tisdag 29 januari 2013

Rytmiska dunkanden och att flyga omkring utanför komfortzonen



Med tågets välkända, rytmiska dunkande tar jag mig framåt genom vårt avlånga land. Jag skriver bra i tågmiljön. Jag älskar att åka tåg och det har jag nog, mig veterligen, alltid gjort. Jag vet inte om det är människorna eller om det är själva transportmedlet som inspirerar mig. Förmodligen den sköna kombinationen. Slutdestinationen för dagens resa är vår vackra huvudstad där jag ska föreläsa om livsglädje i vardagen. 

Jag älskar när jag får möjligheten att förmedla det jag tror på så starkt. Jag lever mina drömmar. Jag ser det som en ynnest och jag känner tacksamhet för att jag får arbeta med sådant jag brinner passionerat för. Det är förvisso ingen slump att jag kan leva på det som många bara drömmer om. Min väg dit har varit kantad av mycket mod, vågade beslut och en stor portion tillit till att hjärtat leder mig rätt. Jag brukar säga att jag kastar fram mitt oförskräckta och modiga hjärta först och så går jag med darriga ben därefter. 

Att föreläsa är för mig lite bitterljuvt. Jag både älskar och småhatar att stå där i centrum och på ett naket och ärligt sätt möta en ny skara människor och leverera. Det är viktigt för mig att hitta balansen mellan att vara i mig själv och sann i mitt eget uttryck men ändå försöka nå åhörarens hjärta och gärna "tatuera" dem med en ny tanke eller insikt som de sedan kan ta med sig in i resten av deras liv. Det har tagit tid för mig att lära mig att inte försöka transformera mig till något som just den här publiken förväntar sig. För vad som händer då är nämligen att man går ifrån sig själv och sin egen kärna. Kontentan blir att mitt budskap rubbas och jag börjar fundera mer på hur jag säger saker och hur jag framstår istället för att fokusera på vad jag levererar. Idag "stannar jag kvar" i mig själv oavsett vilka som sitter framför mig och jag blir på så vis så mycket Emma utan masker som det bara går.

Min utmaning idag blir att plocka ner mitt manus som i vanliga fall tar tre timmar till endast en timme. Jag behöver utmaningar och jag mår bra av att flyga omkring i det livsrum som befinner sig utanför min komfortzon. Man får kraft av att göra det som är lite för läskigt egentligen. Om vi inte ger oss utanför den berömda zonen tas kraften ifrån oss och vi förblir i rädslor av olika slag. Rädslor är inte kreativa för själen och jag tror på utvecklingen som sker när rädslornas omfång avtar och vi får möjlighet att erövra styrkor av allehanda slag.

Ha en fin tisdag och låt kärlek och nyfikenhet leda dig genom dagen

Love



7 kommentarer:

  1. En fin tisda' på dig mä - du jordiska ängel :)
    Rätt kvinna på rätt plats här i livet, skulle jag vilja säga :)
    När det är bestämt att jag ska lyssna på dig, träffa dig - Då kommer jag att sitta där - och jag tror - att du vet att det är jag :)
    Kärleksfull och nyfiken kraamis
    :D

    SvaraRadera
  2. Lycka till idag! Önskar att jag fick sitta med i publiken!

    SvaraRadera
  3. Men sicken trevlig dag du har framför dig:)1 tim bara!så nu får dom bara höra hälften av allt härligt du har att förmedla då;):)men då får dom ju lov att gå fler gånger;)åkte tåg förra helgen till Formex:)m m va det va kul och vad många minnen önskar dig en fortsatt skön tågresa och en trevlig stund i rampljuset:)puss min sköna vän

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du är fantastisk som tog steget och lever ut din dröm. Du är en inspiration och påminnelse om det genuina i livet.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag är så glad över att ha dig i mitt liv, du fantastiska inspiratör. Jag drömde att jag sprang efter tåget i natt och tänker på dig och åka tåg. Jag tycker nog att drömmen pekar på att jag kommer med tåget, slutstationen är däremot inte klar än. Jag står i livets vägskäl från 1mars och tyvärr...min passion har inte riktigt visat sig på ett tydligt sätt ännu.... Kanske ligger den och gror? Kramen och ha en underbar dag!

    SvaraRadera
  6. Läste om din föreläsning hos Vida och där skrev jag att jag tror det är många som är inne på era bloggar för att hämta nya krafter. Två fantastiska kvinnor är vad ni är. Tack för att ni finns! Underbar bild förresten!!! Ha en fin dag. Kramis

    SvaraRadera
  7. Helene
    ja det vore verkligen kul om du kunde komma och lyssna någon gång. Du är så välkommen
    kram

    Selma
    Tusen tack. Det gick bra och jag är nöjd
    kram kram

    Kickan
    Åh vad kul med en liten nostalgitripp så där i Formexmiljön. Själv promenerade jag omkring där vi bodde i PerEriks lägenhet i riksdagen. Haha...jag sa just det till Anders - det är itne klokt vad mycket kul och galet härligt vi upplevt tillsammans du coh jag
    kram kram

    Rainha
    Tack från hjärtat. Blir glad om jag kan inspirera andra att följa sina drömmar
    kram kram

    Di
    Men kära fina du. Tack. Blir lite rörd när jag läser. Vi måste snart stråla samman och träffas igen. En liten fika i Kupolen får det bli när jag kommer upp nästa gång. Jag är övertygad om att du kommer att komma på riktning och vad du vill inom kort. Följ hjärtat bara
    kram kram

    Livsnjutarn
    Men tusen varma tack för dina ord om mig och Liv. Ja vi har många gemensamma beröringspunkter och kontaktytor hon och jag. Förmodligen därför vi gått från att vara "bara" bloggvänner till att bli vänner också. Tack själv för att Du finns och inspirerar oss andra med en fantastisk blogg som kan lyfta vilken grå dag som helst
    kram kram

    SvaraRadera