Den enda sanna framgången är att leva sitt liv på sitt eget sätt |
Ta bara det här fenomenet med SEMESTER. Vi arbetar, biter ihop, kämpar på och håller ut hela året för att några få veckor på sommaren göra allt det där vi egentligen vill. Allt det där som vi blir fyllda, harmoniska och glada av. Man hör ofta att människor säger "man måste vara ledig minst tre veckor i rad för att komma ner i varv och återhämta sig ordentligt" Från vad då, frågar jag mig då ? Om det tar tre hela veckor att komma tillbaka till kärnan och utgångs-jaget efter ett års arbete så undrar jag hur vi behandlar oss själva under resterande arbetsår. Jag frågar mig om det är så livet ska se ut. Ska vi "halvleva" elva månader och "helleva" en. Någonting säger mig att en varningslampa blinkar frenetiskt och en indikation om "förändring kräves" står på livsdisplayen.
Kanske är det jag som levt efter egen livsbarometer i de största delarna av mitt yrkesverksamma liv som noterar detta mer än andra. Det beror nog också på att jag mött/möter många utarbetade, trötta, slitna, ledsna och nedstämda människor i min roll som coach och personlig utvecklare. Det bottnar självklart inte alltid i ett frenetiskt ofrivilligt springande i ekorrhjulet, men väldigt ofta. Kanske tänker många nu Jaha, kan hon säga som kan vara egen företagare och glida runt på en räkmacka och ha det gott ställt. Då kan jag meddela att det kan inte vara mer fel. Visst har jag största delen av mitt vuxna liv varit egen företagare men det är inte synonymt med gott ställt och räkmackeglidande. No way Jose´. Tvärtom. Det har många gånger betytt att ekonomin var varit kärv, arbetstiden ohyggligt ojämn, arbetsprestationen hög, framförhållningen oviss och levernet väldigt enkelt. Men jag har ägt min egen tanke och tid. Jag har kunnat välja livet så som JAG vill att dagarna, tiden och livet ska se ut och kännas. Det här har i förlängningen resulterat i att det aldrig kännts som ett jobb i den traditionella bemärkelsen.
Ni som är lite hemma i det här med personlig utveckling har säkert kommit i kontakt med ordet dharma. Det är sanskrit: och betyder ”syfte i livet”. Ett livsändamål helt enkelt. Du är nämligen här för att fullgöra ett syfte. Du har tagit plats i en mänsklig kropp för att utföra något eftersom just du har en unik talang som bara du har. Det finns alltså något som bara du kan göra – och dessutom bättre än andra. Det är när vi tappar bort det här livsändamålet och styr skutan åt fel håll som vi känner oss fångade i ett ekorrhjul och ökar risken för att gå i vägen, drabbas av depressioner, utmattning och relationsproblem av olika slag.
Vill du få kontakt med dig själv och ditt eget dharma kan du ställa dig vissa frågor och känna in om svaret pekar i rätt riktning. Vad drömde du om som liten? Sysslar du ibland med sådant som får dig att glömma tiden? Vad älskar du att göra när du har tid över? Vilka var dina roligaste ämnen i skolan? Känns det oftast givande och inspirerande att gå till jobbet på morgonen ? Vad handlar dina drömmar om? Dessa frågor kan ge en vägledning i vad just ditt dharma handlar om.
Tyvärr är många omedvetna om detta och kör på i 180 knyck genom vardagen med irritation, konflikter, rädsla och malande mental smärta i bakfickan. Vi irriterar oss på kollegor som inte arbetar lika hårt och kallar det låg arbetsmoral eftersom den inte överensstämmer med vår egen hysteriska hastighet.
Så stanna upp, känn efter, fråga dig själv och inta den rikting du själv känner att din skuta ska ta för att ditt liv ska bli ett skönt äventyr.
Som Jospeh Campbell skrev :
"Människor säger att vi alla söker livets mening. Jag tror inte att det är vad vi egentligen söker, jag tror att vi söker upplevelsen av att L E V A !
Lycka till med din lördag och all kärlek till Dig
Lätt tårögd....nej, det är inte superkul att gå till jobbet men arbetskamraterna gör det värt besväret :) Och nej...det är inte vad jag drömde om som liten... jag längtar efter något annat. Men har aldrig kommit på vad det är jag vill göra... och nu är jag rädd, känner mig för gammal..."lika bra att stanna kvar" liksom. Helst vill jag strosa omkring i trädgårdar och natur...någon som betalar för det? :) Ha en bra dag du med!
SvaraRaderaAll kärlek right back!
SvaraRaderaNu var vi där igen då......Så underbart härligt rätt du har. Låg senast i tidig morgon och läste "Vem står vid din grav" (igen) och påmindes just om det du skriver.....So thank you lovely....jag tar det till mig som ett tecken för egen del. Ååå va jag saknar dig nu.....skulle velat sitta på et café..strosa nånstans eller ligga på nåt och bara språka livet....PUSS
SvaraRaderaSå sant o så tänkvärt så :)
SvaraRaderaOckså egen företagare inom hälsa med hårt jobb, emellanåt knapert, emellanåt lite bättre :)
Men jag väljer aldrig bort detta mot att va' anställd, skulle jag inte fixa . . .
Tar med mig kraften från dina ord - till badkaret och se'n utgång i vår vackra sommar - för att se'n jobba lite grann mä :)
Kraft o love med skön shiatsubehandling NU
:D
Helt underbart inlägg där du har så rätt i det du skriver.
SvaraRaderaVardagen är för många en transportsträcka som måste genomlidas för att komma till helgen.
Det är därför jag vill inspirera människor till att få mer Rockstjärnestatus i sina liv. Att bli Rockstjärnan i ditt liv.
Det är så härligt att läsa ditt inlägg och se att det finns fler som tänker som jag och som har bestämt sig för att göra en förändring.
Du är en sann Rockstjärna!
Ha en härlig helg, Rockbabe!
Måste ens livsändamål ha med ens yrke att göra? Måste man gilla jobbet till 100%? Jag är väldigt dubbel till detta med att jobbet ska kännas helt rätt, alla yrken behövs ju i samhället..
SvaraRadera