måndag 14 januari 2013

En frulle på klipphällarna intill det saliga huset på höjden



Långsamma blyga flingor singlar sakta ner från himlataket, utsikten är enastående och jag har satt mig på en fårfäll på klipphällarna intill Masthuggskyrkan för att umgås med mina tankar och äta min frukost. Jag gör sådant ibland. Jag behöver vara utanför vardaglighetens rutinfärgade dagar och känna närheten till mig själv. Det är så jag löser problem, tillförskaffar mig inspiration och reflekterar över allt som hänt och inte hänt. 






Ja, visst är jag ett socialt monster men jag är lika mycket en introvert ensamvarg som behöver eremitdagar och ensamstunder. Jag förstår att jag för många framstår som en drömmare men jag finns inte till på något annat sätt än det här. Det har tagit många kurser, otaligt antal lästa böcker, skrivits hundratals dikter, målats oräkneliga tavlor och galet många meditationer att hitta fram till det här sättet att leva och till vem jag är och vill vara. Nu är ju allt ständig förändring, så även jag, men JUST NU är jag trygg i den här formen av mig själv. Att göra den här inre resan, som det så klyschigt heter, har också varit nödvändig för mig för att jag ska kunna arbeta som coach och möta andra i deras renaste form av sig själva. 


Naturen är en fascinerande konstnär. Har ni tänkt på det någon gång?!

Nåväl när jag sitter där med frukostkoppen i handen så kommer tankar om hur andra bemöter mig och mitt lite annorlunda sätt att leva och tänka. En kollega som jag tycker mycket om sa en gång till mig efter att vi diskuterat det här med drömmar och mål och hur jag ser på detta: "Du måste ha för mycket fritid helt enkelt, Emma" Bakom hennes lite vassa påstående gömde sig en tänk-om-jag-också-kunde-leva-som-du-känsla. Den lyste rakt igenom hennes ord och klädde dom med en annan betydelse än det orden förmedlade. Självklart sa jag inget om detta men jag vet att många har svårt att klä av sin avundsjuka och bekänna färg inför den som utlöst de avundsjuka känslorna. Jag vet också att min kollega har tagit tag i sig själv och sitt liv på ett helt annat sätt efter vår lilla diskussion och att hennes utveckling kommer att leda henne närmre sig själv. Självklart var det inte vår diskussion som har fått min kollega att tänka om för jag tror att hennes process faktiskt redan hade börjat men hon visste itne om det. 

Kanske föds många nya härliga utvecklingar ur just avundsjukans påverkan. Kanske är det bara så vi har kapacitet att agera i en utsatt känsla av underläge. Who knows?! Så nästa gång någon beter sig illa mot dig kan det helt enkelt vara ett förtäckt rop om att du har något som dom inte har men som dom skulle göra allt för att ha. Du kan bli en ledstjärna och fyr på deras väg mot utveckling

13 kommentarer:

  1. Ja du lilla söstra mi. Vad gäller eremitdagar och ensamstunder är det nog ett syskondrag. Där finns mitt "måste". Klarar mig liksom inte utan dessa dagar. Där hittar jag och möter.... mig själv bäst som den jag är. Kan riktigt känna ljuvligheten från dina bilder.
    Love you. Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det gott när man kan bjuda sig själv på dessa ensamstunder.
      Ha nu en uuunnndeerbaaar måndag
      puss o kram
      E

      Radera
  2. Åh, låter helt underbart - med dina stunder i ditt eget alldeles härliga sällskap :) Liksom ansluten till en "tank" - där du fyller upp dig själv på cellnivå, med den absolut bästa "soppan" "macken" har att erbjuda dig :)
    Visst är det fantastiskt :)
    Jag är nog också "så'n" ... behövs för balans i kropp o själ :)
    Härliga bilder och energier - som vanligt :)
    En riktigt värmande ha-det-bäst-kramis,
    från mig i soliga men jättekyliga Viken,
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka härliga metaforer du leverar. Det gillas av en metaforist som mig...hehe
      kramar och omtanke till dig
      E

      Radera
  3. Vilken underbar trädbild! Och utsiktsbilden är också fantastisk! Du, tycker så mycket om dina tankar och vem du är och att du törs leva ett "alternativt" liv. Det är så många som kör på och lever det liv som förväntas av dem utan att nånsin känna efter. Det är tragiskt faktiskt. Livet är alldeles strax förbi. Och då är den chansen borta. Även jag har varit på en inre resa de senaste, ja kanske fem åren. Och det är otroligt märkligt hur man kan uppleva världen! Idag ser jag helt andra saker än jag gjorde för ca fem år sedan. Det kan låta pretto...men ja, jag lever faktiskr från ett helt annat medvetanetillstånd. Jag ser igenom vissa saker som skulle gjort mig oerhört upprörd förut. Jag slösar inte längre bort minuter av mitt liv. Det är så fint att läsa dig här. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Selma visst är det rikedom att känna att man själv väljer sitt liv utefter de värdegrunder, tankar känslor och riktningar man själv bär inom sig. Att helt enkelt leva i enlighet med sig själv trots att det inte alltid gillas av omvärlden. ibland kräver det styrka och mod men oftast går det av bara farten. Man får kraft av livsflowet som man hamnar i när man är på rätt väg helt enkelt
      Du är en klok kvinna det har jag insett redan när du började kommentera hos mig. Du berikar
      kram
      E

      Radera
    2. DU berikar mitt liv mycket. Tack!

      Radera
  4. Jag tror också så, att det ofta handlar om någon form av projektion. Vad fint det är med sådana frukostar som du haft. När man går utanför vardagsramen och tänker nya tankar. Stora kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja jag brukar kalla naturen för mitt stora vardagsrum
      Härligt
      KRAM
      E

      Radera
  5. Jag tror att avundsjuka är bra, för den får oss att inse vad vi vill ha och längtar efter.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det ligger absolut något i det du säger
      kram kram
      E

      Radera
  6. Avundsjuka kan man förvandla till en drivkraft, tror jag.

    En så härlig frukoststund med den utsikten!

    Egentid för eftertanke är guld värd.

    Kram/Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror också att avundsjuka kan omvanlandas...om den behandlas rätt

      Ja visst är det härligt med denna underbara ensamtid när det enda sällskapet är naturen
      kram
      E

      Radera