Mitt meditationsträd som ligger på mitt lilla berg bredvid huset där jag bor sträcker sig mot himlavalvet som om det vore en yogaposition som förärar solen. Ett träd att älska |
Tänk så många dagar det finns att gå vilse i här i livet och så många tankar som lurar oss på lyckan. Vi plockar upp en tanke som om den vore en verklighet och så tror vi att det ÄR så. Men herregud tankar är lika flyktiga som en vind. Tankar är ofta konstruktioner om det som är och har egentligen inget alls att göra med själva verkligheten. Vi skapar små skenverkligheter där vi släpper lös ytterligare en tanke och säkert därefter ännu en. Är nu dessa tankar också av en viss negativ karaktär så sitter vi ofta snart med hela huvudet fullt av snedvridna verkligheter om såväl oss själva som om omgivningen runt omkring oss och vår framtid.
Här har jag tagit med mig kaffe, en bok till mitt alldeles egna meditationsträd och njuter en stund för mig själv. Landar i allting och ingenting |
Men kära vackra ni låt inte ert sinne/ego/tanke lura er att tro att det som kommer där ur är den ultimata sanningen såvida den inte får er att må så bra som ni förtjänar. För ni förtjänar alla inre frid och lycka. Tro mig. Den vanligaste orsaken till att vi inte känner lycka t ex är att vi vill att livet ska vara något annat än vad det är här och nu. En flykt, ett motstånd och en konstruktion alltså. Visst ska vi ha mål i våra liv. Absolut. Men inte hela tiden sträva bort från det som faktiskt ÄR. Nuet och verkligheten är ju egentligen det enda vi äger och om vi landar i det så som det är här och nu så infinner sig en automatiskt en lycka av lugn och välbefinnande. Acceptans.
Vi jämför oss ofta mot alla möjliga och omöjliga måttstockar, normer, mallar och förväntningar och känner därigenom otillräcklighet. Istället för att bara kapitulera och ge upp motståndet mot verkligheten så som den är. Om vi kan landa i acceptans får vi kraften som krävs att nå vår inre lycka. Det finns en nyckel att upptäcka och experimentera lite med här. Som vanligt är inte det här en sanning utan mitt sätt att se på saker och ting. You may have another way
Byron Katies "The work" handlar ju till mångt och mycket om detta. Hon har mycket klokt att ta del av och förmedla.
Så varför inte använda dessa vackra sommardagar till att acceptera att allt är som det ska exakt just nu. Oavsett. För inget i världen blir bättre om vi kämpar emot det. Det bara expanderar.
Lev MED livet inte EMOT
Love to you all
Din livsnjutare där.
SvaraRaderaJa nog är allt så mycket lättare när man accepterar. Helt plötsligt blir allt det vi bestämmer oss för att "acceptera" vackert.
Hihi...yes you know me
RaderaVilket fint träd! Jag tänkte faktiskt på dig för ca tre veckor sedan. Jag vet ju att du är en trädälskare precis som jag och detta träd skulle du tyckt om, det är jag säker på. En vän och jag kom körande på en liten grusväg genom skogen och högt uppe på backen, den enda så pass höga backen efter den vägen, stod ett stort kraftigt träd intill. Inte så många grenar men ändå kraftfullt på något vis. Och där på en gren satt en örn som bredde ut sina vingar och gled iväg över trädtopparna! Det var mäktigt att få se! Ja du vet nog den känslan :)
SvaraRaderaHoppas du ha en bra sommar!
Ann-Louise
Ja visst är det fantastiskt med dessa vackra träd. De ÄR kraft
Raderakramar till dig
Emma
Så sanna ord - och så fulla av kärlek och inspiration, som vanligt :)
SvaraRaderaJag har faktiskt också ett träd här i Viken, som bara är så fullt av energi o magi :)
Och - ja, vi ÄR faktiskt där vi bara SKA va' - just nu :)
Byron Katie är bara så klok i sina ord, verkligen :)
Ha det bäst och fortsätt njuta under "din korkek", hi hi :)
Kärlek från mig til dig du jordiska ängel :)
:D
Åh dessa träd är så värdefulla...man kan t o m ta sig ett snack med dom ibland...härligt
Raderakramar till dig
Underbart skrivet.. och sen härligt att se att en av de böcker jag verkligen tycker om ligger i din fina korg. Precis så är det, om vi njuter av det vi har och inte ser det som fattas oss. När jag är ur balans tappar jag bort mig i tanken.. då blir det viktigt att andas, meditera och landa i mig själv igen. Då hittar tanken rätt.
SvaraRaderaKramar från Liv
Ja men visst är det så. Känner igen det. ibland springer man liksom ifrån sig själv ...intressant
Raderakramar till dig
Tack! Om du visste vad du hjälper mig genom dina underbara ord på bloggen. Kram Anna
SvaraRaderaOj vilken tur...så trevligt om jag kan inspirera...har fatkiskt starka planer på att lägga ner bloggen så det är ju extra kul när jag ser att den är betydelsefull
Raderakramar
Emma