Så är jag åter på väg mot västkusten och min fina stad intill havet. Lämnar Stockholm för denna gång med kärlek i hjärtat och glädje i magen. Det är en magiskt vacker stad. Till och med när regnet väljer att måla vår huvudstad i en grådisig klädsel. Föreläsningen gick förhållandevis bra och jag värms i själen av all fin feedback jag fått både igår och idag.
Jag fascineras av det vackra som passerar tågfönstren. Ett småstadssverige i smutsig vinterfärg som likt en kuliss berättar unika historier för varje enskild stad vi passerar. Jag tycker om den lite kantiga charm som småstäder utstrålar. Kanske beror det på min uppväxt i en småstad där södra Dalarna är som tryggast.
Men jag älskar också den mångfald storstaden erbjuder. De stora massorna av människor i gemensam rörelse. De får mig att tänka på en slags levande konst. En installation där alla är en del av något gemensamt där ändå anonymiteten är ytterst påtaglig. Jag blir en delaktig betraktare. Förmodligen är det människorna i sig i olika formationer som fascinerar och intresserar mig.
Ja det är tankar som huserar under min kalufs denna onsdag på ett tåg på väg genom Sverige
Ni kommer väl ihåg att njuta gränslöst av stunden emellanåt. Det skapar liv i livet
Allt gott
Jag njuter gärna gränslöst! Hoppas du får en riktigt härlig vistelse på västkusten. Kram!
SvaraRaderaAnneli. Jag BOR på västkusten ;)
Raderakram