv. Flera utmaningar, märkliga möten, fina skogspromenader, lite för hög stresspuls stundom och ännu en hint om att livet blir inte alltid som vi tänkt oss. Men det blir alltid nåt´och vi lär oss hela tiden. 

En fin lördag har också upplevts i mitt liv.  

Jag tänker att det allra bästa med våra dagar är väl ändå att vi har förmånen att få finnas i dom och uppleva dom. Att ha förmånen att ta hand om ett liv och förvalta det efter bästa förmåga.

Ibland går det bra. Andra gånger går det inte fullt lika bra

Men vi gör alltid så gott vi kan med de förutsättningar vi har, där och då. Det gäller att vi inte glömmer det i allt livsleveri och alla höga krav

Vi gör alltid så gott vi kan

Min lördag började med solskenspromenad längs havet

Att få iaktta hur färgernas enorma kavalkad utspelar sig i höstens stora föreställningen. Ja jag vet att jag tjatar om min kärlek till hösten men jag ÄLSKAR den

Och när man älskar något läcker det ju gärna ut ni vet

Och att sedan få ensamhänga en lördag på stadsbiblioteket är en ynnest jag både njuter av och behöver.

Att befinna sig i det litterära rummet. Forumet tilltalar mig

Anonymiteten som ändå är ett slags sammanhang vi alla tillhör

Det fyller på mig på flera sätt. Jag sitter alltid en stund innan jag går därifrån. Känner in människorna. Unga, gamla, kvinnor, män, studerande, funderande, läsande och skrivande. Vi möts men ändå inte. Men vi har en gemensam nämnare - ordet/boken/språket. Länken som binder oss människor samman i mångt och mycket

När jag hungrig men nöjd promenerade därifrån hade jag som vanligt med mig en hel hög med böcker. Innehållet spänner från poesi, till religion och kreativitet och utveckling.

Att jag sedan fick inmundiga en riktigt god lunch på restaurang med de två männen jag älskar mest i mitt liv gjorde ju inte min lördag sämre om man säger så. 

Min lördag avslutade med att jag äntligen tog mig tid att titta på den fascinerande filmen om Vincent Van Goghs liv. "Han som älskade livet"  Klart sevärd film. Och mina tankar efter filmen är att det är så mycket sorger och smärtor som dansar omkring i oss människor. Det handlar om vad vi gör med dom och hur vi tillåter dom flätas samman med glädjen, kärleken och närvaron. 

Fridens och på återhörande alla härliga 

Ingen plats är magisk om du inte bär den rätta blicken och förmågan att SE

Stillhetens famn och långsamhetens lov är något de flesta av oss lider brist på idag

Vi längtar alla efter pauser, tomrum, ledighet och andrum. Men vi accelererar istället ännu mer för att tjäna ännu mer pengar så att vi ska kunna unna oss livslyx. 

Men...om lyxen blivit ledighet hur kan då ännu mera jobb och pengar vara lösningen.

Ekvationen är för mig omöjlig

Det spelar faktiskt ingen som helst roll var vi befinner oss om vi inte är där. Alltså jag menar närvarande på riktigt. Mentalt och kroppsligt på samma plats

Ingen plats i världen är magisk om vi inte har den rätta blicken med oss. Om vi inte har förmågan att stänga av bruset, uppskatta, närvara och verkligen stanna tiden för att ta in det vi upplever.

Om vi bara bara befinner oss istället för att närvara så kan vi i princip vara var som helst för vi tar ändå inte in det vi upplever helhjärtat. Vi hänför oss inte inför upplevelsen.

Om vi har tanken på nästa kvartalsrapport, Facebook-likes, avdelningsmötet, ekonomin, prestationen eller tvättstugetiden så är vår närvaro någon annanstans.

För vi vet väl alla idag att det är ju inne i vårt inre som den större delen av våra liv utspelar sig. Det räcker ju inte om kroppen står på Himalayas höjder om tanken är någon annanstans. 

Det är ju hur vi upplever saker som avgör om de är goda eller onda.

Shakespeare skrev i Hamlet:

Det finns inget gott och ont - men tänkandet gör det så

Jag tror att vi behöver stanna av och vara i tomrum för att ta plats i vårt inre. Gå in i ett eget livsrum för att få tillgång till vad vi vill/tänker/känner och selektera bort andras präglingar som påverkar oss omedvetet. 

Och med tanke på dagens sociala medier och ständiga uppkoppling är det kanske ännu viktigare att stänga av bruset. Vad sägs om en slags internet sabbat. Att man går totalt offline någon dag i veckan.

Kanske iaktta hur ett grässtrå viker sig för vinden, hur en änglasiluett framträder i barken på ett träd eller klättra upp i ett träd och bara sitta tills tempot saktat av.

Men det här är ju mitt sätt att stanna av och baravara. Du kan ju föredra ett annat. Men om du inte stannar och lyssnar inåt kommer du aldrig få veta.

För idag står det klart att tomrummen, ingentingtiden och ledigheten är det vi alla strävar efter. men många är så otroligt upptagna, uppkopplade, prestationsinriktade att de inte vet vad de egentligen springer efter. Man kör om sig själv och suktar ständigt efter mer tid, mer ledighet medan man arbetar mer, konsumerar mer, tröttar ut oss och tappar mer och mer kontakt människor emellan. För vi har inte tid att umgås med de som står oss närmast i den utsträckning vi vill. Vi vinner pengar som vi inte har tid att njuta av och vi tappar kärlek och livs-tid som hade kunnat göra oss rika

Hjulet spinner bakåt och alla är förlorare

Höstens magi gör mig lugn...ändå

Hösten är här med hela sin skönhet i beredskap för oss att avnjuta

Kanske därför bloggen fått stå tillbaka lite till förmån för höstpromenader och berusning av färger och dofter. 

Nåväl jag har jobbat lite för mycket också. Och detta med mina mått mätt.  Med "normala" mått mätt är det förmodligen inte alls för mycket. Vi har ju alla våra egna perspektiv. I mitt liv har jag gjort ett aktivt val att inte arbeta mer än jag behöver. Jag kan inte bli mer än mätt i alla fall

Själva livet måste alltid få komma emellan

Eller som Platon så klokt uttryckte det:

"Den som vill försöka bli lycklig skall inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav"

Jag går ändå, som så många gånger förr, in i ett slags mentalt lugn när hösten anländer. Det finns en stillhet i den som ingen annan årstid besitter. Och i varje liten färgsprakande skiftning eller utblommad frökapsel gömmer sig ett eget litet mirakel.

I dig likaså. 

Men hallå vad har vi så otroligt bråttom till ?

Jag läste en mycket intressant intervju med den finske terapeuten, teologen och författaren Tommy Hellsten. Han sa så klokt att vi människor har skapat en tid där vi ständigt lider brist på tid och att vi lever i en kronologisk brådska. Och att när vi har bråttom så känner vi att vi är på "fel plats" vid fel tillfälle och önskar oss bort till nästa stund.  Vi liksom kliver ur det enda vi äger och har, nämligen NUET. 

Ja jag kan bara hålla med. Det här är vår tids absolut största illusionsbubbla. Vi tror att vi lider brist tid. Och att vi måste hasta, skynda, springa, öka och prestera. Vi säger ständigt att vi har inte tid. Men vi har tid. 24 tim per dygn allihop. Vi har bara valt att fylla upp den till bredden så att inget annat har en chans att komma in och gnistra däremellan . Själva livet får liksom backa medan vi "inte har tid" 

Kanske tror vi att om vi hinner göra så många saker som möjligt på så kort tid som möjligt så har vi liksom levt mer. Ja kanske är det så. Men så tror inte jag att det är. För om vi proppar almanackan full och ständigt har ett visst stresspåslag så är vi inte hundra procent närvarande. Alltså inte kroppsligt och mentalt på samma plats. Då minns sällan cellminnena de goda stunderna på ett stimulerande sätt. Och vi bär alltid en svag känsla av otillräcklighet

Jag ser det lite som om vi tar motorvägen rakt igenom Sverige i full fart istället för att ta sidovägar i lagom hastighet och njuta av sjöar, träd, hus, ängar, fikapauser och vackra städer. Vi är hela tiden på väg. 

Med vad är det vi har så bråttom till frågar jag mig ibland. Graven eller? Dit kommer vi ju förr eller senare ändå. Men gärna så sent som möjligt så varför hasta. Och varför inte ha det lite härligt på vägen dit. Men vem är jag att döma vad som är rätt eller fel. Men eftersom vi springer in i väggar och bränner ut oss i parti och minut indikerar det väl kanske någonstans att vi behöver köra av motorvägen och ta en sidoväg i lugn takt en stund. Låta livet komma igenom och visa oss det vi inte redan vet. 

Jag tror att människor som är s a s hemma i sin själ och inte bara bor i sin kropp oftast har ett lite lugnare tempo. De har liksom väntat in sig själva och har förmågan att se sig omkring och möta dom som dom möter både helhjärtat och med en själslig närvaro.

Man kan så tydligt se när en människa är hemma i sin själ. De har ett speciellt sätt att se andra. De lyssnar helhjärtat på den som pratar. De har kunskap och intresse av så mycket mer än bara sig själva Det beror oftast på att de inte behöver förställa sig, leta efter vem dom är eller känna in vad andra förväntar sig av dem. De använder sin tid till att hundra procent vara i stunden och mötet istället. De ställer inte krav på hur du ska vara utan lämnar istället ett utrymme öppet för dig att vara DIG. Det är fint. Dessa människor är guld värda. Och jag låter dom ofta veta att jag ser deras själsliga trygghet komma igenom. Ibland vet dom inte ens om det själva. 

Kanske är du en sådan som lider brist på tid och tar stora motorvägen i full fart genom livet och har proppat hela almanackan full. Eller är du en sådan som tar det lugnt, njuter av omgivningarna och inväntar din själs alldeles egna puls. 

Och hur vill du leva om du känner efter längst in? 
För det är ju alltid du som vet bäst hur ditt liv ska levas

All kärlek till dig från mig