söndag 11 oktober 2015

Vi får inte glömma att vi gör så jäkla gott vi kan

Sitter och blickar lite bakåt på en märklig och lite tungrodd vecka som har passerat i sagan om mitt liv. Flera utmaningar, märkliga möten, fina skogspromenader, lite för hög stresspuls stundom och ännu en hint om att livet blir inte alltid som vi tänkt oss. Men det blir alltid nåt´och vi lär oss hela tiden. 

En fin lördag har också upplevts i mitt liv.  
Jag tänker att det allra bästa med våra dagar är väl ändå att vi har förmånen att få finnas i dom och uppleva dom. Att ha förmånen att ta hand om ett liv och förvalta det efter bästa förmåga.
Ibland går det bra. Andra gånger går det inte fullt lika bra
Men vi gör alltid så gott vi kan med de förutsättningar vi har, där och då. Det gäller att vi inte glömmer det i allt livsleveri och alla höga krav

Vi gör alltid så gott vi kan



Min lördag började med solskenspromenad längs havet
Att få iaktta hur färgernas enorma kavalkad utspelar sig i höstens stora föreställningen. Ja jag vet att jag tjatar om min kärlek till hösten men jag ÄLSKAR den
Och när man älskar något läcker det ju gärna ut ni vet



Och att sedan få ensamhänga en lördag på stadsbiblioteket är en ynnest jag både njuter av och behöver.
Att befinna sig i det litterära rummet. Forumet tilltalar mig
Anonymiteten som ändå är ett slags sammanhang vi alla tillhör
Det fyller på mig på flera sätt. Jag sitter alltid en stund innan jag går därifrån. Känner in människorna. Unga, gamla, kvinnor, män, studerande, funderande, läsande och skrivande. Vi möts men ändå inte. Men vi har en gemensam nämnare - ordet/boken/språket. Länken som binder oss människor samman i mångt och mycket

När jag hungrig men nöjd promenerade därifrån hade jag som vanligt med mig en hel hög med böcker. Innehållet spänner från poesi, till religion och kreativitet och utveckling.

Att jag sedan fick inmundiga en riktigt god lunch på restaurang med de två männen jag älskar mest i mitt liv gjorde ju inte min lördag sämre om man säger så. 



Min lördag avslutade med att jag äntligen tog mig tid att titta på den fascinerande filmen om Vincent Van Goghs liv. "Han som älskade livet"  Klart sevärd film. Och mina tankar efter filmen är att det är så mycket sorger och smärtor som dansar omkring i oss människor. Det handlar om vad vi gör med dom och hur vi tillåter dom flätas samman med glädjen, kärleken och närvaron. 

Fridens och på återhörande alla härliga 



6 kommentarer:

  1. Det tog mig ett halvt liv att lära mig att vara nöjd med mig själv. Men de åren innan får mig att njuta än mer av att vara okej med mig. Den lycka som en så lätt söker i pengar, viktnedgång eller vad det nu må vara som verkar vara lyckobringande finns nu inom mig. Jag har knäckt koden till acceptans. Att som igår kväll gråta av längtan efter de som just då inte var hos mig kan också vara lycka. Jag har kärlekar att längta efter...
    Ja där blev det lite filosoferande.
    Ha en underbar söndag💜
    Kram Gisan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så glad när jag läser dina ord Gisan. Att du har förmågan att se det som är viktigt på riktigt för dig i ditt liv och också ha förmågan att uppskatta det även när det gör ont. Som t ex att gråta av längtan efter kärlekar som du längtar efter och inse värdet i att verkligen ha kärlekar att längta efter i sitt liv. Och knäcka acceptansens kod är inte lätt. Jag har nog också gjort. Men fläckvis ska jag tillägga för ibland får jag verkligen ruska om mig själv och inse att "det är som det är och det blir som det blir" och att det i detta ligger en förtröstan
      Kram och kärlek till dig Gisan

      Radera
  2. Kram till dig du kloka och varma kvinna.♥ Du har så rätt, vi måste tänka på att vi alla gör så gott vi kan där vi befinner oss just nu. Att det inte handlar om någon tävling eller något vi måste bevisa. Att var och en av oss duger precis som vi är och att livet är vårt eget.

    Ta hand om dig och en fin måndag önskar jag dig.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta, tack för ditt avtryck
      Ja du har så rätt...det är ingen tävling och det här livet vi lever är det bara vi själva som vet hur det ska tas om hand
      Kärlek
      EMma

      Radera
  3. Just det där, att vi gör så gott vi kan...Tänker att det skulle spridas så mycket som möjligt.
    På alla plan. Att det är okej att vara människa och tillåta sig själv att vara den man är.

    Och egentid på bibblan! Yeas, älskart.

    Kramen Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa det skulle spridas igen...och igen..och igen tills vi förstår det ända in i själen
      Allt gott till dig du kloka
      Emma

      Radera