Ibland snuddar jag vid tanken varför jag skriver/bloggar. Kommer nästan alltid fram till samma slutsats. Det är en kanal och ventil som leder lika mycket in till mig själv som ut till er, mina fina läsare. Ett sätt att inventera tankar och delge ett budskap som jag finner viktigare än all monumental ytlighet som vi bombarderas av ständig i vår vardag. Dock går jag nog ganska mycket på känn även inom detta område på samma sätt som jag gör med de flesta saker här i livet.
Kanske borde jag förbereda, strukturera, skissera, lista upp och sen leverera fullkomliga produkter. Alltså i det här fallet fullkomliga blogginlägg som är lite mer rumsrena i de större/finare kretsarna. Jag har nog nuddat vid tanken att det skulle vara otroligt intressant, givande och utvecklande att ha en så välproducerad blogg att jag skulle kunna ha den som levebröd. Men vem skulle jag vara då i förhållande till mitt bloggande/skrivande. Kanske skulle det fungera alldeles förträffligt utmärkt. Vad vet jag ?
Jag kan bara vara en produkt av mig själv och mina egna tankar. Inte en produkt av samhällets rådande aktualiteter för att anpassa mig till vad som fångar läsare och uppmärksamhet. Jag vill kunna känna, tänka högt, ventilera, dela med mig och nå fram till någon och länka samman likheter och olikheter människor emellan. Inte ”samla poäng” och anpassa mig rent publicistiskt.. Rent egoistiskt så är jag beroende av att kommunicera både inåt och utåt. Självklart måste det finnas en liten exibitionistisk ådra eftersom man(läs jag) exponerar mina tankar offentligt. Kanske behöver jag fästpunkter hos andra som möter fästpunkterna hos mig och därigenom skapa förståelse människor emellan
Jag skulle nog dock inte skatta mig som en person som går igång på halvdana projekt. Men jag går heller inte igång på prestationsspöket för det dödar all min kreativitet när den väl börjat flöda. Jag är ingen sån där ”presterare” (tror jag..smakar på ordet och funderar på om jag är riktigt sann nu) Jag vill bara leverera utav bara fan. Gärna överraska och förvåna och dela en liten bit av liv med mina läsare. Jag är ju dock en stor paradox när det gäller själva uppmärksamheten för jag blir lätt skrämd av uppmärksamheten, ändå gör jag allt för att få den.
Ja så kan mina tankar gå runt det här med skrivandet och vad det betyder för mig.
Hur tänker ni när det gäller ert skrivande/bloggande ?
Du..du är bäst på att vara vacker så som du är..kom alltid ihåg det
Jag har också funderat på varför jag skriver en blogg som alla kan läsa. Jag gillar att skriva "vanlig" dagbok men har slutat helt sen jag först skaffade hemsida (för att släkten skulle kunna följa oss när A föddes för tidigt) och senare en blogg. Gillar det enkla i bloggandet, lite text och nån bild. :) Skriver ju mest för lusten i själva skrivandet men kan bli störd på att ingen kommenterar ett inlägg som är viktigt för mig. Så visst bryr man sig om vem som läser...
SvaraRaderaJag började på ett väldigt anonymt sätt för att lyssna på mina egna tankar.. sen blev det en kommunikation men framförallt så handlar det om att leka med ord och skriva saker som kanske blir en påminnelse till mig själv.
SvaraRaderaKramen
Men du min sköna....jag förstår då inte varför du skulle ändra ditt sätt att skriva eller uttrycka dig för att det skall vara, som du säger, mer rumsrent i de stor/fina kretsarna. Vem eller vad säger det? Är det det som önskas för att leva på en blogg i större kretsar....men hur mycket du blir det då? Varför inte precis som du har nu....som Du....annars blir det väl ganska mycket, publikfrieri. Om du vill s k "proffsblogga".....va stolt för att du är du och att din blogg ser ut och är precis så som den är. Så kände jag spontant när jag läste ditt inlägg.....Love you....Puss
SvaraRadera