onsdag 30 januari 2013

Tankar tankar och lite tankar på det...




Så är jag åter på väg mot västkusten och min fina stad intill havet. Lämnar Stockholm för denna gång med kärlek i hjärtat och glädje i magen. Det är en magiskt vacker stad. Till och med när regnet väljer att måla vår huvudstad i en grådisig klädsel. Föreläsningen gick förhållandevis bra och jag värms i själen av all fin feedback jag fått både igår och idag.
Jag fascineras av det vackra som passerar tågfönstren. Ett småstadssverige i smutsig vinterfärg som likt en kuliss berättar unika historier för varje enskild stad vi passerar. Jag tycker om den lite kantiga charm som småstäder utstrålar. Kanske beror det på min uppväxt i en småstad där södra Dalarna är som tryggast.
Men jag älskar också den mångfald storstaden erbjuder. De stora massorna av människor i gemensam rörelse. De får mig att tänka på en slags levande konst. En installation där alla är en del av något gemensamt där ändå anonymiteten är ytterst påtaglig. Jag blir en delaktig betraktare. Förmodligen är det människorna i sig i olika formationer som fascinerar och intresserar mig.
Ja det är tankar som huserar under min kalufs denna onsdag på ett tåg på väg genom Sverige
Ni kommer väl ihåg att njuta gränslöst av stunden emellanåt. Det skapar liv i livet
Allt gott

tisdag 29 januari 2013

Rytmiska dunkanden och att flyga omkring utanför komfortzonen



Med tågets välkända, rytmiska dunkande tar jag mig framåt genom vårt avlånga land. Jag skriver bra i tågmiljön. Jag älskar att åka tåg och det har jag nog, mig veterligen, alltid gjort. Jag vet inte om det är människorna eller om det är själva transportmedlet som inspirerar mig. Förmodligen den sköna kombinationen. Slutdestinationen för dagens resa är vår vackra huvudstad där jag ska föreläsa om livsglädje i vardagen. 

Jag älskar när jag får möjligheten att förmedla det jag tror på så starkt. Jag lever mina drömmar. Jag ser det som en ynnest och jag känner tacksamhet för att jag får arbeta med sådant jag brinner passionerat för. Det är förvisso ingen slump att jag kan leva på det som många bara drömmer om. Min väg dit har varit kantad av mycket mod, vågade beslut och en stor portion tillit till att hjärtat leder mig rätt. Jag brukar säga att jag kastar fram mitt oförskräckta och modiga hjärta först och så går jag med darriga ben därefter. 

Att föreläsa är för mig lite bitterljuvt. Jag både älskar och småhatar att stå där i centrum och på ett naket och ärligt sätt möta en ny skara människor och leverera. Det är viktigt för mig att hitta balansen mellan att vara i mig själv och sann i mitt eget uttryck men ändå försöka nå åhörarens hjärta och gärna "tatuera" dem med en ny tanke eller insikt som de sedan kan ta med sig in i resten av deras liv. Det har tagit tid för mig att lära mig att inte försöka transformera mig till något som just den här publiken förväntar sig. För vad som händer då är nämligen att man går ifrån sig själv och sin egen kärna. Kontentan blir att mitt budskap rubbas och jag börjar fundera mer på hur jag säger saker och hur jag framstår istället för att fokusera på vad jag levererar. Idag "stannar jag kvar" i mig själv oavsett vilka som sitter framför mig och jag blir på så vis så mycket Emma utan masker som det bara går.

Min utmaning idag blir att plocka ner mitt manus som i vanliga fall tar tre timmar till endast en timme. Jag behöver utmaningar och jag mår bra av att flyga omkring i det livsrum som befinner sig utanför min komfortzon. Man får kraft av att göra det som är lite för läskigt egentligen. Om vi inte ger oss utanför den berömda zonen tas kraften ifrån oss och vi förblir i rädslor av olika slag. Rädslor är inte kreativa för själen och jag tror på utvecklingen som sker när rädslornas omfång avtar och vi får möjlighet att erövra styrkor av allehanda slag.

Ha en fin tisdag och låt kärlek och nyfikenhet leda dig genom dagen

Love



onsdag 23 januari 2013

Varför låtsas vara något man redan är....

Under arbetets gång...


Ja varför låtsas vara något man faktiskt redan är. :)

Jag brukar fråga mina klienter ibland, när de har svårt att se sina egna tillgångar och egenskaper, vad de vill att andra ska säga om dem när man stänger dörren. Då får jag ofta svar som omtänksam, rolig, cool, glad, ärlig, schysst och kärleksfull. När jag sedan frågar igen om de tror att deras vänner skulle säga att dom faktiskt har någon eller några av dessa egenskaper så kommer vi alltid fram till att de faktiskt har flera av dessa sköna önskade egenskaper. De har bara svårt att uttrycka det och är så rädda att förstora sin egen självbild. Istället väljer de alltså att förminska bilden av sig själva. Synd kan jag tycka på så många härliga människor. Här har vi självklart Jantelagen sittandes på axeln och gör så vi inte förhäver oss och gud bevars tror att vi ÄR nåt också. Galet om ni frågar mig
Klart som korvspad att vi ÄR nåt.

Nej från och med nu, gott folk, tycker jag att vi alla sträcker på oss och bär oss själva med stolthet. Därigenom låter vi ju också andra göra detsamma. 

Vilka goda egenskaper har du som du gärna känner att du vill lyfta upp till ytan och vara stolt över?

Värdera inte dig själv genom andras ögon - du vet ändå aldrig vad de ser






söndag 20 januari 2013

I början på något nytt och oanvänt



Nej det här duger inte. På med träningskläderna och ner till gymmet. Sen lite meditation och frukost innan dagens härligheter som idag består av fakturering, skicka tavlor och böcker och sedan fortsätta på min STORA färgstarka målning som tog sin början igår. (det är inte den på bilden) 
Allt med passionerad glöd. 
Do it with passion or dont do it at all
En bra start på en ny och härligt oanvänd vecka 
Kärlek och glädje till er alla 
Puss

Vänner och älskare


Jag har precis avslutat Theodor Kallifatides bok 
"Vänner och älskare"
En bok att ta till hjärtat och bara ÄLSKA. Kallifatides har ett språk som når de inre mentala beröringspunkterna vi bär närmast hjärtat. Men han gör det med vardagens vanlighet insprängd mellan raderna. Det gör att man inte vill att boken någonsin ska ta slut. Han återspeglar kärleken på ett medmänskligt sätt och låter intriger vävas samman med ett prosainspirerat "målande" av karaktärer och dessa sammankopplingar. Han skildrar människors sårbarhet och påvisar att det trasiga ibland kan vara det vackra.

Sammanfattningsvis så är jag förälskad i boken och kanske t o m i Teodor själv eftersom jag fascineras av människor som har förmågan att skriva sig in under huden på mig.

Vissa böcker längtar man tillbaka till nästa gång man får sätta tänderna i den. Det här är en sådan

lördag 19 januari 2013

När kärleken liksom totalt svämmar över



Känslan när min fina "prins-unge" säger till sin mamma:
"Jag ska leka mormor och gå ut med Svanteboy, ge mig en klänning mamma"


Mormorshjärtat toksvämmar över 

Vi är alla nyanser på livets palett och ibland är jag extra mycket av allt....



Ibland tänker jag på det här med bloggandet och vad det betyder och står för för mig. Det började för flera år sedan i en annan blogg. Det var då främst tänkt att vara en ventil för mig själv och mina själatrassliga tankar. Jag kände mig som en levande konsekvensanalysator och ville ha en fristående plats att vila min tankar i. 

Resan från den begynnelsebloggen fram till dagens Livskrafts-blogg har varit både ojämn, askul, jobbig, trasslig, krokig, spikrak, fantastik, tråkig och alldeles alldeles uunderbar, som askungen skulle uttryckt det. Lite som livet i stort helt enkelt.


Idag är nog min blogg mera ett ansikte utåt för "Livskrafter" där jag har en skara läsare som förväntar sig en viss inriktning. Ett fokus mot personlig utveckling, skapande och coaching. Allt med positivt tänkande som bränsle. Bloggens utformning tillsammans med mina föreläsningar, FB, mitt författarskap, boken, mitt konstnärskap och min personlighet i stort har skapat en lite skev bild av mig att jag är en ängel på jorden som bär skira vingar, doftar vanilj, ser allt i rosenrött, aldrig har problem, bara fungerande relationer omkring mig och alltid vet hur mina konflikter och problem ska lösas (om jag nu har några sådana över huvud taget) . Det här är en osann nidbild som självklart inte stämmer. Anledningen till att jag började arbeta med det jag gör idag har sin grund i att jag var rätt dålig på att tycka om mig själv, relativt kass på att vårda relationer och att jag definitivt inte tog vara på livet i den utsträckning jag själv ville


Idag har jag förvisso absolut utvecklat, inventerat och tagit hand om mig själv på ett sätt som gör att jag känner mig rätt ok med mig själv och faktiskt t o m tycker om mig själv, är närvarande i nuet, älskar livet och tar hand om mina relationer så gott jag kan.  Men ibland känner jag att jag bara vill falla rakt igenom och skriva djuplodade dikter som ingen vettig person förstår sig på. Skriva om det osnygga i livet. Sagor för vuxna när livet skaver mot universum. Jag vill vika ut all jävlighet som man stöter på i vardagens attackerande och berätta om den prestationsångest som ibland fyller mina vener när jag ska göra något utanför min komfortzon. Med andra ord gammal hederlig vardaglig medmänsklig vanlighet som inkluderar det vi kallar livet. Allt detta är ju trots allt också jag. Om än inte så framträdande som den positiva sidan av mig. Jag är trots allt en brutalt positiv person och en gla´skit som är förälskad i livet och faller pladask för vårens första vitsippa, blir lyrisk en hel dag för smaken på ett gott vin och nästan gråter av lycka när jag tänker på vilka fina vänner och familj jag har omkring mig. Jag är en livsnjutare de luxe

Men vi är ju alla nyanserna på livets palett, så även jag. Jag kanske är extra mycket av det mesta. En smärre lightversion av manodepressiv där mina sinnesstämningar kan hoppa jämfota mellan total eufori och smärtande sorg på en och samma dag. Det har nog att göra med min högkänslighet som jag i grund och botten är mest tacksam över. Jag är nog extra mycket just därför att inte är en blek personlighet som ligger på "lagomskalan".  Det har jag aldrig gjort även om jag försökte anpassa mig och bli en vanlig anhängare av "radhusmaffian" ett tag. Men det gick sådär kan jag meddela. Mer om det en annan gång

Men jag är JAG och det är riktigt gott att veta. 

Det är lätt att glömma av att komma ihåg att man är grymt bra som man är


Vårens första nyhet från Livskrafter!

Nu mina vänner finns hon i lager, denna AntiJante-dam som påminner oss om att vi är grymt bra precis som vi är. En fin gåva till någon du tycker om eller kanske till någon som behöver påminnas om att hon/han är en pärla precis som dom är. 

Konsttryck 120,-/st 
Strl 21 x 30 (A4)

Vill du beställa denna eller någon annan ur AntiJante kollektionen är det bara att maila mig din beställning till emma@livskrafteremma.com

onsdag 16 januari 2013

Tips från coachen - läsarfråga ang homosexualitet

Jag har ju en liten avdelning här i bloggen där jag svarar på frågor från mina läsare runt om i vårt avlånga land. Det finns självklart ingen annan som kan lösa någon annans problem men jag brukar ta upp olika ämnen och reflektera över och ge min syn på hur saker och ting kan bemötas. Ofta har det kretsat runt lagen om attraktion men det gör inte dagens läsarfråga specifikt.
Nu vill jag börja med att tacka Berit för hennes brev och som vanligt påminna om att det här är MITT sätt att reflektera och bemöta dina tankar, som jag för övrigt tror att du delar med många andra.


"Hej Emma

Jag vet inte om du redan tagit upp det i din blogg. Eller om du ens vill. Det är inget tvång. Bara en idé som jag fick. Hur skulle du se på en kvinna (el man) som lever sitt liv som hetero men inte är det? Hur skulle du råda den kvinnan (el mannen) att gå vidare när hon är gift med en man? När det tar emot. Jag tror vi är många som lever som så. Kanske det behövs någon som tycker till lite.
Jag ska inte gå in på det mer. Men det skulle vara skönt att få en syn på saken utifrån så att säga.

/Kram Berit"


Att leva i en heterosexuell relation men känna att man innerst inne faktiskt älskar någon samma kön kan vara en enormt slitsam och smärtsamt situation. Jag vet att det jag säger nu är lite kaxigt och en aning krasst. Men livet ÄR krasst i sin renaste form. Det är vi människor som lägger till och drar ifrån och skapar mer komplikationer än vad som många gånger är nödvändigt. Nåväl det krassa som jag vill ta upp är att följa sitt hjärta. Att göra det är att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Det är också den enda du har 100% ansvar för (förutom dina barn när de är små förstås) 

En fråga som jag vill ställa är denna:

Om din allra bästa vän skulle komma till dig med exakt samma problematik som du tar upp här, vad skulle du säga till din vän då? Det är alltid väldigt mycket lättare att förhålla sig till någon annans problem än sina egna för det skapar en hanterbar distans till själva kärnan i problemet. Du friställer dig också från dina egna rädslor om frågan kretsar runt någon annan än en själv, även om frågeställningen är den exakt samma. Det man kan ta med sig dock är svaren eller reflektionerna som uppkommer när man leker med tanken på hur man skulle svara sin vän för dom har en direkt relation till ens egna värdegrunder och tankar. Applicera nu dessa svaren på dig själv och din fundering

Nästa fråga som är av värde att ställa sig är:

Om du hade 1 år kvar att leva, hur skulle du göra då? Här brukar vi ofta svara snabbt och på ren spontan första-tanken-känsla. Den känslan är en signal från ditt undermedvetna och i det har du många svar på dina egna frågor. Det vi ofta gör efter ett sådant snabbt svar är att vi konstruerar om det när några minuter förlöpt, som t ex "fast om jag tänker så här så kanske jag å ena sidan...å andra sidan..." och så har rädslorna kommit krypandes efter ryggraden och vi fattar beslut utifrån en rädsla istället för vår spontana intuition och värdering som kom från vårt undermedvetna

När det handlar om att bryta upp eller stanna kvar så har man BARA svaren själv. Det kan ingen ingen annan hjälpa en med. Det är otroligt viktigt i frågeställningar som dessa. Om man stannar pga rädsla för förändring vad andra ska tycka, eller hur det ska bli sen, eller om man inte blir lycklig osv så stannar man på skeva premisser kan jag tycka. Om man stannar pga att man ÄLSKAR den man lever med men har en dragning till samma kön så blir frågeställningen och ställningstagandet mer komplicerat. Det framgår inte av brevet dock hur det förhåller sig där. 

Om man lever i en lycklig relation så är det alltid värt att försöka att hitta en lösning. Dock behöver nog lösningen vara grundad på ren sanning. Så varför inte börja med att lägga upp alla tänkbara kort på bordet utan att göra en konsekvensanalys innan. Bara gört´ liksom. Fundera inte på " tänk om han säger så" eller "tänk om hon reagerar så"  osv osv För om inte din nuvarande partner är värd att få ta del av sin sanning vill jag fråga dig om han är värd att vara din hjärtevän. Kanske tänker du nu att "ja men jag vill förskona honom från att bli besviken på mig om jag berättar som det är" Då vill jag fråga dig, vill du förskona honom att få veta vem han lever med och få möjlighet att själv få välja och tillsammans hitta en lösning oavsett om det innebär separation eller fortsatt samliv? Jag fördömer inte här jag bara ställer frågor att ta med sig att fundera över

Om man lever i en olycklig relation pga att man känner att man är homosexuell så tror jag att det är svårt att bygga luftslott tillsammans med någon i hopp om att det liksom "ska lösa sig" ändå. Då är det kanske mest värdigt mot sig själv, sin nuvarande partner och all övrig omgivning att ta tag i den biten. Vi är skyldiga oss själva och vår omgivning ett kärleksfullt bemötande. Eller hur? Det är inte mer kärleksfullt att stanna hos någon av husfrid och gammal vana än att ta ansvar och bryta upp och även ge någon annan möjlighet att frigöra sin kärlek tillsammans med någon annan. 

Nu är det ju tyvärr fortfarande 2013 lite infekterat med homosexualiteten här i Sverige TYVÄRR. Det är ju bara att relatera till mitt tidigare inlägg gällande Skara Stifts homofobi och nedvärderande bemötande. Detta kan ju medföra att tankar som "vad ska alla tycka och tänka om mig om jag kommer ut ur garderoben" osv Då vill jag bara säga så här. Alla de som skulle vända ryggen av dessa orsaker är inte värda att kalla sig vänner så då kan man skatta sig lycklig över att de bekänt färg och visat att de inte värda att ha kvar som vänner. När en försvinner kommer någon annan istället, det lovar jag.

Så sammanfattningsvis kan jag bara säga. Följ ditt hjärta och lev i kärlek. Gör det som din inre längtan brinner för och känn vilket liv du i sanning vill leva. Jag har som vanligt inga svar men jag har gett dig några tankar att ta med dig och begrunda
Vad som är rätt eller fel, ja, det vet bara DU
Lycka Till och kom ihåg att du är värd allt det bästa

Kram
Emma




tisdag 15 januari 2013

När kyrkan upprör mig i varenda cell (nästan)





Min finafina syster hade skrivit ett inlägg i sin blogg gällande det nya coola programmet Konstkuppen med Lena Philipsson. Jag kände att mitt adrenalin steg i höjden på ett sätt när jag skulle kommentera så jag måste ägna detta ett eget inlägg.

Självklart satt jag bänkad inför detta lite annorlunda och sköna program där kända konstnärer ska få smycka Sverige med allmän konst på valfritt sätt. Lena Philipsson är också askul, vilket jag kanske anat innan men fick bekräftat nu. Nåväl det var ett sidospår. Det jag vill skriva om här i min blogg där jag får skriva vad jag vill...tjoho...är att jag får här bekräftat varför jag inte kan sympatisera med kristendomen och svenska kyrkan på ett aktivt sätt. Herregud vilken inskränkt, beklämmande och galet förlegad syn man har på homosexualiteten. Hur FAN (ursäkta uttrycket) kan kyrkan som kallas sig kärleksfull, öppen och välkomnande fördöma människor beroende på vem eller vilka som älskar. Hallå 2013 eller? Jag skriver det igen, hur i hela världen kan vi sätta oss över andra och beröva dem rätten att följa sitt hjärta, skapa mer kärlek och älska vem dom vill? Jag kan inte tro att det finns en gud som är så fördömande, för då kan jag lika gärna packa ihop och lägga ner. Jag vägrar tro att det är en högre makt som gör ett sådant aktivt selekterande bland oss värnlösa, kärleksfulla och arma människor. Inte en chans. Men jag kan heller inte sitta och sympatisera med de lärjungar, kyrkans män, kristna, präster, pastorer, biskopar och allt vad det månne vara som proklamerar att homosexualiteten inte är accepterad och att alla är lika värda oavsett vem dom delar säng med.
ja som ni hör upprör det här mig till bristningsgränsen.
Som om detta inte vore nog så väljer Skara Domkyrka att inte ens ta emot denna vackra altartavla och fantastiska konstverk som Elisabeth Ohlsson Wallin skapat som en gåva till stiftet och som kyrkan kunnat använda när man viger homosexuella par i kyrkan. Så nu kommer jag säga något som känsliga människor bör välja bort:
Förbannade, förlegade, smaltänkande, inskränkta betonghäckar som fastnat i ett uråldrigt mindervärderande tankesätt och inte ens öppnar famnen för medmänniskor som vill delta i församlingen. Skäms på er och lev med tiden, sitt inte som stinkande blockeringar för mänsklighetens utveckling på det sätt som ni faktiskt gör när ni fördömer andra. 

Jag tror på en gud som inte fördömer, jag tror på människan och kärleken däremellan. Det är nog därför jag får skapa mig en egen tro som är mer empatisk, buddhistisk och kärleksfull.

(Puh...måste andas lite också efter ett sådant inlägg...)

Tyck gärna till. Du måste inte tänka som mig men Du måste tänka som Dig och inte som någon annan sagt att Du ska tänka. Jag tror på kreativ diskussioner :))

Love to you all - who ever you are

måndag 14 januari 2013

En frulle på klipphällarna intill det saliga huset på höjden



Långsamma blyga flingor singlar sakta ner från himlataket, utsikten är enastående och jag har satt mig på en fårfäll på klipphällarna intill Masthuggskyrkan för att umgås med mina tankar och äta min frukost. Jag gör sådant ibland. Jag behöver vara utanför vardaglighetens rutinfärgade dagar och känna närheten till mig själv. Det är så jag löser problem, tillförskaffar mig inspiration och reflekterar över allt som hänt och inte hänt. 






Ja, visst är jag ett socialt monster men jag är lika mycket en introvert ensamvarg som behöver eremitdagar och ensamstunder. Jag förstår att jag för många framstår som en drömmare men jag finns inte till på något annat sätt än det här. Det har tagit många kurser, otaligt antal lästa böcker, skrivits hundratals dikter, målats oräkneliga tavlor och galet många meditationer att hitta fram till det här sättet att leva och till vem jag är och vill vara. Nu är ju allt ständig förändring, så även jag, men JUST NU är jag trygg i den här formen av mig själv. Att göra den här inre resan, som det så klyschigt heter, har också varit nödvändig för mig för att jag ska kunna arbeta som coach och möta andra i deras renaste form av sig själva. 


Naturen är en fascinerande konstnär. Har ni tänkt på det någon gång?!

Nåväl när jag sitter där med frukostkoppen i handen så kommer tankar om hur andra bemöter mig och mitt lite annorlunda sätt att leva och tänka. En kollega som jag tycker mycket om sa en gång till mig efter att vi diskuterat det här med drömmar och mål och hur jag ser på detta: "Du måste ha för mycket fritid helt enkelt, Emma" Bakom hennes lite vassa påstående gömde sig en tänk-om-jag-också-kunde-leva-som-du-känsla. Den lyste rakt igenom hennes ord och klädde dom med en annan betydelse än det orden förmedlade. Självklart sa jag inget om detta men jag vet att många har svårt att klä av sin avundsjuka och bekänna färg inför den som utlöst de avundsjuka känslorna. Jag vet också att min kollega har tagit tag i sig själv och sitt liv på ett helt annat sätt efter vår lilla diskussion och att hennes utveckling kommer att leda henne närmre sig själv. Självklart var det inte vår diskussion som har fått min kollega att tänka om för jag tror att hennes process faktiskt redan hade börjat men hon visste itne om det. 

Kanske föds många nya härliga utvecklingar ur just avundsjukans påverkan. Kanske är det bara så vi har kapacitet att agera i en utsatt känsla av underläge. Who knows?! Så nästa gång någon beter sig illa mot dig kan det helt enkelt vara ett förtäckt rop om att du har något som dom inte har men som dom skulle göra allt för att ha. Du kan bli en ledstjärna och fyr på deras väg mot utveckling

lördag 12 januari 2013

Beröva inte någon annan rätten att göra sina egna val - oavsett vad ni anser om dem

Något som vi ibland är lite dåliga på är att sätta sunda gränser. Alltså gränser som markerar och tillåter att jag är jag, du är du och att vi alla har rätt att handla, tänka som vi vill och också ta konsekvenser av vårt eget handlande. Tänk så många gånger vi går in och "tycker" åt andra eller att andra "tycker" åt oss för vi tror oss veta bättre än någon annan. Vi gör det ofta med goda avsikter men om vi tänker efter så gör vi ju faktiskt våld på någon annans beslutsförmåga och möjlighet att lära sig något via sina val

Om vi alla kunde vara mer i oss själva och lämna över ansvaret för andra till deras s k planhalva så landar vi i en mer sund och kärleksfull relation både till oss själva och till andra. Vi blir då också starkare i våra val och behöver inte påverkas så starkt när andra försöker beröva oss rätten att göra våra egna val.



Är ni med på vart jag vill komma?! Andras val är andras konsekvenser. Mina val är mina konsekvenser. I grund och botten handlar det om medmänsklig respekt kan jag tycka.

Det vi ofta gör är också att vi sprider omkring vårt tyckande bakom ryggen på vederbörande för att helst få med någon ytterligare att tycka som vi av s k omtanke. Exempelvis "herregud Malin tänker bryta upp från relationen med Håkan, och han som är så snäll" Ett helt uppåt väggarna galet uttalande och tyckande med tanke på att detta inte handlar om oss över huvud taget. Vi vet ju ingenting om hur Malin och Håkan har det och om vi älskar väninnan Malin så måste vi ha respekt nog för att lita på att hennes val är grundat på hennes personliga känsla och beslutsamhet. Hur kan vi veta bättre vad andra ska göra än dom själva?

Nej försök att hitta sunda gränser som bevarar allas medmänskliga rätt att fatta sina egna beslut. Kanske behöver vi gå på pumpen eller liknande emellanåt, men herregud, livet handlar ju om att göra misstag, lära oss och vandra vidare med lite mer vishet i bagaget. Vi är så förbaskat rädda för att göra misstag. Men tänk bara så många misstag du gjort, hur många jobbiga dagar du upplevt, så många händelser som åsamkat dig smärta och så många besvikelser som kantat ditt liv och ÄNDÅ sitter du här idag. Allt detta har du klarat dig igenom och blivit den fantastiska och nyanserade människan som du faktiskt är idag. Självklart menar jag inte att vi ska jaga olycka men vi kan heller inte undvika dem. Det är inkluderat i livsresan. Thats for sure

Nästa gång din vän vill göra något som inte riktigt går i linje med dig och ditt tyckande rekommenderar jag dig att behålla dina förstå-sig-på-tankar och låta vännen hitta skapa sina egna erfarenheter. Det kallas livsvisdom

onsdag 9 januari 2013

Medvetet hälsotänk eller bara att följa sin egen livsrytm helt enkelt

Dagens nyttiga lunch bestående av hallon, blåbär, naturell youghurt och valnötter
Lovely

Att leva MED livet och inte emot är nog det viktigaste av allt i jakten på den personliga och inneboende lyckan, tror jag. Observera tror JAG. Det här är ju som jag brukar säga min sanning och den tro som jag lever efter. Du kanske har en helt annan och vem säger vad som är rätt
Nåväl det jag menar är att göra saker därför att man vill det i sitt hjärta och inte för att någon annan säger att man borde göra si eller så. Jag tänker att detta är viktigt oavsett vad det gäller. Man har ju t ex kommit fram till, genom forskning, att rökare som vill sluta röka har mer rökrelaterade sjukdomar än rökare som inte vill sluta röka. Bantare som VILL äta riktigt och gå ner i vikt för att dom känner att det är vänlighet och kärlek mot sig själv att bry sig om sin kropp eller att man blir glad av att komma i vilka kläder man helst önskar, går lättare ner i vikt än dom som gör det av rädsla för att bli sjuka, för att någon tjatat på dem eller för att domkänner att man "borde". Är ni med på vart jag vill komma?

  

Jag tänker inte spela fröken duktig och vara pretto här nu för jag har själv varit rökare för många år sedan. Jag ville sluta med det gick sådär eftersom det inte riktigt var förankrat i mig varför jag verkligen skulle sluta. När jag till slut en tisdag i september själv kände att JAG ville känna mig piggare, lukta godare, ha bättre kondition och hälsa, så gick det hur bra som helst och jag blev en icke-rökare i stort sett över en natt. Känslan kom från MIG och den låg i riktning med min livrytm. Vi är ju alla olika.

 Idag finns det inte en chans att jag ens är sugen på en cigarett trots att det är sommar, vinet är upphällt och hela världen doftar grillning. Inte en chans,  för jag älskar mig själv mer än så.

Idag äter jag nyttigare när jag har lust och känner mig nöjd med det, jag dricker massor av vatten, gröna "häxdrinkar" bestående av nässlor, bikarbonat och vatten, jag röker inte, jag promenerar massor, mediterar och ska t o m börja träna på gym. Men jag gör inte detta för att jag borde eller för att någon annan tycker att jag borde. Idag gör jag detta för att jag har lust och av kärlek till mig själv. Tappar jag lusten så gör jag något annat. 

Det är medvetet hälsotänk för mig (men så är jag ju lite speciell också)

Älska dig själv med öppet hjärta - det är du värd - jag lovar



tisdag 8 januari 2013

Tips från coachen - Brev från en läsare ang Lagen om Attraktion

Jag brukar ju svara på lite läsarfrågor här på bloggen med jämna mellanrum. Här kommer ett brev från en kille som hittat min blogg och har en ganska vanlig fundering

"Hej, bra artikel till att börja med. Jag är en kille på 22 år och håller på att lära mig att använda attraktionslagen. Mycket fungerar och jag vet att man inte ska fokusera på något negativt om man vill motsatsen. Kan du tipsa mig med om stor detalj? Jag vill gå vidare från min exflickvän som satt sina spår i mig väldigt djupt. Hon och jag kan inte vara tillsammans då det hänt för mycket negativa saker mellan oss. Jag vill bli fri från att tänka på henne HELA tiden men har läst mycket om "Hemligheten" och de menar att det man känner får man. När jag tänker på henne känner jag jätte mycket sorg såsom väldigt mycket glädje. Har du tips? 
Tack på förhand.
 Mattias



Hej Mattias

Ja Mattias först vill jag tacka för ditt brev
Som vanligt har jag inte svaren på någon annans problem och jag kan inte heller "dra till mig" lösningar åt någon annan. Men det anar du säkert redan :) Jag tänker så här:
Om vi vill bort från något, som i ditt fall din exflickvän, så kan man inte tänka på att det är henne man vill bort ifrån. För om vi tänker på det vi INTE vill ha så är det just det vi får. Universum eller lagen om attraktion eller vad ni vill kalla det, kan inte skilja på "inte". 

Om jag säger till dig att du får inte tänka på en citron, tänk absolut INTE på en gul sur citron, tänk inte på hur en saftig gul citron känns i munnen. Går det bra? :)) Antar att du anar lite vart jag vill komma här. För att hjärnan ska kunna förstå vad den inte ska fokusera på så måste den först skapa en bild av vad det är den inte vill ha, och följden blir då att hjärnan går på högvarv genom att aktivera sig med att tänka på just ditt ex. Så  synd när den istället kan aktivera sig med att fokusera på vad du VILL ha istället, hur du vill må, hur din framtid ska se ut, vad det kommer att ge dig osv. Vänd dig alltså bort från det du inte vill ha och använd din värdefulla energi till att tänka ut hur du vill ha det. Använd känslor, tankar och fantasin här för att allt ska bli så tydligt för dig som möjligt. Skriv gärna ner detta också som en påminnelse. inta alltså en riktning som du vill att din framtid ska inta. 
Funder inte på HUR detta ska kunna bli möjligt för det är inte ditt jobb att sköta det. Det sköter universum så bra på egen hand. 

Ditt jobb är:
1. Att veta vad du vill
2. Förtydliga din önskan och skicka ut den
3.Odla de sidor av dig själv som du vill att din nästa och din framtid ska innehålla
4. Se dig själv framför dig hur du ser ut när du nått ditt mål
5.Ha tillit till att detta är fullt möjligt
5. Luta dig tillbaka och var trygg i vetskapen om att det nya 6köna är på väg rakt emot dig
7. Släpp sedan taget och fastna inte i tankar om avsaknaden av det du önskar dig 
8. Känn tacksamhet. Ju mer vi känner tacksamhet för det vi har desto mer får vi att vara tacksamma över. Det här brukar visa sig nästan ögonblickligen och det är riktigt coolt
9. Ta emot

Allt du vill kommer till dig förr eller senare om du vill det tillräckligt mycket


Det viktigaste är att odla allt det goda i dig på vägen. Det är inte bara viktigt, det är både coolt och kul också. Om du vill ha kärlek är det bästa rådet att själv utveckla de kärleksfullaste sidorna hos dig. Om du vill ha framåtanda är det sunt och klokt att odla dessa egenskaper hos dig själv, umgås med människor som har framåtanda osv

Viktigt är att välja bort sådant som inte får dig att växa i enlighet med din önskan och ditt mål. Om du har en massa negativa människor omkring dig är det inte så otroligt klokt att umgås mycket med dessa för de drar ofta ner energinivån utan att vi ens tänker på det. Välj ditt umgänge alltså

Ja det kanske låter lätt som en plätt och vet du - det ÄR det också. Det kräver bara lite träning, tillit och nytänkande. Kom också ihåg att Lagen om Attraktion fungerar alltid och är ALLTID aktiv oavsett om vi tror på den eller ej. Skillnaden om vi tror på den är att vi kan ha så otroligt stor användning av den.

Det är ju faktiskt attraktionslagen som varenda elitidrottsman och kvinna använder sig av. Du har väl aldrig hört Carolina Klyft eller Gunde Svan säga "det här kommer aldrig att gå" De hade aldrig varit så framgångsrika om de inte hela tiden tänkt att de redan vunnit och att medaljen redan är deras och att det SKA gå. Thats attraktion :))


Lycka Till Mattias och hör gärna av dig igen och berätta hurdet går

kramar

/Emma


måndag 7 januari 2013

Det mest dyrbara i världen






Jag har tre underbara barn som lärt mig mer om livet är alla böcker, filmer och föreläsare tillsammans. Så många gånger jag tänkt, vad vore jag förutan er. Kärleken upphöjd till något ännu större än ord kan någonsin beskriva


En av dem är äldsta dottern Josephine. Hon har den konstnärliga ådra i sig kan man säga. Hon kan fånga de mest magiska ögonblicken med hjälp av sin kamera, sjunga som om om vore hon tagen ur en saga och nu visar hon också att hon kan via orden förmedla sig på ett hudnära och medmänskligt berörande sätt


Kika gärna in på hennes blogg och ta del av hennes liv och vardagsskimmer

http://fotografjosephine.blogg.se/2013/january/orden-jag-skriver-med-krokig-handstil.html

Kreativitetens härlighet i evighet, amen



Ja jag är en kreativ person som både skriver, målar, virkar, syr och allt som har med skapande att göra. Snickrar väl inte så mycket men annars ger jag mig nog i kast med det mesta. Lite av detta kommer nog från bröstmjölken och uppväxt. Jag har nämligen en mamma som är en sann konstnär. Hon kan nästan allt och gör det jäkligt bra. Hon har sytt och virkat och stickat så mycket till mig genom åren. Min senaste gåva från mor är en mössa med öronlappar. Lite inspirerad av 70- och 80-talets inkamössor som var så populära huvudvärmare när det begav sig. Att tilläggas bör att min mamma gör inget halvtaskigt eller halvdant. Det är så välgjort och vackert allt som kommer från hennes händer. Den här lila mössan är också självklart fodrad med ett mjukt tyg så jag inte ska frysa om öronen här nere på kusten, som hon uttryckte det. Fina mamma, hon kan hon



Jag har inte bara en kreativ familj. Jag har likasinnade och kreativa vänner också. En av mina finfinaste vänner heter Kickan Lovelia och hon är som ett kärlekstroll som dansar omkring här på jorden. Henne har jag delat så mycket med genom åren. Vi har haft företag ihop, semestrat, skrattat, gråtit och städat, sytt och målat ihop ja vi har t o m gift oss ihop en gång i tidernas begynnelse. Nej jag har inte varit gift med Kickan men vi hade faktiskt ett dubbelbröllop där vi gifte oss med varsin bror och samtidigt döpte två av våra barn som det bara skiljer 11 veckor på. Ja Kickan Lovelia och jag vi har en speciell vänskap och gemenskap som man inte hittar så många gånger i livet. Vi brukar säga att vi har träffats förut i tidigare liv och det har vi onekligen gjort. Hon är också en otroligt kreativ och skapande konstnär på flera sätt. Hon hade nu egenhändigt gjort en skrivbok till mig eftersom hon vet att jag skriver mer än lovligt mycket här i livet. En sådan present blir man mer än själaglad över kan jag meddela


Jag har också själv tillbringat några timmar i TV-soffan med virkningen i högsta hugg. Det resulterade i en sjal i den grönaste av färger. Prydd med virkade kärlekshjärtan. Ett för det rena i kärleken, ett för glädjen och det tredje för det vackra i gåvan som vi kallar livet. Ja en sådan sjal borde nog alla ha och spatsera omkring i här i livet. Främst för att det är en bra påminnelse om att inte ta något för givet

lördag 5 januari 2013




Känslan när man kliver upp på morgonen, tänder ljus och tystnaden ligger som en varm trygg filt runt axlarna. Det enda som låter är kaffebryggarens välkända puttrande. Morgonmagi med gnistrande livsskimmer en lördag som denna

onsdag 2 januari 2013

En morgon bland andra mornar i en stad bland andra städer





Ett sätt som jag använder mig av när jag behöver inspiration till mitt skapande, oavsett om det gäller skrivandet eller målandet, så är det att promenera. Att promenera på gator som säger mig något och insupa en energi och historia som berör. Man kan ju säga att jag hamnat rätt om man vill ha gator med anor omkring sig när man hamnat i Majorna. Arbetarkvarteren i de gamla delarna av Göteborg. Här är inte allt perfekt och glassigt fräscht utan mer lite charmigt och bohemiskt smårörigt. Gatorna är sneda och vinda precis som de gamla husen som kantar trottoarerna likt trofasta vänner från förr. Jag njuter av att börja dagen med en sådan "filosofie promenad" som jag brukar kalla dem. 




I parken intill kulturreservatet här ute i Majorna står en vacker grön bänk med inskriptionen  "Tillägnad vår vän Olle Grönlund. Använd den med omsorg"

Jag bukar fundera på vem Olle Grönlund är. Egentligen spelar det mindre roll vem han är. Det härliga, tycker jag, är att någon varit så omtyckt att han fick den finaste gröna bänk tillägnad sig. I park där barnens skratt klingar mot himlataket. Det är fint och jag sitter på den med omsorg.


En annan person som också promenerade för att samla inpsiration till sitt skrivande var rollkaraktären Gil i Woody Allens film "Midnatt i Paris" En riktig feelgood-film som jag varmt rekommenderar om ni inte redan sett den. Jag vill dock utfärda en varning. Det finns en risk med att se denna romantiska rulle. Du kan drabbas av en stark vilja att ta nästa plan till Paris redan innan filmen ens tagit slut. 

Tankar utmed Sveriges landsvägar


Glider fram genom Sverige i ett strålande solsken. Skön musik ljuder ur bildradion. Efter att ha spenderat en skönt härlig nyårshelg i dalarna styr jag åter kosan mot västkusten. Eller bästkusten som det också heter.
Kan bara konstatera att Sverige är fantastiskt och att 2013 är året med stort Å. Känns lång väg att spännande mål kommer att uppnås under det kommande året
Något som jag tänker på när jag sitter här på vägarna är vad som är svårast i en kärleksrelation. Fick nämligen den frågan på FB idag. Personligen upplever jag kompromissandet som det svåraste. Att hitta den gyllene kompomissnivån som inte går över i självutplåning. Det är så lätt att man sysselsätter sig med både husfridsknull, ångestladdade val som går emot egna värderingar och låtsaslycka för att till varje pris få relationen att ÖVERleva. Tyvärr betalar vi då med det egna värdet, sorg och en jäkla massa vånda, oro och ångest. I en sund relation där kärleken är den största drivkraften är det av stor vikt att man behåller sin egen inre längtan, uppfyller sina önskningar och drömmar och är tydlig med sina behov och aldrig, aldrig någonsin kompomissa bort dessa, för om vi gör det får man säkert en ÖVERlevande relation men minst en själsdöd person
Vad anser ni är svårast i en kärleksrelation?
Kram och god fortsättning