Ingentingtid är viktigt för alla oss bråttommänniskor av idag

Ensampromenad i den otrolig vackra hösten

Det finns en ledsenhet som jag inte kan stå emot i hösten

Antar att jag speglar en egen ledsenhet i den

Lika socialt glad och tillmötesgående som jag kan vara

lika djup och egensinnig kan jag också vara

Och jag behöver vara det för att få tillgång till mig själv

i min renaste form

Jag har några dagars efterlängtad ledighet som börjat idag

Jag äger min tid på det lyxigaste och mest stimulerande sätt

Älskar när jag väljer livet och följer stundens ingivelse utan vare

sig rutin, klocka eller måsten. 

Jag låter själva livet komma igenom vardagssprickorna

Jag gymtränar, promenerar, målar, långfikar, läser, tittar på dokumentärer och loppisbotaniserar.

Jag tillhör den skara människor som behöver pausa och skaka ner mig själv i min grundposition, för att inte jobb, omgivning och krav ska lura mig att accelerera mer än jag tål. 

Ibland springer nämligen min kropp i ett snabbare tempo än min

själ orkar hålla.

Då får jag obalans i det mentala systemet.

Jag vet att jag skrivit mycket om det här men känner
att jag måste göra det igen. Det pockar på liksom

Så idag har jag långsampromenerat utan mål 

Då vandrade jag förbi ett av mina 

favoritträd där jag får jag syn på att en ängel landat på en gren. 

Som om en liten bit himmel trillat ner och lagt sig under trädkronan. 

En liten andlig flirt i vardagen med oss bråttommänniskor.

Det påminner mig om att det är viktigt att man lyfter blicken ibland och kikar uppåt och liksom tar sig tid till ingenting

Det finns så många små saker man missar annars

Jag tror att vi alla behöver umgås med oss själva och boka in 

tomrum i almanackan emellanåt

Andas långsamma andetag och vandra utan destination

Hitta den egna pulsen och tänka egna tankar utan att yttre distraktioner klämmer in sig emellan

Så låt oss softa och chilla lite emellanåt. 

Själen kommer att tacka oss och kroppen likaså

Kärlek till eder alla