När november bjuder upp till poesi

Dammar av en gammal dikt som jag skrev för tre år sedan 

isarna krackelerar i samma takt som min hemlängtan

natthimlen håller mig fortfarande sällskap och sällan eller 

aldrig är väl vinternätter så fina som då när stjärnorna 

följsamt sträcker sig över himlen i väntan på morgon

kom håll mina galenskaper och gör dom till vår vackra verklighet 

här bland lussebullar december och kärleksröda längtanshjärtan, 

håll allt det där som mitt hjärta saknar och se mig när jag inte vågar, 

lek mig livsglad och låt oss bada i sanningar, nära livet

jag dör så förbannat av alla rastlösa timmar av mest ingenting, 

vet att jag borde älska det, vet så väl att jag behöver det här 

men min rastlösa själ längtar ut och jag undrar hur man gör

jag skyller på november och drar ner min röda basker lite längre, 

inuti-ler och rycker på axlarna i en slags avslagen romantiserad kärlekslängtan.

drömmer, förkastar och förhastar, så typiskt mig, gud är naiv och jag likaså 

men det här är min sång till friheten

/Emma