söndag 3 november 2013

Någon har gett mig förtroendet i samma stund som jag föddes att ta hand om och förvalta det här livet.

Jag får just nu många frågor av läsare och lyssnare om hur jag gjort för att våga leva min dröm och LEVA fullt ut. Tack för alla brev, mail och kommentarer för det första. Tack, jag ser det som ett förtroende att få frågan och jag blir alltid lika innerligt glad när ni låter mig veta. 



Många vill gärna ha svar som de sedan kan applicera på sina liv. Det förstår jag. Det vill vi nog alla ha lite till mans. Men jag brukar då säga att mina "livsinstruktioner" fungerar för mig och KANSKE kan dom också fungera för någon annan. Men i ärlighetens namn är det ofta de egna inre svaren som blir de mest kärnfulla, fruktgivande och utvecklande för varje enskild individ. Vi kan inspirera varandra och ta små guldkorn från varandras levnadstips och ideér men själva svaren, handlingarna och insikterna måste vi hitta och skapa själva. Ni är alla så mycket större, vackrare och starkare än ni anar. Det har jag sannerligen så sakteliga börjat lära mig. Ibland undrar jag om det kanske är tur att vi inte riktigt förstår hur stora vi är.



Nåväl här nedan är några av de punkter som jag använt mig av och som utgjort stora förändringar i mitt liv

* Att känna tacksamhet för det vi faktiskt har. Att belysa, se, känna, upptäcka och lyfta upp det som redan finns i våra liv och som faktiskt oftast inte är en självklarhet. Att vi kan gå, stå, springa, träna, älska, sjunga, dansa, lyssna, berätta, simma, njuta, äta, dricka, läsa, måla, spela ja listan kan göras oändlig. Alla de här till synes fundamentala sakerna är ingen självklarhet kära ni. De är en gåva. Ta exempelvis dig en funderare på hur många som önskade att de hade möjlighet att gå ut i höstregnet och känna himlens alla droppar smeka kinderna under en frisk höstpromenad. Det är miljontals människor som inte kan det. Det finns heller inget löfte från någon där uppe om att du kan allt detta hur länge som helst. Andra tacksamhetsfaktorer kan vara våra barn, andras barn, tak över huvudet, en bil, en hustru/make, mamma, syskon, vänner ja åter igen kan listan bli kilometerlång. Gör listor varje kväll över sådant som du känner tacksamhet för. Det har jag gjort länge och jag kan garantera att du känner dig rik. Det gör också att jag ödmjukar mig inför livet självt. Det är stort. Någon har gett mig förtroendet i samma stund som jag föddes att ta hand om och förvalta det här livet. Det förtroendet vill jag inte svika

* Älska livet som det är. Lev MED livet - inte EMOT. Allt motstånd som vi tillåter oss att befinna oss i skapar smärta i olika hög grad. Den distans som uppstår mellan hur saker och ting är och hur vi VILL att de ska vara avgör hur mycket smärta det åsamkar dig.  När motgångar uppstår, ta dom för det dom är. Jag säger inte att vi ska älska uppsägningar, separationer, sjukdomar osv men de innehåller bara så många känslor och motstånd som vi investerar i dem. Låter krasst men om du tänker efter så är det så. En skilsmässa i sig innehåller inga känslor alls. Det är våra reaktioner på skilsmässan som skapar känslorna, Självklart ska vi inte förtränga det vi känner. Snarare leva oss igenom känslorna, acceptera dom och finna att livet är ok även när det är motvind, uppförsbacke och smärtar mer än önskat. Förhåll dig till det som är och lev inte i konstruktioner om det som är eller hur du vill att det ska vara istället. Visst ska vi sätta upp mål och leva med drömmar men det betyder inte att vi ska konstruera om nuet eller önska att det var något annat. Acceptera nuet och känn närvaron och ha sedan tillit till att allt är som det ska och att allt blir som du vill om du fokuserar på det du vill och inte det du inte vill. Tillit, tillit och sedan lite insiktsfull tillit på de´

* Låt inte din omgivning äga ditt humör. Det är nämligen aldrig omgivningens uppgift att se till så att du mår bra. Det är åter igen dina reaktioner på andras beteenden. Ta ansvar för att det du känner, säger och reagerar på. Inse att det kan aldrig komma något ur dig som inte finns inuti dig. Jag menar att du kan inte bli uppRÖRD om det inte finns något inuti dig att RÖRA upp. Jag brukar ta en metafor med en apelsin. Om man skär isär den och pressar ur innehållet kan det aldrig någonsin komma ut något annat än ren apelsinjuice. Eller hur? Möjligen en och annan kärna och lite fruktkött men annars bara ren apelsinjuice. Det är samma sak med dig. Om du tillåter dig att bli arg på någon annans beteende och häver ur dig en och annan mindre lämplig kommentar eller fras så beror det på vad du har inom dig på samma sätt som apelsinen. Äg ditt humör och din sinnesstämning. Det är egentligen då bara du som har access till ditt mående. Det är ju trots allt din uppgift att inta en position till livet, dig själv och din omgivning som gör att du mår bra. Äg dig

* Älska dig själv. Ingen annan kan göra dig hel. Du är värd all kärlek som bara kan frambringas. Precis som alla andra människor och djur. Vi föds lyckliga. Det är vårt ursprungliga läge. Sedan händer något med oss under uppväxten som gör att vårt förhållande till oss själva och lyckan försämras. Vi tappar tron på oss själva och vi försöker bli älskade av andra så till den grad att vi kan accepteras oss själva. Vi söker bekräftelse, uppskattning och kärlek från andra istället för att älska oss själva så till den grad att yttre bekräftelse tappar sin betydelse. Ingen annan kan älska mig om inte jag älskar mig själv. Ju mer kärlek jag ger till mig själv desto mer kärlek kan jag ge och få även av andra

* Var ditt modiga hjärta troget. Det här är  kanske den svåraste av alla punkterna. Att gå sin egen väg. Oavsett. Att fatta beslut och göra de val man behöver utifrån hjärtat. Det har jag verkligen inte gjort i hela mitt liv. När jag var yngre klarade jag inte av att vara i rädsla och varje gång jag kände mig rädd så "rymde" jag. Jag var styrd av rädslor och var rädd för själva rädslan. Idag är jag självklart rädd ibland men skillnaden är att idag vet jag att det bara är en känsla. Om jag vet att ett beslut är förankrat i mig och jag trots detta känner mig rädd så går jag ändå med rädslan i fickorna. Jag vet att jag överlever och att det inte är så farligt att vara rädd en stund i livet. Jag brukar faktiskt lite skämtsamt prata med rädslan när den dyker upp och säga "Jaha ja nu kommer den här välkända rädslan igen och försöker äga mig, men glöm det - you wish - jag äger" Det är bara en känsla och jag ÄR inte mina känslor, de har bara fötts ur en tanke och tanken äger jag. Mitt hjärta är en fantastisk kommunikatör när jag nu lärt mig tyda dess "språk" och signaler. om jag inte ska lyssna på mitt hjärta vem ska då lyssna på det.

Ja det är några av de "instruktioner" som står i just min instruktionsbok för livet och som jag använt mig av för att skapa mina livsdagar på ett stimulerande sätt a´la Emma. Du måste skapa din egen för vi fungerar ju alla olika

Puss och kram och må söndagskvällen bli både harmonisk, skön och full av glädje. Because you´re worth it


1 kommentar: