Att göra det man älskar och älska det man gör

Lördag morgon med tända ljus och en god frukost som är inkluderad en amatörlatte i favoritkoppen det är livskraft och livskvalitet för mig. Att jag dessutom har ett gympass avklarat gör inte saken sämre. Idag var det tungt och jag låg länge och försökte dikta ihop någon slags smitarorsak, men nej jag lät jävlar-anamma-spiriten ta över och så bara gick jag. Nöjd och belåten förstås.

När jag satt där på spinningcykeln tänkte jag på vad viktigt det är att göra det man älskar och älska det man gör. Inte det man tror att man borde älska utan det som hjärtat har informerat om är roligt och underbart härligt för just MIG. Att ta hand om kroppen ÄR något jag älskar. Att njuta av konst, musik, djur, poesi, natur, måla, litteratur, baka lussebullar och stilla stunder av kontemplation ja det är också sådant som just JAG älskar. Och jag gör verkligen dessa saker också. Jag skulle ju aldrig kunna stå och förmedla och föreläsa om detta och inte göra det själv. Vad skulle hända med trovärdigheten då. Man kan kalla det att jag målar livet i mina egna färger. Skapar livsverk utifrån mitt eget uttryckssätt.

Årets första lussebullar är bakade i det Karlssonska hemmet minsann. Älskar dessa ljuvliga gula härligheter som smeker både gom och själ. Det finns också något slags meditativt i att spendera några timmar i köket bakandes medan radion försiktigt sorlar i bakgrunden

Ingen ska kunna säga att jag inte förvaltade livet medan jag hade det i min hand. Jag sladdar omkring och tar chanser, hoppar på idéer och gör impulsiva drag här i livet. De resulterar inte alltid i de allra bästa slutresultat men det gör inget, för jag har alltid lärt mig något.Motgångarna tufsar till mig men dom gör mig också ödmjuk inför livets skiftningar. Vi kan ju inte njuta av regnbågen utan att också ta del av regnet om man säger så

Just nu har faktiskt dock några jobbiga tankar smugit sig in bland tankemönstren och jag tänker att det är inte alltid lätt det här med relationer. Eller så är det lätt men jag krånglar till det och gör det svårare än det egentligen är. Att jag aldrig lär mig att livet faktiskt inte är så himla enkelt att jag nödvändigtvis måste göra det svårare. 

Nåväl ett litet skumbad på det här så blir nog den här lördagen en alldeles alldeles uunderbar dag som askungen skulle uttryckt det

Som avslutning tar jag och bjuder er på några klokord från min guru Louise L Hay i slutet på detta inlägg. Kloka vackra kvinna som har fattat det är med LIVET. Hon är verkligen ett levande exempel på att vi blir vad vi tänker

How do you see your self

For generations, we have allowed the numbers that correspond to how many years we have been on the planet to tell us how to feel and how to behave. As with any other aspect of life, what we mentally accept and believe becomes true for us. Well, it is time to change our beliefs about aging. When I looked around and see frail, sick, frightened older people, I say to myself: It doesn’t have to be that way. Many of us have learned that by changing our thinking, we can change our lives. So I know we can make aging a positive, vibrant, healthy experience. 

I am now in my 87th year, and I am a big, strong, healthy girl. In many ways, I feel younger than I did at 30 or 40 because I no longer feel the pressures to conform to certain standards imposed by society. I am free to do what I want. I no longer search for anyone’s approval, nor do I care what anyone says about me. I please myself much more often. Peer pressure has definitely become less important. In other words, for the first time in my life, I am putting myself first. And it feels good.

There was a time when I allowed the media and so-called authority figures to dictate my behavior, to make judgments about what I wore and which products I bought. Back then, I truly believed that if I did not use all the products that were advertised, then I was not “acceptable.” One day, I realized that using all these products only made me acceptable for one day. The next day, I had to start over. I remember spending endless hours plucking my eyebrows in order to be acceptable. That all seems so silly at this point in my life.

In the early part of the 20th century, our life expectancy was 49 years. Today—more than 100 years later, it’s about 85. Tomorrow it could be 125. It’s time for us to change the way we view our later years. No longer will we accept the notion that we must become sick and die, lonely and afraid. 

We can take control of our thoughts, and we can create an elder time that’s far grander than any other generation. I see myself as vital, vivacious, healthy, fully alive, and contributing until my last day. I’m at peace with my age. As I move into my treasure years, I allow myself to become an Elder of Excellence. I lead the way in showing others how to be fully alive at every age.

We have the ability to contribute to our society and make the world a better place for our grandchildren. I love experiencing every age. I rejoice in each passing year

//Louise L Hay.

Kärlek och novemberglitter över er alla