Om att våga leva i kärlek och följa hjärtats röst

Jag fick ett sms från en fin vän igår kväll där denne frågade hur jag gick till väga när jag ställts inför ett krig mellan hjärta och förnuft. Min vän behövde ett råd. Ur detta kom dessa tankar och dagens inlägg :

 Ibland tenderar vi människor att leva våra liv med autopiloten påkopplad. Alltså att vi lever på rutin om ni förstår hur jag menar.  Vi glömmer att kärleken är den helande länken och den största anledningen till att vi faktiskt har fått förmånen att leva våra liv här och nu. Tro mig, många kan t o m tycka att det är lite flummigt så fort man börjar prata om kärlek i samband med t ex arbete, vardagsliv, vänskapsrelationer och annat ständigt förekommande saker i våra liv. Men utan kärleken är vi ingenting. Utan kärleken dör mänskligheten ut. Ur den kommer allts fantastiska ursprung. Vi tror t o m att i en strid mellan hjärta och intellekt är det säkrast att låta det snusförnuftiga intellektet vinna för det ter sig mest logiskt, praktiskt och realistiskt hanterbart eftersom hjärtat ibland tar ut oss på svängar vi itne riktigt räknar med och låter oss gå utanför komfortzonen och koppla bort autopiloten. Men hjärtat vet vägen och hjärtat är DU. Intellektet är en efterkonstruktion vi tilldelas och utformar under livsprocessen men hjärtat och kärleken är ursprungligheten vi kommer ifrån.

Som de flesta säkert vet vid det här laget så består vi alla av energi. Livsenergi. Dessa energier behöver ett fritt spelrum och flöde för att vi ska ha kontakt med oss själva och vår egen sanning. När vi står i direkt kontakt med oss själva och lever våra liv i kärlek så kan man kalla det grundflöde. Ibland händer det dock att vi stoppar upp det här flödet på olika sätt genom att inte våga möta det som står i vägen. Det skapas alltså psykiska och mentala blockeringar som tar sig rent fysiska uttryck till slut. Hindren kan vara problematiska nyckelrelationer till partners, vänner, släktingar, arbetskamrater mm. Här är det viktigt att synliggöra och lösa upp hindren istället för att stoppa undan känslorna. 

Människan är nämligen som ett hologram. Allt samspelar både fysiskt och psykiskt. Som det är på din insida blir det också på utsidan. Vi måste se hela perspeltivet för att bli hela som individer.

Så du vackra härliga människa. Säg ja till dig själv och häll lite mer kärlek i livet. Skapa goda ringar på vattnet. Plocka med dig känslan du har när du ser dina barn i ögonen eller får en varm kram av din käresta och förmedla den till omvärlden. 

Paolo Coelho har skrivit så vackert om kärleken i en av sina fantastiska böcker :

"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller
tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt
ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för
oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det
är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av
svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan
att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka
kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av
besvikelser och sorg.
För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den
av för att komma oss till mötes."

/Paolo Coelho

Så f

undera inte på om hjärtats röst är rätt eller fel. Gå dit hjärtat leder dig och du går inte vilse. Jag lovar. 

Kanske har jag en tendens att flumma iväg ibland om man väljer att se det med realistiska, konstruktiva, förnuftiga och logiska ögon. Kanske inte om man väljer att se med känslan, hjärtat och kärleksfulla ögon. Välj själv och som jag sagt så många gånger innan -  det här är inte det globala universella sanningen som är livsinstruktionen för livet. Det här är MIN sanning och kanske kan du ta till dig något litet frö av det jag sagt och lämna resten därhän.

Love